tradet smakade torsdag

Help me put ISIS-members in jail

This is a story about the 150 plus Swedish inhabitants who left Sweden to join ISIS and later returned to my home country[1], and this is also the story of how the the Swedish government is ignoring it’s own laws in order NOT to prosecute these ISIS-members.

First some relevant background into Swedish legal history. When the prosecution against Julian Assange was prematurely terminated, it was later restarted again by the  Prosecution Development Centre (i.e ”åklagarmyndighetens utvecklingscentrum” in the original swedish) [2]

This department possesses that particular authority and responsibility. By which I mean the ability to start prosecution when the ordinary channels for justice cease to function. A power it rarely uses. When it is used, it is to make sure that laws are not interpreted too narrowly – thereby ensuring that illegal activity is properly prosecuted. The issue at hand, is not directly related to the Assenge-case, that case is simply brought up to illustrate the mechanism involved.

Swedish law prohibits preparations to commit crimes, as well as accepting an employment to perform illegal acts.  Or giving/receiving of other payments to commit a crimes. The law also prohibits facilitating crimes. All of this is spelled out in our penalcode (i.e ”Brottsbalken”) chapter 23, paragraph 2. The law in the original swedish is linked, with other sources, in the videodescription. [3]

Joining ISIS is to take upon oneself an employment for the purpose of commiting crimes. This act also entails volunteering to receive payment for these criminal tasks. Traveling to ISIS-controlled territory to join the group, is also a textbook example of making preparations for crimes. According to CNN, ISIS-members had to fill out quote. ”a kind of job application for the terror group”.[4]End quote.  with the two employment options of being a ”fighter” or ”suicide attacker. Clearly the idea that their are ISIS-members who did not agree to assist the organisations terror, is a myth. At the very least, this journey to, and employment by ISIS, is definitely a case of substantially facilitating others in their criminal activity, which as previously mentioned is outlawed as well. If a man joins ISIS, only to repair cars, these vehicles are still used to transport slaves and travel to hotspots to commit murder.

Despite this, returning ISIS-members are only prosecuted for concrete violations (other than the act of preparing crimes) that they as individuals have committed. This results in the majority of them getting off Scott free. The fact that they are not all prosecuted for the preparations of committing crimes, on the basis of having joined ISIS – is a case of gross negligence. Particularly they should all be prosecuted for preparations to murder and to enslave – seeing as these too are ISIS main activities. All who joined ISIS must have known that they volunteered to commit, or assisted others in committing murder and enslavement. They have also received a salary for their willingness to perform these tasks if commanded to. Whether one can be proven to have committed one of these crimes, the standard applied currently, should not be relevant to the criminal activity of preparing to commit a crime, a preparation that is fulfilled by simply traveling to ISIS-controlled territory and joining their ranks.

But today  the law is not  respected. The absurd standard used today means that if two brothers joined ISIS, an arbitrary distinction could be drawn between them.  Despite the comonality of them both having taken upon themselves the duty of committing murder if ordered to, both having had accepted a salary for this willingness to commit murder. But only if one brother videotaped himself committing a murder, would he be charged upon returning to Sweden. While the second brother, who did not document what he did or did not do, would walk away Scott free. As if the acts of joining a terrorist group and accepting a paycheck to follow it’s orders, where somehow benign.

As a comparison, in 2016 a man was convicted of planning a murder when he traveled to his ex-partner with a knife and an axe in his car. The women was warned by friends of the man, that he harbored murderous intentions. [5]  Another person has been convicted of planning to steal a jacket, by cutting of the alarm attached to it.


In both of these Swedish cases. The preparations to commit crimes, were far lesser than that of traveling to another continent. The evidence of planned wrongdoing.  Was far less than that of taking a job in a murdering and enslaving terrorgroup, in the area where they are actively committing their atrocities.

To my knowledge, there seems to be no way of defending the current position of not prosecuting all returning ISIS-members. If prosecutions were to start tomorrow, all would not be found guilty of course, some would successfully claime to have traveled to the area for other reasons. But the people who gloated about their membership in ISIS on socialmedia, or who lack the skill to lie their way out, would at least face justice.

I have emailed the Prosecution Development Centre. Asking them to start a prosecution, and to answer why this hasn’t been done so far. They told me that the question was too unspecific to answer. They also refereed me to the local Public Prosecution Areas (i.e ”åklagarområde” in the original Swedish) subsections (i.e ”Åklagarkammare” in the original Swedish). As being responsible for the decision not to prosecute.

I have emailed almost all of these Public Prosecution Areas subsections, they have responded that no actions will be taken on the issue. I have sent an emailed to registered a police report with the Swedish security police (known as Säpo), in an attempt to start a prosecution myself.

Even if I am mistaken on the issue of Swedish law. Even if there is some very legitimate reason why the swedish authorities do not act. Some reason that they refuse to share with me, what about Iraq and Syrias own laws?

To quote a video from Human Rights Watch: ”The [Iraqi] courts are using these [antiterrorist] laws to punish people solely for their affiliation with ISIS. They don’t require prosecutors to provide evidence of the more serious crimes ISIS fighters committed. So a person who cooked for a group of ISIS fighters or a doctor who worked at his local hospital after ISIS took over are facing the same penalties as fighters who tortured, raped and killed.” [6] Now I obviously don’t want civilians who happened to live and work in territories that were conquered to be charged, but the people who traveled to join voluntarily should be brought to justice. So Sweden must reach a compromise with Iraq. Continuing to let ISIS-members flee from Iraqi justice and go unpunished in Sweden is unacceptable. And let us not forget Syrian law. The current situation is an insult to all who has suffered at the hands IS.

If you are interested in my emailconversations with the Swedish authorities, I will link printscreens of them in the video description. I am spreading this information, in the hopes, that you the viewer, will help bring media attention to this issue – and that Swedish authorities will thereby feel pressured to do their job, and show some basic level of decency towards the victims of ISIS. I have mailed a ton of media outlets
, but so far I have been met by complete radiosilence. If you have any tips on how to help, I have started two forum threads. One in swedish, and one in English. You can find them in the videodescription. [7]

Thank you for your time.



Thornberg, Anders (2017/01/09) ”Säpo-chefen: Över 150 jihadister har återvänt till Sverige” Aftonbladet.

”The form featuring 23 questions and other items is short and to the point, delving into the recruits’ background and way of life. Here’s the information asked of each applicant: […] Fighter or suicide attacker”
Botelho, Greg., Karimi, Faith., Basil, Yousuf (2016/03/10) ”Leaked ISIS documents reveal recruits’ blood types, obedience levels” CNN


Gruber, Silvia Anna (2016/04/19) ”Fängelse för förberedelse till mord” SVT



Att begripa Jihad

Det finns tydligen ett botemedel mot all muslimsk terrorism i Europa, ännu bättre den är gratis. Vi behöver bara sänka lönerna, detta säger i alla fall den marknadsliberala tidningen Reason. [1] Lägre löner fixar ju nämligen jobb, och alla med jobb är alltid för upptagna och för ständigt glada för att spränga sig själva. Det faktum att Europa testat låglönepolitik i flera år och att forskning visat att det gett haltande tillväxt och inte ens ökningen och jobben som utlovats, kan framstå avskräckande. [2] Men är man så förnuftig som Reason, så inser man att empiri är bara för dom som inte sett kapitalismens ljus ännu.
I sitt evangeliserande för den ohämmade kapitalismen så tar Reason upp exemplet på den syriska flyktingen som gick fyra kilometer till fots för att få chansen till ett låglönejobb på den amerikanska handelskedjan Walmart. Anekdoten är menad att fylla oss med vördnad inför Mammons nåd. Att Walmart i sin tur tystar sina anställda systematiskt (så pass att en nationell strejk bröt ut 2012 för att skydda de anställdas yttrandefrihet), eller att de har ett allvarligt problem med mobbning på arbetsplatsen, som gått så långt att en anställd tilläts mobbas av sin chef i sex månader, så grovt att hon började spy blod, detta bör inte vara relevant. [3] Att fly från ett offentlig förtryck till ett privatägd sådan gör säkert under för att hålla folk fredliga. Detta syns ju utmärkt på den Walmart anställda Mohammad Moghaddam, som tog sin chef som gisslan på arbetsplatsen och sedan sköts till döds av ingripande polis. [4] Detta måste vara ett undantag menar evangelisten. Forskningen jag tjatat om tidigare som påvisat sambandet mellan sänkningen av ungdomslöner och ökningen i ungdomskriminaliteten i USA, att par med lägre inkomster löper mer risk för våld i hemmet, att kvinnor med låg inkomst är överrepresenterade som offer för sexuella övergrepp, tyder nog inte på något mönster värt att iaktta. Att en metastudie funnit att överväldigande majoriteten av tidigare observerade samband mellan kriminalitet och relativa samt absoluta klasskillnader, gick att styrka, kan väl också ignoreras [5]. Ett försvar till låga löner kan ofta komma i forma av att ”det är bättre att sänka ribban och ta in dom i arbete, än att låta dom förbli arbetslösa”. Frågan om detta skulle hjälpa mot våldsamhet är dock tvivelaktig. Lägre lägstalöner ökar ju nämligen klassklyftorna i samhället, och detta blir kontraproduktivt. En studie utfört av världsbanken i 39 länder har nämligen påvisat en orsak-verkan relation mellan större klassklyftor och större mängd våldsbrott. [6]
Reason har dock fel i mycket mer än bara detta. Botemedlet de föreslår mot jihadismen, i form av allt mer ohämmade kapitalism, är i själva verket en av orsakerna till problemet. Självklart är islam äldre än modern kapitalism, och alla illdåd som utförs under muslimsk baner kan inte skyllas på ohämmad kapitalism. Men jag kommer att försöka illustrera hur de bidragit till att förvärra situationen, samt hur det har möjliggjort för extremism att växa fram när detta annars inte nödvändigtvis varit en självklarhet. När jag säger kapitalism så menar jag förövrigt en ekonomi där majoriteten av marknadsaktörer är vinstdrivande och styrs direkt eller indirekt ägarna i deras intresse. Jihad betyder egentligen helig kamp, och måste därför inte vara terrorism utan kan användas för att beskriva personlig kamp mot omoraliska vanor eller kamp mot egna eller andra fördomar, i detta inlägg används det i bemärkelsen av muslimskt motiverad eller ursäktad terrorism.
Vi kan börja med att se till tidigare amerikanska vicepresidenten Joe Bidens kommentar om Syriens rebeller. Där påstår han att det finns i princip inga ”moderata rebeller” (i meningen demokratiska och icke extrema rörelser) i Syrien. I alla fall inte värda att stödja, då de moderata är ytterst få och inte utgörs av soldater utan av vanlig otränad medelklass. [7] Detta tillstånd av svaga rimliga rörelser och starka extrema rörelser i mellanöstern kommenteras som om det var spontant uppkommit. Att det redan 2012 avslöjats att USA försökt förse vad de kallat mer moderata krafter med vapen, och att dessa till följd av klåfingrighet istället hamnat i inbitna jihadisters händer, är inte värt att ta i åtanke. [8] Biden utgår från den implicita xenofobins retorik, lyssnarna är menat att själv dra slutsatsen ”djävla sandnegrer, antigen kan dom sin Koran bra nog för att vilja stena tjejer och är bra på att spränga folk, eller så är dom inkompetenta pacifister som inte kan åstadkomma något alls”.
Makthavarna i väst verkar själva inneha denna djupt avhumaniserade och fördomsfulla världsbild, då man stött Al Qaida allierade som i sin tur fört vapnen vidare till de extremister som västs makthavare inte vågar stödja öppet. Även de rörelser man har stött öppet har knappast varit de moderata krafterna man försökt framställt dom som, då dessa uppmärksammats av Amnesty för att bomba civila och andra krigsbrott. I Syrien har de bland annat avrättat en 17 årig man som straff för påstod homosexualitet, och en kvinna för påstått äktenskapsbrott. Det är alltså långt ifrån vanliga medborgare västerländska stormakter valt att finansiera i Syrien. Det finns förstås vettiga människor i landet, flera av dessa har varit sammanslutna till mer moderata krafter i form av bland annat vänsterrörelser. Vänsterrörelserna i Mellanöstern har också varit starka relativt nyligen, de var en av drivkrafterna bakom den arabiska våren. Men man ha valt att strunta i dom när allierade skulle väljas ut och nu så har vänsterpartierna över Mellanöstern krympt i inflyttande. Samarbetspartner man valt att inneha istället säger mycket om västs prioriteringar i regionen. Dessa prioriteringar synliggjordes bland annat när en svensk medborgare nyligen anklagades av brittiska regeringen för att ha åkt ner till ett terroristläger. Ett lägger tillhörande rörelsen Al-Nusra som kallats ”Al Qaida i Syrien”. Åtalet fick läggas ner, då terroriströrelsen han tillhörde var samma som den Brittiska regeringen samarbetat med tidigare. Att döma honom för det den Brittiska regeringen själv gjorde, ansågs ohållbart i rätten. En av grupperna som USA kopplats till är för övrigt Islamic Front, som är öppna med att de vill skapa en Islamsk icke demokratisk stat. [9]
Det implicita antagandet västs makthavare verkar följa, tycks vara att enbart galningarna är starka nog att samarbeta med. Detta blir förstås en självuppfyllande profetia. Om extremister ges stöd, blir de onekligen starkare än rimliga konkurrenter om makten. Vänsterrörelserna jag nämnde tidigare är till stor del själva ansvariga för sin kollaps, men att behöva konkurrera med jihadister som beväpnas av väst kan knappast ha hjälpt till.
Men att extremisterna under 2000-talet har ett överläge till att börja med är heller inte något mysterium i sig. Då CIA medvetet stöttat och tränat jihadister under kalla kriget, i syftet att driva ett heligt krig mot Sovjetunionen. Jihadister som torterade sina offer genom att skära av, i tur och ordning, deras näsa, öron genitalier och därefter skära av deras hud bit för bit. Dessa extremister bildade efter kalla kriget bland annat Al Qaida. [10] Men vad har detta med kapitalism att göra, är inte allt detta bara exempel på inkompetent utrikespolitik? Inkompetens är onekligen en del av det hela, men det finns också goda skäll till att granska de ideologiska antagandena bakom besluten. Visselblåsaren från CIA, Philip Agee, har konstaterat att han i praktiken inte tjänade sitt lands intressen utan som tjänstgörande för CIA var en hemligpolisman åt kapitalismen. En av CIA:s ledande historiker har konstaterat att dom som institution drivits till att ”bevara den kapitalistiska världsordningens välbefinnande”, och den prestigefyllda amerikanska Generalen Smedly Butler insåg i slutet av sin karriär att han var ett redskap för kapitalismen. [11] Att försöka begripa amerikansk militarism utan att se till kapitalismen, blir lika förvirrande som att försöka förstå Sovjetunionens ekonomiska brott utan att ta in Marx i analysen eller IS avrättningar utan att se till Koranen. Politiska fenomen går inte fullständigt att förklara genom att undersöka idéerna i aktörernas huvuden och de ekonomiska system de verkar i, men de kan ibland utgöra en viktig del i pusslet.
Att försöka förklara hur sådana våldsamma strömningar av Islam som stödjer IS och liknande, lyckas växa sig så starka i en tid när kristendomen, buddhism, konfucianism och andra mystikorienterade världsåskådningar alla i huvudsak fallit tillbaka till att bli mer eller mindre moderata och liberala läror (i handlingar om inte i ord, även de mer homofoba former av kristna dödar till exempel inte längre homosexuella systematiskt på samma skala som IS och andra jihadistsekter), kan inte heller förstås utan att se till kapitalismen. Att jämföra buddhism med Islam som jag just gjorde kan provocera flera kritiker av så kallad ”kulturrelativism”, jag talar då om de på den som kritiserar liberaler, socialdemokrater, feminister och socialister för att vara ”kulturrelativistiska”, ”kulturmarxister” eller påstår att dessa ”inte är villiga att prata om problemen med islam”.
Dessa kritiker vill gärna dra en tydlig skiljelinje mellan olika sedvänjor,världsåskådningar och kulturarv, för att diskutera innehållet i dessa och utvärdera dess samhälleliga effekter. Dom tenderar att vilja förklara världen med betoning på idéerna istället för de ekonomiska och institutionella omständigheter. Västs framgångar förklaras då typiskt som produkter av ett arv från kristendomen eller upplysningen, medan muslimska delar av Afrika och Mellanösterns alla problem bedöms huvudsakligen ha genererats av Islam. Att bara se till idéerna kallas för att ha en idealistisk historiesyn, att bara se till institutioner och resurser som förklaring för historiens gång kallas materialistisk historiesyn, att se till bägge två kallas eklektisk historiesyn.
Dom med denna idealistiska historiesyn (eller en eklektiska med tyngd på idéernas inverkan) vill gärna se islam som väsensskilt från och radikalt olik till buddhism, då buddhism är deras trumfkort för kulturarvets överordnade betydelse framför socioekonomiska faktorer. De menar att islams barbari är inneboende, medan buddhismen är av sin natur måttfull och fredlig.
Filosofen Sam Harris framlyfter som exempel ockupationen av Tibet och påpekar att där så har inte en kraftig terroriströrelse av självmordsbombare framvuxit ur den buddhistiska majoritetsbefolkningen. Vilket de enligt honom skulle göra om nu de ekonomiska och institutionella omständigheterna i ett samhälle var lika viktiga för fred och demokrati som kulturarvet. Alltså drar han slutsatsen att Islam är primärt, och övervägande skyldig för dagens Jihad-rörelser över världen.
Exemplet är intressant, men historiskt underinformerat. Den kinesiska ockupationen har sedan dag ett varit oetiskt och oförsvarbar, den har också likt alla ockupationer hållits vid liv genom att fängsla, tortera eller mörda självständighetsförespråkare. Den medförde dock flera positiva följder som möjliggjorde för befolkningen att inte radikaliseras av hopplöshet, utan istället se möjligheten till en ljusare eller i alla fall dräglig framtid. Under Kinas ockupation så förbjöds slaveriet och livegenskapen (livegenskap är en mildare form av slaveri) som tidigare under styret av strikt buddhismen varit tillåtet (98% av befolkningen levde som livegna eller andra slavar innan ockupationen), medellivslängden har dessutom nästan dubblats sedan Kinas övertagande. Under buddhistmunkarnas styre så skars ögonen ut som officiell rättskipning, det fanns heller inga sjukhus i landet utan det första sjukhuset byggdes av Kinas ockupanter. Alla byar gavs skolor och flera av dem utförligare infrastruktur, friskt vatten börjades göras tillgängligt till fler, allt detta skapade många jobb och gav drägligare liv. Så under dessa tämligen hanterliga (dock fortfarande oförsvarligt kolonialistiska, våldsamma och diktatoriska) omständigheter så kan det begripas varför våldsam extremism inte frodats så kraftigt. Under mörkare tider så har dock fruktansvärda förbrytelser utförts med olika former av buddhism som motiv. Alaungpaya, diktator i Burma under 1700-talet, införde dödsstraff för alla brott mot buddhismens moraliska föreskrifter. Med buddhistisk rättfärdelse så utförde Japan våldsamt folkmord i Korea under 1700-talet, där den buddhistiska ledningen uppmuntrade soldaterna att ”dräp koreanerna en efter en och töm landet”. Krigare belönades baserat på hur många näsor de kunde skära av från koreaner och förse ledningen med. Hemma i Japan så begravde den Japanska starke mannen (själv from buddhist) som gett dessa order flera av dessa näsor i ett buddhistiskt tempel. Den närvarande översteprästen skrev ner med beundran hur den folkmördande tyrannen vara en god buddhist, och hur hans handlande kring näsorna speglade detta. Japanska soldater tycks också ha motiverat övergrepp med buddhism, för att citera en soldats egna anteckningar från när han var delaktig i att samla in Koreaner till att bli människooffer åt en bodhisattva (människa eller annan varelse som nästan är framme vid fullständig buddhistisk upplysning) ”För denna votivgåva av blod dräpte vi alla, oavsett om det var kvinnor, män, hundar eller katter. Antalet uppgick till så många som 30 000.” [12]
Så att påstå att buddhism och islam skulle ha någon observerbar skillnad i kapacitet att producera våld, är oförenligt med historisk fakta. Jag skulle mena att sådana mätningar av hur många våldsamma individer som en världsåskådning kan generera, egentligen inte går att göra vetenskapligt, tog exemplet ovan för att illustrera dessa svårigheter. Jag erkänner att det finns komponenter i huvudskåran av islamsk tradition som är djupt problematisk, tankar om martyrskap och heligt krig som nog innehar en tung del av ansvaret för terrorismen, dessa komponenter kan dock inte urskiljas kliniskt från de omständigheter moderna muslimer befinner sig i. Vi kan inte bedöma den ena faktorn isolerad från den andra.
Den jämförelse Harris utför är även orimlig då befolkningen i Tibet ligger mellan 3-7 miljoner. Afghanistan som har ockuperats av både Sovjetunionen och USA, har en befolkning på omkring 30 miljoner, den muslimskt befolkade Gazaremsan som utsätts för Israels ockupation har en befolkning på omkring 1 miljon, Irak har en befolkning på omkring 33 miljoner, och Iran som hade en demokratisk regering fram tills CIA avsatte den och inrättade en kung (även kallad Shan) har numera en befolkning på långt över 70 miljoner. Eftersom de dödligt våldsamma individer som framträder ur olika världsåskådningar är i regel i minoritet (även de flesta nazister sitter bara hemma och näthatar, ytterst få går ut och faktiskt dödar folk), så blir det snedvridet att jämföra en världsåskådnings medlemmar under utländskt förtryck med en betydligt större grupp tillhörande en annan världsåskådning under liknande omständigheter. Att från sådan jämförelse avgöra vilken av världsåskådningar som skapar flest råskinn, blir bara dumt.
Harris jämförelsen är snedvriden på flera andra sätt också. CIA bidrog under en tid visserligen till att träna buddhistiska krigare i Tibet, och upp till så många som 170 stycken gerillakrigare kan ha lärts upp i det motståndsläger de finansierade i landet, detta rapporterar The New York Review of Books, den amerikanska myndigheten Office of the Historian hänvisar till ytterligare 250 Tibetaner som tränats av CIA direkt eller via dess finansiering. Den totala siffran går inte att veta, men det finns inget som tyder på att den skulle ligga över några hundratal. Dessa hundratal lyckades också slå ihjäl flera kinesiska soldater och statstjänstemän, med målet av att få se Dali Lama återvända och bli landets ”högsta ledare” i enlighet med deras buddhistiska ideal. Dessa hundratal är dock småpotatis i jämförelse med de 35,000 muslimer som CIA rekryterade från världens alla hörn för att träna upp till att bli jihadkrigare under kalla kriget. Dessa buddhister krymper ytterligare om man jämför dom mot de 100,000 muslimer som CIA med hjälp av Pakistans diktatur inhyste i dogmatiska lärocenter i syftet att odla fram jihadistisk fanatism, i syftet av att denna masspsykos skulle vändas mot Sovjetunionen. För att inte tala om alla årskullar med barn i Afghanistan som fick växa upp med jihadromantiserande läroböcker tillverkade av amerikanarna i syftet att inspirera heligt krig mot Sovjet. Vi talar här om skolmaterial som lärde barnen det goda värdet i att bruka våld mot utländska makter, skolmaterial som öppet hyllar jihadkrigarna som är villiga att ”uppoffra sina ägodelar och sina liv i syftet att införa muslimsk lag” och uppmuntrade barnen att ”skära ut ögonen på den Sovjetiska fienden och skära av hans ben” (egen översättning). Vi bör heller inte glömma det faktum att USA stödde den första kungen av Saudiarabien militärt när detta ännu var ett relativt svag land omgiven av starkare makter, detta gjordes med det uttryckliga syftet av att upplyfta terroristen till en ”globalt erkänd muslimsk ledare” (egen översättning). Detta bidrog starkt till att möjliggöra för denna terrorist att bevara sitt egna IS-liknande territorium. Saudiarabien uppskattas i sin tur ha lagt ner 100 miljarder dollar på att fostra fram fanatism bland världens muslimer. Wikileaks har avslöjat att Saudiarabiens överklass bedöms av USA utgöra den största finansiären i världen av sunnimuslimsk terrorism. Den politiska analytikern Ben Norton har rapporterat för Slate att Saudiarabiens diktatur är en skapelse som möjliggjorts av väst, samt upprätthålls av väst stöd och skulle annars har störtats för flera år sen.[13]
Antalet muslimer som har genomlevt de omhuldande politiska omständigheterna som underlättar för att bli terrorister, samt stödet och träningen av CIA till att bilda och driva självgående rörelser och rekrytera fler, är helt enkelt långt fler än antalet buddhister. Jämförelsen mellan Tibetanska buddhister och den muslimska befolkning i alla länder som genomgår allvarliga konflikter med väst eller grannländer, blir därför totalt meningslöst. Om vi bortser från de politiska omständigheterna folk lever under, och bara ser till världsåskådning, så förblir jämförelsen ändå intetsägande. Jag är medveten om att det är svårt att mäta antalet medlemmarna till en världsåskådningar tillförlitligt. Om vi utgår från den data vi har tillgänglig så kan vi dock konstatera att det enligt en mätning från 2012 finns 500 miljoner buddhister i världen (cirka 7% av världsbefolkningen), och 1,6 miljarder muslimer i världen (cirka 23% av världsbefolkningen). [14] Det finns alltså mer än tre gånger så många självbekända muslimer i världen som buddhister. Även om lärorna vore ensamt ansvariga för fostrande av fanatiker, så vore det rimligt för oss att hitta tre gånger så många muslimska terrorister som buddhistiska sådana.
Med detta menar jag inte att säga att buddhismen och islam är lika våldsgenererande, eller lika fredliga för den delen. Min poäng är istället att en sådan jämförelse går inte att göra vetenskapligt, kulturarv tillåter sig sällan utsättas för kontrollerade experiment. Att sätta på nyheterna, luta sig bakåt och räkna antalet terrorister som säger sig utföra sina brott till äran av en särskild världsåskådning, för att sedan komma till slutsatsen ”den grejen har flest galningar, det är bara dess fel” blir till följd av allt vi gått igenom, ytterst förenklat och naivt i förhållande till historisk fakta.
Med de sagt så kan vi börja kartlägga en mer komplex förklaring till dagens jihadism, nämligen dess koppling till kapitalism. Låt oss börja med IS som ett aktuellt exempel. IS är också ett trumfkort för lika tänkande till Sam Harris. Då människor utanför konfliktzonen åker ner till IS för att vara delaktiga i deras terrorism. De är därför svåra att förklara som produkt av krigets skärrande upplevelser härdar folk och radikaliserar dem.
För att förstå situationen i Irak bör vi nog först titta på Irakkriget. Vi kan konstatera att invasionen i Irak var minst sagt ett enormt misstag, om inte direkt kriminellt. Englands tidigare premiärminister Tony Blair har bett om ursäkt för att ha gått på felaktig information, han riskerar än idag att åtalas för invasionen hemma i England, Bush har dömts i sin frånvaro av Malasyias högsta domstol i frågan. Inför invasionen så var amerikanska och brittiska ledare informerade av sin egna experter om att invasionen skulle kraftigt stärka den internationella jihadrörelsen. Som vi alla vet så slog dessa farhågor in. Långt innan IS grundades så ökade antalet självmordsbombningar globalt till följd av invasionen. Irak som saknat dessa innan, fick en storm av martyrer som sprängde sig själva och civila i luften, och tonvis med arga unga män över världen radikaliserades till följd av konflikten. [15]
När kriget började så kunde den välvilligt inställda intala sig själv att det hela inte var motiverat för att sprida allt mer ohämmade former av kapitalism, utan gjordes för att beröva Saddam massförstörelsevapen. Denna saga blev med tiden allt mer svårt att tro på då dokumentation visat att Bush-administrationen regelbundet missrepresenterade fakta, förteg relevant information, snedvred och rakt av ljög gällande Saddams tillgång till massförstörelsevapen, även Blair misskötte sig men var ärligare. Saddam utgav egentligen inte ett genuint hot. Tidigare hemligstämplade dokument har nu också blottlagt det faktum att USA tidigt medvetet hjälpt Saddam att nyttja illegala kemiska vapen mot Iran. Så att det skulle ha funnits någon genuin ovilja mot att diktatorn skulle inneha illegala vapen framstår högst schizofrent. [16] De material med potential till att utveckla massförstörelsevapen som hittades i landet (vilket var otillräckligt för Saddam att utgöra hotet han målats upp som), skyddades heller inte. Utan dessa lager av stoffet för framtida massmördande tilläts tömmas illegalt av okända främlingar, bara för att man regelbundet underbemannade vaktstyrkorna kring de känsliga områdena. Ockupanterna kunde inte anstränga sig tillräckligt för att skådespela fram engagemang kring massförstörelsevapen, så materiellt för att tillverka detta ligger nu i händerna på gud vet vilken radikal rörelse. [17]
När den gamla lögnen blev allt för genomskinlig så fick man byta mantra. Officiellt sett så skulle landet demokratiseras i och med invasionen, det var ju förstås därför man massmördat. Detta svepskäl blev genast ett problem då irakierna fria från Saddams förtryck självmant ersatte hans hejdukar inom statsmakten med att rösta fram egna borgmästare, kommunpolitiker och liknande. De amerikanska soldaterna som skickats till Irak tyckte förstås detta var en förträfflig ide och hjälpte irakierna att bygga valbås och på annat sätt underlätta demokratiseringen. Soldaterna och irakierna tog själva naivt nog propagandan på allvar. När de högre uppsatta inom den amerikanska ledningen fick reda på allt detta så fick dom panik. De avbröt alla pågående val och ersatte folkvalda ledare med individer dom själva utsåg. [18] Demokratin skulle komma, men ”snart”. Ockupanterna gjorde därefter sitt ytterst för att förhindra irakierna från att få hålla fria val. De gav sig tillslut inför folkviljan och tillät irakerna att rösta fram en regering, detta gjordes först när det blev tydligt att deras antidemokratiska policys riskerade att provocera fram en revolution. Senare har det kommit fram att statsmannen Colin Powell, som var en av arrangörerna av invasionen, aldrig genuint trodde att etablering av demokrati i landet var ett realistiskt mål.[19]
Även med irakiska val så hade man lyckats med mycket av sina kapitalistiska reformer. Ledaren för den amerikanska invasionen var öppen med att han såg Iraks breda offentliga sektor, statligt ägda företag och offentliga sjukvård, som delar av en ”stalinistisk ekonomi”. De offentliga företagen såldes därför ut och stor del av deras anställda avskedades. Skydden som de lokala små- och större irakiska företagen hade från att konkurreras ut av internationella jättar, togs helt bort så att dessa drevs bankrutt. De privatanställda irakierna blev utan inkomst när deras inhemska företag krossades, och blev med stor frustration över sin försämrade livssituation, lämpliga att rekrytera till jihadrörelser. Affärsmännen som konkurrerades ut av internationella jättar började i flera fall aktivt förse terrorister med resurser, då dessa terrorister var deras enda hopp om att skrämma bort de internationella jättarna. Fem månader efter att invasionen börjat så var 67% av irakierna arbetslösa. En av de få saker som i denna fattigdom höll bort massvält var den subventionerade mat som fortfarande delades ut till de Irakiska hushållen. Detta bedömdes också vara en rest från Saddams pseudo-socialism och avskaffades därför. Dessa och andra kapitalistreformer var amerikanska makthavare säkra på skulle generera ett jordiskt paradis, de beskrevs bland annat de nya Irak som innehavande ”bland de mest upplysta skatte- och investeringslagarna i den fria världen”[20]
Trots att de invaderande makterna aktivt agerat mot de mål dom påstått sig haft, och samtidigt konsekvent agerat i linje med att stärka kapitalismen, så kan man vilja ursäkta allt detta som en slump och påstå att kapitalismen inte motiverade invasionen. Detta kräver dock antagande av att amerikanska makthavarna besitter en gränslös oförmåga kombinerad med svindlande tur, då de misslyckas med sina altruistiska mål men lyckas simultant med att främja kapitalism.
Det jordiska paradis som lovats av kapitalistiska reformer uteblev konstigt nog. Den superprivatiserade staten lyckades inte skapa fungerande infrastruktur. I frånvaron av fungerande samhällstjänst till allmänheten så växte sig Islamistiska rörelser allt starkare, och islam kom att få en allt mer dominant roll i Iraks politiska liv. När den nya grundlagen skulle röstas fram så delades kopior av föreslagna lagtexter inte ut tillräckligt för att folk skulle kunna bilda sig en åsikt, istället så fick folk gå på vad deras Imam sa var rätt grundlag att rösta på. Den nya lagen blev betydligt mer islamorienterad, förbjöd lagar som stred mot islamsk tro och undergrävde kvinnans jämställdhet med mannen. [21] Dessa negativa följder är inte isolerade till Irak. I Indonesien (landet med världens största muslimska befolkning) så har allmänhet fått en starkare vilja att tillåta Islam att ta större utrymme i det privata samt politiska livet, den förändring har just uppkommit efter irakinvasionen. Detta bedöms också av experter till stor del komma av att indonesierna fruktar en invasion av USA och vänder sig till Islam i större utsträckning som respons. [22]
Det var inte bara Indonesien som den jihadiska smittan spriddes inom och stärktes i, som följd av kriget. Gällande Al Qaida så konstaterade forskning baserat på opinionsundersökningar och ställningstagande från större institutioner i muslimska länder, att innan invasionen av Irak så var majoriteten av den muslimska världen kraftigt negativt inställda till Al Qaida. Denna negativa inställning överskuggades dock av en vilja att försvara de muslimska hemländerna, när Irak och andra muslimska områden invaderades. Till exempel Al-Azhar, det äldsta lärocenter för högre muslimskt vetande, kom ut med en fatwa om att alla världens muslimer skulle utföra ”jihad mot de invaderande amerikanska trupperna”. Läromästaren Sheikh Tantawi från denna institution, hade länge betraktats som allt för västvänlig av extrema muslimer. Även han blev så upprörd av Irakinvasionen att han sa att det var en ”bindande Islamsk plikt” att kämpa mot invasionen. Överlag så såg invasionen till att sudda ut gränser mellan extrema och moderata politiska rörelser i den muslimska världen, de flyttades närmare varandra, förenade av hatet mot övergreppet på det irakiska folket. [23]
CIA-agenten som burit ansvaret för att spåra Osama bin Laden sedan 1996, konstaterar att ”våran utrikespolitik, fullbordar radikaliseringen av den muslimska världen, något Osama bin Laden har försökt göra med väsentlig men ofullständig framgång sedan tidigt 1990. Som följd av detta, så anser jag att det är en rättvis beskrivning att kalla USA för den enda allierade bin Laden inte tål att förlora.”(egen översättning) [24]
Om vi återvänder till Indonesien så kan vi konstatera att skräcken för en amerikansk invasion är i sig inte underlig eller omotiverad. Då USA tidigare sett till att arrangera ett maktbyte i Indonesien, i syftet att hindra vänstermakter från att hamna i regering. Den högerinriktade diktatorn de hjälpte till makten gav de sedan materiellt stöd till, när denna skulle folkmörda alla associerade till landets kommunistparti. CIA försåg diktatorn i landet med namnlista på misstänkta kommunister, en namnlista som blev synonym med dödsannonser i diktatorns hand. Upp till en miljon Indonesier mördades. En massaker som inte bara underlättades, utan riktades in av CIA till de offer de tyckte passade. Länge skylldes denna hårda respons på att en kommunistisk statskupp hade försökts utföras i landet, men som The Guardian rapporterar så var även denna kupp troligen orkestrerad av CIA.[25] Detta är inte unikt. Som jag tidigare nämnde så avsatte CIA och MI6 den demokratiska regeringen i Iran, detta gjordes för att skydda landets olja från att nationaliseras. Tusentals iranier blev politiska fångar i det totalitära skräckvälde som uppkom [26]
Så vi kan konstatera att jihadrörelserna över världen har stärkts kraftigt av invasionen av Irak, samt att skräcken som många inom den muslimska världen känner inför amerikanskt övergrepp heller inte är obefogat. Då amerikanska trupper alltid är villiga att spilla blod för kapitalismen. Det räcker med något så måttfullt som att lätt modifiera ekonomin genom att till exempel nationalisera en naturresurs, för att korsfararna för kapitalismen ska slå till stenhårt och blodigt.
Jag säger just korsfarare för kapitalismen för det är detta som deras handlingar gör dem till. Iran skulle skyddas från reformer som hädade mot renlärig kapitalism, Indonesien skulle skyddas från vänstermakter som kunde besudla ekonomin och det enda som verkligen var en prioritet i Irak var att frälsa folket från en ekonomi som bedömts ”stalinistisk”.
Att åberopa inkompetens, att amerikansk elit agerar för att försvara sitt nationella intresse primärt eller sprida demokrati i mellanöstern och bara råkade motverka alla dessa mål men samtidigt stärka kapitalismen, är inte trovärdigt. En läcka (i form av dokumentation) har avslöjat att amerikansk militärmakt hade förstått på förhand att deras utrikespolitik skulle skapa en Islamsk stat i regionen, innan IS uppkom så hade man alltså förstått vart man var på väg. [27] Om ett dokument från Kinas regering hade visat att de förutspått att de skulle skapa en islamsk stat om dom agerade på ett visst sätt i ett muslimskt land, och de agerade på detta vis och den muslimska staten uppkom som en av deras mest inbitna fiender, vad skulle vi tro om den händelsen då? Om Kina sa sig agera så för att de ville demokratisera det muslimska landet, så skulle vi knappast ta dom på allvar. Kina skulle dock undergräva sina egna intressen i och med att skapa sina egna fiender, så en rationell egoism skulle heller inte kunna tas till som förklaring. Om detta agerande fans i en större kontext, där dom lyckats spridare allt mer planekonomiska reformer i mellanönstern, då skulle dock svaret infinna sig. Varje västerländsk analytiker skulle skratta åt att Kina var så förblindad av sin kommunism att dom undergrävde sin egna trygghet för att sprida sin ideologi. När väl den islamska staten som Kina skapat började döda Kinesiska civila som besökte gayklubbar och liknande, så skulle vi inte kunna göra annat än sucka i förtvivlan åt hur mycket högre Kinas ledning värderade kommunismen jämfört med hur dom värderade sina egna medborgares liv.
Flera studier av amerikanska utrikespolitik har konstaterat att deras stöd till polis och militär i länder, sammanfaller regelbundet med försämring av mänskliga rättigheter. [28] Detta fakta har sedan i sin tur gåtts igenom och jämförts med investeringsmöjligheterna i landet. Då ha har det kartlagts att när det amerikanska militära och polisiära stödet ökat till ett land, så har primärt investeringsmöjligheterna också ökat och sekundärt så har mänskliga rättigheter minskat. Bland annat har investeringsmöjligheterna mäts genom att facken försvagats, skatter på vinst minskat etc. [29]
Utfallet i Irak är alltså inte ett undantag. Utan illustrerar en regel. Den hemliga polis amerikanarna drev i landet som kidnappade irakier, och enligt soldaternas egna vittnesmål våldtog fångar (ibland analt med cola-flaskor), högg dom med vassa föremål, gav elstötar i skrevet och liknande – var i själva verket sammansatt från soldater som skapat terror åt amerikanerna i El Salvador långt innan. Problemet med fanatisk kapitalism är äldre än de moderna jihadrörelserna. Det faktum att IS medvetet rekryterar folk med dålig kunskap i Islam, antyder att muslimsk tro inte har en solklar och okomplicerad relation till att möjliggöra terrorism. [30]
Den moderna muslimska terrorismen är förstås inte enbart en produkt av kapitalismen. Jihad är ett komplex globalt fenomen, som har flera olika delorsaker och ter sig i olika former i olika delar av världen. De olika varianterna har delvis skilda orsaker, att applicera samma förklaringsmodell mekaniskt till Boko Haram i Nigeria som till den svenska Taimour Abdulwahab som sprängde sig i Stockholm och dessutom till Jemaah Islamiah i asien, gör inte verkligheten mycket mer begriplig. I vissa delar av världen har kapitalismen varit en bärande orsak till jihadrörelser, i andra något i periferin och ibland inte alls bidragit. Det väsentliga är att vi inser att det finns ett delansvar där.
Nu när vi redogjort för problemet, har vi några lösningar. Hade jag en snabb lösning på Jihad skulle jag ha vunnit nobelpriset för länge sedan, så de korta svaret är nej. Men vi kan se över alternativ.
Vissa föreslår att Sufismen, som är en fredsorienterad och mer inåtriktad variant av Islam (som tidigare varit dominant men numera är i periferin) ska stödjas av västerländska makter för att konkurrera med de våldsammare varianterna och sprida ett fredsideal. Denna ide är inte i sig dålig. När en folkrörelse uppkom i Senegal av muslimer, som övertygade andra muslimer om att könstympning var icke muslimskt och hälsovådligt, så fick det just sitt startskott genom att den amerikanska biståndsarbetaren Molly Melching började utbilda befolkningen i mänskliga rättigheter och sexualkunskap. Från den nya information kom de till insikt om att deras sedvänja kränkte barnens rättigheter och försvårade för förlossningar när barnet senare växte upp. Tack vare detta håller könsstympningar så sakteliga på att dö ut i landet. [31]
Så genom att föra dialog med muslimer kan vi åstadkomma mycket. Rörelser så som LGBT Muslims har redan börjat lista öppet homosexuella imamer, och lyckas den svenska aktivisten Ardeshir Bibakabadi sprida attityden att islam är oförenligt med homofobi bland de svenska muslimerna, så kan detta eventuellt sippra vidare. En global opinionsundersökning visar att det finns ett utbrett krav att frun ska lyda sin man, fördömande av homosexualitet och utomäktenskapligt sex i den muslimska världen. En normativ revolution, särskilt kring de sexuella, finns det ett desperat behov av. Det är inte bara våldet som behöver minskas, utan även de sexuella och könsmässiga normerna bland de fredliga och moderata muslimerna behöver förändras.[32] Det är dock lätt att tappa bort sig i vad alla andra måste bli bättre på, vilka brister andra civilisationer har. Så låt oss vända oss inåt igen.
Rashid Musa, ordförande i Sveriges unga muslimer, försökte göra en politisk poäng av att kontakta bland annat Liberalerna och be dom ta avstånd från våldet. Då han som svensk var trött på att jämt bli ombedd om att ta avstånd från våld i länder han aldrig ens besökt.[33] Oavsiktlig så belyste han det större problemet. Nämligen att kapitalismen intagit en status som inom retorik kallas ”doxa”, i andra ord är den del av det outtalade och självklara, den behövs inte tänkas på. Ingen kan tänka tanken att be Liberalerna om att ta avstånd från våld eller misär. Trots att de är några av de mer vulgära kapitalistdyrkare vi har i Sverige. Så länge kapitalismen innehar denna status av att stå ovanför granskning, så kommer vi aldrig kunna se oss själva i spegeln som samhälle och hitta bristerna som bidrar till att förstärka våra och andra problem.
Även om jihad trollades bort imorgon, om alla muslimer i världen slängde Koranen och började läsa ”illusionen om gud”, så kan CIA eller MI6 bestämma sig för att finansiera upptränade av extremister bland de förtryckta kristna i Kina, shamantroende i Nordkorea eller gud vet vad. När en Brittisk man svalt ihjäl till efter att han bedömts ”kapabla till arbete” och nekats statlig välfärd för att tvingas klara sig på marknaden, eller när tusentals sjuka britter dog efter ha tvingats ut i arbete, så rycker vi bara på axlarna och beskyller det specifika partiet som satt i regering. [34] Återigen så talar ingen, förutom dom på vänsterkanten, om det uppenbara. Problemet är inte specifika partiers missar, att se dessa globala problem och peka på parterna och rörelserna isolerat blir som att försöka förstå Saudiarabien och Irans politik utan att nämna islam. Det finns en ideologi som förenar dessa partier och rörelserna bakom, en vilja att stärka kapitalismen över allt annat. Så länge detta kan leva vidare och inte granskas så kommer Jihad bara vara en av många problem.
Dalmia, Shikha (2016/04/09) ”The Costless Fix to Europe’s Jihadi Problem” Reason.
”This paper summarizes the findings of two recent reports by Onaran and Obst (2015) and Stockhammer and Wildauer (2015), and derives the policy implications. Results of research by
Onaran and Obst (2015) and Stockhammer and Wildauer (2015) show that the current European policy of wage moderation is counter-productive, and leads to a stagnation in growth, risk of
deflation, and it has resulted in unstable growth models driven by debt or export surpluses in the absence of a healthy wage growth. […] The European Commission (EC) has long encouraged wage moderation for many years, and it has explicitly recommended real wage growth below productivity growth to increase the international competitiveness of the EU. This policy has resulted in three decades of increasing inequality, declining share of wages in national income, and the emergence of a new class of super rich without generating a sustainable growth model for Europe. Full employment has not been achieved in any of
the EU countries, even before the crisis. […] As Onaran and Obst (2015) shows the decline in the wage share was associated with a weaker and more volatile growth performance. Stockhammer and Wildauer (2015) highlights that in countries like the UK, Ireland, Spain, Greece, or Portugal households increased their debt to maintain consumption levels in the absence of decent wage increases. In countries such as Germany, Austria, and the Netherlands an excessive reliance on exports was required to maintain growth in the absence of domestic demand based. The Great Recession 2007-9, and the subsequent Euro Crisis have proven the fragility of both models. […] Empirical evidence shows that when the share of wages in national income decreases four things happen (Onaran and Obst, 2015). First, consumption decreases, since workers consume more as a proportion of their income compared to higher income groups who earn profit income; hence when there is a redistribution from wages to profits, domestic consumption in the national economy unambiguously decreases. Second, although private investment may partially increase due to higher profits, this increase is insufficient to offset the negative effects on domestic consumption. Third, net exports (exports minus imports) increase due to a fall in unit labour costs, but in the majority of countries, in particular in the large, relatively closed economies, this increase is not enough to offset the negative effect on domestic demand. Finally, in an environment of the global race to the bottom in the wage share, most of the positive effects on net exports are wiped out as labour costs fall simultaneously in all countries, and their international competitiveness relative to each other does not change significantly. Thus, in the vast majority of countries a fall in the wage share leads to lower growth; this is what we call a wage-led demand regime. […] Large economies such as the UK, Germany, France, Italy, and Spain as well as some small economies such as Greece, Portugal, Sweden, Finland, the Netherlands, and Luxemburg are wage-led.”
Kan läsas i abstraktet samt sida 3 och 6 av Onarans, Özlem och Stockhammers, Engelbert (2016/02) ”POLICIES FOR WAGE-LED GROWTH IN EUROPE” FEBS Policy report (FEBS står för ”foundation for european progressive studies”).
(2012/10/10) ”Wal-Mart Workers in 12 States Stage Historic Strikes, Protests Against Workplace Retaliation”
Roumeliotis, Joanna(2014/06/18) ”A Silent Epidemic” av Producerad av CBS. Upplagd under titeln ”Workplace bullying at Wal Mart” Workplace Bullying Institute.
Zamora, Garrett (2016/06/14) ”Disgruntled Walmart worker killed after taking employees hostage” NewsChannel 10.
En sammanfattning av sambandet mellan lägre ungdomslöner och kriminalitet kan
Studien som hänvsisas till i sammanfattningen, är skriven av Jeff Grogger (October 1998) och heter ”Market Wages and Youth Crime”, utgiven i Journal of Labor Economics, Volym 16.
Rapporten av Ellen Houston och Jared Bernstein, ”Crime and Work” (2000/07) utgiven av Economic Policy Institute (EPI) når även slutsatsen att för låga löner gör det svårt för fattiga att försörja annat än mindre familjer och ökar därför risken för brott. De föreslås därför en höjning av minimilönen i USA.
”Research that shows that among couples who report subjectively feeling high levels of financial strain the DV [DV=domestic violence] rate is 9.5% compared with 2.7% for couples who report subjectively feeling low levels of financial strain[…]Although it is certainly the case that middle class and affluent families do experience domestic violence, studies consistently indicate that as the financial status of a family increases, the likelihood of domestic violence decreases (Benson, Fox, DeMaris, & Van Wyk, 2003; Benson, Wooldredge, Thistlethwaite, & Fox, 2004; Greenfeld et al., 1998; Lloyd, 1997; Raphael, 2000). For example, Benson and Fox (2004) analyzed data from the National Survey of Households and Families, which uses a large nationally representative sample of U.S. households, and data from the 1990 U.S. census. They found that as the ratio of household income to need goes up, the likelihood of DV goes down. Their findings confirm earlier analyses of data from the redesigned National Crime Victimization Survey, also derived from a large nationally representative sample, that showed DV rates five times greater in households with the lowest annual incomes compared with households with the highest annual incomes (Greenfeld et al., 1998)”
Citatet ovan är tagen från Renzetti, C.M. (2009, September). ”Economic Stress and Domestic Violence.” Harrisburg, PA: VAWnet, a project of the National Resource Center on Domestic Violence/Pennsylvania Coalition Against Domestic Violence.
”existing research does show that disadvantaged women are more likely to experience violence generally, as well as violence perpetrated by an intimate partner. […] The statistics did indeed show that disadvantaged women, age 12 and older, were sexually victimized (including rape or sexual assault) at the highest rates. Women in the lowest income bracket, with annual household incomes of less than $7,500, are sexually victimized at 3.7 times the rate of women with household incomes of $35,000 to $49,999, and at about six times the rate of women in the highest income bracket (households earning $75,000 or more annually). Homeownership is another example of how economic advantage serves to protect women from sexual violence. Woman living in rented properties are sexually victimized at 3.2 times the rate of women living in homes that they or a family member own. […] There are obvious steps we as a society can take to better support all victims of sexual violence: We have to stop blaming and shaming survivors, and to start holding perpetrators accountable. But we also need to do much more to support women in disadvantaged communities. These are the same women who have the least flexibility at work, the least access to reliable transportation, the least help with child care, and the least resources with which to pursue legal representation or medical treatment on their own. We need to do a better job of bringing health, legal and psychological services to them.”
Citatet ovan är tagen från ”Privilege, Among Rape Victims” skriven av Callie Marie Rennison, utgiven i New York Times 2014/12/21.
Gällande metastudien var god se Hsieh, Ching-Chi och Pugh, M. D. (1993/09) ”Poverty, Income Inequality, and Violent Crime: A Meta-Analysis of Recent Aggregate Data Studies” Criminal Justice Review.
Fajnzylbers, Pablo., Ledermans, Daniel. och Loayzas, Norman (2002/02) ”INEQUALITY AND VIOLENT CRIME” Journal of Law and Economics, volym XLV.
”One, the idea of identifying a moderate middle has been a chase America has been engaged in for a long time. We Americans think in every country in transition there’s a Thomas Jefferson hiding behind some rock, or a James Madison beyond one sand dune. The fact of the matter is, the ability to identify a moderate middle in Syria was—there was no moderate middle, because the moderate middle are made up of shopkeepers, not soldiers; they’re made up of people who, in fact, have—ordinary elements of the middle class of that country.” – Joe Biden.
Citetet ovan återges i Miller ,Zeke J (2014/08/03) ”Biden Takes Veiled Shot at Clinton, Panetta Over ‘Inappropriate’ Books” Times
”Most of the arms shipped at the behest of Saudi Arabia and Qatar to supply Syrian rebel groups fighting the government of Bashar al-Assad are going to hard-line Islamic jihadists, and not the more secular opposition groups that the West wants to bolster, according to American officials and Middle Eastern diplomats. […] ‘The opposition groups that are receiving the most of the lethal aid are exactly the ones we don’t want to have it,’ said one American official familiar with the outlines of those findings”
Citatet ovan är tagen från
”Rebel Arms Flow Is Said to Benefit Jihadists in Syria” skriven av DAVID E. SANGER, utgiven i New York Times 2012/08/14
”German journalist Jurgen Todenhofer, who recently spent 10 days with Islamic State (IS) militants in Iraq and Syria, tells FRANCE 24 they buy Western weapons from Syrian rebels […] They buy the weapons that we give to the Free Syrian Army, so they get Western weapons – they get French weapons […] German weapons, […and] American weapons […] The best seller of weapons [to terrorists in the region] is the Free Syrian Army, which is financed by NATO, financed probably also by France, but at least by the United States”
Citatet ovan är taget från ”Embedded with the IS group: ‘The unbelievers have to die’ ” vilket är utgivet på france24.com
För mer om vapnena som indirekt hamnar i fiendens händer, var god se ”Al Qaeda in Syria” BBC radioreportage, producerad av Joe Kent.
”Among those killed [by US financed grupps] have been civilians, including a 17-year-old boy accused of being gay and a woman accused of adultery, as well as captured members of Syrian government forces, of pro-government shabiha militias, and of the armed group calling itself Islamic State and other rival groups. In some cases armed groups carried out summary killings in front of crowds. The deliberate killing of people held in captivity is prohibited by international humanitarian law and amounts to a war crime.”
Citatet ovan är tagen från ”Syria: Abductions, torture and summary killings at the hands of armed groups” hämtad från Amnesty.org
”Syria: Armed opposition groups committing war crimes in Aleppo city” hämtad från Amnesty.org
”According to the Carnegie Endowment, most of the rebel groups in the Levant Front coalition likely receive support from the Military Operations Center, a Turkey-based rebel facility that the U.S. helps operate with its allies. […] In Aleppo, the ‘Supreme Judicial Council’ run by the Levant Front told Amnesty that the punishment for apostasy is execution. ‘Death sentences are carried out in the detention center according to Shari’a principles,’ the deputy director said. […] In several of the cases of abduction, journalists, political activists and a humanitarian worker told Amnesty that they were tortured by either Jabhat al-Nusra or the Nour al-Din al-Zenki Movement. Some were violently forced to sign a statement of confession. […] One journalist who works for an international media outlet was tortured by al-Nusra rebels for ‘offending the jihad and mujahidin [rebel fighters] and for working with a media channel that opposes al-Qa’ida.'[…] [E]ven groups Syrian activists described as ‘moderate” have abducted and tortured Syrians. Activists told Amnesty the Levant Front, the Nour al-Din al-Zenki Movement and the 16th Division also tortured and mistreated detainees. A humanitarian worker was abducted and tortured by the Nour al-Din al-Zenki Movement for complaining about the misuse of funds in a hospital in Aleppo. The Nour al-Din al-Zenki Movement is a CIA-approved rebel group that has received TOW anti-tank missiles. […] The rights organization documented cases in which Division 16, a Syrian rebel group that the U.S. government identifies as moderate, abducted Kurdish civilians. […] The 16th Division is backed by the U.S., and is part of a coalition that is fighting other U.S.-backed rebels. […] The CIA-approved Nour al-Din al-Zenki Movement has abducted Christians. […] Yet another media activist told Amnesty that he had been kidnapped by the ‘moderate’ groups the Nour al-Din al-Zenki Movement and the Levant Front […] He said he heard people being tortured in other rooms while he was abducted.”
Citatet ovan är tagen från ”U.S.-backed Syrian rebels committing war crimes, torture, abductions; imposing harsh Sharia law: Report” skriven av Ben Norton, utgiven i Salon 2016/07/11.
Rapporten som Salon hänvisar till är ”Torture Was My Punishment’: Abductions, Torture and Summary Killings Under Armed Group Rule in Aleppo and Idleb, Syria” utgiven av Amnesty 2016/07/05 Index nummer: MDE 24/4227/2016.
”The prosecution of a Swedish national accused of terrorist activities in Syria has collapsed[…] after it became clear Britain’s security and intelligence agencies would have been deeply embarrassed had a trial gone ahead […] His lawyers argued that British intelligence agencies were supporting the same Syrian opposition groups as he was, and were party to a secret operation providing weapons and non-lethal help to the groups […]Bherlin Gildo […] was accused of attending a terrorist training camp and receiving weapons training […] Karmy-Jones told the court in pre-trial hearings that Gildo had worked with Jabhat al-Nusra, a ‘proscribed group considered to be al-Qaida in Syria’ ”
Citatet ovan är tagen från ”Terror trial collapses after fears of deep embarrassment to security services” Richard Norton-Taylor, The Guardian 2015/06/01
”This external funding [from USA] enabled Islamist factions to systematically displace secular Free Syria Army (FSA) leaders, culminating in the rise of IS. […] In other words, the CIA-backed rebels targeted by Russia are not moderates. They represent the same melting pot of al-Qaeda affiliated networks that spawned the Islamic State in the first place. […] And they rose to power in Syria not in spite, but because of the US rubber-stamping the jihadist funnel through the so-called ‘vetting’ process. This summer, for instance, al-Qaeda led rebels received accelerated weapons shipments in a US-backed operation to retake Idlib province from Assad. […] Washington’s ‘moderate’ rebels include the likes of al-Nusra, Ahrar al-Sham and the Islamic Front While al-Nusra, of course, is al-Qaeda’s Syrian branch, Ahrar al-Sham openly ‘cooperates with the Syrian affiliate of al-Qaeda and has welcomed former associates of Osama bin Laden’ according to the New York Times. ‘While its leaders say they seek to create a representative government, they avoid the word ‘democracy’ and say Islam must guide any eventual state.’ The Islamic Front, Syria’s largest opposition grouping consisting of tens of thousands of fighters, aims to establish an ‘Islamic state’ in Syria, rejects democracy and secularism, and welcomes al-Qaeda foreign fighters as ‘brothers who came to help us’. […] The CIA knew what was happening: classified intelligence assessments year after year showed that most Saudi, Turkish and Qatari arms ended up with ‘hard-line Islamic jihadists, and not the more secular opposition groups'”
Citatet ovan är taget ur ”War on Islamic State: A New Cold War fiction” skriven av Nafeez Ahmed, utgiven i Middle East Eye 2015/10/08
”the rise of a large number of leftist parties and groups in the popular movement, which led to the outbreak of the Arab Spring […] In conclusion, the leftist parties face existential threats in a large number of the region’s countries”
Citatet ovan är tagen från (2015/12/27) ”Decline of Leftwing Parties in the Middle East” utgiven av RCSS (Regional center for strategic studies)
[senast läst 2016/06/09]
”And let me tell you about American leaders. In power, they don’t think the way you and I do. They don’t feel the way you and I do. They have supported ‘awful jihadists’ and their moral equivalents for decades. Let’s begin in 1979 in Afghanistan, where the Moujahedeen (‘holy warriors’) were in battle against a secular, progressive government supported by the Soviet Union; a “favorite tactic” of the Moujahedeen was ‘to torture victims [often Russians] by first cutting off their nose, ears, and genitals, then removing one slice of skin after another’, producing ‘a slow, very painful death’. With America’s massive and indispensable military backing in the 1980s, Afghanistan’s last secular government (bringing women into the 20th century) was overthrown, and out of the victorious Moujahedeen arose al Qaeda.”
Citatet ovan är tagen från Blum, William (2014/01/14) ”The Historical US Support for al-Qaeda” Foreign Policy Journal .
”[The] CIA [committed itself to] support[ing] […] a long-standing ISI [ISI=Pakistan’s Inter-Services Intelligence agency] initiative to recruit radical Muslims from around the world to come to Pakistan and fight alongside the Afghan Mujaheddin. The ISI had promoted this idea since 1982, and by now all the other players had their reasons for supporting it[…] Between 1982 and 1992, some 35,000 generally radical Muslims from 43 Islamic countries in the Middle East, North and East Africa, Central Asia and the Far East would enjoy their baptism under fire with the Afghan Mujaheddin. Tens of thousands more foreign Muslims came to study in the hundreds of new religious schools (‘madrassas’ in Arabic) that Pakistan’s military government began to fund, in Pakistan and along the Afghan border. Eventually more than 100,000 generally radical Muslims were to have direct contact with Pakistan and Afghanistan and be influenced by the holy war (jihad) against the Soviet Union in Afghanistan. […] ‘What was more important in the world view of history? The possible creation of an armed, radical Islamic movement, or the fall of the Soviet Empire? A few fired-up Muslims or the liberation of Central Europe and the end of the Cold War?’ was the question that Zbigniew Brzezinski, a former U.S. national security adviser, posed. American citizens woke up to the consequences only when Afghanistan-trained Islamic militants blew up the World Trade Center […] ‘The war,’ wrote Samuel Huntington, ‘left behind an uneasy coalition of Islamist organizations intent on promoting Islam against all non-Muslim forces. It also left a legacy of expert and experienced fighters, training camps and logistical facilities, elaborate trans-Islam networks of personal and organizational relationships, a substantial amount of military equipment, including 300 to 500 U.S.-provided, now unaccounted-for Stinger missiles’ ”
Citatet ovan är tagen från ”How A Holy War Against The Soviets Turned On U.S.” skriven av Ahmed Rashid utgiven i Pittsburgh Post-Gazette 2001/09/23
”Such terrorism traces back to Reagan administration programs to organize, arm, and train radical Islamists—not for defense of Afghanistan, as proclaimed, but for the usual and ugly reasons of state, with grim consequences for the tormented people of Afghanistan. The Reagan administration also cheerfully tolerated Pakistan’s slide toward radical Islamist extremism under the rule of Muhammad Zia ul-Huq, one of the many brutal dictators supported by the current incumbents in Washington and their mentors.”
Chomsky, Noam ”Failed States” (2007 pocketutgåva av Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books})
Se sida 16.
”The difficult admission is that I [as a CIA agent] became the servant of the capitalism I rejected. I became one of its secret policemen. The CIA, after all, is nothing more than the secret police of American capitalism, plugging up leaks in the political dam night and day so that shareholders of U.S. companies operating in poor countries can continue enjoying the rip-off. The key to CIA success is the 2 or 3 percent of the population in poor countries that get most of the cream—that in most places get even more now than in 1960, while the marginalized 50, 60 or 70 per cent are getting a lesser share. […] But what counter-insurgency really comes down to is the protection of the capitalists back in America, their property and their privileges. U.S. national security, as preached by U.S. leaders, is the security of the capitalist class in the U.S., not the security of the rest of the people—certainly not the security of the poor except by way of reinforcing poverty. It is from the class interests in the U.S. that our counter-insurgency programmes flow, together with that most fundamental of American foreign policy principles; that any government, no matter how bad, is better than a communist one—than a government of workers, peasants and ordinary people. Our government’s support for corruption and injustice in Latin America flows directly from the determination of the rich and powerful in the U.S., the capitalists, to retain and expand these riches and power. ” Philip Agee
Detta citat är ursprungligen från Agee ,Philip ”Inside the Company: Cia Diary.” utgiven av Stonehill Publishing. Se sida 481-482 i kapitel ”Mexico City 28 October 1968”, se även 484-485 i kapitel ”Mexico City January 1970”.
”The New World Order of 1945 is sometimes described with considerable candor in mainstream scholarship. A highly-regarded study of US-Brazilian relations by the senior historian of the CIA, Gerald Haines, opens frankly: ‘Following World War II the United States assumed, out of self-interest, responsibility for the welfare of the world capitalist system.’ He could have gone on to quote the 1948 CIA memorandum on ‘the colonial economic interests’ of our Western European allies, or George Kennan’s call for reopening Japan’s ‘Empire toward the South,’ among other analyses reflecting real interests.”
Citatet ovan är från Chomsky, Noam ”Year 501” (2015 pocketutgåva haymarket books {Ursprunglig utgåva 1993 av South end Press}). Sida 215-216
Smedley Butlers insikt om att han blev ett redskap för kapitalismen kan läsas här: http://fas.org/man/smedley.htm
Sam Harris jämförelse mellan Buddhism och Islam kan läsas i Harris, Sam ”Bombing Our Illusions” Huffingtonpost 2011/05/25
Sam påstår även att ockupationen av Tibet skulle vara långt värre än något som mellanönstern eller andra muslimska områden utsatts för av väst, eller har utsatts för inom närhistorien. Detta är ett ganska vågat påstående, då mängden förtryck i en ockupation är svårt att uppskatta sakligt. Det är inte som att mäta genomsnitt temperaturen i ett land, utan det är något tämligen poröst och svårgreppbart vi talar om. Det tål dock att nämnas att den västerländskt inrättade diktaturen i Iran torterade så illa att det beskrevs som ”beyond belife” av Amnesty International, samt tog tusentals människor som politiska fångar (Baraheni, Reza (1976/10/28) ”Terror in Iran” skriven av, utgiven i The New York Review of Books
Länk: http://www.nybooks.com/articles/1976/10/28/terror-in-iran/). I Afganistan så gick ett gäng amerikanska soldater ihop 2010 och började döda civila för skoj skull (Boal, Mark ”The Kill Team: How U.S. Soldiers in Afghanistan Murdered Innocent Civilians” RollingStone 2011/03/27
Länk:http://www.rollingstone.com/politics/news/the-kill-team-20110327) Inom så kallade ”strike zones” där amerikanska drönare skickas, in så kategoriseras alla män i rätt ålderspann automatiskt som ”militanta” och därmed som måltavlor för drönarattacker. De dödas alltså utan belägg för att vara terrorister eller motståndare på något vis, förutom deras ålder och vart dom råkar befinner sig. En före detta CIA-agent uppger själv att detta urskillningslösa mördande genererar en kultur mer lämpad för att generar fler terrorister (Harris, Paul ”Drone attacks create terrorist safe havens, warns former CIA official” skriven av The Guardian 2012/06/05
Länk: https://www.theguardian.com/world/2012/jun/05/al-qaida-drone-attacks-too-broad?CMP=twt_gu). Innan drönare började användas så var inte detta urskiljningslösa dödande helt frånvarande heller, i anfallet av den Irakiska staden Fallujah, så brukade amerikanska soldater våld som om ”[Fallujahs] only inhabitants were fighters”. Flera av dess sjukhus bombades sönder, minst en utav dom ännu med patienter i sig. Röda korsett förbjöds också från att besöka staden och därmed kunde varken civila eller militära irakier motta vård eller annan assistans. Fallujah samt fler andra städer använde även brittiska och amerikanska trupper illegala krigsmedel mot, bland annat i form av att beröva civilbefolkningen tillgång till vatten och mat. (Chomsky, Noam ”Failed States” (2007 pocketutgåva av Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgiven 2006 av Metropolitian books}). Se sida 46-50. Se även Monbiot,George (2005/11/22) ”Behind the phosphorus clouds are war crimes within war crimes” i The Guardian
Länk: https://www.theguardian.com/world/2005/nov/22/usa.iraq1) Hur många inom den muslimska världen som dött till följd av ”kriget mot terror” kan vi inte veta, uppskattningar strecker sig dock så långt som 4 miljoner ( Ahmed, Nafeez (2015/04/08) ”Unworthy victims: Western wars have killed four million Muslims since 1990” Middle east eye
Länk: http://www.middleeasteye.net/columns/unworthy-victims-western-wars-have-killed-four-million-muslims-1990-39149394) En annan uppskattning menar att för varje amerikan som dödats av muslimer, så har 30-100 muslimer dödats av amerikaner (M. WALT,STEPHEN (2009/11/30)”Why they hate us (II): How many Muslims has the U.S. killed in the past 30 years?” skriven av Foreign Policy
Vad jag känner till, och Harris presenterar heller inga belägg i motsatt riktning, så har ockupation av Tibet inte innehållit något så pass förödande eller förnedrande att de överskuggar allt detta med magnitud nog för att göra irakiernas och afghanernas situation icke jämförbar med Tibetanernas lidande. Man kan till och med fråga sig om inte misären orsakad av västerländskt militärmakt och annat tvång, är värre i flera muslimska länder, än situationen är i Tibet. Återigen så är sådana saker som ”vilket folk är mest förtryckt” ytterst svårt (om inte omöjligt) att jämföra sakligt, vi kan dock konstatera att Harris påstående är svagt. Harris resonemang tycks enbart grunda sig på antagandet att västvärlden per automatik är vänligare i sina våldshandlingar, jämfört med alla andra. Med detta sagt går jag nu vidare i källförteckningen för påståendena i brödtexten.
”Until 1959, when China cracked down on Tibetan rebels and the Dalai Lama fled to northern India, around 98% of the population was enslaved in serfdom. […] High-ranking lamas and secular landowners imposed crippling taxes, forced boys into monastic slavery and pilfered most of the country’s wealth – torturing disobedient serfs by gouging out their eyes or severing their hamstrings.[…] Tashi Tsering, now an English professor at Lhasa University […] He was taken from his family near Drepung at 13 and forced into the Dalai Lama’s personal dance troupe. Beaten by his teachers, Tsering put up with rape by a well-connected monk in exchange for protection. […] After 1959, it abolished slavery, serfdom and unfair taxes. Creating thousands of jobs through new infrastructure projects, it built Tibet’s first hospitals and opened schools in every major village, bringing education to the masses. Clean water was pumped into the main towns and villages and the average life expectancy has almost doubled since 1950, to 60.”
Citatet ovan är tagen från Neuss, Sorrel (2009/02/11) ”What we don’t hear about Tibet” The Guardian
”Hideyoshi gav överbefälhavaren följande genocidala direktiv: ‘dräp koreanerna en efter en och töm landet.’ De japanska soldaterna skulle belönas för varje korean som försattes ur stridbart skick. För koreanska befälhavare skulle huvudet visas upp som bevis, men hur många fotsoldater en japan tillfångatog eller dödade kunde dokumenteras genom att denna visade upp avskurna näsor. Till soldaterna utfärdade Hideyoshi mer exakta anvisningar: ‘en man har två öron men bara en näsa. Genom att skära av näsan ersätter ni huvudet. När ni tar någon levande tillfånga, skär först av hans/hennes näsa sedan har ni tillåtelse att hålla honom/henne fången. ‘ Näsorna skulle skickas inlagda i saltlake i tunnor till Kyõto, där Hideyoshi senare samma år lät bygga ett segermonument med det missvisande namnet Öronhöjden (Mimizuka) […] Hideyoshi uppmanade de japanska styrkorna att särskilt ‘bestraffa’ provinsen Chõlla ‘utan att lämna något kvar’. […] en japansk munk som tjänstgjorde som läkare i invasionsstyrkorna, skrev i sin dagbok [beträffande en erövrad borg i Chõlla]: ‘Män och kvinnor i borgen höggs alla ned utan att någon enda lämnades kvar. Ingen räddades. Även de som hade kapitulerat höggs ned […] i gryningen lämnade jag borgen. Döda låg kringspridda över vägen likt sand.’ När Hideyoshi fick höra talas om segern skrev han till fältherren: ‘Jag mottog en rapport om att ni häromdagen hade huggit av 269 huvuden. I dag ankom samma antal näsor. Ni sliter som djur. Det är underbart. Jag uppmanar er att fortsätta med ert utmärkta arbete!’. Under tiden tilldelade Katõ Kiyomassa sina 10 000 soldater en kvot om tre näsor vardera […] Japanerna skövlade landsbygden runt Namwõn i Chõlla. En krönikör nedtecknade följande: ‘[V]i tog upp förföljandet och jagade dem bland bergen och sökte igenom byarna som låg inom en dagsfärds avstånd. När de hade blivit inträngda i ett hörn slaktade vi dem i parti och minut. Under en tio dagar lång period grep vi 10 000 fiender, men vi högg inte huvudet av dem. Vi skar av näsorna, vilka lät oss veta hur många huvuden det var. Vid det här laget uppgick Yasuharus huvuden sammanlagt till över 2 000’ En soldat skrev i sin dagbok att ‘fienden gömde sig under golven och på andra ställen’. Japanerna samlade dem vid östporten i byarna, där de bönföll om att bli skonade till livet. ‘Vi högg och dräpte dem alla. Detta var att offra blod till vår krigsgud. För denna votivgåva av blod dräpte vi alla, oavsett om det var kvinnor, män, hundar eller katter. Antalet uppgick till så många som 30 000.’ De japanska soldaterna tillägnade denna blodsfestival (chi matsuri) till den Stora bodhisattva Hachiman (Hachiman Daibosatu) – en blivande buddha och en reinkarnation av kejsaren Õjin, som den gudomliga kejsaren Jingū hade burit i sitt sköte under sina erövringar i Korea under forntiden […]Hans [alltså Hideyoshis] främsta zenbuddhistmunk förrättade en ritual och efterlämnade en inskrift: ‘på grund av avståndet sände våra krigare näsor för att låta herren inspektera dem. Under inspektionen uppvisade herren inga hämndkänslor inför de döda fienderna. I stället fördjupade han sitt medkännande sinne’. Den japanska buddhistmunken som tjänstgjorde som läkare i hären nedtecknade en annan syn när han beskrev de brinnande koreanska åkrarna och sluttningarna, soldaterna som löpte amok och föräldrarna som mördades inför ögonen på sina barn som snart skulle förslavas. Denna munk drog slutsatsen: ‘Helvetet kan inte finnas på någon annan plats än denna’ […] Alaungpaya införde nu [i 1700-talets Burma] ’det allmäna bruket av dödstraff’ för brott mot buddhistisk moraliska föreskrifter”
Citatet ovan är tagen från sida 154-155,186 ur Kiernans, Ben ”Blod och Jord” (2010 pocketutgåva av Voltaire Publishing:Stockholm {Originaltitel: ”Blod and Soil”, Ursprunglig utgiven 2007 av Yale University Press: New Haven & London})
Afghanistans , Iran och Iraks befolkningsantal är alla hämtad från http://www.worldometers.info/
se länkarna nedan [samtliga hämtades 2016/06/09].
Gazaremsans befolkning är hämtad från http://www.mapsofworld.com/
[hämtad 2016/06/09]
Kuppen från CIA i Iran kan inte längre avfärdas som en konspiration, var god se: Dehghan ,Saeed Kamali och Norton-Taylor, Richard (2013/08/19)
”CIA admits role in 1953 Iranian coup” skriven av , The Guardian.
För tortyren och de politiska fångarna under Shanens styre var god se Baraheni,Reza (1976/10/28) ”Terror in Iran” The New York Review of Books
Mann, Jim (1998/09/15)”CIA Gave Aid to Tibetan Exiles in ’60s, Files Show” Los angeles Times
”The [CIA] program [in Tibet] consists of political action, propaganda, paramilitary and intelligence operations […] The covert training program conducted in the U.S. under which some 250 Tibetans were trained, ended in November 1964.”
Citatet ovan är hämtad från ”Office of the Historian”:s (1968/01/26) ”Status Report on Tibetan Operations”, utgiven i FFRUS (Foreign Relations of the United States), 1964–1968, Volym XXX, Kina
[hämtad 2016/06/09]
”On the eve of Richard Nixon’s historic 1972 meeting with Mao, the program was abruptly cancelled, thus returning the US to its traditional arms-length policy toward Tibet. […] In 1955, a group of local Tibetan leaders secretly plotted an armed uprising, and rebellion broke out a year later, with the rebels besieging local government institutions and killing hundreds of government staff as well as Han Chinese people. In May 1957, a rebel organization and a rebel fighting force were founded, and began killing communist officials, disrupting communication lines, and attacking institutions and Chinese army troops stationed in the region. […] According to one account, some 170 ‘Kamba guerrillas’ passed through the Colorado program. […] As McGranahan shows in extensive detail, the veterans were preoccupied above all by their devotion to the Dalai Lama, whom they wanted to resume his position as supreme leader of an independent Tibet””
Citatet ovan är tagen från Mirsky,Jonathan (2013/04/09)”Tibet: The CIA’s Cancelled War” The New York Review of Books .
”The available documentation tends to support the thesis of this paper: that US policy in Afghanistan, consistent with US policy elsewhere both during and after the Cold War, is geared to protect US private power and thus US access to oil. […]America’s response–to finance and arm the most fundamental and dangerous Muslims that could be rounded up–is a decision that continues to shake the world. The possibilities of the resulting ‘blowback’–in the form of well-documented terror and the not so well-known heroin trade–were ignored in the drive to support those who would struggle against Soviet-dominated communism.[…] The rise of the Taliban can be directly attributed to this process and America’s so-called ‘War on Terrorism’ is yet another harsh penalty the people of this war-ravaged country must accept at the hands of the world’s sole remaining superpower.”
Citatet ovan är från abstraktet tillhörande Hartmans, Andrew (2002) ”‘The Red Template’: US Policy in Soviet-Occupied Afghanistan” utgiven i Third World Quarterly, volym 23, nummer 3.
”[The] CIA [committed itself to] support[ing] […] a long-standing ISI [ISI=Pakistan’s Inter-Services Intelligence agency] initiative to recruit radical Muslims from around the world to come to Pakistan and fight alongside the Afghan Mujaheddin. The ISI had promoted this idea since 1982, and by now all the other players had their reasons for supporting it[…] Between 1982 and 1992, some 35,000 generally radical Muslims from 43 Islamic countries in the Middle East, North and East Africa, Central Asia and the Far East would enjoy their baptism under fire with the Afghan Mujaheddin. Tens of thousands more foreign Muslims came to study in the hundreds of new religious schools (‘madrassas’ in Arabic) that Pakistan’s military government began to fund, in Pakistan and along the Afghan border. Eventually more than 100,000 generally radical Muslims were to have direct contact with Pakistan and Afghanistan and be influenced by the holy war (jihad) against the Soviet Union in Afghanistan. […] ‘What was more important in the world view of history? The possible creation of an armed, radical Islamic movement, or the fall of the Soviet Empire? A few fired-up Muslims or the liberation of Central Europe and the end of the Cold War?’ was the question that Zbigniew Brzezinski, a former U.S. national security adviser, posed. American citizens woke up to the consequences only when Afghanistan-trained Islamic militants blew up the World Trade Center […] ‘The war,’ wrote Samuel Huntington, ‘left behind an uneasy coalition of Islamist organizations intent on promoting Islam against all non-Muslim forces. It also left a legacy of expert and experienced fighters, training camps and logistical facilities, elaborate trans-Islam networks of personal and organizational relationships, a substantial amount of military equipment, including 300 to 500 U.S.-provided, now unaccounted-for Stinger missiles’ ”
Citatet ovan är tagen från Rashid, Ahmed (2001/09/23) ”How A Holy War Against The Soviets Turned On U.S.” Pittsburgh Post-Gazette
”In the twilight of the Cold War, the United States spent millions of dollars to supply Afghan schoolchildren with textbooks filled with violent images and militant Islamic teachings, part of covert attempts to spur resistance to the Soviet occupation. The primers, which were filled with talk of jihad and featured drawings of guns, bullets, soldiers and mines, have served since then as the Afghan school system’s core curriculum. Even the Taliban used the American-produced books […] Published in the dominant Afghan languages of Dari and Pashtu, the textbooks were developed in the early 1980s under an AID grant to the University of Nebraska-Omaha and its Center for Afghanistan Studies. The agency spent $51 million on the university’s education programs in Afghanistan from 1984 to 1994. […] hildren were taught to count with illustrations showing tanks, missiles and land mines […] One page from the texts of that period shows a resistance fighter with a bandolier and a Kalashnikov slung from his shoulder. The soldier’s head is missing. Above the soldier is a verse from the Koran. Below is a Pashtu tribute to the mujaheddin, who are described as obedient to Allah. Such men will sacrifice their wealth and life itself to impose Islamic law on the government, the text says.”
Citatet ovan är tagen från Stephens, Joe och Ottaway, David B. (2002/03/23)”From U.S., the ABC’s of Jihad” Washingtonpost .
”Underwritten by a multimillion-dollar U.S. Agency for International Development grant to the University of Nebraska, the books sought to counterbalance Marxism through creating enthusiasm for Islamic militancy. They exhorted Afghan children to ‘pluck out the eyes of the Soviet enemy and cut off his legs.’ […] Washington now acknowledges that [these books] helped contribute to the growth of a global jihad network”
Citatet ovan är tagen från Hoodbhoy,Pervez (2003/01/26) ”America’s Dreams of Empire” Foreign Policy.
”[The relationship between Saudiarabia and the US] began when President Franklin D. Roosevelt [and the first king and founder of Saudi Arabia] met on board the USS Quincy in the Suez Canal on Feb. 14 and talked for several days. It was the first time that Abdul Aziz, a charismatic yet isolationist military leader who had united Saudi Arabia, had left the country […]They eventually came to an agreement that centered around U.S. support and military training for Saudi Arabia, then a fledgling country surrounded by stronger nations, in return for oil and political support in the region.”
Citatet ovan är tagen från Taylor,Adam (2015/01/27) ”The first time a U.S. president met a Saudi King” Washington Post .
”There’s no doubt that it [the alliance between US and Saudi Arabia] began with oil. In 1933, the Saudi monarchy granted the American company Standard Oil exclusive rights to look for oil in the country’s eastern province. […] The US government wanted to protect its companies’ investment, especially when America was in dire need of crude during World War II. In 1943, FDR declared the security of Saudi Arabia a ‘vital interest’ of the United States […] In 1951, the US and Saudi Arabia established the Mutual Defense Assistance Agreement, the first formal defense agreement between the two nations. It provided for American arms sales to Saudi Arabia and American training of the Saudi military. […] But perhaps the single most important event in the Cold War–era history of this alliance was the 1979 Soviet invasion of Afghanistan. […] The two countries teamed up to covertly ship weapons to the anti-Soviet mujahideen rebels. […] The program was enormous — according to Bronson, ‘the United States and Saudi Arabia each spent no less then $3 billion, channeling assistance to armed, anti-US Islamic fundamentalists.'”
Citatet ovan är tagen från Beauchamp, Zack (2016/01/06) ”Beyond oil: the US-Saudi alliance, explained” Vox.
”As far back as the 1950s, the Eisenhower administration had hoped to make King Saud (1953–1964) into a globally recognized Islamic leader and transform him into ‘the senior partner of the Arab team.’ […] King Saud welcomed members of the Muslim Brotherhood (a grassroots Islamist organization) to Saudi Arabia as a way to challenge Egypt, from which the Brotherhood was fleeing. Similarly, Crown Prince Faisal, who became king and ruled from 1964 to 1975, was a determined anti-Communist. He created a host of domestic and international Islamic institutions that had both political and religious purposes. Faisal helped establish the Islamic University of Medina in 1961 to spread Saudi-inspired Wahhabi Islam and, more instrumentally, to compete ideologically with Cairo’s prestigious al-Azhar University. The Islamic University eventually became a well-known recruiting ground for jihadi fighters. ”
Citatet ovan är tagen från sida 123 ur Bronsons, Rachel (2005) ”Rethinking Religion: The Legacy of the U.S.-Saudi Relationship” THE WASHINGTON QUARTERLY, av The Center for Strategic and International Studies and the Massachusetts Institute of Technology.
”Unfortunately, however, it [the benevolent face of Islam] is smothered by a belligerent, patriarchal form of Islam, called Wahabism, which has the formidable support of Saudi Arabian petro-dollars. This programme [the documentary The Qur’an] suggested that over the past few decades, upwards of $100 billion has been spent promoting Wahabism, and that the 10 million or so Qur’ans that roll off the printing presses each year are carefully doctored to appeal to modern emotions and prejudices.”
Citatet ovan är ifrån Viner,Brian (2008/07/16) ”Last Night’s TV: The Qur’an, Channel 4; Banged Up, Five” The independet . Denna artikel sammanfattar i sin tur innehållet i dokumentären ”The Qur’an” som producerats av Antony Thomas och sänt i brittiska Channel 4 år 2008.
”Private individuals in Saudi Arabia and other Gulf states friendly to the United States are the chief source of funding for al-Qaeda, the Taliban and other terrorist groups, according to leaked US diplomatic cables. […] ‘Donors in Saudi Arabia constitute the most significant source of funding to Sunni terrorist groups worldwide,’ added the [leaked] document.”
Citatet är taget från Spillius, Alex (2010) ”Wikileaks: Saudis ‘chief funders of al-Qaeda'” The Telegraph.
”Reagan told the monarch ‘you rightfully exert a strong moral influence in the world of Islam, and the people of the United States are proud of their leadership role among the democratic nations.’ […] Reagan characterized the Saudi regime as a crucial ally in the fight against ‘Marxist tyranny.’ The U.S. president warned that communists ‘would impose dictatorship on all of mankind’ — at the very same moment that he was propping up the most authoritarian and fundamentalist monarchy on the planet. […] During the Soviet War in Afghanistan in the 1980s, the U.S. knowingly funneled millions of dollars to fanatics like Afghan militant leader Gulbuddin Hekmatyar, who told his followers to throw acid in the faces of women who did not cover their heads. With CIA backing through the ISI, Hekmatyar also massacred Kabul schools because communists let women get educated alongside men. […] During the Cold War — and particularly during the Soviet war in Afghanistan throughout the 1980s — the U.S., hand-in-hand with Saudi Arabia, actively encouraged religious extremism. […] The remnants of this policy are the extremist movements we see throughout the Middle East, North Africa and South Asia today. In order to decimate the left in the Cold War, the U.S. emboldened, armed and trained the extreme-right. The Frankenstein’s monsters it created in the pursuit of this policy are the al-Qaedas and ISISes of the world. […] Saudi Arabia is truly a country that was created through Western imperialism. Before Roosevelt met with King Ibn Saud, Saudi Arabia was a relatively weak country with little global political influence. It was Western, and principally U.S., patronage that turned Saudi Arabia into what it is today. […] The Saudi regime is essentially a form of modern feudalism, one that has only continued into the 21st century because it has been preserved by Western patronage. […] Were it not for Western support, the Saudi monarchy would likely have fallen, or rather have been toppled, many decades ago […] the fanatical Wahhabi ideology the Saudi monarchy exports is one of the main reasons many rebel groups resisting these forms of injustice and oppression become Salafi Islamists, and not secular leftists, as most resistance groups were in the mid-20th century.”
Citatet ovan är tagen från Norton, Ben (2016/01/06)”Saudi Arabia funds and exports Islamic extremism: The truth behind the toxic U.S. relationship with the theocratic monarchy” Salon.
Sandra Stence, Diana Yoo, Tracy Miller, Editor Hilary Ramp med fler i sammarbete med Pew Research center (2012/12/18) ”The Global Religious Landscape: A Report on the Size and Distribution of the World’s Major Religious Groups as of 2010”. The Pew Forum on Religion & Public Life.
”US and UK planners were well aware that the invasion of Iraq was likely to increase terror and WMD proliferation, as many analysts and intelligence agencies warned. CIA director George Tenet informed Congress in October 2002 that invading Iraq might lead Saddam Hussein to assist ‘Islamist terrorists in conducting a WMD attack against the United States.’ The National Intelligence Council ‘predicted that an American-led invasion of Iraq would increase support for political Islam and would result in a deeply divided Iraqi society prone to violent internal conflict,” hence engendering terror within Iraq and worldwide. The NIC confirmed these expectations in December 2004, reporting that ‘Iraq and other possible conflicts in the future could provide recruitment, training grounds, technical skills and language proficiency for a new class of terrorists who are >>professionalized<< and for whom political violence becomes an end in itself.’ The NIC also predicted that, as a result of the invasion, this new globalized network of ‘diffuse Islamic extremist groups’ would spread its operations elsewhere to defend Muslim lands from attack by ‘infidel invaders,’ with Iraq replacing Afghanistan as a training ground. A CIA report of May 2005 confirmed that ‘Iraq has become a magnet for Islamic militants similar to Soviet-occupied Afghanistan two decades ago and Bosnia in the 1990s.’ The CIA concluded that ‘Iraq may prove to be an even more effective training ground for Islamic extremists than Afghanistan was in Al Qaeda’s early days, because it is serving as a real-world laboratory for urban combat.’ Two years after the invasion, a high-level government review of the ‘war on terror’ affirmed the same conclusion. Focusing ‘on how to deal with the rise of a new generation of terrorists, schooled in Iraq over the past couple years,’ the review noted: ‘Top government officials are increasingly turning their attention to anticipate what one called >>the bleed out<< of hundreds or thousands of Iraqtrained jihadists back to their home countries throughout the Middle East and Western Europe. >>It’s a new piece of a new equation,<< a former senior Bush administration official said. >>If you don’t know who they are in Iraq, how are you going to locate them in Istanbul or London?<< […] Reports by an Israeli think tank and Saudi intelligence concluded that ‘the vast majority’ of foreign fighters in Iraq ‘are not former terrorists’ but ‘became radicalized by the war itself,’ stimulated by the invasion to respond ‘to calls to defend their fellow Muslims from >>crusaders<< and >>infidels<<‘ who are mounting ‘an attack on the Muslim religion and Arab culture.’ A study by the Center for Strategic and International Studies (CSIS) found that ’85 percent of Saudi militants who went to Iraq were not on any government watch list, al-Qaeda members, or terrorist sympathizers’ but were ‘radicalized almost exclusively by the Coalition invasion.’ Since the invasion, the report confirms, Iraq has become one of the global centers for recruitment and training of extremist (‘neoSalafi’) Islamist terrorists; large numbers are likely to return to their countries of origin, carrying terrorism skills and radicalized worldviews, gaining ‘publicity and credibility among the angry and alienated in the Islamic world,’ and spreading ‘terrorism and violence.’ French intelligence, which has unique experience over many years, concludes that ‘what the war in Iraq has done is radicalize these people and make some of them prepared to support terrorism. Iraq is a great recruiting sergeant,’ contributing a new and ‘enormous jihad zone to train people to fight in their country of origin,’ as intelligence had previously found ‘in Afghanistan, in Bosnia, in Kosovo.’ […] Studies of suicide bombers also reveal that ”Iraq appears to be playing a central role—in shifting views and as ground zero in a new wave of suicide attacks.” Between 1980 and 2003, there were 315 suicide attacks worldwide, initially for the most part by the secular Tamil Tigers. Since the US invasion, estimates of suicide bombings in Iraq (where such attacks were virtually unknown before) range as high as 400. Terrorism specialists report that ”stories of the bravery and heroism of suicide bombers in Iraq” are stimulating imitators among Muslim youth who adopt the jihadi doctrine that the Muslim world is under attack and they must rise to its defense. Former NSC staffers and counterterrorism specialists Daniel Benjamin and Steven Simon conclude that Bush has ‘created a new haven for terrorism in Iraq that escalates the potential for Islamic violence against Europe and the United States,’ a policy that is ‘disastrous’: ‘We may be attacked by terrorists who received their training in Iraq, or attacked by terrorists who were inspired, organized and trained by people who were in Iraq. . . . [Bush] has given them an excellent American target in Iraq but in the process has energized the jihad and given militants the kind of urban warfare experience that will raise the future threat to the United States exponentially.’ Robert Pape, who has done the most extensive studies of suicide bombers, writes that ‘Al Qaeda is today less a product of Islamic fundamentalism than of a simple strategic goal: to compel the United States and its Western allies to withdraw combat forces from the Arabian Peninsula and other Muslim countries,’ as Osama bin Laden repeatedly declares.”
Citatet ovan är tagen från av Chomsky, Noam ”Failed States” . (2007 pocketutgåva Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books}) Se sida 18-22.
Mullen, Jethro (2015/10/26) ”Tony Blair says he’s sorry for Iraq War ‘mistakes,’ but not for ousting Saddam” av CNN
Syal, Rajeev (2016/07/03) ”Tony Blair faces calls for impeachment on release of Chilcot report” The Guardian
Ridley,Yvonne (2012/05/12) ”Bush Convicted of War Crimes in Absentia” Foreign Policy Journal.
Prados, John ”Hoodwinked: The Documents That Reveal How Bush Sold Us a War” (New Press, 2004)
STEIN, JONATHAN och DICKINSON, TIM (2006) ”Lie by Lie: A Timeline of How We Got Into Iraq” Mother Jones.
Hume,Tim (2016/07/07) ”Chilcot report delivers damning verdict on British role in Iraq War” CNN.
Harris, Shane och Aid, Matthew M. (2013/08/26) ”Exclusive: CIA Files Prove America Helped Saddam as He Gassed Iran” Foreign Affairs.
Chomsky, Noam ”Failed States” . (2007 pocketutgåva Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books})
Se sida 28-29
Klein, Naomi (2015 pocketutgåva, {ursprungligen utgiven 2007})”Chockdoktrinen” utgiven av Ordfront {ursprungligen utgiven av Alfred A, Knopf, Kanada, under titeln ”the shock doctrine”}.
Se del VI, kapital 18 ”från orörd mark till bränd jord”.
”The occupation authorities worked assiduously to avert the threat of democracy, but were compelled, with great reluctance, to abandon their plans to impose a constitution and to prevent elections. Few competent observers would disagree with the editors of the Financial Times that ‘the reason [the elections of January 2005] took place was the insistence of the Grand Ayatollah Ali Sistani, who vetoed three schemes by the US-led occupation authorities to shelve or dilute them.’ Middle East scholar Alan Richards observes that ‘although the United States initially opposed early elections in Iraq, after Ayatollah Sistani turned huge numbers of his followers out in the streets to demand such elections, Washington had little choice but to agree.’ The Wall Street Journal explained that Sistani ‘gave his marching orders: Spread the word that Ayatollah Sistani insists that the new government be chosen through a direct election, not by the US or US-appointed Iraqi leaders,’ as Washington had sought. Veteran correspondent Patrick Cockburn adds that ‘it was only when it became clear that the US could not withstand a Shia uprising that elections turned out to have been an immediate American goal all along.’ ”
Citatet ovan är tagen från av Chomsky, Noam.”Failed States” (2007 pocketutgåva Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books}) Se sida 160.
McCarthy, Tom (2015/06/09) ”Donald Rumsfeld denies he thought democracy in Iraq was ‘realistic’ goal” The Guardian.
Klein, Naomi (2015 pocketutgåva, {ursprungligen utgiven 2007})”Chockdoktrinen” utgiven av Ordfront {ursprungligen utgiven av Alfred A, Knopf, Kanada, under titeln ”the shock doctrine”}.
Se del VI, kapitel 17: ”ideologisk rekyl: en djupt kapitalistisk kris”.
”Religion’s role in Iraqi political life has ratcheted steadily higher since U.S.-led forces overthrew Mr. Hussein in 2003. In the post-invasion chaos, mosques were the only authority left in many communities, and clerics helped organize everything from security patrols to trash removal. Outlawed Islamist political parties — which among Shiites had been the focal point of opposition to the Hussein regime — emerged from exile or the underground as instant political forces. […] The constitution to be voted on has far deeper Islamic underpinnings than Iraq’s last one, a half-century ago, which was based on French civil law. The new charter would make Islam a main source of legislation and forbid any law that contradicts Islamic beliefs. It would overturn a tradition of secular family laws that gave women nearly equal rights. Hewing to Sharia, or Islamic law, it would leave women far fewer civil rights if they divorce, get into child-custody disputes or seek an inheritance.”
Citatet ovan är tagen ur FASSIHI ,FARNAZ (2005/08/13) ”Clerics Hold Sway As Iraqis Ponder New Constitution” Wall Street Journal.
Atran ,Scott “Lifting the Veil—the Face of Jihad in Southeast Asia”. Innehållet i Atrans verk sammanfattas i ”Failed States” Noam Chomsky. (2007 pocketutgåva Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books}) Se sida 19.
Gerges, Fawaz A. ”The Far Enemy” (Cambridge, 2005). Se ”Final Thoughts.”
”U.S. forces and policies are completing the radicalization of the Islamic world, something Osama bin Laden has been trying to do with substantial but incomplete success since the early 1990s. As a result, I think it fair to conclude that the United States of America remains bin Laden’s only indispensable ally.”
Citatet ovan är de jag översatt. De är taget från Scheuers, Michael ”Imperial Hubris” (Brasseys, 2004).
Delen av boken jag citerar finns att läsa på npr.org
[hämtad 2016/07/10]
”In 1948, George Kennan, head of the State Department Policy Planning Staff, warned that if Indonesia fell under ‘Communism,’ it could be an ”infection [that] would sweep westward” through all of South Asia. For such reasons, Kennan held, ‘the problem of Indonesia [is] the most crucial issue of the moment in our struggle with the Kremlin’—which had little to do with Indonesia, apart from serving to create misimpressions. The threat of a ‘Communist Indonesia’ was sufficiently severe for the Eisenhower administration to support a military rebellion, primarily out of fear of democracy: what scholarship calls a ‘party of the poor’ was gaining too much political support for comfort. The threat of democracy was not overcome until the 1965 Suharto coup and the huge slaughter that immediately followed, establishing one of the most brutal regimes of the late twentieth century. There was no further concern about democracy, or about awesome human rights violations and war crimes. Suharto remained ‘our kind of guy,’ as the Clinton administration described him, until he committed his first real crime, in 1998: dragging his feet on IMF orders and losing control over the population. At that point he was instructed by Secretary of State Madeleine Albright that the time had come for ‘democratic transition,’ though some, like Suharto’s longtime advocate Paul Wolfowitz, continued to find him meritorious.”
Citatet ovan är tagen från av ”Failed States” Chomsky, Noam. (2007 pocketutgåva Henry Holt and Company: New York {Ursprunglig utgåva 2006 av Metropolitian books}) Se sida 116-117.
”[T]he mass-based Communist party […] was destroyed with the incidental murder of hundreds of thousands of people. Since recording these achievments, the military government of Indonesia has been the beneficiary of the full range of support from the United States: Military, economic, diplomatic and ideological. In particular, the U.S. gouvernment has not only provided its Indonesian client with the material means to conduct its programs of pillage, oppression and massacre,”
Citatet ovan är tagen från sida 149 ur ”Political Economy of human Rights” The political economy of human Rights, volym 1, (Haymarket books 2014:chicago {Ursprungligen utgiven av South End 1979: Boston Massachusetts}). Författad av Herman, Edward och Chomsky, Noam.
”It has been known for more than 10 years that the CIA supplied lists of names for Suharto’s assassination squads. What is less widely known is that the supposed pro-communist coup that triggered the crisis was almost certainly also the work of the CIA. […] In October 1965 [a group of supposed communist sympathizers …] kidnapped and brutally murdered six army generals, apparently in preparation for a coup. The motives of the group remain a matter of dis pute. At the time, they were alleged to be in sympathy with the PKI. [PKI=the Indonesian Communist party] But a study carried out at Cornell University in 1966 discovered that what most of the officers had in common was not any association with the PKI, but a connection with General Suharto [the future right right-wing dictator of Indonisia] Lt Col Untung, the alleged leader, was a successful military officer who was a known anti-communist. Some of his colleagues had been trained in the US where it is unlikely that any communist sympathies would have escaped notice. Suharto subsequently dismantled the unit and the group’s alleged links with the PKI became the pretext for the massacre of up to 1m people. After a series of closed show trials and staged confessions, the leaders were said to have been executed, but there is no independent evidence that the executions took place.”
Citatet ovan är tagen från Hilton, Isabel (2001/08/01) ”Our bloody coup in Indonesia” The Guardian.
Dehghan, Saeed Kamali och Norton-Taylor,Richard (2013/08/19) ”CIA admits role in 1953 Iranian coup” skriven av The Guardian .
För tortyren och de politiska fångarna under Shanens styre var god se Baraheni, Reza (1976/10/28) ”Terror in Iran” skriven av , utgiven i The New York Review of Books.
”A revealing light on how we got here has now been shone by a recently declassified secret US intelligence report, written in August 2012, which uncannily predicts – and effectively welcomes – the prospect of a ‘Salafist principality’ in eastern Syria and an al-Qaida-controlled Islamic state in Syria and Iraq. In stark contrast to western claims at the time, the Defense Intelligence Agency document identifies al-Qaida in Iraq (which became Isis) and fellow Salafists as the ‘major forces driving the insurgency in Syria’ major forces driving the insurgency in Syria”
Citatet ovan är tagen från Milne,Seumas (2015/06/03) ”Now the truth emerges: how the US fuelled the rise of Isis in Syria and Iraq” The Guardian
”The secret US Defence Intelligence Agency (DIA) document, obtained by Washington DC law firm Judicial Watch, reveals that the emergence of an ‘Islamic State’ across Iraq and Syria was foreseen by the Pentagon, as early as three years ago. According to the internal report, which was distributed throughout the US intelligence community, this was seen as a likely consequence of the West’s efforts to destabilise Bashir al-Assad’s regime in Syria.”
Citatet ovan är tagen från (Ahmed,Nafeez) ”Pentagon report says West, Gulf states and Turkey foresaw emergence of ‘IS’” Middle East Eye.
Ahmed, Faisal Z. (2013) ”Aiding repression: The impact of US economic aid on political rights” Utgiven i Oxford universitet. Författad av
Lee, Hyun Ju (2011) ”The impact of U.S. foreign aid on human rights conditions in post-Cold War era” tgiven av Iowa State University. Författad av .
”Military Assistance and Human Rights” (juli 2010) utgiven av the Fellowship of Reconciliation.
Huggins, Martha K. ”Political Policing: The United States and Latin America” (NC: Duke University Press, 1998) Se särskilt sida 111.
Se kapitel 2 ur ”Political Economy of human Rights” The political economy of human Rights, volym 1, (Haymarket books 2014:chicago {Ursprungligen utgiven av South End 1979: Boston Massachusetts}). Författad av Herman, Edward och Chomsky, Noam.
Mahmood, Mona., O’Kane, Maggie., Madlena, Chavala med flera. ”From El Salvador to Iraq: Washington’s man behind brutal police squads” The Guardian.
Nelson,Sara C (2016/16/08) ”ISIS Deliberately Preys On Recruits ‘Ignorant’ To Islam To Impose Its Own Twisted Version” The Guardian.
Tharoor, Ishaan (2009/07/22)”Can Sufism Defuse Terrorism?” Times.
”What Is Sufism And Can It Stop Radical Islam?” av Seeker Daily finns att se på youtube.com
Holmgren, Mia (2015/02/06) ”De vänder ryggen åt traditionen” Dagens nyheter
Persson, Kajsa (2014/05/24) ”Jag har blivit kompromisslös” GÖTEBORGS FRIA.
Jama, Afdhere (2015/01/20) ”5 Imams Who Are Openly Gay” från islamandhomosexuality.com/
”Undersökningens huvudresultat [bland muslimer i 39 länder] är att merparten av dem som bekänner sig till världens näst största religion är djupt troende. De vill att islam ska prägla såväl samhälle som politik. I nästan alla 39 undersökta länder menar majoriteten muslimer att islam är den enda sanna läran som leder till ett evigt liv i paradiset. Att tro på Allah är nödvändigt för att bli en moralisk person.[…] Vad gäller moraliska frågor så uttrycker en stor majoritet av de intervjuade muslimerna att sex före eller utanför äktenskapet är fel. Det finns dock en större acceptans i Afrika söder om Sahara samt i Sydösteuropa. Homosexualitet fördöms av 80–90 procent i så gott som alla undersökta länder, men en viss acceptans hittar man i Bangladesh, Uganda och i Moçambique. – Siffrorna reflekterar främst en syn på homosexuella som är rätt vanlig i Asien och Afrika, och har mindre med religion att göra. På en global nivå avviker Norden och delar av Västeuropa i denna fråga, säger Leif Stenberg. […] Den stora majoriteten menar att självmord, abort och alkoholkonsumtion är omoraliskt. […] Den absoluta merparten menar att kvinnor själva ska bestämma om de ska bära slöja. Men i nästan alla av de 39 undersökta länderna menar majoriteten av såväl kvinnor som män att en hustru alltid måste lyda sin man.”
Citatet ovan är tagen från Höjer, Henrik (2013/08/05) ”Åsikter i den muslimska världen” Henrik Höjer, Forskning och Framsteg
Linderoth, Sam (2015/05/06) ”Här ber han Folkpartiet ta avstånd från terrorism” ETC.
Gentleman ,Amelia (2014/02/28) ”Vulnerable man starved to death after benefits were cut” The Guardian
Butler, Patrick (2015/08/27) ”Thousands have died after being found fit for work, DWP figures show” The Guardian.

Idévärldens kapitalistavsnitt: Konsten att prata förbi varandra

”Och det tycker du är ett bra argument” säger hon och skrattar programledaren rakt i ansiktet. Valde i veckan att utan spana in Idévärlden. Kajsa Ekis Ekman gästade och hennes ton var långt ifrån bäst. Som det inledande citat från henne illustrerar så framstod hon lite översittaraktig. Därför såg jag fram emot att se opponenterna ge henne en verbal käftsmäll. Så öppnar opponenterna munnen, och alla Ekmans brister är förlåtna.

Avsnittet handlade om kapitalismen. Vad exakt som menas med detta ord varierar ganska friskt beroende på vilken diskurs (alltså lära, ämne, inriktning etc.) ordet används i. I programmets början så beskriver Ekman kapitalismen i en liten videopresentation. Det låter sammanfattad så här: ”Kapitalismen som utvecklades på 1600-talet går ut på att merparterna av all ekonomisk aktivitet ägs privat, och sker för att skapa vinst åt ägarna. Kapitalismen kallas ofta felaktigt för marknad. Men en marknad är något helt annat. Marknader har funnits i tusentals år; och är helt enkelt platser dit bönder och hantverkare gått för att byta sina varor med varandra […] På en marknad är pengar bara ett medel för att underlätta ett byte. En marknad förklarade Karl Marx på 1800-talet […] fungerar enligt principen:
vara -> pengar -> vara.
V -> P -> V
Man börjar med en vara som man byter mot pengar för att få en annan vara.
Kapitalismen fungerar tvärt om. Pengar -> vara -> ännu mer pengar.
P -> V -> P
Varan är bara ett verktyg för att skapa mer pengar åt kapitalisten. […]
På ett kapitalistisk företag råder heller inte demokrati. Ägaren bestämmer vad som ska producera och hur vi ska arbeta. Och han kan inte röstas bort. ” [1]

Denna definition är inte tagen ur luften utan stämmer i huvudsak överens med beskrivningar som försetts av bland annat ekonomerna Ha-Joon Chang, Richard Wolff och Bo Rothstein. [2]

Trots den tidigt etablerade definitionen, så får man under programmets gång ändå en känsla av att deltagarna talar förbi varandra. Även programledaren känner av detta, och frågar därför långt senare: ”Vad är kapitalismen?”
Varpå Johanna Möllerström svarar: ”Kapitalism är marknadsekonomi och frihet […] att man får välja vad man jobbar med, att man har avtalsfrihet. Dom sakerna”

Satt Möllerström med ludd i öronen under programmets intro? Jag förnekar inte att den definitionen av kapitalism används inom visa diskurser, men det var uppenbarligen inte den definition Ekman etablerade i programmets början. Ekman utgör ändå ”veckans teoretiker”, d.v.s den vars idéer som Möllerström ska opponera på. Hade Möllerström varit student och opponerat på en uppsats där kapitalism definierades utefter Ekmans linje, för att sedan själv utgå från en annan definition, då hade professorn gett henne en mycket sur blick och sedan knivhuggit henne i matsalen (tror jag i alla fall, tittade mycket på fängelseserier under studieåren så kan ha blandat ihop visa saker). Min poäng är att beteendet är under studentnivå.

Mattias Svensson vill inte riktigt vara lika oartig utan svarar istället: ”[Kapitalism är] det samhällssystem som följer av vissa spelregler så som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet och rätten att göra frivilliga avtal med andra.” Han svarar alltså inte vad kapitalismen egentligen är, utan beskriver bara vad förutsättningarna som genererar kapitalismen är, grabben kanske också har ludd i öronen. Från detta lite lätt undvikande svar så får vi utgå från att Svensson erkänner att kapitalismen innebär det Ekman definierar det som. Alltså en marknadsekonomi där merparten av verksamheterna ägs privat och styrs odemokratiskt i syftet att generera vinst åt ägarna. Men att detta utfall är en oundviklig följd av ett fritt samhälle med marknadsekonomi.

För att förstärka detta resonemang tar Svensson upp det faktum att människor inte lynchas på öppen gata om dom avstår från att jobba åtta timmar om dagen och lägga alla sina pengar på nymodigheter. Man har ett visst utrymme att leva icke kapitalistiskt, men människor väljer i hög grad att inte göra det. Det stämmer förstås att folk söker oftare 8 timmar jobb hos aktiebolag än dom bildar personalkooperativ (personalkooperativ är verksamheter som ägs av de anställda och styrs demokratiskt av dessa) samt att människor gärna köper saker och ting frekvent (mig själv inkluderat, lägger ingen moralisk värdering i detta) istället för att spara pengar i syftet att kunna jobba så lite som möjligt. Då är debatten över, så fiffigt. För folk har ju alltid varit exakt som moderna människor och kommer alltid vara det, och kapitalismen växte ju fram ur marknaden av sig själv, eller? Svensson har nog ludd i hjärnan också.
Låt oss titta lite bakåt i tiden på några exempel när modern kapitalism ersatte andra system (eller i alla fall expanderade kraftigt).

När slaveriet avskaffades på Jamaica så ställdes den vita överklassen inför ett problem, hur skulle man få de fattiga svarta att jobba åt dom. Överklassen som tidigare levt i lyx på slavarnas långa slit riskerades att omges av massor av fria män som arbetade enbart så lite de behövde, och på så sätt beröva överklassen en del av deras skyhöga status och överflöd. Genom regerings åtgärder hindrades slavar från att införskaffa marken de behövde för att bli självförsörjande. Det genomfördes även planer för att skapa ”artificiella begär” hos den fria befolkningen. Det som tidigare setts som överflöd eller lyx, skulle de före detta slavarna lära sig se som nödvändighet. Så att de till följd av bristande kontroll över produktionsmedlen och allt mer växande begär, underställde sig överklassen som anställda under många och långa timmar. På detta vis kunde ”slaveriets oligarker” övergå till att bilda en ”naturlig överklass”. [3]

I Sydamerika så upptäckte överklassen samma problem under det tidiga 1900-talet gällande den breda massan av bönder. Dessa bönder kunde försörja sig själva och valde att ”arbeta [för andra] enbart när de tvingades till det och det var inte ofta, för landet gav dom det lilla dom behövde” för att citera en historiker för ett amerikanskt storbolag med intresse i landet.
Hur löstes detta? Jo genom marknadsföring så skapade man nya begär som drev folket i arbete. Samma historiker glädja sig över framgången med att driva folk in i mera arbete med marknadsföring, men anmärkte att tekniken ofta drevs för långt. [4]

Ett annat fall skedde i USA kring Cherokeeindianerna. Dessa bodde i eget reservat efter egna seder. Cherokeerna erkändes av den utomstående vita överklassen ha skapat ett samhälle med många önskvärda egenskaper, däribland utvecklandet av republikanska principer, de hade uppnått en framgångsrik nivå av produktion samtidigt som befolkning lyckats behålla en bekväm levnadsstandard, en hög grad av läskunnighet och hög grad av ”civilisation och upplysning”. Dom jämfördes med britterna och ansågs ha nått lika långt som britterna nått på femhundra år, under enbart etthundra år. En dåvarande auktoritet i frågan om minoriteterna konstaterade att ingen familj saknade ett hem, och att de byggde sina egna skolor och sjukhus.
Cherokeeindianernas samhälle innehöll dock en fatal brist. De ägde marken gemensamt. Deras djupgående kollektivism bedömdes skapa en samhällsmiljö där det ”saknades egoism”. Denna kollektivism bedömdes av de vita kapitalisterna var inkompatibel med ytterligare samhällsutveckling. Med detta resonemang rättfärdigade den vita överklassen att påtvinga reservatet privat ägande av land, och att göra indianerna hemlösa samt sätta dom i fattigdom. För deras egna bästa förstås. [5]

Dessa är några exempel på ett allmänt mönster. Mönstret är att kapitalismen har inte uppnått suveränitet av den fria marknaden egna mekanismer, utan folk har drivits in i arbete åt kapitalister genom att göras fattiga och genom att fostras av kapitalistkontrollerad media till att få nya begär. För att citera adelsmannen Arthur Young: ”Alla förutom en idiot, vet att de lägre klasserna måste hållas fattiga för att de ska vara arbetsvilliga”. Han tillade att om bönderna inte berövades mark, så kunde de försörja sig själva och då kunde inte överklassen slå mynt av att anställa dom suga ut deras svett. [6]

Arthur och hans likar var inte nojiga som såg ett hot i att folk utan tvång och konstlade förhållanden kunde tänkas avvisa kapitalismen. Stamfolken i världen arbetar inte utefter målet att ge en ägare eller annan ledare vinst, utan delar på ansvar genom likvärdigt samarbete och delar i hög grad även på arbetets frukter. [7] Det är inte ens alla stamfolk som har något som kan kallas marknad. I flera samhällen så arbetar de utefter ”gåvoekonomier”. I dessa så drivs transaktioner inte av ekonomisk kalkyl primärt, utan av välvilja, ömsesidigt respekt och hoppet om att skapa en vilja att besvara gåvan man just gett. I dessa samhällen skulle kapitalismens som system uppfattas motbjudande. [8] Så människan är långt ifrån kapitalistisk av sig själv.
Det finns flertal olika exempel. Man kan tjata sig röd i ansiktet. Jag rekommenderar Roland Paulsens och Kevin Carsons verk för en sammanfattning av den moderna kapitalismens
framväxt. [9]

Om Svensson någon gång i livet öppnar en historiebok som inte är utgiven av Timbro, så kommer han nog känna igen sig i Kevin Carsons beskrivning att: ”Kapitalismen har inte skapats av den fria marknaden. Kapitalismen har grundats av ett rån lika massivt som feodalismen. Det har upprätthållits fram tills nu via kontinuerligt statligt ingripande i syfte att skydda dess system av privilegier, utan detta ingripande vore systemets fortlevnad otänkbar.” [10]

Denna antikapitalistiska läggning hos allmänhetens beteende är heller inte död och begraven för alltid. Under katastrofer kraftiga nog för att få samhällets ordinarie system och regler att kollapsa, så tros oftast människan bli ond och irrationell. Det som faktiskt sker är istället raka motsatsen. Generellt sett så kastar folk ifrån sig kapitalistiska roller av tjänare och herre, eller vinstdrivande entreprenör och prispressande kund. Istället börjar folk samarbeta på jämlik basis, där inte ägarnas intressen ses till utan där allas intressen bevaras. Som författaren Rebecca Solnit uttrycker det så har vi en förmåga att ”fabriksåterställas” bort från det nuvarande systemet. [11]

Moderna exempel på statligt ingripande till kapitalisternas fördel, vilket bevarar systemet från marknadens naturliga utveckling, utgörs bland annat av artificiellt upprätthållen arbetslöshet, d.v.s NAIRU [12]

Ett exempel på att kapitalismen bevarar privilegier, istället för att enbart effektivisera värdeneutralt, illustreras med att titta på företagsstyrelser. Företag med kvinnlig närvaro i styrelsen bättre än andra företag. Det är möjligt att vi alla skulle ha en effektivare ekonomi om den ekonomiska eliten inte var dominerad av män. Trots detta låses kvinnor ute. [13] Privilegier får gå före profit.

Även om man erkänner att dessa statliga intrång är kapitalismens moder istället för: ”spelregler så som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet och rätten att göra frivilliga avtal med andra”, samt erkänner att systemet primärt bevarar privilegier, så kan man ändå mena att slutprodukten är önskvärd.
Möllerström uttrycker att vi har det ju trevligt nu, vore tråkigt om kapitalismen skulle försvinna för då skulle sådant som penicillin kanske inte finnas tillgängligt. Penicillin kanske hon inte borde ha tagit som exempel. Då agerande navigerat efter ägarnas vinstintressen hos medicinska bolag. Anses ha bidragit till ökad framväxt av penicillinresistenta bakterier. [14]

Hennes poäng kvarstår dock. Frågan är, kan man avskaffa kapitalism utan att hela ekonomin rämnar? Här pekar ofta folk mot Sovjet för att ha bra exempel på misslyckande. Eftersom Sovjet var fruktansvärt förtryckande politiskt, så är det ändå inte värt att ha som förebild även om det vore beundransvärt ekonomiskt (vilket det heller inte var). Om vi återigen tittar bakåt historiskt så kan vi se till ett annat exempel som är mer lämpligt. För att citera en dokumentär om delarna av spanska inbördeskriget där anarkism tog över landet
(anarkism inte i meningen av förespråkande laglöshet, utan i meningen av att förespråka minimaliseringen eller utrotande av orättfärdiga hierarkier, kapitalismen och orättvisor): ”Här [de anarkistiska delarna av Spanien] fungerar anarkosyndikalismen. Alla former av onödig byråkrati avskaffas. Beslut fattas i samråd, uppgifterna utförs gemensamt och produktionsmedlen är kollektiviserade. Katalonien är Spaniens ledande industriregion och mer än 75 procent av företagen här är självstyrda [självstyrda=demokratiskt styrda av de anställda] Spårvagnar och bussar, restauranger, bagerier och slakterier, textil- och läderbranscherna: Både små och stora företag styrs nu kollektivt utan att produktionen eller avkastningen försämras.” [15]
Så det är alls inte självklart att vi får det ”som i Sovjet” som programledaren uttrycker det, bara för att vi försöker förändra ekonomin.

Om du levde i Kuba och förespråkade att avskaffa planekonomin och någon sa: ”Men vi vill väl inte ha det som i Haiti” skulle du nog finna det irriterande att personen direkt åberopar skräckexempel istället för att fokusera på förbättringsområdena i det befintliga systemet. Ekman blir även märkbart frustrerad gällande detta under programmets gång. Hon ber folk hålla sig till ämnet. Istället för att bejaka denna önskan från Ekman tas istället upp hur odemokratiskt och ofritt östblocket varit. Detta är synd, vi kan nog lär mer av att granska våra egna förbättringsområden istället för att prata om hur misslyckad andra är. Vill man prata om demokrati så kan det vara nyttigt att se till hur den politiska demokratin i kapitalistiska länder bromsas in av kapitalismen, där storkapitalister håller undan investeringar fram tills politiker erbjuder de policys som överklassen önskar. För att inte alla om hur kapitalister ibland annat USA tagit sig rätten att bestämma vilka de anställda får umgås med på fritiden, spela in när deras anställda urinerar (alltså under drogtester) avskeda dom utifall de dricker privat (om nu arbetsgivaren råkar tycka att detta är syndigt) och tonvis med andra intrång på den personliga friheten. [16] Hade detta skett på arbetsplatser i Kuba eller Sovjet (vars ekonomiska system inte heller är värda att försvara) så skulle det tas upp ständigt som exempel på förtryck, men när det sker i andra länder förtigs det av måttfull kapitalistförsvarare och lovordas av radikal sådana som nya höjder av frihet. Även om det nuvarande systemet kan samexistera med viss nivå av personlig frihet och politisk demokrati, så verkar det samtidigt utgöra ett tak för hur långt dessa kan nå. Detta valdes att inte diskuteras i programmet.

Svensson framför istället bland annat idén att alla alltid går i vinst av handelstransaktioner. Han tar upp exemplet på när du går och handlar, att både du och grossisten har gått med vinst av transaktionen.

Det låter som om Svensson fått en stroke först, uppenbarligen kan jag inte har köpt bröd till sådant underpris att jag vinner på affären, samtidigt som försäljaren sålt med en vinstmarginal. Detta är rent matematiskt omöjligt. Det Svensson hänvisar till är förstås en värdekalkyl som utgår från den subjektiva värdeteorin. Alltså tanken att värde inte kan talas om i avskilt ekonomiska termer, annat än som personliga upplevelser, önskningar och uppfattningar. I enlighet med denna värdeteori, så är alla frivilliga transaktioner alltid vinstaffärer för bägge parter. Då den som säljer något, värderar det den säljer mindre än det den får i transaktionen, och vise versa (jag ville ju ha brödet mer än jag ville ha kvar pengarna, och säljaren ville ha pengarna mer än han ville ha kvar brödet, så bägge har något de värderar mer än det tidigare).

Jag blev ärligt talat så arg över detta att jag gav ut ett primalskrik (mina grannar tror nog Fred Flynta sover över). Verkligheten går förstås att analysera i enlighet med subjektiva värdeteorin, frågan för att utvärdera dess vetenskapliga och filosofiska meriter, är att fundera över hur pass begriplig fenomen blir av denna tankekonstruktion och vilka matnyttiga slutsatser som kan nås.

Tänk dig att du ramlat ner i en tom brun och fallet bryter bägge benen på dig. Du tappar först medvetandet, efter okänd tid så vaknar du upp och märker att mycket blod har förlorats. Du är rädd för att dö där nere. Du skriker så högt du kan, men brunnen ligger långt ut i ödemarken, sannolikt finns ingen nära nog att höra. Så svarar ändå en röst. En främling tittar ner i brunnen, han har redskap för att hjälpa dig upp och vårda dina sår. Med med visa krav. Han har en bankapp på sin mobil, kräver att få dina bankuppgifter så att han kan logga in på din internetbank och överföra allt du äger till hans konto. Om detta inte görs så kommer han låta dig ligga kvar där nere och dö. Om du samtycker till detta, skulle du säga att du tjänat på transaktionen? Om du finner detta scenario allt för konstlat, låt oss ta ett exempel ur verkligheten. Knarkaren Mårten har beskrivits hur sprutnarkotika skadar kroppen, att: ”tillslut blir man sprutberoende. Och skjutande funkar inte hur mycket som helst, för venerna kloggar igen. Jag har vänner som blivit av med både armar, fingrar och ben. Jag har bara haft tur liksom. Jag får fortfarande slå ner blodet i armen ibland. ”[17]

Skulle du säga att både knarklangaren och den sprutberoende Mårten tjänar på sin transaktion, där Mårten tvingas av beroende att sakta men säkert stympa sig själv. Det ska tilläggas att heroinberoende individer (så som Mårten) måste ta knark för att inte få abstinens, ett tillstånd där kroppen insjuknar utan heroinet och som utmärks av bland annat okontrollerade diarréer, spyor, feberfrossor, kramper och ångestattacker. För att återigen citera Mårten: ”Man vill bara ta livet av sig. Så fort nålen är ur armen är stressen där. För om fem timmar börjar helvetet igen.” [18] Om man anammar den subjektiva värdeteorin så finns det inget skäl att begränsa marknaden kring tunga droger, vi kan ju inte som kollektiv göra några värdeuttalande. Vem är jag att säga att det är bättre att ha en hel och frisk kropp framför att vara sjuklig, beroende och stympad?

Så vitt vi vet så finns inga objektiva svar på värdefrågor, det finns dock intersubjektiva svar, i andra ord värderingar som genomströmmar närmast alla av oss och dessutom är djupt rotade. Med intersubjektiva värderingar menar jag alltså inte ytliga, trendkänsliga eller svaga preferenser. Så jag skulle inte säga att det är en intersubjektiv värdering att ogilla Beyoncé bara för att dom flesta gör det. Utan med intersubjektiva värderingar menar jag snarare sådant som att de flesta ogillar att få fingernaglarna utdragna och därför bör alla ges rätten att slippa detta. Det är baserat på dessa intersubjektiva värderingar vi förbjuder sådant som handel i tunga droger (sen är det en annan diskussion om själva konsumtion eller bara försäljningen ska vara olaglig, även de som vill se tunga droger legaliserat brukar erkänna att verksamheten är skadlig istället för win-win för de inblandande).

Detta är relevant till det Johanna Möllerström sa i programet. Ekman tar upp fall i Sydamerika där människor dragits in i skuldspiraler som är närmast omöjliga att ta sig ur. Möllerström tar illa vid sig av detta försvarande av fattiga människor rätt till en dräglig tillvaro. Hon menar att man inte kan ifrågasätta val, för att citera: ”Det är ett bra exempel på skillnaden i människosyn. Att i den världen då ses dom människorna som att dom blir lurade att göra någonting. Dom val dom fattar är inte riktiga, det dom väljer att göra är inte riktigt. Ja du väljer att jobba men du väljer det inte egentligen. Det var precis så dom sa i Östberlin. Folk tror att dom vill vara i Västtyskland, men egentligen vill dom inte det. Därför bygger vi upp den här muren. […] Konsekvenser av val, jag tycker att människor är vuxna och får välja själva. […] Jag anser ändå att människor är kapabla att fatta beslut. Det människor gör och vill ska respekteras.”

Det är en etisk självklarhet att människors val inte kan köras över godtyckligt eller att aktiviteter lättvindigt ska förbjudas i sin helhet. Ekman diskuterade dock inte att förbjuda tonåringar från att skaffa fula tatueringar, hon talade om att underreglerade lånemarknader satte folk i situationer de inte förstod att dom samtyckt till. Ekman gör motsvarigheten till att begära att tatueringsnålar ska leva upp till säkerhetskrav och tatuerar inte ska få gå till jobbet höga som hus, hon förespråkar säkerhetsregleringar som ska minimilasera antalet människor som kommer hamna i situationer de ångrar tack vare trasig utrustning, otur, eget bristande ansvar eller oseriösa proffs. Visst kommer det alltid finnas folk som ville få en blomma tatuerad i ansiktet och istället råkar få något som liknar en högst privat del av den manliga anatomin, precis som de alltid kommer finnas folk som tar lån de inte kan betala tillbaks. Diskussionen handlar inte om verksamheten ska avskaffas helt, utan vart begränsningen av legitima transaktioner i motsatt till otillåtna sådana ska sättas.

Sådana som Möllerström och Svensson vill gärna tala i banor om frihet, att avvikelse från kapitalism är farligt. Att man bara ska låta marknaden vara, och ge individen friheten att samtycka till allt. Det finns dock redan gränser, det kommer alltid finnas. Där i ligger Svensson och Möllerströms stora hycklande. De är förespråkare av minst lika mycket regler och kontroll som Ekman, skillnaden ligger i att dom vill ha kvar ett regelverk som skyddar en specifik grupps intressen, alltså kapitalistklassen, framför alla andras. Vore de ärliga marknadsförespråkare som verkligen ville låta marknaden vara helt fri från intrång, då skulle dom i likhet med kapitalistförsvaren Walter Block förespråka att legalisera slaveriet. Att inte låta folk sälja sig som slavar är ju en form av förmynderi, och oförenligt med logiken som används för att försvara ojämlikheterna som kapitalismen genererar. [19]

Här kan man vilja protestera och säga att Möllerström och Svensson inte försvarar slaveri, utan kapitalism. Detta stämmer. Deras argument för att försvara kapitalismen, kan dock precis lika väl appliceras på att försvara att tillåta folk att sälja sig till slaveri (det är precis detta Block gör, helt icke ironiskt ska tillägas). Så detta argument är så pass ospecifikt att det inte är till någon nytta, eller i alla fall inte ensamt kan ge ett fenomen existensberättigande. Som ekonomen Ha Joon-Chang påpekar så förutsätter alla marknader regleringar. Vad som får säljas och av vilka (vi tillåter till exempel inte barn att sälja sitt arbete till andra) styrs av regler. Dessa regler karaktäriserar sedan hela marknaden. [20]

Det är inte absurt att ta in exemplet av barn i frågan om begränsningar. Barnarbete är
fortfarande en del av verkligheten i stora delar av världen. Den kapitalistförespråkande amerikanska presidentkandidaten Mary J. Ruwart anser att modern lagstiftning mot barnarbete är ett naturvidrigt intrång på marknaden. Hon anser till och med att barn ska tillåtas delta pornografi för att tjäna uppehälle. För att citera Ruwart direkt: ”Children who willingly participate in sexual acts have the right to make that decision as well, even if it’s distasteful to us personally […] When we outlaw child pornography, the prices paid for child performers rise, increasing the incentives for parents to use children against their will.”[21]

Återigen ett exempel på att man kan försvara vad som helst genom att bara ropa ”frihet!”. Valmöjligheten måste sättas i ett sammanhang. Att ”tillåta” barn att delta i pornografi, är ingen reell frihet. Det är istället en frihet för barn att inte behöva nyttjas för sexuella syften. I alla fall inte om ordet frihet ges någon som helst meningsfull innebörd. Jag skulle mena att definieras frihet någorlunda rimligt, så blir kapitalismen som system djupt problematiskt. Det är synd att detta problem inte diskuterades i programmet, att opponenterna valde att diskutera något annat än Ekman presenterade som kvällens ämne.


Ekman, Kajsa Ekis (2017/02/13) ”Kapitalismen är ohållbar ” ur Idévärlden producerat av SVT.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=H-Ey86bTuVc&t=6s


”So what is the capitalist economy, or capitalism? It is an economy in which production is organized in pursuit of profit rather than for own consumption (as in subsistence farming, where you grow your own food) or for political obligation (as in feudal or socialist economies, where political authorities, respectively aristocrats and the central planning authority, tell you what to produce) […] Capitalism is organized by capitalists, or those who own capital goods. Capital goods are also known as the means of production and refer to durable inputs into the production process (for example, machines, but not, say raw materials). In everyday usage, we also use the term ‘capital’ for the money invested in a business venture. Capitalist own the means of production either directly or, more commonly these days, indirectly by owning shares (or stock) in a company – that is, proportional claims on the total value of the company – that owns those means of production.”

Citatet ovan är tagen ur Chang, Ha-Joon (2015 storpocketutgåva {ursprungligen utgiven 2014}) ”Economics: The user’s guide” utgiven av Bloomsbury Press. Se sida 27.

”detta system som vi kallar kapitalism, och som innebär att de som står för kapitalinsatsen i produktion också innehar den avgörande makten i företagen”

Citerat från Rothstein, Bo. (2012, redaktör) ”Tillsammans: En fungerande ekonomisk demokrati” utgiven av SNS Förlag. Se kapitel 1 (av Bo Rothstein) ”Ekonomisk demokrati?” sida 14.

”In short, private property and markets do not provide us with a clear demacration between capitalism and, for exampel, slavery and feudalism as economic systems. Nor do we get much further if we try to deal with this problem by invoking ‘freedom’. […] Among the problems with this definition is the fact that, under capitalism, wage workers are not free (other than formally, legalistically) because to live even minimally, they must work for others. They must sell their labor power to those who own the means of production in order to survive. Because of these and many other difficulties, i define capitalism differently. My distinctive focus is not on property or distribution mechanisms or freedom. Instead, I highlight the internal organization of production and distribution: how the social sites where goods and services are produced and distributed organize those processes. A capitalist system is, then, one in which a mass of people – productive workers – interact with nature to fashion both means of production (tools, equipment, and raw materials) and final products for human consumption. They produce a total output larger than the portion of that output (wages) given back to them. The wage portion sustains the productive workers: it provides their consumption and secure their continued productive labor. The difference between their total output and their wage portion is called the ‘surplus’ and it accrues to a different group of people, the employers of productive laborers: capitalists. The capitalist recive the surplus from the productive laborers by virtue of wage labor contract entered into between capitalist and worker. This wage labor contract specifies a particular comodity exchange. The capitalist agrees to buy – pay the worker regulary for her or his labor time. The worker agrees to sell her or labor to the capitalist. The worker further typically agrees to use the tools, equipment, raw materials, and space provided by the capitalist. Finally, the worker agrees that the total output emerging from her or his labor is immediatly and totally the private property of the capitalist.”
Citet ovan är tagen från Wolff, Richard. (2012)”Democracy at work: A cure for capitalism” utgiven av Haymarket Books: Chicago Illinois. Sida 19-22

”Capitalism, as a mode of production, is an economic system of manufacture and exchange which is geared toward the production and sale of commodities within a market for profit, where the manufacture of commodities consists of the use of the formally free labor of workers in exchange for a wage to create commodities in which the manufacturer extracts surplus value from the labor of the workers in terms of the difference between the wages paid to the worker and the value of the commodity produced by him/her to generate that profit.”

Citet ovan är från Jenks, Chris ”Core Sociological Dichotomies” Utgiven av Thousand Oaks, California, USA;SAGE. Sida 383.


Holt, Thomas C. (1992)”The Problem of Freedom: Race, Labor, and Politics in Jamaica and Britain, 1832-1938″ utgiven av JHU Press. Se sida Sida 45, 71ff., 54f. En del av bokserien Johns Hopkins Studies in Atlantic History and Culture


Chomsky, Aviva (1990) ”Plantation Society, Land and Labor in Costa Rica’s Atlantic Coast 1870-1940″ Doktorsavhandling utgiven av Berkley universtitet.


Chomsky, Noam (2015 ) ”Year 501″ Haymarket Books. Sida 314-318. Ursprungligen utgiven 1993 av South End Press.


Thompson , E. P(1963, 1966) ”The Making of the English Working Class” New York: Vintage.
Sida 219-220, 358.


Johnson, Eric Michael (2012/10/03) ”Ayn Rand vs. the Pygmies” Slate.

Länk: http://www.slate.com/…/groups_and_gossip_drove_the_evolutio…


”Before Mauss, the universal assumption had been that economies without money or markets had operated by means of ‘barter’; they were trying to engage in market behavior (acquire useful goods and services at the least cost to themselves, get rich if possible…), they just hadn’t yet developed very sophisticated ways of going about it. Mauss demonstrated that in fact, such economies were really ‘gift economies.’ They were not based on calculation, but on a refusal to calculate; they were rooted in an ethical system which consciously rejected most of what we would consider the basic principles of economics. It was not that they had not yet learned to seek profit through the most efficient means. They would have found the very premise that the point of an economic transaction—at least, one with someone who was not your enemy—was to seek the greatest profit deeply offensive.”

Citatet ovan är från Graeber, David (2004) ”Fragments of an Anarchist Anthropology” Prickly Paradigm Press: Chicago. Se sida 21.

Länk: http://abahlali.org/files/Graeber.pdf

För mer detaljer var god se Mauss, Marcel (1966{ursprungligen utgiven på franska 1950}) ”The Gift: Forms and Functions of Exchange in Archaic Societies” London: Cohen & West Lowe.

Länk: https://archive.org/stream/giftformsfunctio00maus…) Så människan är långt ifrån kapitalistisk av sig själv.


Paulsen, Roland (2010) ”Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin” Gleerups förlag.

Carsons, Kevin (2001)”The Iron Fist Behind The Invisible Hand: Corporate Capitalism As a State-Guaranteed System of Privilege” Nanaimo, BC: Red Lion.

Wood, Ellen Meiksins (1999) The Origin of Capitalism, Monthly Review Press.


Carsons, Kevin (2001)”The Iron Fist Behind The Invisible Hand: Corporate Capitalism As a State-Guaranteed System of Privilege” Nanaimo, BC: Red Lion.
Länk: http://flag.blackened.net/daver/anarchism/iron_fist.html


Solnit, Rebecca (2009) ”A Paradise built in hell” New York: Penguin Group. Se sida 18 gällande frasen om fabriksåterställning. Boken i sin helhet gällande hur människan agerar under katastrofer.

För en sammanfattning av innehållet var god se Baum, Dan (2009/08/23) ”Book Review: ‘A Paradise Built in Hell: The Extraordinary Communities That Arise in Disaster’ by Rebecca Solnit” Washingtonpost.

Länk: http://www.washingtonpost.com/…/…/08/21/AR2009082101111.html


Wendelborn Barr, Björn (2012/11/15)
”Myten om sysselsättningen: I soffan – för Sverige” utgiven i Byggnadsarbetaren nummer 14.

Länk: http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx…

Mitchell,William och Muysken,Joan (2008) ”Full Employment Abandoned: Shifting Sands and Policy Failures” Edward Elgar Publishing Limited, Massachusetts.

Länk: https://books.google.se/books…


Taylor, Kate (2012/06/26) ”The New Case for Women on Corporate Boards: New Perspectives, Increased Profits” Forbes.

Länk: http://www.forbes.com/sites/katetaylor/2012/06/26/the-new-case-for-women-on-corporate-boards-new-perspectives-increased-profits/#6fb528e61b4b

Det finns forskning som ifrågasätter om det finns en kausal relation mellan ökad vinst och kvinnor i styrelsen, när forskningen sammanställt så pekar det dock på att även om vinsten bortses från så ökar kvinnligt bemannad styrelse stabiliteten i bolag. Se Curtis, Mary. Schmid, Christine och Struber, Marion (2012) ”Gender diversity and corporate performance” Credit Suisse

Länk: http://www.calstrs.com/…/csri_gender_diversity_and_corporat…


”Pharmaceutical companies discover, develop, and market new antibacterials. Clearly it is in the best interests of pharmaceutical companies to promote wide use of antibacterials in order to justify research and development costs. Big products produce big profits for companies and ensure the companies’ commitment to that area of medicine. This fact, coupled with the willingness of some physicians to prescribe the latest antibacterial, has undoubtedly increased the frequency of resistance.”

Citatet ovan är tagen från Bax, Richard P. (199)”Antibiotic Resistance: A View from the Pharmaceutical Industry” utgiven av Anti-Infective Therapeutic Unit, Department of Clinical Research and Development, SmithKline Beecham Pharmaceuticals, Harlow, Essex, England.
Se sida 151.

Länk: https://oup.silverchair-cdn.com/…/2/24-Supplement_1-S151.pd…


Ramonet, Tancrede (2014, tevedokumentär)”Anarkismens historia” avsnitt 3. [Internationell titel:”Neither God nor Master”]

Länk: http://urplay.se/program/184737-anarkismens-historia

För mer detaljer om ekonomin i det anarkistiska delarna av Spanien, var god se Mintz, Frank (2013) ”Anarchism and Workers’ Self-Management in Revolutionary Spain” AK Press.


Young, Kevin., Banerjee, Tarun. och Schwartz, Michael (2017/02/13) ”When Capitalists Go on Strike” Jacobin. Länk: https://www.jacobinmag.com/…/capital-strike-regulations-le…/)
Meyerson, Harold (2005/08/10) ”Big Brother On and Off the Job” Washington Post.

Länk: http://www.washingtonpost.com/…/…/08/09/AR2005080901162.html

Maltby, Lewis (2010/0129) ”Can Bosses Do That? As It Turns Out, Yes They Can” NPR.
Länk: http://www.npr.org/templates/story/story.php…


Linton, Magnus (2015) ”Knark: En svensk historia”, Atlas. Sida 110.


Linton, Magnus (2015) ”Knark: En svensk historia”, Atlas. Sida 22.




Chang, Ha-Joon (2015 pocketutgåva, {ursprungligen utgiven 2014}) ”Economics: The user’s guide” utgiven av Bloomsbury Press.

Ruwart, Mary J (1999) ”Short Answers to the Tough Questions” citerad av Thornburgh, Nathan (2008/05/21) ”Can the Libertarians Go Mainstream?” Times.
Länk: http://content.time.com/…/po…/article/0,8599,1808384,00.html

Carl Bildt, C som i sämst och B som i ubåt

”Jag är naturligtvis gynnad av att Bildt är så jälva dålig […] det är synd om honom”
-Göran Persson [1]

Carl Bildt har påstått att alla tre statliga utredningar kring ubåtarna i svenskt vatten under 80-talet, kommit fram till samma sak. Den slutsats de skulle ha nått är förstås att Carl Bildt har rätt. Enda problemet här är att bara första utredningen nåde denna slutsats (utredningen han satt med i för övrigt). Den andra utredningen kom fram till att den första var felaktig (eller i alla fall drog omotiverade slutsatser), och den tredje kom fram till att det mycket väl kunde ligga västliga makter bakom ubåtarna, istället för östatliga. [2] Det lustiga med den första utredningen, är att den innehåller det felaktiga påståendet att FRA hade samlat in data som pekade på ryska ubåtar, något som Carl Bild meddelats av FRA inte stämde. Ändå kvarstod denna felaktighet i rapporten. [3]

Historikern Ola Tunander skriver i en studie att: ”Redan 1995-års Ubåtskommission visade att Ubåtsskyddskommissionen hade övertolkat sitt material och i vissa fall hade uppfunnit informationer som pekade mot Sovjetunionen” [4]

Vidare anmärker Tunander att: ”I de fall där informationen var otvetydig pekade aktiviteten genomgående på en västlig och i vissa fall mer specifikt på en amerikansk-brittisk operation, […] Den naturliga förklaringen till alla dessa ubåtar är helt enkelt att de som visade sig öppet i svenska vatten var här för att testa svenskt kustförsvar och för att kalibrera den svenska opinionen för ett existerande sovjetiskt hot. Indikationer som pekar på västliga, amerikanska och brittiska operationer är överväldigande.”[5]

En annan intressant detalj är att Carl Bildt reste ner personligen till Ryssland för att presentera Kreml med det mest övertygande beviset för att ubåtarna var ryska. Detta utgjordes av en bandinspelning. Kreml föreslog flera gånger att bandet skulle ges till utländska experter, de bästa bedömarna från opartiska länder kunde på så sätt fälla Ryssland om nu skulden låg där. Bildt förstod att detta inte kunde tillåtas, och svarade därför inte ens på förfrågan. Det visade sig senare att norska experter redan fått analysera bandet, att dessa kommit fram till att bandet inte bevisade, eller ens tydde på, rysk kränkning av svenskt vatten. Varpå svenska myndigheter helt enkelt bestämde sig för neka till att norrmännen fått tagit del av bandet. [6]

I en tysk dokumentär så presenteras Sverige som ett land som har lurats in i en överdriven rysskräck av Ronald Reagans administration, specifikt då via ubåtarna under 80-talet. För att hjälp till i manipulationen av Sverige åt utländska intressen, så fanns flera samarbetsvilliga svenskar, uppger experten Mathias Mossberg i dokumentären. [7]

Mossberg var huvudsekreterare i två ubåtsutredningar och säger bland annat följande: ”Alla indiciekedjor i utpekandet av Sovjetunionen byggde på vad försvarsstaben levererat. Ingen av dem höll. De har av senare utredningar konstaterats inte tåla en noggrannare granskning. Sedan dess har både amerikaner och britter sagt att visst var de i svenska vatten. Och ryssarna har konsekvent förnekat inblandning.” [8]

Många vill här peka på den ryska U-137 som strandade i Sverige, och som startade jakten på ubåtarna. Tanken att detta var ett navigationsmisstag framställs som något som kan bortses från totalt. Kommendör Karl Andersson, den militär som först gick ombord på denna ubåt fick förhöra personalen ombord i flera dagar, har ett vittnesmål som gör tanken om navigationsmisstag svårare att bortse från. Hans slutsats blev just att det troligen var en navigationsmiss. Detta kunde förstås inte sägas högt, han förväntades elda på rysskräcken. För att citera: ”Jag höll en presskonferens direkt efter upptäckten av U-137 och, hör och häpna, inte en enda av det hundratal journalister som var närvarande frågade mig om det var en avsiktlig inträngning eller om det var ett navigeringsmisstag. Jag var jätteglad för det, för jag slapp vädra mitt tvivel.” [9]

Den tyska dokumentären går vidare in på hur ryssarna vore fullkomligt absurt inkompetenta om de försökte spionera genom att göra in så grunt vatten att de inte kunde gömma sig, och med största säkerhet skulle gå i grund. Både Tunanders forskning och den tyska dokumentären påpekar absurditeten i att förena detta enskilda och högst inkompetenta påstådda spionförsök, med tanken på att ryssen senare skulle vara hyperkompetenta nog att spionera på Sverige ständigt utan att åka fast, trots att de uppmuntrade Sverige att bomba båtarna. Det fanns ingen strategisk logik bakom ryskt spioneri av detta slag. [10]

Jag menar att Bildt är med bland kollaboratörer som möjliggjorde frammanandet av fantomfienden i form av ryska ubåtar, inte för att han skulle ha varit delaktig i någon komplott utan bara för att de gynnade hans egna egoism. Han har varit delaktig i att ljuga det svenska folket rakt i ansiktet, för att inte nämna att riskera vår säkerhet genom att komma med ogrundade anklagelser mot den imperialistisk kärnvapenmakt Ryssland/Sovjetunionen, och sedan vägrat samarbeta med denna när den försökt försvarat sin heder. Han är en riktig landsförräderi, för att inte tala om tönt.


Fichtelius, Erik (2007) ”Ordförande Persson” SVT. Se del 1.


”Så sent som den 20 april i TV Aktuellts inslag om Mathias Mossbergs förträffliga bok ‘I mörka vatten’ påstår Bildt att tre statliga utredningar har nått i stort sett samma resultat. Det är sakligt fel och Aktuells reporter förmådde inte att ställa en viktig följdfråga. Den första utredningen, Ubåtsskyddskommissionen 1983, där en ung och entusiastisk Bildt underblåste rysskräcken, fastställde att det var Sovjet som låg bakom kränkningarna. Den andra utredningen, 1995 års Ubåtskommission, avvisade den första utredningens slutsats. Inga indiciekedjor kunde läggas till grund för en säker nationalitetsbedömning. Det sensationella i 2001 års Ubåtsutredning, där Mathias Mossberg var huvudsekreterare, är att den inte kan utesluta att även väst var inblandat.”

Olofson, Sune (2009/07/06) ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” DN debatt.

Länk: http://www.dn.se/debatt/carl-bildt-vilseleder-allmanheten-om-ubatarna/


Borgnäs ,Lars (2007/10/02) ”Uppdraggranskning: Ubåtar, lögner och ljudband” SVT.


Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16.

Se sida 377


Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16,

Se sida 378, 382

Länk: http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf


Borgnäs, Lars (2007/10/02) ”Uppdraggranskning: Ubåtar, lögner och ljudband” SVT.


Pohlmann, Dirk (2014) ”Täuschung – Die Methode Reagan” Arte.


Mossberg, Mathias (2008/06/09) ”Försvarsmakten mörkade västubåtar” SVD

Länk: http://www.svd.se/forsvarsmakten-morkade-vastubatar-3bm6


Josefsson, Dan (1997/07/01) ”Ubåtsfrågan – en svensk skandal att skratta och gråta åt Eller: Hur kunde vi bli så lurade” ETC.

Länk: http://josefsson.net/artikelarkiv/111-ubatsfragan990701.html


Pohlmann, Dirk (2014) ”Täuschung – Die Methode Reagan” Arte.

”det är fullständigt orimligt att tänka sig att Sovjetunionen övade landsättning av specialstyrkor och utförde underrättelseverksamhet i svenska vatten genom att visa upp periskop och ubåtstorn i tätbefolkade områden. Varför annonserar ubåtarna sin närvaro genom att visa sig en längre tid för nyfikna åskådare? Detta handlar inte om förberedelser för ett krig. Man kan inte samtidigt hävda att dessa ubåtskaptener var fullständigt inkompetenta och ytterst kvalificerade. Talet om att dessa operationer utfördes för att öka den sovjetiska militära kapaciteten är helt enkelt nonsens. Tvärtom stärkte denna aktivitet den svenska försvarskapaciteten. Och varför säger sovjetiska representanter att ’det skulle passa oss mycket bra om svenskarna sköt skarpt, verkningseld, mot kränkande ubåtar’?”

Citatet ovan kommer från Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16.

Se sida 380-381.

Länk: http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf

Är inte u-länder för rena?

”Bara mellan dig och mig, borde inte världsbanken uppmuntra att FLER smutsiga industrier flyttas till [fattiga länder]” Detta är ett citat från världsbankens tidigare chefekonom, det yttrades i en intern debatt i världsbanken. Resonemanget bakom att inte minska giftiga utsläpp från modern industri, utan att bara flytta det till fattiga länder, grundar sig delvis i att de utsatta i fattiga länder kommer säkert hinna dö innan dom upplever effekterna av gifterna. Eftersom deras hälsa redan är så pass illa. Världsbanken menar att det hela var ett skämt.[1] Världsbanken är för övrigt en överstatlig organisation som har en enorm makt i världens ekonomiska utveckling. Den styrs därför via omröstning av världens alla länder, omkring hälften av alla röster ägs av bara sju individuella nationer. [2]

Det är överlag en skojfriskt organisation. Man kan nämligen fråga sig om inte mycket av deras större projekt är någon form av avancerad och kostsamt humor. Som deras ekonomiska projekt i Afrika. Där man via att villkora nödvändiga lån tvingat Afrikanska länder att skära ner på sin sjukvård, privatisera allmännytta och liberalisera marknader, och på så sätt dramatiskt försämrat folkhälsan och ökat fattigdomen på kontinenten. Vilket bidragit till skapandet av vad välgörenhetsorganisationen Africa Action kallat för ”den värsta hälsokrisen i världshistorien”. Allt detta för att genomföra reformer mot en ”fria marknad”. En marknad där du är fri att dö i plågor för att du inte har råd med medicin.[3]
Skämtsamheten här syns i det faktum att policyerna som världsbanken avkrävde de Afrikanska länder, bland annat att villkorslöst öppna upp sina marknader för utländska jätte företag, står i direkt motsats till de policys som västvärlden brukade när vi utvecklade vårt egna välstånd. Vi hade inte planekonomier, men var också långt ifrån den radikala typ av frihet som Afrika välsignats med. [4]
Det är inte bara i Afrika som spexandet får uttryck. Det senaste decenniet så har världsbankens policys berövat mer än tre miljoner människor deras hem.[5] Och Ekonomen William Easterly, som tidigare har jobbat på världsbanken, har påvisat att ju fler frimarknads-, privatisering- och liknande policys (vad som kallas ”strukturanpassningsprogram”) ett land tar sig an för att få tillgång till världsbankens lån, desto högre är risken för att landets ekonomi kollapsar[6].

Världsbanken har kritiserats för att vara ”marknadsfundamentalistisk”. Att den värderar färre regleringar kring handel över allt annat. En sådan förklaring av blind fundamentalism skulle begripliggöra varför rika länder åtminstone delvis anammar de frihandels reformer som påtvingas resten av världen. Speciellt med tanke på dessa reformers uppenbart dåliga effekter.
Tillväxten perkapita i väst har minskat i och med dessa policys och gått från att ligga på 3.2% årligen till 2.1% årligen.[7]

Så att se världsbanken som ett redskap för västerländsk kontroll över resten av världen blir svårt. Varför skulle vi utsätta oss själva för de vi påtvingar andra i syftet av att underställa dom? Men att se världsbanken som en samling supertroll går utmärkt. Det förklarar bland annat varför upp till mer än hälften av deras projekt misslyckas med sina satta mål.[8]

Världsbankens tidigare chefsekonom beskrev, i memot jag citerade i början, att hans förslag om att förgifta de fattiga baserat på ekonomiskt förnuft kunde bemötas. Fast den kunde bara bemötas genom att åberopa sådant som inneboende värde i vissa ting, moraliska resonemang, socialt ansvarstagande etc. Dessa resonemang påpekar han, kan i sin tur användas som motargument till närmast alla policys för att avreglera marknaden och privatisera som världsbanken föreslår. [9]

”Furor on Memo At World Bank” (1997) utgiven av New York Times.
Länk: http://www.nytimes.com/…/b…/furor-on-memo-at-world-bank.html
I orginalspråk uttryckte han sig på följande vis ”Just between you and me, shouldn’t the World Bank be encouraging MORE migration of the dirty industries to the LDCs ”
Memot det är taget ifrån kan läsas här:http://www.whirledbank.org/ourwords/summers.html
”Global Democracy Deficit” publicerad av WHO
Länk: http://www.who.int/trade/glossary/story037/en/
”The policies of the World Bank and IMF have eroded Africa’s health care systems and intensified the poverty of Africa’s people. These institutions must be made accountable for their role in causing the worst health crisis in human history, which Africa now faces […] The conditions attached to these loans [from the Worldbank] required African countries to submit to economic changes that favored ‘free markets.’ […] The World Bank and IMF instead required countries to reduce state support and protection for social and economic sectors. They insisted on pushing weak African economies into markets where they were unable to compete with the might of the international private sector. These policies further undermined the economic development of African countries. […] The past two decades of World Bank and IMF structural adjustment in Africa have led to greater social and economic deprivation, and an increased dependence of African countries on external loans.[…] The most industrialized countries in the world have actually developed under conditions opposite to those imposed by the World Bank and IMF on African governments. The U.S. and the countries of Western Europe accorded a central role to the state in economic activity, and practiced strong protectionism, with subsidies for domestic industries. Under World Bank and IMF programs, African countries have been forced to cut back or abandon the very provisions which helped rich countries to grow and prosper in the past. […] The free market fundamentalism of the World Bank and IMF has had a disastrous impact on Africa’s health. The all-out pursuit of market-led growth has undermined health and health care in African countries.”
Taget ur ”Africa: Hazardous to Health” del 1 och 2
Del 1, Länk: http://www.africa.upenn.edu/Urgent_Action/apic-041802.html
Del 2, Länk: http://www.africafocus.org/docs02/sap0204b.php
”The most industrialized countries in the world have actually developed under conditions opposite to those imposed by the World Bank and IMF on African governments. The U.S. and the countries of Western Europe accorded a central role to the state in economic activity, and practiced strong protectionism, with subsidies for domestic industries. Under World Bank and IMF programs, African countries have been forced to cut back or abandon the very provisions which helped rich countries to grow and prosper in the past”
Taget ur ”Africa: Hazardous to Health” del 1
Länk: http://www.africa.upenn.edu/Urgent_Action/apic-041802.html
”World Bank failed to protect the poor, research shows” Utgiven av Deutsche Welle
Länk: http://www.dw.com/…/world-bank-failed-to-protect…/a-18388491
Se sida 38 i ”The White Man’s Burden” (2007) Författad av William Easterly. Penguin Books.
Se sida 26 i ”Bad Samaritans: The Guilty Secrets of Rich Nations and the Threat to Global
Prosperity.” (2007) Författad av Ha-Joon Chang. London: Random House.
Se sida 7 i ”Special Issue: Deliberately Democratizing Multilateral Organization” (2003) utgiven i Governance: An International Journal of Policy, Administration, and Institutions. Skriven av Verweij, M. and Josling, T.
I originalspråk uttryckte han sig följande:
”The problem with the arguments against all of these proposals for more pollution in LDCs [Low developed countries] (intrinsic rights to certain goods, moral reasons, social concerns, lack of adequate markets, etc.) could be turned around and used more or less effectively against every Bank proposal for liberalization”
Memot i sig, tillsammans med citatet i originalspråk, kan läsas här:http://www.whirledbank.org/ourwords/summers.html

Ett mord mer eller mindre

”Så jag skulle alltså inte döda den presidenten, bra att du sa det. För var ju liksom på väg. Gud vad det hade blivit pinsamt”

Repliken är fiktiv, men händelsen riktig. Under 50 talet så uttalade sig den amerikanska presidenten Eisenhower om att ”[Egyptens president] problemet skulle kunna elimineras”. Detta tolkades som en order gällande att mörda Egyptens president, utan att ställa kontrollfrågor så började CIA förbereda attentatet. Tur nog upptäckte man i tid att det hela var en missuppfattning. [1]

Nu är ju inte jag en expert. Men kanske en säkerhetsmekanism för att förtydliga när man är allvarlig om att döda någon, skulle kunna införas. Som att man måste tumma på det till exempel.

CIA framställs ofta på film som bestående av super coola agenter som slås mot terrorister, eller ondsinta och närmast övermänskligt kompetenta konspiratörer. Den senare bilden verkar många konspirationsteorier ta på allvar.

Verkligheten tror jag inte nära någon av dom två alternativen. Säg vad du vill om CIA etiskt, men du kan inte anklaga dom för att vara kompetenta. Ett av deras större projekt, MKULTRA, utredde möjligheter att hjärntvätta människor. Det hade ju visat sig att de kluriga kommunisterna i Kina hade upptäckt ett sätt att via inhumana metoder hjärntvätta, och de som dom gudlösa kommunister kunde göra skulle kapitalist jänkare ta mig marknaden kunna klara av bättre. Så man gav systematiskt ut LSD och testade annat obehagligt och kränkande på icke samtyckande offer, bland dessa offer fanns hundratals amerikanska medborgare. Detta var ju mindre bra, minst en av offren dog på kuppen. Vilket jag också tror är ondskefullt, men är ingen expert på etik heller. En av de huvudsakligt ansvariga för projektet fick ett pris av CIA, deras högsta möjliga pris faktiskt. Redan där kan man stanna upp börja ställa sig lite frågor. Tips för om du någonsin leder en verksamhet. Om du har ett pris du tänkt dela ut till en medarbetare som utmärkt sig, och den bästa tillgängliga kandidaten har drivit ett projekt som gått ut på att man drogat och kränkt folk, där en patient avlidit, då kanske man kan vänta ett år med att dela ut priset. Se om inte konkurrensen kan bli lite hårdare? Pristagaren beskrev för övrigt själv senare hela projektet som ”useless”. [2]

Nåja, det kunde ju ha varit värre, eller? Man hade torterat sin egna befolkning, dödat någon och det hade inte lätt till något. Svårt att se hur det kunde vara värre. Jo då, för kommunisterna hade inte upptäckt hjärntvätt. Utan allt byggdes på en myt. [3]

Så vad kan man lära sig av det här? Innan du börjar planera att mörda för att din chef frågade snällt, kolla en extra gång. Innan du börjar tortera folk för att kunna kopiera något fiffigt från fienden, kanske undersök frågan lite till. Se till att det fiffiga faktiskt finns. Så om du någon gång tror att din livsfiende har byggt upp ett kavalleri av enhörning, andas då en sekund innan du börjar para narvalar med hästar.

”In the 1950s, the Dulles brothers misinterpreted a remark by President Eisenhower that ‘the Nasser problem could be eliminated,’ to mean that he wanted President Nasser of Egypt to be assassinated. Secretary Dulles cancelled the operation once the mistake had been discovered.”
Kan läsas i:
”Making Heads Roll”
utdrag från ”Killing Hope: U.S. Military and CIA Intervention Since World War II.” av William Blum
Länk: http://www.thirdworldtraveler.com/Blum/MakingHeadsRoll.html

”Obituary: Sidney Gottlieb” (1999) Utgiven i The Independent av Rupert Cornwell.
Länk: http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/obituary-sidney-gottlieb-1080920.html

”The Korean War ‘brainwashing’ myth led to U.S. countertechniques against Communist indoctrination” (2000) skriven av George L. Keckeisen.
Länk: http://connection.ebscohost.com/c/articles/6940115/korean-war-brainwashing-myth-led-u-s-countertechniques-against-communist-indoctrination

Att stjäla ett land

Risken för kärnvapenkrig har eskalerat och bedöms av experter nu vara högre än under kalla kriget.[1] Flera av forskarna som skapade det första kärnvapnet gick sedan samman för att kartlägga hur nära vi befinner oss till global katastrof, detta illustreras via ”Domedagsklockan”. En metafor där närheten till midnatt indikerar hur stor risken är för undergång. Minutvisaren på domedagsklockan har nu flyttats till fram tills bara tre minuter kvarstår innan midnatt. [2]
En av de vilka brukar ges den huvudsakliga äran för att ha tagit slut på kalla kriget, Sovjetunionens sista premiärminister Mikhail Gorbatjov, har uttryckt en stark oro över utvecklingen. Han kommenterade konflikten mellan Nato och Ryssland med att ”det räcker att en sidan förlorar nerverna, så överlever vi inte nästa år” [3]

Vad har lett oss hit? Författaren till boken ”kapitalism och frihet”, Milton Friedman, presenterade tillsammans med andra akademiker kapitalismen som en fredslära som skulle ta slut på konflikterna mellan öst och väst. Andra pekade på att Sovjet styrdes av ett krigiskt envälde som bara behövde avsättas för att skapa stabilitet. Rysslands ekonomi har gått igenom dramatiska kapitalist reformer och de som styrde tidigare har till stor del ersatts. Ändå så har hotet återvänt. Så frågan kvarstå, vad har lett hit?

Det finns förstås inget enkelt svar på frågan. Ofta framställs Ryssland som provokatören, denna bild är delvis sann men ensidig. Vid Sovjetunionens fall så gick Ryssland med på att Tyskland kunde få enas om Nato lovade att inte expandera ”en enda centimeter längre åt öst”. Detta var ett rimligt krav. Warsawapakten, vilket var öststaternas motpol till Nato, upplöstes efter kalla krigets slut. Nato i sig hade grundats med motivationen att den skulle försvara väst mot Sovjetunionen. I och med att Sovjet löstes upp så fanns det inte egentligen något motiv till att den skulle fortsätta sin existens, ännu mindre expandera. Nato har dock blivit kvar, den har expanderat och löftet har brutits genom att sprida Nato längre åt öst. [4]

Den numera pensionerade Gorbatjov anser att Nato med sin allt mer aggressiva expansion har tillintetgjort Europas säkerhetsarkitektur och de framsteg för fred som gjordes under 70- och 80-talets förhandlingar mellan öst och väst.[5] Gorbatjov ser förstås utvecklingen ur ryska glasögon, detta perspektiv är troligen vinklat till att bli partiskt av Gorbatjovs patriotism. Det finns dock ingen rimlig anledning till att utgå från att det perspektivet är mer skevt än det vi vanligen får höra av västerländska analytiker. Det är falskt att säga att sanningen alltid ligger mellan två ytterligheter eller mitt emellan två tvistande parter, men att lyssna till bägge sidor skadar sällan.
Om vi ska försöka nyansera Gorbatjovs skuldläggning av Nato så kan vi nämna att i två undersökningar, en från 2009 och en från 2011, så svarade nästan hälften av alla tillfrågade ryssar (47% år 2009, 48% år 2011) att det är ”naturligt för Ryssland att ha ett imperium”. Ett imperium är en politisk ordning där ett land styr över andra länder. Omkring hälften av ryssarna (58% år 2009, 50% år 2011) tyckte även att det var en stor tragedi att Sovjetunionen löstes upp. [6] Sovjet sörjs alltså. Sovjet som Garbatjorv själv erkänner inte var en riktig union i meningen förening av likar, utan en sammanslutning där Ryssland var den som egentligen bestämde. [7] Detta är milt sagt en underdrift, Sovjet var ett imperium, och periodvis ett uppseendeväckande hänsynslöst sådant. Ryssland skickade regelbundet militären till att införliva sin vilja i de övriga länderna i Sovjet.

Menar inte att sprida fördomar mot Ryssar med att lyfta fram denna statistik, men detta opinionsrön antyder att den Ryska åsiktskorridoren har ett utrymme för krigshets och imperialism som inte är en självklarhet i många andra länder. Det intressanta är inte att lägga skulden på öst eller att försöka psykologisera ryssen till någon avart från oss västeuropéer. Det intressanta är hur konflikten fortsatte efter att hjälten dödat skurken? Björnen har ju dräpts, varför är vi fortfarande i farozonen för att ätas upp?
När jag gick i skolan så berättade en lärare
stolt att hon besökt Sovjet. Vi fick ta del av en målande bild utav fattigdom, avundsjuka mot den västerländska lyxen och det ekonomiska system som höll tillbaka utvecklingen. Arbetslösheten bekämpades med dumdristiga nonsens insatser, staten satte folk till att klippa upp pappret på offentliga toaletter, för de kunde inte hitta meningsfulla jobb att sätta de i. Ryska främlingar bad om att få köpa min framtida lärares byxor, för byxorna tillhörde inte den gråa massproducerade variant som som alla låsts till att köpa av det statliga monopolet. Staten försökte täcka upp sina brister i att generera välstånd, genom att dekorera tunnelbanestationerna med kristallkronor. Jag betvivlar inte sanningsvärdet i något av detta. Jag har i vuxna år hört berättas om Sovjetiska fabriker som fick beställningar av staten på att göra skor i en viss mängd, och som bara tillverkade barnskor för att det gick snabbast och enklast för fabriken. Problemet var att alla som skulle ha skorna inte var barn förstås, så där stod man med råmaterialet förbrukat och utan skor.

Jag grepps ofta som ung av dessa berättelser. De förmedlade en enkel sanning som jag fortfarande bär med mig. Nämligen att det finns en enorm frihet i att kunna säga ”nej den här skoaffären är urusel” och gå till en konkurrent tvärs över gatan, istället för att behöva gå i trånga skor väntandes tills nästa val och hoppas på att man genom en ny riksdagsbildning kan få chansen att köpa lite bekvämare saker att stoppa fötterna i. De fick mig att inse att en anställd också har mycket lättare att förhandla till sig skäliga villkor när den kan säga ”antigen fixas detta, eller så säger jag upp mig och jobbar för din konkurrent”, jämfört med om den enda arbetsgivaren i yrket är staten. Det har inpräntat i mig en hälsosam skepticism till upprättande av statliga monopol, en skepticism som ännu kvarstår.

Jag fick också lära mig svårigheterna i att bevara en regering med måttfull makt när staten tillåts äga allt för mycket i för stora områden. Det enklaste sättet att illustrera detta problem på är att tänka sig statlig monopol på media, även om vissa nyhetskanaler vore ägda av olika myndigheter så framstår det ytterst naivt att tänka sig att informationsflödet inte skulle bli skevt och enkelspårigt till etablissemangets fördel. Andra exempel är statligt monopol på försäljningen av dagligvaror, där utbudet kan inskränkas för att diskriminera grupper som den rådande ideologin föraktar. Ett rasistiskt parti som kommer till makten har helt andra möjligheter att trakassera till exempel judar om den kan se till att höja priset på eller helt stanna upp produktionen av all mat som är kosher (tillåtet för judar att äta).
När jag växte upp så hade skolorna ofta fortfarande Sovjet på klassrummets kartor. Förväntningar kring kapitalismens intåg i Sovjet fanns kvar i lärarkåren och media jag konsumerade som liten, ofta mellan raderna men ibland uttryckligen.

Förväntningen var att Ryssarna skulle äntligen få chansen att tillgodose sig det välstånd som kapitalismen välsignat oss västeuropéer med. Här skulle införandet av kapitalismen gå snabbt dessutom. I en intervju med journalisten Naomi Klein så berättar en av de ledande ekonomerna som låg bakom introduktionen av kapitalismen till Ryssland att det skulle göras på två sätt. Massiva och snabba kapitalistiska reformer, så som enorma privatisering och avskaffandet av priskontroller. Det skulle dessutom bli en ”satans massa bidrag”. Dessa bidrag på omkring 30 miljarder (fördelat mellan Ryssland och de andra öststaterna) lovades Rysslands dåvarande president Boris Yeltsin, i motkompensation till att genomföra snabba och hårda marknadsreformer. Reformer som Gorbatjov tillsammans med Naomi Klein senare skulle kalla för ”chockterapi” för hela Ryssland. Ryssland höll sitt löfte, det gjorde däremot inte väst. Kapitalismen infördes, men bidragen kom aldrig.[8] Varför skulle dom de? Att ge bidrag i sig var ju någon form av smygsocialism, det länder med dålig ekonomi egentligen behövde var att få sina marknader släppta fria.

Reformerna som egentligen skulle ha getts mot stora bidrag, kunde heller inte genomföras utan motstånd från allmänheten. Rysslands dåvarande president omtalade de som ett ”ekonomiskt folkmord”. En rysk forskare sa om den nya privatiserande regeringen till New York Times att ”det är samma gäng” som styrt landet under Sovjets tid och som nu bara hade ”slängt sina gamla kommunistbrickor, vilka tidigare åtminstone hade hindrat dom från att stjäla öppet”. Vicepresidenten sa att situationen var en historisk spegel av Ryssland när kommunisterna kom till makten, en rörelse som var villig att kränka eller helt lösa upp den demokratiska styrelseformen för att genomföra sina ekonomiska reformer.[9]

Vicepresidentens jämförelse skulle visa sig skrämmande passande. Som kan ses i dokumentären ”the shock doctrine: The Rise of disaster capitalism” (baserat på Naomi Kleins bok av samma namn) så expanderade Boris Yeltsin sin makt som president för att kunna genomföra reformerna väst krävde. Detta handlande fördömdes av riksdagen som röstade igenom att beröva presidenten hans privilegier. Boris Yeltsin försökte med byråkratisk krångel gå förbi riksdagens beslut, men hans metoder bedömdes av ryska förvaltningsdomstolen vara olagliga. Varpå Yeltsin helt enkelt löste upp riksdagen i en blodig statskupp där ryska pansarvagnar under Yeltsins regi bombade det egna riksdagshuset. Yeltsin stöddes under denna statskupp av västerländska makter.
Varför skulle han inte stödjas? Det riktiga problemet i Ryssland var ju deras gamla kommunistiska ekonomi. Med en ny kapitalistisk modell skulle fattigdomen trollas bort, den nya kapitalistiska ekonomin skulle dessutom skapa helt nya förutsättningar för demokrati.

Riktigt så enkelt blev det inte. När priserna släpptes fri och stora sektorer av det offentliga privatiserades så var det många som inte han anpassa sig. Genomsnittslönen i Ryssland föll med 50% i reella termer första året efter Sovjets fall. Ginikoefficienten är det standardiserade sättet att mäta ekonomisk ojämlikheter på, den uppvisar fullkomlighet likhet på värdet 0% och fullkomlig ojämlikhet på värdet 100%. 6 år innan Sovjets fall (1985) så låg den på 26%, tre år efter dess fall (1994) så hade ojämlikheten ökat till 41%.[10].
Jag är väl medveten om att denna relativa jämlikhet inte ursäktar Sovjets totalitära karaktär. Vet också att det finns en risk att stämplas som ”kommunist”, försvarare av diktaturer eller massmördande om man diskuterar Sovjet utan att i vartannat ord fördöma det som en blodig tyranni. Menar inte att försköna Sovjet, men för att spara på textutrymme kommer jag här inte att avhandla dess massmördande eller antidemokratiska egenskaper. Vi känner alla till dessa delar utförligt sen tidigare, jag kommer istället att gå igenom sådant som i regel förtigs.

Strax innan Sovjets upplösning så levde omkring 10% av Ryssarna under existensminimum. Ett år efter upplösningen så hade omkring 30% av befolkningen glidit ner under existensminimum [11]. Fast är verkligen detta inte bara någon slags förvrängning av statistiken? Om vi tittar till relativ fattigdom (fattigdom mätt i relation till andras inkomster) istället så ser vi att över en tredjedel av befolkningen levde i fattigdom ett år efter upplösningen. Priset på konsumentvaror (mat och sådant som vanligt folk köper) sköt upp 26 gånger, och köpkraften hos den genomsnittliga Ryssen sänktes samtidigt med en tredjedel, under detta år. Detta var en extrem, men inte bara en tillfällig chock det första året. 1994 så hade realinkomsterna (inkomst med borträknad inflation) för den genomsnittliga ryssen fallit till 60% av vad den legat på under Sovjets upplösning [12].

Kapitalismen hade visst lite av en startsträcka innan den skulle trolla bort alla problem som det gamla systemet orsakat. Detta var heller inte unikt för Ryssland. Efter mindre än tio år så visade en studie att mängden fattiga, i regionen som Sovjetunionen tidigare inneslöt, hade ökat med en faktor 12. I absoluta tal blir det en ökning med 14 miljoner fler i fattigdom. Flera barn tvingades överges av sina familjer, för att föräldrarna helt enkelt var för fattiga för att försörja barnen. Studien som mätte detta 2010 slöt sig till att krisen som bubblade upp efter Sovjets sönderfall, orsakades till stor del av att priskontroll försvann, och förvärrades av att det gamla systemets skyddsnät tillintetgjordes. [13]

I dagsläget så lever 15% av ryssarna under existensminimum. [14] Man får visa försiktighet inför frestelsen till att jämföra detta rakt av med de 10% som levde under existensminimum 1985. Nationalekonomi är komplex och direkta jämförelse av ”denna tids policys=bra, denna periods policys=dåligt” är svåra att göra på grund av många skilda saker som bidrar till förändringar och en uppsjö av olika saker att mäta god ekonomi via. Självfallet så ska heller inte den gamla ekonomiska regimens policys försöka förvanskas till att framstå som kloka eller effektiva. Vi kan dock konstatera att de enorma förbättringarna uteblivit, kapitalismen har inte varit den mirakelmedicin den presenterats som.
Jo för vissa har den ju varit mirakulös. Den rikaste tiondelen av ryssarna har mer än dubblat sina tillgångar sen Sovjet upplösning, nära på två tredjedelar av befolkningen har i huvudsak blivit utan ekonomisk förbättring, medan de fattigaste har fått sina tillgångar halverade. Den ryska FN rådgivaren och ekonomiprofessorn Vladimir Popov sammanfattar läget med att Moskva i dag rymmer omkring 84 miljardärer till ett samlat värde av 367 miljarder. Ryssland under Sovjet rymde knappat några miljonärer äns, verkligen inga miljardärer. I gengäld så fanns det ytterst få hemlösa, vilka det nu finns gott om. I hans ord så är ”att jämföra [med Sovjet] inte smickrande för Ryssland”. [15] Den rikaste tiondelen av hushållen äger nu över 80% av de ryska hushållens sammanlagda tillgångar. [16]

Denna utvecklingen har inte den ryska allmänheten varit blind för, utan klarsynt nog själv uppfattat. En större opinionsundersökning gjordes 2011 i det forna östblocket i frågan om utvecklingen efter Sovjet. Befolkningen i Ryssland, Ukraina och Litauen tillfrågades. Stor majoritet i samtliga länder ansåg att övergången till kapitalism hade gynnat eliten, men inte den vanliga medborgaren. [17] Mindre än en tredjedel av ryssarna ansåg att deras ekonomi var i god form, Ukraina och Litauen hade betydligt värre siffror i denna fråga. [18]
När det kommer till tanken att kapitalism skulle förse bättre förutsättningar för att utveckla en demokrati så har resultatet där inte heller varit allt för imponerande. Dagens Ryssland klassas av Democracy index (vilket är en systematisk gradering av länders grad av demokrati utfört av tidningen The Economist) som en auktoritär regim.[19] Statusen ”autoritär regim” är den sämsta av de fyra graderingar av demokrati som ett land kan ges. Enkelt sagt innebär det att landet är en diktatur.

Mindre än en tredjedel i Ryssland, Ukraina och Litauen anser att de flesta politiker bryr sig om vad allmänheten tycker (26% i Ryssland, 23% i Ukraina, 15% i Litauen). Knappt över en tredjedel av Ryssarna, och mindre än en tredjedel av alla i Ukrainare och Litauen, anser att staten i allmänhet styrs för allas bästa (37% i Ryssland, 20% i Ukraina, 23% i Litauen). [20]
I alla tre länder så var en majoritet 1991 för att gå över till marknadsekonomi. Efter att ha erfarit de i första hand, så är nu mindre än hälften för marknadsekonomi i de tre länderna.[21] Majoriteten i alla tre länder anser att övergången till kapitalism har inneburit en försämring av lag och ordning, den allmänna moralen och den generella levnadsstandarden. [22]
Slutsatsen av detta är förstås inte att vi ska vrida tillbaka klockan. Ryska regeringen bör inte köpa upp allt som privatiserats och lösa fattigdomen genom att få arbetslösa att klippa upp toalettpapper igen.

Om vi ska återgå till frågan som förde oss in på Ryssland så kan vi dock konstatera att kapitalismen inte har lyckats bota spänningen mellan öst och väst. Milton Friedmans påstående att ”två länder med Mcdonalds har aldrig varit i krig” är inte bara felaktigt, den underliggande iden att spridandet av kapitalism skulle leda till mindre internationella spänningar har motbevisat sig själv. Varför kapitalismen misslyckats så enormt är svårt att med säkerhet sätta fingret på. En av de primära skälen till den bristande freden, har i min uppfattning varit, kapitalismens oförmåga att genera välstånd i det gamla östblocket i sin helhet och i synnerhet Ryssland.

Att den nya ekonomin heller inte stärkt demokratin i någon väsentlig grad, vilken den påstods skulle göra, är också i min uppfattning en betydande faktor. Denna brist i att omforma civilsamhället till att bli mer förenligt med ett demokratiskt styrelseskick är förstås inte unikt för Ryssland. I vad som brukar betraktas som kapitalismens förlovade land, USA, så kan man lugnt säga att politiker delar den ryska apatin inför folkviljan. I forskning så har politiska makthavares åsikter visat sig ligga mycket närmare den ekonomiska elitens tyckande än allmänhetens. [23] Detta får förstås följder för hur landet styrs. Den faktiska politiken har i vetenskaplig kartläggning visat sig inte primärt följa vad folket vill, utan i mycket högre grad varit lyhört till vad de rika vill. [24] Så kapitalismen har i både USA och Ryssland lyckats skapat regeringar av och för de rika, vilka kallar sig för folkstyren.

Att det inte gick att lösa Rysslands problem genom att beröva statsanställda rätten att styra över den ryska ekonomin efter sina egna intressen, för att flytta över denna rätt till VD:ar och aktieägare, borde inte ha förvånat någon.
Att den nuvarande ekonomiska ordningen inte på alla sätt magiskt underlättar för fred och stabilitet är inte bara min vänstervridna åsikt. Den centrala amerikanska myndigheten för utvecklingen av strategi, menar att den nuvarande världsekonomin kommer att skapa ökade konflikter genom att utmärkas av ”kronisk Volatilitet [prisrörlighet] och vidgande klyftor [mellan fattig och rik]”. Kapitalismen presenteras här eventuellt över tid ge positiv utveckling, även om dessa optimistiska prognoser slår in så erkänns att regioner och länder som lämnas efter i utvecklingen kommer att genomlida:
”fördjupande av befintlig ekonomisk stagnation, politisk instabilitet och kulturellt utanförskap.” Detta uppskattas fostra ”politisk, etnisk, ideologisk och religiös extremism” samt ”våldet som ofta medföljer dessa”. [25]
Vill vi försöka skapa hållbar fred och välstånd så räcker det inte med att flytta styrandet av ekonomin i ett land från statens byråkratiska elit till företagsvärldens dignitärer. För att nå dessa mål behöver väsentliga delar av den ekonomiska makten istället tas ifrån eliten och återställas till folket. Endast när allmänheten själva styr över ekonomin kan vi förlita oss på att den navigeras utefter deras bästa.

Fred är i allmänhetens intresse. Det är mannen på gatan som riskerar att dödas i krig, så får han styra ekonomin kommer han naturligt att vilja värja den undan krigiskt driven tillväxt. Eliten kan dock själva tjäna snabbt och enkelt på krig, ofta utan större egen risk. Energimarknadsanalytikern för företaget Halliburton kommenterade Irakkriget med att det ”var bättre än väntat” och att ”överlag finns det inte något att vara skeptisk till eller ifrågasätta” [26]. Detta sades under den dittills våldsammaste månade i kriget där 3 709 irakiska civila fått betalat med sina liv. [27] Vad hade deras död gett, bland annat 20 miljarder dollar i intäkter åt Halliburton. [28]

Så för att sammanfatta. Sovjets militarism och ekonomiska brister ses med rätta som ett allvarligt slag mot trovärdigheten på alla som förespråkar att låta ekonomin primärt styras av staten. Om man ska vara konsekvent så måste Rysslands kvarstående militarism och ekonomiska brister, samt USA:s världspolisande och bristande demokrati, ses som ett minst lika hårt slag mot idén att låta företagsledning och överklassen få kontrollera ekonomin. Den hållbara framtiden ligger hos allmänheten, inte i att flytta beslutsfattarrätten runt bland de befintliga makterna av stat och rika.

”Nuclear Specter Returns: ‘Threat of War Is Higher than in the Cold War'” (2015) utgiven i Der Speigel, skriven av Markus Becker.
Länk: http://www.spiegel.de/international/world/munich-conference-warns-of-greater-threat-of-nuclear-conflict-a-1018357.html
”Three minutes and counting” (2015) utgiven i Bulletin of the Atomic Scientists
Länk: http://thebulletin.org/three-minutes-and-counting7938
”Gorbachev Interview: ‘I Am Truly and Deeply Concerned’ ” (2015) utgiven av Der Speigel. Skriven av Matthias Schepp och Britta Sandberg
Länk: http://www.spiegel.de/international/world/gorbachev-warns-of-decline-in-russian-western-ties-over-ukraine-a-1012992.html
”Chomsky says US is world’s biggest terrorist” utgiven av Euronews
Länk: http://www.euronews.com/2015/04/17/chomsky-says-us-is-world-s-biggest-terrorist/

” ‘Not an Inch East’: How the West Broke Its Promise to Russia” utgiven i ”russian insider”
Länk: http://russia-insider.com/en/germany_military_politics_ukraine_opinion/2014/11/05/04-31-59pm/not_inch_east_how_west_broke_its
”NATO’s eastward expansion has destroyed the European security architecture as it was defined in the Helsinki Final Act in 1975. The eastern expansion was a 180-degree reversal, a departure from the decision of the Paris Charter in 1990 taken together by all the European states to put the Cold War behind us for good. Russian proposals, like the one by former President Dmitri Medvedev that we should sit down together to work on a new security architecture, were arrogantly ignored by the West. We are now seeing the results.”
Gorbatjovs egna ord tagna från ”Gorbachev Interview: ‘I Am Truly and Deeply Concerned’ ” (2015) utgiven av Der Speigel. Skriven av Matthias Schepp och Britta Sandberg
Länk: http://www.spiegel.de/international/world/gorbachev-warns-of-decline-in-russian-western-ties-over-ukraine-a-1012992.html
”58% of Russians agree that it is a great misfortune that the Soviet Union no longer exist. And nearly half (47%) say it is natural for Russia to have an empire”
Citatet är från:
”End of Communism Cheered but Now with More Reservations” (2009) utgiven av ”Pew Research Center”
Länk: http://www.pewglobal.org/2009/11/02/end-of-communism-cheered-but-now-with-more-reservations/”Roughly half of Russians (48%) believe it is natural for their country to have an empire, while just 33% disagree with this idea.[…] Half of Russians also agree with the statement ‘it is a great misfortune that the Soviet Union no longer exists;’ 36% disagree.”
Citatet är från: ”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union” (2011)
Länk: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/
”Although union was a part of the Soviet Union’s name, it wasn’t really a union. The republics had only very limited sovereignty and competencies.”
Detta är Gorbatjovs egna ord tagna från ”Gorbachev Interview: ‘I Am Truly and Deeply Concerned’ ” (2015) utgiven av Der Speigel. Författad av Matthias Schepp och Britta Sandberg
Länk: http://www.spiegel.de/international/world/gorbachev-warns-of-decline-in-russian-western-ties-over-ukraine-a-1012992.html
”the shockdoctrine” av Noami Klein. Sida 308-319, Svensk översättning 2015, Ordfront Stockholm 2015.
Att Gorbatjov kallade det för shockterapi kan läsas i ”Gorbachev Interview: ‘I Am Truly and Deeply Concerned’ ” (2015) utgiven av Der Speigel. Författad av Matthias Schepp och Britta Sandberg
Länk: http://www.spiegel.de/…/gorbachev-warns-of-decline-in-russi…
”Yeltsin Deputy Calls Reforms ‘Economic Genocide’ ” (1992) skriven av Celestine Bohlen. Utgiven i New York Times.
Länk: http://www.nytimes.com/1992/02/09/world/yeltsin-deputy-calls-reforms-economic-genocide.html?pagewanted=all&src=pm
”Average wages and salaries failed to keep pace, so real income per capita fell significantly — by more than 50% between 1991 and 1992 […] the Gini coefficient for per capita incomes rose from 26% in 1985 to 41% in 1994 […]”
Se sida 1-2 i ”Poverty Trends in Russia During the Transition” författad av Anthony Shorrocks och Stanislav Kolenikov.
Länk: http://www.eldis.org/vfile/upload/1/document/0708/DOC8762.pdf
”The single statistic which best encapsulates the experiences of ordinary Russians during the transition is the proportion of the population in poverty. Studies suggest that about 10% of the population fell below the minimum subsistence level in the late 1980s. After the 1992 economic reforms, official statistics show the poverty rate rising to 30%, with a further substantial increase following the financial crisis in August 1998 (see Table 1 below). The most recent figures for 1999 suggest that about 35% of the population now lie below the subsistence minimum.”
Se sida 2 i ”Poverty Trends in Russia During the Transition” författad av Anthony Shorrocks och Stanislav Kolenikov.
Länk: http://www.eldis.org/vfile/upload/1/document/0708/DOC8762.pdf
”Prior to The Dissolution of the Soviet Union in 1991, that country’s economic and social system worked in a practical sense — meaning most people had a place to live and food to eat. Although standards of living were below those in the West, particularly in housing, daily life was predictable. The Soviet leadership was legitimately able to say that their form of socialism had succeeded in virtually eliminating the kind of poverty that existed in Czarist Russia. Russian citizens now live in different times. The country’s transformation to a more open economic system has created, temporarily at least, a large, new group of people in poverty […] In this Census Brief, measurement of poverty in Russia is based on identifying households with incomes below 50 percent of the median, adjusted for household size and composition. The definition of poverty in Russia has been the subject of considerable debate and, for obvious reasons, does not include unofficial, or black market, income. […] According to official Russian estimates, more than one-third of Russia’s people were living below poverty in 1992, one year after the breakup of the Soviet Union. Consumer prices increased 26 times and earning power fell one-third in these first 12 months. By 1994, real income had fallen to 60 percent of 1991’s level.”
Citatet är från ”Russia’s New Problem — Poverty” (1998) utgiven av ”U.S. Department of Commerce”
Länk: https://www.census.gov/population/international/files/russia.pdf
”Within the region, the numbers of those living in poverty are more than 12 times what they were 10 years ago. […] That’s an increase from 14 million at the collapse of communism.”
Detta är tagen från BBC:s populärvetenskapliga sammanfattning ”Child poverty soars in eastern Europe” (2000) skriven av Fiona Werge.
Länk: http://news.bbc.co.uk/2/hi/business/966616.stm
Studien som hänvisas till är ”The Silent crisis: the impact of poverty on children in Eastern Europe and the former Soviet Union” utgiven i ”European Children’s Trust”, skriven av Richard Carter.
”The percentage of Russians living below the poverty line thereby rose to 15.9 percent of the total population ” detta kan läsas i ”Three Million Russians Fall Into Poverty as Crisis Bites” utgiven i Moscow Times.
Länk: http://www.themoscowtimes.com/business/article/three-million-russians-fall-into-poverty-as-crisis-bites/523482.html
”The richest slice of Russian society has doubled its wealth in the past 20 years, while almost two-thirds of the population is no better off and the poor are barely half as wealthy as they were when the Soviet Union fell, according to researchers.[…]Yevgeny Yasin, scientific director of HSE and a former economics minister, said: ‘The principal issue for Russia’s economy and society today is the level of inequality. Only the best-off 20% of the population is successfully participating in the rise in prosperity which became possible as the result of creating a market economy.’ ”
Detta kan läsas i ”Russia’s rich double their wealth, but poor were better off in 1990s” (2011) utgiven i The Guardian, skriven av Tom Parfitt.
Länk: https://www.theguardian.com/world/2011/apr/11/russia-rich-richer-poor-poorer

”How is the Russian man doing in 2013, nearly a century after the Russian Revolution and just over two decades after the fall of the USSR? Moscow, Europe’s biggest city, has more dollar billionaires than any other city in the world. All told, there are 84 Muscovite billionaires, collectively worth US $367 billion. In the USSR, of course, there were hardly any millionaires, let alone billionaires. But there also were no homeless – and no unemployed – people. Today’s Russia has plenty of both. […] In 2013, comparisons with the USSR are not flattering for Russia. […] Of what could Russia be proud in the 21st century? So far, nothing. It is not number one in any area. And it does not, based on all of the evidence, yet have the ambition to change this basic reality.”
Detta skriver Vladimir Popov i artikeln ”On Russian vs. Soviet Performance”(2013) utgiven i Global Brief.
Länk: http://globalbrief.ca/blog/2013/06/18/on-russian-versus-soviet-performance/
”According to our calculations, the top decile of wealth holders owns 87% of all household wealth in Russia. This is significantly higher than any other major economic power.”
Se sida 53 i ”Global Wealth Report 2015”
Länk: http://www.protothema.gr/files/1/2015/10/14/ekthsi_0.pdf
”Large majorities in all three nations believe that elites have prospered over the last two decades, while average citizens have not. In Ukraine, for instance, 95% think
politicians have benefited a great deal or a fair amount from the changes since 1991 [alltså sen Soviets fall], and 76% say this about business owners. However, just 11% believe ordinary people have benefited. ”
Citatet är från:
”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union” (2011)
Länk: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/
”Only 29% of Russians say their economy is in good shape, while Lithuanians and Ukrainians offer even bleaker assessments. Among the 23 nations from regions around the world included in the spring 2011 Pew Global Attitudes survey, Lithuanians (9% good) and Ukrainians (6%) give their economies the lowest ratings.”
Citatet är från:
”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union” (2011)
LÄNK: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/
Se sida 7 i ”Democracy Index 2014 Democracy and its discontents” (2014) utgiven av The Economist.

”Just 26% of Russians, 23% of Ukrainians, and 15% of Lithuanians agreed with the statement ‘most elected officials care what people like me think.”’And only 37% in Russia, 23% in Lithuania, and 20% in Ukraine agreed that ‘generally, the state is run for the benefit of all the people.’ ”
Citatet är från:
”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union” (2011)
LÄNK: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/

”In 1991, 76% of Lithuanians approved of switching to a market economy; now, only 45% approve. Among Ukrainians, approval fell from 52% in 1991 to 34% today. Meanwhile, 42% of Russians currently endorse the free market approach, a 12-percentage-point drop since 1991, eight points of which occurred in just the last two years.”
Citatet är från:
”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union”
LÄNK: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/

”Two decades after the Soviet Union’s collapse, Russians, Ukrainians, and Lithuanians are unhappy with the direction of their countries and disillusioned with the state of their politics. Enthusiasm for democracy and capitalism has waned considerably over the past 20 years, and most believe the changes that have taken place since 1991 have had a negative impact on public morality, law and order, and standards of living.”
Citatet är från:
”Confidence in Democracy and Capitalism Wanes in Former Soviet Union”
Länk: http://www.pewglobal.org/2011/12/05/confidence-in-democracy-and-capitalism-wanes-in-former-soviet-union/
Larry Bartel visade i en studie att senatorernas åsikter sammanföll med höginkomsttagares åsikter.
”Economic Inequality and Political Representation” utgiven i Department of Politics and Woodrow Wilson School of Public and International Affairs skriven av Larry M. Bartels.
Populärvetenskaplig sammanfattning kan läsas i BBC:s artikel ”Study: US is an oligarchy, not a democracy” (2014)
Länk: http://www.bbc.com/news/blogs-echochambers-27074746
Studien som hänvisas till är ”Testing Theories of American Politics: Elites, Interest Groups, and Average Citizens” utgiven i Perspectives on Politics skriven av Martin Gilens och Benjamin I. Page
Länk: http://scholar.princeton.edu/…/mgilens/files/gilens_and_pag…
De delar jag citerar lyder i originalspråk
”In contrast to the Industrial Revolution, the process of globalization is more compressed. Its evolution will be rocky, marked by chronic financial volatility and a widening economic divide. […] Regions, countries, and groups feeling left behind will face deepening economic stagnation, political instability, and cultural alienation. They will foster political, ethnic, ideological, and religious extremism, along with the violence that often accompanies it. ”
Vissa optimistiska uppskattningar inkluderas vid sidan om dessa negativa. Dessa ges brasklappen att ”Potential brakes on the global economy— such as a sustained financial crisis or prolonged disruption of energy supplies—could undo this optimistic projection.”
Länk: file:///C:/Users/Momos/Downloads/ECSP7-commentaries%20(1).pdf
Citatet lyder på orginalspråk ””Iraq was better than expected, [… ]Overall, there is nothing really to question or be skeptical about. I think the results are very good.””
”Halliburton’s 3Q earnings hit $611M” Utgiven i Associated Press 22 oktober 2006, skriven av Steve Quinn.
Länk: http://www.myplainview.com/article_ec14a750-f688-5aa1-b028-f26088647b4c.html
”october deadliest month ever in Iraq” Utgiben i Associated Press 22 november 2006, skriven av Steven R. Hurst.
”Report Says Iraq Contractor Is Hiding Data From U.S.” (2006) utgiven av New York Times, skriven av James Glanz och Floyd Norris
Länk: http://www.nytimes.com/2006/10/28/world/middleeast/28reconstruct.html?pagewanted=all&_r=1

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑