Sök

tradet smakade torsdag

Europas meningslöshet

Bildresultat för need odin

 

Läser ”The strange death of Europe” av Douglas Murray. Håller inte med om allt, men den är läsvärd. Ett intressant men sällan talat om element i boken, är reflektionerna och spekulationerna kring Europas andliga tillstånd (inte i bemärkelsen gudstroende endast, utan även syftandes till vad man i gudlösa och materiella livsfilosofier tillskriver mening och värde). Problembeskrivningen kring det andliga delar jag i stort. Bilden av en kontinent som en gång lämnat kristendomen för att anamma förnuftet som vägledare, och sedan via sanningssubjektivism i olika former övergav förnuftet – och nu står mållös. En mållös världsbild som sedan beblandas med en väldigt meningsgivande och självhävdande sådan (islam och klansystem) – ett möte som skapar problem.

Jag skulle mena att Europa behöver en andlig revolution. Någon slags postmodernistisk gudstro eller elementlära tror jag vore lämpligt, där vi erkänner för oss själva att den tillbedda gestalten/kraften inte finns – men utför ritualerna för att skapa sammanhållning och mening. Jag misstänker tyvärr att en sådan andlig räddning kommer utebli. Framtiden kommer troligen bara innebära allt mer psykisk ohälsa och meningslöshet för en europeisk inhemsk befolkning och en oemotsagd totalitär variant av islam och klansystem som konkurrent.

Detta kan bli katastrofalt, fundamentalism bland europeiska muslimer ligger på omkring 44%, för kristna ligger siffran på omkring 4% (Koopmans, Ruud (2014) ”Religious fundamentalism and out-group hostility among Muslims and Christians in Western Europe” Wissenschaftzentrum Berlin für Sozialforchung:https://bibliothek.wzb.eu/pdf/2014/vi14-101.pdf).
Graden av homofobi, intolerans mot skiljmässa och abort – är högre för muslimer globalt jämfört med kristna och icke konfessionella (Fish, Steven M. (2011/02/09) ”Are Muslims distinctive?: A look at the Evidence” Oxford Universitets förlag).

Redan idag i Europa tvingas akademiker som forskar om Koranen, oftast utge sina fynd under pseudonym till följd av mordhotet mot hädare (Murray, Douglas (2017/05/04) ”The Strange death of Europe” Bloomsbury förlag, E-book sida 271) medan vilken stand up-komiker som helst vågar driva med bibeln även i de mer kristna delarna av Europa. Majoriteten av muslimer i Österrike vill rakt av förbjuda skämt om islam (Akerstedt, Ida (2017/08/13) ”Muslim migrants want ban on jokes about Islam – survey” The Express, hänvisar i sin tur till Perlot,Flooh och Filzmaier, Peter (2017) ”Studie zu Einstellungen von Muslimen in Österreich zu Religion und Gesellschaft” av Österreichischer Integrationsfonds. Finns här: file:///C:/Users/Momos/Downloads/Forschungsbericht_Muslimische_Gruppen_in_OEsterreich_web%20(1).pdf).
Ett parti i Belgien vill införa någon form av Sharia (Embling, Damon och Boukanoun, Aissa (2018/04/26) ”Islam Party stirs controversy ahead of Belgian elections” Euronews: https://www.euronews.com/2018/04/26/islam-party-stirs-controversy-ahead-of-belgian-elections?fbclid=IwAR1Mz96_5USHEPeJdpb91wFO3ziwGQe-AMMWmFBNwgaUk40mlU06_UWX27I).

Partiet förespråkar upprättande av en ”islamisk stat” (Ingen angiven författare (2018/07/12 video) ”Islam Party stirs controversy ahead of Belgian elections” Euronews:https://www.youtube.com/watch?v=cOIy2k9ZALg).
Ledaren för detta islamistiska parti, anser att Belgiens huvudstad kommer ha en muslimsk majoritetsbefolkning inom 12 år (Ingen angiven författare (2018/04/06) ”Partij Islam gelooft in de islamitische toekomst van Brussel, de Wetstraat is boos/[/engelsk översättning:] Islamic party believes in the Islamic future of Brussels, the Wetstraat is angry” Knack)

Om Europa ska kunna försvara sina värderingar av sexuell frihet, frihet att häda, jämlikhet etc. då misstänker jag att vi behöver hitta något värt att kämpa för. Hittills har den kastrerade varianten av förnuftsdyrkan som finns kvar, inte räckt. Min tes är inte att muslimer måste kastas ut ur Europa, eller alla tvingas konvertera till något annat. Utan snarare att liberala varianter av Islam framtvingas lättast i konflikt med en annan stark världsbild, i dagsläget förser vi européer ingen sådan konkurrent (med undantag för den kristna minoriteten). Varpå de mer extrema varianterna av islam inte har mycket att kompromissa mot. En muslimsk predikant som var genuint orolig för min själ, det framgick att han ville rädda mig från helvetets våndor – sa till mig att när han frågade folk på gatan ”vad är meningen med livet”, svarade de oftast ”att skapa sin egna mening”. Som jag påpekade, blir att svara på frågan ”vad har du för bil” med frasen ”att bygga en egen bil” samma sak som att säga ”jag har ingen bil” – vilket han nickade med i. Nu tror ju inte jag att vi kan hitta färdigbyggda bilar framställda av universum själv, men däremot tror jag det är närmast hopplöst som individ att bygga ihop en egen bil – medan det blir enklare som större grupp att konstruera något. Det samma gäller meningsskapande. Den muslimska predikantens världsbild var i min uppfattning grotesk, då han förväntade sig att de otroende skulle plågas för alltid, men han hade ändå en världsbild värd att gå ut på stan och predika för. Framtiden tillhör de som går upp ur sängen och gör någonting. Ett talande exempel är Afghanamnestin, en minoritet av aktivister lyckades realisera det som majoriteten av befolkningen var emot (Andersson, Hannes Lundberg (2018/06/05) ”Majoritet av väljarna emot lagförslaget om afghanerna” Expressen. :https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/integration–invandring/majoritet-av-valjarna-emot-lagforslaget-om-afghanerna/?fbclid=IwAR173tsg3KPCUdyLTWuTvlJ1Sh2VqPzWKXfIKJ6l4syckm-362WAV9sb5QU).

Övertygelse väger ofta mer än blotta antal. Kommer en apatisk österrikisk massa kunna hålla undan kravet på att förbjuda hädande? Kommer svenska allmänheten orka gå upp och protestera mot liknande krav? Ett illustrativt fall är mannen i Sverige som liknande böneutrop med ett åsneskrik, varpå knivbeväpnade män samlades utanför hans hus. De lyckades få honom anmäld för hets mot folkgrupp (vilket han senare friades från), medan de beväpnade inte arresterades eller åtalades (Helmerson, Erik (2015/02/24) ”Inga svenska hädelselagar” DN). Om ena sidan av en konflikt inte tycker det är värt att stiga upp tidigt ur sängen på söndag, då riskerar den sidan att förlora även om de råkar vara fler i antal.

Annonser

Ett högerargument emot privatiseringar, i (typ) fem steg

1: Gillar du lägre skatter, jaså vad bra.

2: Anser du att sektor X ska privatiseras?

3: För att den ska vara värd att privatiseras, måste det gå att generera mera pengar i verksamheten än man stoppar in. Om så inte är fallet, kommer alla sluta investera i den tillslut. Alternativt kommer det sluta med att bara dumma entreprenörer som inte kan göra sitt jobb investerar, eller de som utför bedrägeri på aktieägarna (i bästa ”våras för Hitler”-stil). Vilket ger dålig kvalité på produkten eller tjänsten. Varpå privatiseringen inte medför önskad effekt att höja kvalitén, i vilket fall vi kan strunta i att privatisera den.

4. Privatisering genererar goda resultat för att det finns en mångfald av aktörer, samt att ledarna för de konkurrerande verksamheterna som kan sitt arbetsområde via utbildning eller yrkesverksamhet, kan gagnas av att prestera bra. Om VD:n för bolag X kan få bonus, då kommer han göra bättre ifrån sig än byråkrater eller valfri ägare Y som inte kan ett skit om verksamheten. Om du inte anser att det är ledningens jakt på belöning som leder till framgång, varför skulle då inte statligt ägda verksamheter prestera bra? Eftersom det politiska partiet som sitter på makt vill bli omvalda genom att hantera offentlig verksamhet på ett sätt som uppskattas av väljarna, har inte dom samma incitament för att prestera bra som aktieägare? Om en kommunpolitiker äger aktier i ett skoföretag som privatperson, och i rollen som politiker äger ett sockföretag – varför antas hen vara ”trög statlig byråkrat” i ena fallet och i andra fallet vara kompetent?  Måste inte problemet ligga i att ledningen inte ges rätt incitament, att byråkraterna ovanför ledningen lägger sig i trots att de inget kan i frågan, samt att det bara finns en enda verksamhet istället för flera som får tävla mot varandra?

Motargument: ”men man tar ju mer ansvar för saker man äger, när staten            äger något , då äger inget det. Slutar med att ingen bryr sig”
Bra mothugg, högerekonomen Adam Smith sa exakt samma sak, om aktiebolag.    Eftersom ingen ensam individ ägde de konkret i sin helhet, utan bara massa aktieägare som böt ägarskap snabbt och inte kände långvarigt behov av att inneha verksamheten, skulle allt krackelera. Men Smith fick fel, ledningen i aktiebolag fortsatte att prestera för att de kunde ju fortfarande tjäna mycket pengar via att göra bra ifrån sig. Om Smith hade fel där, varför skulle han mer rätt i frågan om statligt ägande i sig? Återigen, varför är kommunpolitikern en idiot på jobbet men blir ett geni när han investerar privat?

5. Istället för att privatisera, behåller vi verksamheten offentligt, men skapar flera statliga dotterbolag som får tävla mot varandra. Samt att ledningarna för dessa ges bonus baserat på prestationer. Prestationer som mäts av tredje part via antalet kunder och kundnöjdhet. Liknande till hur privata moderbolag låter dotterbolag konkurrera mot varandra idag, till exempel Comviqs konkurrens mot Tele2. Via denna lösning, har vi alla privatiseringens fördelar. Du får fortfarande välja mellan olika aktörer, och sätta betyg på tjänsten via en app sedan – ett betyg som andra konsumenter ser och som utgör en liten bidragande inverkan på att bedöma VD:ns julbonus. Sliter du ditt hår när du ska välja leverantör och tänker ”nej alla som håller på med det här är ju sämst” (som jag när jag försöker välja bank), då kan du investera pengar i att leasa material och tillstånd för att bli ett eget dotterbolag till statens egna moderbolag och konkurrera ut rackarna. Visst skulle det kosta pengar att leasa detta och finnas risker, men samma sak gäller när du ska starta ett gruvbolag som ska få tillstånd att gräva ut mineraler – trots byråkratin gräver folk ändå då och lyckas göra sig rika. Du får ingen vinst av att investera, men du får fet VD-bonus om du presterar. Annars kan du bara själv ta jobb i en av de befintliga bolagen, och klättra upp till VD-post. Du gagnas som konsument, och om du vill som entreprenör. De extra värde som genereras av dotterbolagens verksamhet, går inte till vinst. De kan istället återgå till staten, varpå staten behöver få in mindre pengar från andra håll. Varpå vi kan sänka din skatt. Och visst har du roligare saker att lägga pengar på än skatt?

Att skära i barn: Läkarvetenskapens kris

Fram till 80talet bedövade man inte spädbarn när de skulle opereras. Även sådant som hjärtoperationer utfördes mardrömslikt nog utan bedövning. Detta utfördes som en självklarhet även här i västvärlden, inte av några alternativa-medicin-kvacksalvare utan av utbildade läkare på seriösa sjukhus. Fullt medvetna barn skars alltså i fram tills 80talet, som regel inte undantag vill jag understryka*.

Anledningen till detta är att smärtstillande och full bedövning medför stora hälsorisker. Barn är extra känsliga för detta, varpå varje nedsövning medförde en förhållandevis stor fara. Allt det som nämnts hittills om smärta och bedövning troddes på då och det är än idag ansett av goda skäl som fakta. Det som skiljer idag från då var att läkare var av vetenskapliga skäl övertygade om att spädbarn inte upplevde smärta från att opereras och därför inte behövde bedövas. Senare forskning slog dock hål på den äldre. Den visade att barnens stresshormoner ökade dramatiskt av icke bedövade operationer och att ökade dödsfall bland barnen sammanföll med denna uppgång av stress och puls. Det anses idag att för mycket stresshormoner är farligt, speciellt på små barn. Sanningen är alltså att barnen kände smärta, stressades otroligt och avled till följd av stressens tärande på deras sköra kroppar. Det tål att upprepas. Barn opererades, kände kniven skära i dom i total hjälplöshet och flera av dom dog efteråt av stressen. Barnen utsattes alltså nog för det närmaste man kan komma till det gamla begreppet av att ”plågas ihjäl”. Vi har i moderna väst utsatt våra döttrar och söner för något jämförbart med de mera bakåtsträvande civilisationernas könsstympning och mördande av oönskade avkommor. En modern tragedi. Relativt nyligen, under 90talet, har en studie visat att även de bedövningar man använde efter 80talet varit för svaga, och även det orsakat onödigt många spädbarns lidande och eventuellt även i dessa fall död, dock i mildare grad än de bedövningslösa operationerna innan 80talet kan man hoppas.*

Vi vill gärna tänka oss att vi lever i en tid av upplysning och definitivt vetande. De mer vetenskapsoptimistiska av oss anser att när vi går till läkare och andra yrkesmän som arbetar efter vetenskapens mest styrkta idéer och praktik, så ger vi över våra kroppar till någon som sitter på absolut fastslagen objektiv kunskap. De mer pessimistiska anser i alla fall att vetenskapen ger oss det för stunden mest troliga, som för dagen står utom allt rimligt tvivel genom noggrann och seriös granskning. Det ligger mycket sanningen i detta anser jag. Jag är självklart förespråkare av den vetenskapliga metoden, detta är inte en kritik mot den i sig.

Frågan är dock om vetenskapen nu pålitlig hur kunde detta misstag med barnen ske, forskning på hur forskning utförs kan nog ge oss svar eller fingervisning om orsaken bakom. För ett antal år sedan granskades 53 studier inom läkarvetenskapen, studier som alla tidigare bedömts varit milstolpar i ämnet och därmed minst sagt ansetts stämma. Resultaten från studierna försökte återskapas, för att se hur många som levde upp till det väldigt grundläggande vetenskapliga kravet på upprepningsbarhet. För det som skiljer spågummors framgångar i att förutsäga morgondagens väder från meteorologers är bland annat att meteorologerna kan upprepa sina framgångsfulla förutsägelser mer eller mindre regelbundet. Upprepninsbarheten gör ren tur som orsaken till att meteorologen visste att det skulle regna imorgon, till en icke trovärdig förklaring och gör det mer trovärdigt att hans tekniker funkar och i längden att teorierna teknikerna bygger på stämmer. Jämfört då med spågumman som fått helt rätt om vilket väder det skulle bli för hela veckan, men inte kan få fram jämförbart bra resultat nästa veckan eller därefter, detta gör att vi inte kan utesluta ren tur som källan till framgång i hennes fall. Meteorologer förlitar sig på vetenskap för att deras tekniker går att testa upprepade gånger av vem som helst, spåkonster funkar dock bara då och då – varpå även om det ibland får fler rätt i rad är detta en tillfällig trend som kan ignoreras.

Från denna granskning, som gjordes inom området av cancerforskning, var det 6 av 53 studier som gick att återskapa resultatet ifrån. En klar minoritet, en oroväckande liten minoritet. I ett annat försök att upprepa resultatet från medicinska studier i Tyskland, där var det enbart 25% vars framgång gick att upprepa.** De övriga studierna, de som inte gick att återskapa resultatet ifrån alltså, är mer eller mindre jämförbara med lyckad behandling från kristaller eller guds läkande krafter i en frikyrka. Det funkade några gånger för en liten grupp men det gick inte att upprepa av utomstående i en kontrollerad miljö. Vilket gör att vi rimligen kan anta att det var slump eller någon annan orsak bakom de tillfälliga framgångarna, snarare än att teknikerna funkade och att teorierna de lutade sig på stämde.

Det verkar som om vi i moderna väst har hamnat i, eller är på väg mot, en svaka i vår vetenskapliga förståelse av världen. För mig som ser den vetenskapliga metoden som det bästa sen skivat bröd, eller bröd överhuvudtaget ärligt talat, så är detta ganska oroväckande. Vad kan anledningen vara bakom detta förfall? Det är förstås svårt att inte vara hemmablind när man granskar samhället och tiden man lever i. Stor del av kritiken som framförs är dock inriktad på att de två största internationella vetenskapliga tidningarna, där vetenskapsmän i regel framför alla andra tidningar hoppas på att få sina studier publicerade i, är alldeles för sensationalistiska (alltså inriktat på att få stora iögonfallande rubriker snarare än genuint bra innehåll). Varför är det så inriktade på sensation snarare än fakta, jo i det ädla syftet av att kunna tjäna mera pengar. Vilket motiverar forskarna som försöker få sina artiklar publicerade i dessa tidningar, att hitta de häftigaste ”faktan” inte de säkraste och seriösaste***.

Från detta måste vi dra den obehagliga slutsatsen att i dagsläget så kan allvarliga felbehandlingar uppkomma av det enkla skället att forskningsvärlden i för hög grad är vinstdriven. Det går inte säkert att säga att det obedövade operationerna av barn uppkom som resultat av denna snedvridenhet. Vi kan dock med rimlig säkerhet säga att den möjliggör nya tragedier av samma skalla och allvar, genom att bevisen för behandlingarna vi forskar fram inte blir pålitliga. Så att direkt skadliga och dödliga behandlingar kan ges skenet av att vara ”vetenskapligt bevisat hälsofrämjande” och på så sätt bli allmänt praktiserade över hela världen. Det är möjligt att vi idag utför något lika farligt och hemskt som de obedövade operationerna av barnen utan att veta det, på grund av att våra redskap för att förstå världen börjat rosta i den osynliga handens kalla grepp. Denna fara kvarstår så länge som forskningsvärlden förvrids mot sensationalism framför sanning av marknadens hårda krav på att sälja eller gå under.

Det verkar alltså som om hur kära vi än är i marknadsekonomin så finns det vissa områden där även de mest marknadsliberala av oss får erkänna att just här kan marknadsekonomin behöver mildras, modifieras, begränsas eller ersättas med allternativ som inte är lika toppstyrda av de resursstarka och präglade av vinstdrivande över alla andra intressen. I alla fall om denna marknadsliberala individ i fråga inte vill att dess spädbarn ska avlida för att läkaren getts opålitlig information av en akademi snedvriden av girighet. Förutsatt att man nu värderar sanning och hälsa över marknadens rätt att detaljstyra allt i den mänskliga tillvaron, så måste alla sinnesfriska människor nå samma slutsats, att vara för en reform att trygga forskningen från kapitalismens envälde.

Lite brasklappar kan behöva läggas in. Vetenskapliga metoden är helt fantastisk, bättre än både enhörningar och kramar i min uppfattning. Skriver inte detta för att ursäkta sånt som alternativ medicin eller annat strunt som finns inom området av det testbara men inte klarar av vetenskapliga prövningar. Vetenskapsvärlden har idag brister men är fortfarande bättre än alla andra sätt att testa påståenden på och skilja sanning från lögn. Så har en sida i en debatt en studie på sin sida och den andra har personliga upplevelser, intuition eller ”sunt förnuft” så bör den första sidan anses vara vinnaren, för stunden i alla fall. Vetenskapligt bevis väger fortfarande tyngre än all annan bevisföring, det är för att parafrasera Churchill den sämsta sanningssökaren förutom alla andra som har testats. Bli heller inte rädd för att gå till läkaren, hen är fortfarande tusen gånger bättre än både mig och dig på att se vad som behövs för din hälsa. Detta är heller inte nödvändigtvis ett argument för den fria marknadens fulla avvecklande, utan bara för att den inte bör få styra med sån villkorslöshet att den kan påverka vetenskap negativt. Vetenskapen är mänsklighetens enda fackla i mörkret, utan den är vi dömda att alltid vilseledas av skrocken och falska profeter. Inget sätt att styra och fördela våra pengar, vare sig vänster eller höger, får någonsin ha vanstyre över och förvrida utökandet av vårt gemensamma vetande och våran tekniska utveckling.

*Källa:http://www.nytimes.com/…/study-backs-deep-anesthesia-for-ba…
http://www.nytimes.com/…/infants-sense-of-pain-is-recognize…
Extrem stress orsakar fler dödsfall och bedövning kan hjälpa mot detta visas i följande studie
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1530752

** Källa: har tagit min information från följande artikelhttp://articles.latimes.com/…/busine…/la-fi-hiltzik-20131027 som sammanfattar populärvetenskapligt innehållet i denna artikel ur vetenskapstidningen ”Nature” när den själv granskar den moderna akademiska världens problem http://www.nature.com/…/journal/v483/n7391/full/483531a.html

*** Källa: http://articles.latimes.com/…/busine…/la-fi-hiltzik-20131027

Attendo och etik

Om jag utsätter sjuka människor för en större sannolikhet för att dö, 7-30% högre under 30 dagar för att vara specifik, är jag då en mördare? Om jag gör det för att kunna tjäna mera pengar, är jag troligtvis en ond människa då? Är handlingen omoralisk? Vi ska återkomma till de frågorna.

Först kan vi konstatera att VD:n till vårdbolaget Attendo fick uttala sig i SvensktNäringslivs digitala tidning. Där så berättade hon stolt att hennes företag var så bra att dom ofta kunde effektivisera vården, och på så sätt spara pengar åt kommuner och landsting. Vad härligt. Låt oss ta ett exempel på detta, som när Attendo halverade bemanningen på Brogårdens äldreboende. Ja i just de fallet så blev dom ju stämda av räddningstjänsten, för att halveringen utsatte brukarna för fara. En tvist som räddningstjänsten vann då deras anklagelse om att Attendo skapade fara visade sig vara korrekt, så just där var ju reformerna skadliga och kostade samhället mycket pengar genom en fyra år lång juridiska konflikt. Måste vara ett undantag som bekräftar regeln. *

I intervjun med SvensktNäringsliv så framför Attendos VD att de ofta imponerar på kommuner med sin höga kvalité och effektivitet. Det kan jag förstå, Örebro kommun kommer ju eventuellt att förse dom med ytterligare 1,8miljoner. Ja de var visst ingen frivillig summa som kommunen bidrar med. Utan Attendo stämmer dom, för att Örebro tvingats bryta avtalet med Attendo till följd av företagets inkompetens i att driva äldreboendet de anförstrotts. Örebro kommun har alltså tvingats kosta på sig att ta över äldreboendet då Attendo vanskött det, vanskötsel som påvisats i en kvalitetsrapport som kommunen utförts, samt ett tillsynsbeslut från Ivo (Inspektionen för vård och omsorg). Så just där så var kanske inte kommunen så imponerad av Attendo, de sparade inte särskilt mycket pengar heller.**

Fast detta är väl små potatis. Attendo arbetar ju trots allt evidensbaserat (arbete grundat på systematisk sammanställning av vetenskapliga mätningar och experiment) berättar deras VD. Där lyckas de verkligen. De har nämnts som exempel inom debatten om evidensbaserad politik till och med. Aj då, de togs visst upp som ett exempel på hur man inte skulle göra, av överläkare och profesor Inge Axelsson. Han nämde Attendo för att de i TV hade felaktigt påstått, att bemanningen och kvalité i vården inte var beroende av varandra. Detta sades trots att kopplingen däremellan var bevisat av en studie på 422 730 patienter i 300 sjukhus. En dödlig påverkan hade påvisats i studien. Det visade sig uppkomma en 7% högre sannolikhet för en nyopererad patient att avlida inom 30 dagar, när sköterskorna gavs ansvar för ytterligare en patient vardera i genomsnitt. I andra ord ökade dödsrisken med 7% om man valde att öka antalet patienter som sköterskorna ansvarade för ens lite, istället för att anställa fler. Studien visade att om lägre bemaning lades så att sköterskorna med kandidatexamen minskade ansenligt, så ökade risken för dödsfall under dessa 30 dagar efter operation, med närpå 30%.***

Där kommer vi fram till frågorna jag ställde i början av inlägget. Attendos ledning påstår sig arbeta evidensbaserat. De påstår även att bemanningen inom vården inte påverkar kvalité. Följer man rutinerna för evidensbaserat medicinskt arbete så hittar man sannolikt det tydliga fakta att det senare påståendet inte stämmer. Detta är inte min åsikt, utan Inge Axelsson hittade denna sanning, genom att utgå från de rutiner han använder i sitt egna evidensbaserade arbete. Så Attendos ledning ljuger antingen på ett sätt där de medvetet kan leda till dödlig ökning av vanskötsel, eller så ljuger de om hela sitt arbetssätt. De kan förstås också bara ha kraftig otur, vilket ju skulle förklara utmärkt varför dom hamnar i och förlorar rättstvister. Inte för att de styrs omoraliskt, utan för att de förbannats av en häxa. Vad vi än svarar på frågorna i början, så blir det utan att åberopa väldig otur och okunskap till Attendos försvar, svårt att inte applicera dessa moraliska bedömningar på dess ledning.

Återigen kanske jag är förhastad, Attendo är trots allt vinstdrivande och styrs på ett absolut sätt av en liten grupp självutnämnda experter vars makt sprungit ur sitt stora kapital. Likt många aktie- och handelsbolag. Så som varje renlärig kapitalist vet så är de därför oundvikligen tusen gånger bättre än alla andra alternativ, på alla sätt i alla områden. Vinstjakt är ju allenarådande bäst för alla parter. Attendos VD, som den renlärig kapitalist hon är, beklagade sig i intervjun med SvensktNäringsliv på det vinstförbud som diskuteras att eventuellt införa gällande företag i vården. Hon menar att ”När det gäller diskussionen om att reglera vinsterna i välfärden […] blev [den] snedvriden redan från början när medborgarna invaggades i tron att det skulle gå att få valfrihet utan vinster. […] Ingen startar ett företag med de risker det innebär utan möjligheten till vinst”. Detta uttalande är så självparodiskt att det är svårt att greppa. Det finns ett eget namn för företag som startas och drivs av andra skäl än att generera vinst. De kallas Sociala företag. Dessa verksamheters existens är ingen hemlighet. Det är just deras positiva rykte, som har fört upp det som en möjlighet att införa vinstförbud eller någon form begränsningar på vinst bland vårdföretag.

Gällande vinst så har det i den vetenskapliga tidskriften Läkartidningen, gjorts en systematisk sammanställning över vad forskning säger i frågan. Denna artikel bör alltså leva upp till kraven på evidensbasering som Attendo påstår sig följa. Det är överläkare Inge Axelsson som skrivit även denna artikel, låt mig citera direkt.

”Kan evidensbaserad medicin (EBM) säga något om hur vården ska organiseras, finansieras och ägas? Svaret är ja. […]Jag har sökt i flera databaser för att jämföra kvalitet och kostnad med respektive utan vinstkrav […]Två metaanalyser [alltså matematisk summering av resultat från flera, likartade studier] omfattande 38 miljoner respektive 350 000 patienter […] visade signifikant fler dödsfall och högre vårdkostnader på privata sjukhus med vinstkrav än på privata sjukhus utan vinstkrav (ofta drivna av kyrkor eller andra ideella föreningar). […]En metaanalys visade en signifikant högre dödlighet på dialyskliniker med vinstkrav, motsvarande ca 2 500 extra dödsfall/år i USA, jämfört med om dödligheten varit lika låg som på dialyskliniker utan vinstkrav […] En ny studie (2011) visade att på vinstsjukhus i Grekland hade samtliga specialiteter signifikant sämre kostnads-effektivitet än på de statliga sjukhusen. Hade privatsjukhusen ersatts med statliga sjukhus skulle Grekland kunnat spara över 100 miljoner euro per år.”****

Som ni ser är detta inte särskilt lovande. Slutsatsen av artikeln blir faktiskt rakt av att ”Vinster är patientfientliga”. Då kan man fråga sig som rättrogen kapitalist, hur den heliga vinstjakten kan vara skadlig? Svaret på den frågan är inte lika säkerställt, men även den bakomliggande orsaken tas upp i artikeln.
”Enligt de kanadensiska forskarna har vinstsjukhusen låg effektivitet på grund av höga vinster och dyr administration med höga löner och bonusar till administrativa chefer.”

Så Attendo har fel även i frågan om att vinst skulle vara bra för patienter. Även om det leder till mer valmöjlighet för patienterna, så genererar det objektivt och vetenskapligt mätt sämre val. Det tillkommer dessutom, som forskningen i Grekland visat, en rejäl kostnad för samhället i sin helhet av att förmögna ska få bli rikare på sjukas bekostnad.

Attendos beslutsfattare har uppenbarligen allvarliga brister i sin omvärldsanalys, för att inte säga verklighetsuppfattning överhuvudtaget. Jag vill vara tydlig i att detta är en kritik mot just ledningen och majoritetsägarna. Jag ser ingen anledning att kritisera de övriga anställda. Då de inte är ansvariga för strukturen i företaget eller dess arbetssätt. Utan de måste istället utföra tjänster baserat på andras godtycke och antivetenskapliga idéer, under hotet om bli att bli avskedade om de skulle avvika från ledningens kommandon. I motsats till de offentligt anställda inom bland annat vården, så är dessutom deras yttrande- och meddelandefrihet kraftigt inskränkt av arbetsgivarens makt. Lojalitetsplikten till arbetsgivaren går, som tidningen Lag och Avtal rapporterar, ofta före dessa grundlagsskyddade rättigheter. I klarspråk så riskerar Attendos anställda negativa påföljder i arbetslivet för att tala öppet om företagets sämre sidor, även i slutna sammanhang hänger detta hot över deras huvuden. ***** Jag har själv mycket hög respekt för de som arbetar inom vården. Det är ett mer krävande, ansvars- och samhällsbärande yrke än vad jag haft i hela mitt liv. Jag har dock ingen respekt för beslutsfattare som sätter vinst framför hälsa, eller kapitalägare som försöker stjäla allmänhetens pengar genom missbruk av rättsväsendet.

Med det sagt, vad kan vi sammanfatta läget med?

När vi ser till bevisen i området så vet vi redan att icke vinstdrivande verksamheter är bättre för patienterna. Så Attendos ledning borde, precis som alla andra bolag inom vården, genast avskaffa sitt vinstdrivande för patienternas bästa. Om de inte gör de frivilligt borde vinsterna lagstiftas bort. Finns det något annat vi kan veta om olika sätt att organisera ekonomiska verksamheter på, som kan vara intressant för den som vill utgå från forskning? Jo följande. Arbetardemokratier (i meningen av företag/kooperativ som styrs och ägs demokratiskt) har visat sig ha flertal fördelar över andra företag. De är bland annat effektivare, mer produktiva, klarar kriser betydligt bättre, ger generellt sett anställda högre lön och i Argentina så har de bevisats medfört stora sociala och psykologiska förbättringar till de anställda.****** Arbetardemokratier är även den enda form av privata arbetsplatser som bibehåller ett demokratiskt inslag, i min mening gör de även det demokratiska elementet betydligt starkare och centralt. Nästan all annan form av privatisering är att överföra något från en institution som har ett svagt demokratiskt inflyttande, nämligen staten, till ren totalitär kontroll i form av privata verksamheter vars toppstyre kan tysta sina underhuggare och vars eventuella vinstjakt är skadligt för patienterna. Så för patienternas skull, de anställdas, Sveriges ekonomiska hälsa och för folkstyret, bör arbetardemokratier med vinstförbud vara det enda lagliga privata alternativet inom vården.
*Källa: Attendos uttalanden kommer ur artikeln ” Attendos vd talar hellre om kvalitet än bemanning”, som finns på SvensktNäringslivs hemsida. Alla andra citat från VD:n i inlägget kommer från denna artikel.
Länk: http://www.svensktnaringsliv.se/…/attendos-vd-talar-hellre-…

Gällande den juridiska striden mellan Attendo och räddningstjänsten så kan den läsas om i artikeln jag länkar nedan. Den juridiska striden mellan Attenda och räddningstjänsten pågick som tidigare nämnt i fyra år, därefter fick räddningstjänsten rätt och Attendo fick återställa bemanningen från den halvering de infört. Artikeln heter ” Räddningstjänst fick rätt mot Attendo” och kan läsas här: http://www.gp.se/…/1.2698896-raddningstjanst-fick-ratt-mot-…

**Källa:Attendo kräver Örebro kommun på drygt 1,8 miloner kronor för att täcka upp utebliven vinst. För att ett avtal hävdes efter att de inte klarat av sitt jobb. Avtalet hävs då Attendo underkänts av en kvalitetsrapport som kommunen utförts, samt ett tillsynsbeslut från Ivo (Inspektionen för vård och omsorg)
Länk: http://www.svt.se/…/regiona…/orebro/attendo-stammer-kommunen

***Källa: Sambandet mellan antal sjuksköterskor och dödsfall av patienter har som sagt presenterats i debatten om evidensbaserad policy. Artikeln ska länkas nedan, därefter forskningen den hänvisar till. Först ett citat “I Gomorron SVT 5/3 2015 sa en chef från vårdföretaget Attendo att det inte finns något samband mellan bemanning och kvalitet i vården. Stämmer det? En studie av 422 730 nyopererade patienter i 9 europeiska länder […] visade att om man ger en sjuksköterska ansvar för en till patient ökar risken för att patienterna dör inom 30 dagar med 7 procent. Om man ökar andelen sjuksköterskor med kandidatexamen (alltså bättre utbildade) med 10 procent så minskar patienternas dödlighet med 7 procent. Attendo har fel.”

Detta är taget ur debattinlägget ”Tre politiska frågor som borde hanterats evidensbaserat” som kan läsas här: http://www.dn.se/…/tre-politiska-fragor-som-borde-hanterat…/

Studien som inlägget refererar till heter ”Nurse staffing and education and hospital mortality in nine European countries: a retrospective observational study.” Den länkas nedan. Här följer relevanta delar citerat ur abstraktet.

”For this observational study, we obtained discharge data for 422 730 patients aged 50 years or older who underwent common surgeries in 300 hospitals in nine European countries […] to estimate 30 day in-hospital mortality by use of risk adjustment measures including age, sex, admission type,[…] Surveys of 26 516 nurses practising in study hospitals were used to measure nurse staffing and nurse education. We used generalised estimating equations to assess the effects of nursing factors on the likelihood of surgical patients dying within 30 days of admission, before and after adjusting for other hospital and patient characteristics.
An increase in a nurses’ workload by one patient increased the likelihood of an inpatient dying within 30 days of admission by 7% […]and every 10% increase in bachelor’s degree nurses was associated with a decrease in this likelihood by 7% […]These associations imply that patients in hospitals in which 60% of nurses had bachelor’s degrees and nurses cared for an average of six patients would have almost 30% lower mortality than patients in hospitals in which only 30% of nurses had bachelor’s degrees and nurses cared for an average of eight patients.
Nurse staffing cuts to save money might adversely affect patient outcomes. An increased emphasis on bachelor’s education for nurses could reduce preventable hospital deaths.”

Länk:
http://www.researchgate.net/…/262046824_Nurse_staffing_and_…

****Källa: Artikeln som sammanställer forskning vinstdrivande i sjukvård heter ”Vinstkrav försämrar och fördyrar vården”. Länk: http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx…
En hejduk till SvensktNäringsliv svarade senare på den i artikeln ”Målar upp skev bild av vård med vinstkrav”. De som anser att jag överdriver i att kalla författaren hejduk bör läsa artikelns avslut ”Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Nima Sanandaji [artikelförfattaren] har för svenskt Näringsliv skrivit en rapport om offentliga och privata aktöterer i vården.” Länk: http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx…

Den gavs i sin tur ett svar i form av ”Systematiska översikter i stället för pajkastning”
Länk: http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx…

*****Källa: Detta kan läsas i tidningen Lag &Avtals, artikel ”Lojalitet kommer före yttrandefrihet”. Jag citerar direkt. ”För du får inte smutskasta din arbetsgivare ens på en privat middag.
– Lojalitetsplikten är väldigt långtgående, säger Paula Hogéus, arbetsrättsjurist på Delphi.[…]Enligt grundlagen har vi rätt att uttrycka vår åsikt, även om arbetsgivaren. De offentliganställda har på grund av denna grundlagsstadgade rättighet en omfattande rätt att kritisera sin arbetsgivare. Men i den privata sektorn kommer lojalitetsplikten före yttrande- och meddelarfriheten. […] En ung kvinna berättade på sin blogg vad hon tyckte om att jobba på McDonald´s och det var grova saker hon hade att säga. Hon fick sparken direkt”

Länk: http://www.lag-avtal.se/…/ans…/integritet/article2507034.ece

Detta faktum tas också upp i ”Bita ifrån eller
spela med?” utgiven i Tidningen Karriär. Relevant citat ”Arbetsgivarens intressen går alltid före dina egna. Men hur lojal måste du egentligen vara? Jusektidningen har gjort en djupdykning i gråzonerna och pratat med Anders Blomqvist som fick sparken efter att ha satt sig upp mot chefen […] Lojalitetsplikt innebär att man inte får handla så att man på något sätt skadar arbetsgivarens intressen. Det kan vara illojalt bedriva verksamhet som konkurrerar med företaget, att handskas ovarsamt med hemlig information, eller att börja arbeta för en konkurrent direkt efter att anställningen är avslutad. Men att bryta mot lojaliteten kan också handla om att kritisera arbetsgivaren på ett sätt så att verksamheten blir lidande. De senaste åren har ett antal fall där anställda fått sparken efter att ha talat illa om arbetsplatsen på Facebook eller på bloggar fått stor uppmärksamhet. […] Den som arbetar i offentlig verksamhet har ett helt annat utrymme att kritisera sin arbetsgivare. […] Kurt Junesjö har arbetat som jurist på LO-TCO Rättskydd och är en flitig arbetsrättslig debattör. Han har i många år följt hur Arbetsdomstolen dömt i lojalitetsrelaterade fall och tycker att arbetsgivarna numera har en alltför stor makt över arbetstagarna. Han berättar historien om en släkting, som var projektledare på en fabrik i Huskvarna. När arbetstagarna tröttande på hans hårdföra ledarstil la de helt enkelt honom på en skottkärra och körde ut honom från fabriken. ” Länk: http://www.tidningenkarriar.se/…/Bita-ifran-eller-spela-med/

Tidningen fastighetsfolket har även skrivit en artikel i ämnet. Jag citerar
”Offentliganställda har ett starkt skydd för yttrandefriheten, även på jobbet. Så är inte fallet för den som är privatanställd. Lojaliteten mot arbetsgivaren går ofta före yttrande- och kritikrätten. Det har Arbetsdomstolen förklarat i flera domar på det här området.” Länk: http://www.fastighets.se/…/unid/659FF682BD90ED31C125754B003…

Tidningen Chefen skriver sin artikel ”Så skärper du ordningen” att misskötsamhet kan leda till avskedan. Bland exempel på att vara misskötsam har de bland annat ”En anställd talar illa om företaget inför kunder[…]beteende som skadar företagets anseende.” Detta kan framstå som något harmlöst, klart att en ICA anställd inte ska få prata ut sig om att hon tycker maten de säljer är äcklig inför kunden. Låt oss då tänka oss en Attendo anställd som blir tillfrågad om kvalitén i verksamheten, och denna anställda väl medvetandegjord via forskning, myndighetsutredningar och egna erfarenhet, att verksamheten är inte bara är dålig utan farligt otillräcklig. Om vi applicerar tidningen Chefens definition av misskötsamhet konsekvent, så får inte hen medge sin sakligt grundade och informerade uppfattning till patienten, utan hon förväntas förtiga eller ljuga. Länk: http://chef.se/sa-skaerper-du-ordningen-metod/

******Källa: Gällande den högre lönen så kan detta läsas om i “Globalization and Trust: Theory and Evidence from Cooperatives ” Skriven av Ramon Casadesus-Masanell och Tarun Khanna. Utgiven I “William Davidson Institute Working Paper No. 592” år 2003.

Länk:http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=577703

“the interchange of job functions has dramatically increased workers’ knowledge of the entire production and commercialization process, and the employees have displayed as never before a willingness and commitment to make the enterprise succeed through not only hard work but also the diligent care of the enterprise and its facilities and tools. […]The collective ownership of the enterprise acts as a catalyst for worker ingenuity, creativity, and sacrifice. It creates the conditions in which these attributes redound to the enhanced value of the whole enterprise.”

Citatet är taget ur följande:

“Factories without Bosses: Argentina’s Experience with Worker-Run Enterprises”
Den kan läsas här:

http://pranis.ws.gc.cuny.edu/files/2012/08/factories.pdf

Att löntagarägande och demokratiskt styrande av ekonomiska verksamheter korrelerar (samvarierar/sammanfaller) med högre produktivitet har slagits fast i en metastudie på 43
studier. Där granskades bland annat effekten av lagstiftning som framtvingade medbestämmande från arbetare som inte själva var med och ägde företaget, detta hade negativ inverkan på produktiviteten. Klassiskt kapitalistiska bolag, alltså aktieägde, handelsbolag eller på annat sätt styrda av en liten elit, som valt att ge sina anställda visst inflyttande undersöktes också. Denna form visade sig ha ett posistivt samband med produktiviteten visserligen, men förhållandevis svagt. Den form som starkast korrelerade med produktivitet var dock helt klart renodlade arbetardemokratier. Alltså där löntagare inte gets en liten del av bestämmanderätten via tvång från stat eller de riktiga ägarnas nåd. Utan där de anställda styrde suveränt. Denna metastudie heter “Worker participation and productivity in labor –managed and participatory capitalist firms: a meta-analysis” Här följer länk till studien:http://ilr.sagepub.com/content/49/1/58.full.pdf+html

Gällande arbetardemokratiernas effektivitet så är detta påvisat av ”Efficiency in Employee-
Owned Enterprises: An Econometric Case Study of Mondragon” En studie skriven av Saioa Arando, Monica Gago, Derek C. Jones och Takao Kato. Här kommer länk:http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1849466

arbetardemokratier har även visat sig ha bättre överlevnadskraft jämfört med vanliga bolag. Speciellt över tid blir denna trend tydligare. Detta kan läsas om i “Business Transfers to
Employees under the Form of a Cooperative in Europe: Opportunities and Challenges”, sida 11-15. Länk: http://www.cecop.coop/…/bussiness_transfers_to_employees_un…

”Workers’ Self-management, Recovered Companies and the Sociology of Work” rapporterar
samma överlägsenhet I överlevnadskraft. För att citera direct:

“[Argentinas arbetardemokratier som har uppståt via civil olydnad] have almost without exception survived and flourished since 2001. This is consistent with European
experience, where workers’ cooperatives were up to three times more likely to survive the economic crisis in Italy between 2007 and 2010 than other forms of enterprise, and 50 percent more able to do so in France in 2012 (CECOP, 2013: 11–12).”

Det är även denna rapport som redovisar att majoriten av de Argentiska arbetardemokratiern har skapat fler jobb:

”In recent years 77 per cent of WRCs added to their workforce, with aggregate net WRC employment growth of 14 per cent (PFA, 2010). Although a large number of traditionally organised factories and other enterprises carried out redundancies during Argentina’s 2009
slowdown.”

Alla de psykologiska och sociala förbättringar går att läsa om i ”Workers’ Self-management, Recovered Companies and the Sociology of Work”.

Vilken kan hittas här: http://soc.sagepub.com/content/48/5/989.full

Nedan följer relevanta delar citerade direct. Inget måste att läsa, men om du är intresserad av slutsatserna kan det vara lämpligt.

”With respect to the links between work and non-work spaces, workers reported that
before their workplace’s ‘recovery’, they barely knew their colleagues due to strict regulations prohibiting them from discussing non work-related issues or from circulating within the workplace. This fragmentation of workers and their alienation from each other changed radically under self-management. Such exchanges were no longer penalised, and the introduction of multitasking – whereby workers would eat, cook, clean and take managerial decisions together – meant they quickly became more acquainted with others’ personalities, tribulations and dreams (Fernández et al., 2008). This engendered a new sense of community, openness and togetherness. Under workers’ self-management, the workplace has come to ‘feel like home’ (Coraggio and Arroyo, 2009: 148). In some instances, workers are permitted to use the factories or offices to book social meetings or host cultural activities, and parents may bring their children into the workplace. More generally, the factory floor has become a multifunctional site which represents a space of collective interaction and a locus of social production (Bialakowsky et al., 2005)[…] Workers described how they developed a new awareness that their treatment by owner-managers had been ‘degrading’, whilst prior subjectivities by which they accepted having to provide their labour in exchange for pay under threat of dismissal, were now denounced as ‘humiliating’ (Coraggio and Arroyo, 2009: 143). Many explained that they were now being paid ‘what they deserved’ in the WRCs [worker recovered companie=ekonomiskademokratier skapade via civil olydnad]. Where companies were still in the early post-takeover ‘consolidation’ phase, even if they were not yet earning what they felt they deserved, work had become ‘enjoyable’, because they felt empowered to manage their working environment (Bialakowsky et al., 2005). […]Under workers’ self-management, the workplace has come to ‘feel like home’[…] work had become ‘enjoyable’, because they felt empowered to manage their working environment (Bialakowsky et al., 2005). Workers report taking greater pride in their work and performing their tasks more conscientiously because they recognise that they now produce for themselves (and each other). They have noticed their co-workers doing the same; thus a new consciousness of collective responsibility has begun to replace the ‘despotic cooperation’ (Marx, 1967[1867]) that preceded it. They have come to agree that it is in their collective interests to monitor each others’ work practices (Bialakowsky et al., 2005). Furthermore, the end of competition for promotion fosters a more collaborative culture (Coraggio and Arroyo, 2009: 147). A minority of workers had not come to terms with the fact that they were now working for themselves and no longer had to simply take orders from above (Fernández et al., 2008; Monteagudo, 2008). They reject sacrifices in the collective self-interest and perceive the potential contradictions indicated above. Although, generally, workers are incentivised by collective self-interest, there has therefore been an ‘uneven and unequal development’ of new subjectivities (Monteagudo, 2008: 197), which has sometimes provoked tensions.”

Tacka gud för klasskillnader

Sverige har räddats från ett stort missöde. En av Sveriges rikaste män, Rune Andersson, berättar att Sverige tidigare har varit ”överjämlikt”. Enligt Rune så räddades vi från denna olycka genom att SAF (svenska arbetsgivarföreningen) gick under 70 talet och framåt in i enorma insatser i opinionsbildning. Svenska folket skulle lära sig känna, tänka och tycka rätt om näringslivet. Det är lite väl smickrande, för att inte nämna konspiratoriskt, att ge Andersson helt rätt i att Sveriges företagselit ligger huvudsakligen bakom förändringen vi ska tala om strax. Att Andersson vill att hans egna grupp tar åt sig äran är dock intressant. Förutom eventuell förändring i det Svenska själslivet, vad exakt är det då han vill ta åt sig äran för?

Jo han syftar på fördelningen av inkomst. Om vi ser till allt som produceras idag, så är de som går till anställda – de ekonomer kallar löneandel – sänkt till samma låga nivå som vid första världskriget. Vi tjänar i absoluta tal mycket mer än då, men löntagare har i relation till den ekonomiska helheten inte fått en sådan här liten del av kakan sen 1910-talet. Vi måste alltså backa bandet drygt hundra år bakåt, tillbaka till en tid innan den allmänna rösträtten, för att hitta ett Sverige som är likvärdigt ojämnt i utdelning av resurser som vår nutid. Det är specifikt detta skifte i resursfördelningen som Andersson vill ge SAF äran för[1].

Om vi ger Andersson rätt i sak, så får vi säga att han och de rika gubbarna samt gummorna verkligen gjorde bra ifrån sig. 1995 hade vi förskräckligt nog lägst inkomstskillnad av alla OECD länder. 2013 hade Anderssons vänner vänligen nog sänkt ner oss till 14 plats i graderingen av jämlik inkomst. Redan 2010 så hade mängden relativt fattiga – de som tjänar mindre än hälften av medianlönen (lönen som ligger i mitten av spannet inkomster i landet) – mer än dubblats från 1995.[2]

Överjämlikhetens har vi helt klart räddats från. Fler får trängas på botten av ekonomin, medan taket ovanför dom höjs. Den resursstarkaste 1% av våran befolkning har sprungit ifrån resten av oss snabbare än i något annat europeiskt land. Deras ökning i inkomst har stigit med mer än 50% sen 80talet.[3]

Denna beräkning är inte riktigt rättvis mot överklassen. Den är nämligen gjord genom att enbart se till de rika officiella tillgångar. Om vi skulle till att försöka räkna med alla resurser som finns undangömda i skatteparadis så skulle resultatet från elitens slit troligen vara betydligt mer imponerande. Att räkna på överklassens faktiska tillgångar är alltid svårt pågrund av ”skattesnurror”, kapital placerat utomlands och andra delikata tekniker utvecklade för att minska transparansen och underlätta rikemännens tissel och tassel. I en kartläggning som tog in dessa variabler i sina beräkningar av ägandefördelning, så visade sig Sveriges förmögnaste 1% äga mellan 39-43% av landets samlade tillgångar från år 2000 och framåt. [4]

Samtidigt som resurserna fördelats allt mer skevt, så har kvalitén på lönearbete som allmänheten lever under huvudsakligen ståt stilla och i vissa områden förvärrats. Andelen som kan tänka sig fortsätta på sitt befintliga jobb i någon form om de oförmodat blev ekonomiskt oberoende, har sedan femtiotalet gått från att innefatta hälften av den arbetande befolkningen, till att bara gälla en knapp tredjedel. [5] I undersökningen jag hänvisar till gäller frågan att fortsätta med just sitt befintliga jobb, det handlar inte om huruvida personen i fråga kan tänka sig jobba överhuvudtaget. Det är alltså ett mått av nöjdhet med sitt nuvarande arbetet, inte lathet eller allmän ”arbetsskygghet”. Med detta sagt så kan vi konstatera att cirka 70% av alla fortsätter alltså med sitt jobb till följd av ekonomiskt nödvändighet enbart, de finner lite eller inget av värde i arbetet. Människor jobbar i dag, i mycket högre utsträckning än tidigare, med jobb dom drömmer om att få slippa. De tvingas 40 timmar i veckan till något dom skulle springa ifrån om de bara kunde. Det är en minoritet på 16% av Svenskarna som finner sitt arbete stimulerande, 73% är istället mentalt utcheckade och ”går i sömnen” genom arbetet, 12% är direkt fientliga till jobbet.[6] Etablerade attitydundersökningar redovisar att folk generellt sett värderar sin familj, fritidssysslor och sina vänner högre än sitt arbete[7] Att majoriteten av oss tvingas till en vardag vi inte vill ta del av, att skiljas från de vi värderar och dom vi älskar för att sättas i ett tillstånd som vi är likgiltiga till eller aktivt ogillar, detta är milt sagt en spricka i bilden av Sverige som ett liberalt land. Nåja vad är väl lite mindre frihet för struntpris att betala i syftet att de välbärgades plånböcker ska få bli tyngre.

Hur det moderna arbetslivets negativs sidor eventuellt möblerar om i folks huvuden är svårt att uttala sig om. De fysiska följderna kan vi lite lättare observera, i alla fall toppen av isberget. Det syns bland annat på att i västvärlden, baserat på mätningar i Frankrike, så förbättras vår hälsa motsvarande en föryngring på åtta till tio år när vi går i pension.[8] Internationellt sett så dödar arbete omkring 2 miljoner varje år[9].

Tecken på stressen människor lever under från jobb de inte vill ha, antyds av det faktum att den vanligaste tiden för dödliga hjärtattacker är måndagmorgon [10]. Skeptikern kan vilja förklara detta som en slump med eftersmak av svart komik, detta bortförklarande försvåras dock av det faktum att en av de större perioderna av massarbetslöshet, 1930-tals depressionen, medförde dramatiska reduktioner av exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar.[11] I en modern överblick av det amerikanska arbetslivet, så bedömdes jobbens stress troligen bära ansvaret för 10-38% av de uppmäta skillnaderna i livslängd mellan demografiska grupper [12] Inget definitivt bevis kanske skeptikern tycker, men tillräckligt för att skapa oro. Oro att SAF inte gjort tillräckligt, om folk är under så lite påfrestning som idag så finns det betydligt mer livskraft att suga ut och omvandla till pengar.

Om vi skalar ner på ironin lite så kan det uppenbara behöva påpekas, att jag självklart inte drömmer om att göra folk arbetslösa. Lyfter inte fram denna hälsostatistisk i syfte att förespråkar en utopi av sysslolöshet. Det är ju en banal sanning att människor i arbete generellt sett mår bättre än dom som tvingas leva på bidrag. Jag är själv väldigt tacksam över att ha anställning. Har heller egentligen inget emot Rune Andersson. Det jag påpekar är bara att jobb i dagens läge är i regel uppbyggt utan hänsyn till de arbetande både i frågan om fördelning av dess frukter och arbetets själva utformning. Dagens jobb bortser från våra behov till sådan grad att det oftast är skadlig för oss. Detta är inte till följd av en naturlag. Arbete behöver inte vara destruktivt, utan kan formas till att ha varierande inverkan. Potentialet till negativ inverkan märks kanske tydligast på fenomenet att människor som är arbetslösa ändå mår bättre än de som arbetar under osäkra anställningsvillkor. [13] Potentialet till positiv inverkan illustreras nog bäst med den studie där det starkaste sambandet med ett långt liv som kunde hittas bland 60åringar och uppåt, var att ha haft ett jobb som de uppskattade [14]. Goda jobb leder självklart till bättre välbefinnande jämfört med arbetslöshet, men visa jobb leder faktiskt till sämre mental hälsa för de anställda om de antar arbetet, jämfört med om de bara förblir arbetslösa. [15]

Den växande ojämlikheten gör att folk har svårare att klassklättra och lämna jobb de hatar. Genom att se över internationella mönster så har det bevisats att ju större klassklyftor ett samhälle har, dessto mindre klättrar folk emellan klasserna. Över generationerna så hålls folk på samma nivå som deras föräldrar. Man ärver helt enkelt oftare sin klass. [16] Detta innebär att överklassens växande förmögenhet blir ett angrepp på de liberala värderingarna att folk ska kunna klättra till den ansvarsposition och grad av kompensations som motsvarar deras förmåga och ansträngningar. Det är även ett hot mot folkhälsan. Hotet ligger i att ekonomiska ojämlikheter påverkar livslängden, de kan i ett och samma land leda till en glapp på nio år i medellivslängden mellan över- och underklass [17].

Det har gjorts uppskattningar om att upp till vartannat jobb kan automatiseras om cirka 20 år.[18] Vad som automatiseras bort och vad som får stanna avgörs inte av de anställda, de får inte samlas och rösta i frågan. Utan vissa arbetsgrupper får en dag beskedet att eliten kan tjäna mer om arbetarna delvis eller helt byter arbetsuppgift, och då måste de lyda eller bli inkomstberövade. Detta gäller de anställda med relativ tur, i många fall kommer överklassen bara meddela att de anställda har gjort ägarna allt rikare under lång tid, men att ägarna nu kan tjäna pengar bättre genom en maskin, så de anställda tackas för sin tjänstgöring genom att skickas till arbetsförmedlingen.

När dessa möjligheter tas upp så möts de ofta med attityden ”ja men inte i Sverige”. En tanke om att Svenska företag på något sätt besitter unika moraliska egenskaper som gör dom allt för snälla för att effektivisera bort jobb. Denna invändning är väldigt relevant, bortsett från att den tyvärr inte är grundad i fakta. Under 90 talet så införde ICA ett nytt datainventeringssystem som effektiviserade lagerarbetet så pass att 30% av arbetskraften i lagerverksamheten lyckades sättas i arbetslöshet på bara tre år. Detta gjordes inte av ICA till följd av särskilt ömmande skäl, de var inte för att rädda en verksamhet som hotades av svåra tider, utan de fanns redan vinster och dessa steg under samma period med 15%.[19] Jag tar inte upp detta för att svartmåla ICA. Jag handlar där själv och ser dom som ett trevligt företag, de agerade efter marknadens logik bara, precis som överväldigande majoriteten av företag kommer att göra om en stor automatisering anländer. Jag uttrycker inte rädsla för att onda företag ska agera i sitt intresse på sina anställdas bekostnad, jag är rädd för att så gott som alla företag kommer att se till sitt egna intresse framför de anställdas.

Det är möjligt att den tredjedel av yrken som folk kan tänka sig syssla med även om de inte tvingades till det av ekonomiska skäl, krymper ytterligare i och med denna automatisering. Att det är dom förnedrande och tärande jobben som får stanna, att de värdiga och stimulerande yrkena elimineras. Detta hot är inget det nuvarande ekonomiska systemet ger oss möjlighet att skydda våra barn ifrån. Utan framtiden ligger helt i elitens händer.

Det nuvarande ekonomiska systemet jag syftar på är vår kapitalistiska marknadsekonomi. Vilket alltså är en ekonomi där arbetsverksamheter styrs av ägareliten istället för anställda eller konsumenter via demokratisk process (den kapitalistiska delen), samt där priser, produktionsnivån och lön avgörs av tillgång och efterfrågan (den marknadsekonomiska delen). Bägge dessa begrepp ges ofta varierande definitioner, dessa två har valts för de är enkla utan att vara för intetsägande.

Att omtala dessa problem som sprunget ur systemet i sig provoceras nog en del kapitalistsympatisörer. Dessa bemöter ofta kritik av den kapitalistisk marknadsekonomin, med att dess brister är nödvändiga onda ting för att producera en dräglig vardag i form av att skapa jobb och varor. Winston Churchill uttryckte denna tanke kärnfullt med frasen ”Kapitalismens inneboende brist är dess ojämna fördelning av förmåner, socialismens [och alla andra alternativa systems] förträfflighet ligger i dess jämna fördelning av misär” (min översättning). Mer konkret kan man säga att allt annat än att låta marknaden styra sig själv, och verksamheterna navigeras av den ägande eliten, leder till välvilliga men dumdristiga utjämningsprojekt som i längden sänker välståndet för alla.

Ett problem med denna bild av kapitalismen som skapare av välstånd är att den till stor del är byggd på en myt. Ekonomen Ha-Joon Chang har empiriskt, svart på vitt, visat att den fria marknaden har i regel själv varit oförmögen att genera önskvärd tillväxt. Tillväxt har framkommit till följd av att stater tagit en aktiv del i att påverka marknaden, och täcka upp dess största missar med skattebetalarnas pengar. De länder där privata kapitalister släppts löst på marknaden har utvecklats långsamt jämfört med de länder i vilken staten ingripit. [20]

Fast detta måste väl ändå vara att fiffla med siffror. Vinstsökande hierarkiska marknadsaktörer har vi ju att tacka för allt gott i livet, detta ser vi dagligen. Deras effektivitet kan inte förnekas. Vad kan vara mer effektivt än kapitalismen i att generera och bevara jobb? Visst var staten så sent som 2013 tvungen att sticka till näringslivet 21 miljarder för att de skulle sätta folk i arbete[21]. Landets företag kunde alltså inte klara av att tjäna pengar på andras arbetskraft själva, utan var tvungen att ta emot 21 miljarder för att motverka arbetslösheten. Eliten vars svällande rikedom och kontroll över andra försvaras med argumentet att de skapar jobb, lyckas inte ens skapa jobb utan att få skattepengar direkt i fickan, pengar från skattebetalarna de är menade att förse med sysselsättning.

Fast inget system är ju perfekt, klart vi får acceptera lite hjälp till kapitalisterna. Så som det lilla tillskottet vi ger i form av hela Arbetsförmedlingen som omsätter 72 miljarder kronor om året och innehar 13 500 arbetsförmedlare i sin tjänst, allt detta för att hjälpa kapitalister hitta folk att sysselsätta. [22] Trots denna hjälp så lyser den eftertraktade fulla sysselsättningen med sin frånvaro. Istället så har vi slagit rekord på rekord av att sätta allt fler i Fas 3. Över 36 000 individer är nu del av denna massförnedring [23]. Detta tillstånd där dom måste utföra arbete åt företag för att få pengar att leva, och dessa arbetsgivare i sin tur inte måste betala ut deras lön ur egen ficka utan själva får betalt för att hyra in dom.

Detta fiasko ifrån de resursstarka i uppgiften att producera sysselsättning för resten av befolkningen, trots att vi ställt enorma offentliga tillgångar till deras förfogande, är inte underligt i sig. Utan bör snarare vara väntat. Kapitalistiska bolag (företag som styrs direkt eller indirekt av ägarna, istället för att demokratiskt styras av anställda eller konsumenter) är inte byggda för att i första-, andra- eller ens tredjehand förse folk med meningsfulla jobb och värdig vardag. För att citera entreprenören och mångmiljonären Nick Hanauer

”Alla som någonsin har drivit ett företag vet det, att anställa fler är kapitalisters sista utväg. Något vi enbart gör när ökad tillfrågan från kunderna framtvingar det. I den meningen så är att kalla oss jobbskapare inte bara felaktigt, det är oärligt”. (egen översättning) [24]

Men vad är då kapitalistiska företag byggda för? Jo för att maximera vinst åt ägarna. Ett utmärkt sätt att maximera vinst är just att hålla lönekostnaderna nere. Detta görs genom att anställa så få som möjligt till så låg lön som möjligt, du har hellre anställda stressade av överbelastning, som kostar lite så att du själv kan få ut mer av värdet från verksamheten, än du har många anställda som kostar mycket i form av hög lön. Detta görs inte för att arbetsgivare är onda, de är lika goda människor som alla andra, agerandet är istället sprunget ur att systemet lockar och pockar fram denna trend ur företag. På liknande sätt till hur slavekonomier skapar trender av grymhet mot slavar, inte för att alla slavägare är skadeglada, utan för att systemet kultiverar och ursäktar detta beteendemönster. Självklart finns det arbetsgivare som sju dagar i veckan prioriterar sina anställdas bästa 100% före sin egna vinst, men systemet gör tyvärr detta beteendemönster till undantag istället för regel.
I kapitalistiska företag, så blir att skapa jobb ett nödvändigt ont. En utgift som ständigt försöks krympas. Har överklassen bara lite tur så stämmer prognoserna jag nämnde tidigare, och de kommer kunna göra omkring hälften av oss arbetslösa om bara tjugo år.

Finns det något man kan göra inför allt detta annat än att fyllas av vanmakt? Vad finns det för åtgärder vi kan ta till, för reformer vi kan genomföra? Vad tror ni är bästa sättet att bygga en lite mindre kontrollerande, kvävande och kall samhällsekonomi för nästkommande generationer? Vilka element från den nuvarande ekonomin är värda att bevara inför framtiden, vilka är värda att tona ner eller helt lämna bakom oss? Hur skulle en sådan efterträdande ekonomi till våran nuvarande kunna se ut?

[1]
”Lönesänkarna” (2014) av Erik Sandberg, utgiven av Stokholm Ordfront. För citaten av Rune Andersson, samt hans åsikter, se sida 69, 71-74. Gällande den ekonomiska utvecklingen så se sida 48-50.

Rune Anderssons åsikter finns enbart i boken. Men den ekonomiska statistisken kan även ses i dokumentären av Erik Sandberg, även den med namnet ”lönesänkarna”, från 2013.
Jag citerar Svt:s sammanfattning av dokumentärens innehåll.

” Lönernas andel av de totala inkomsterna i landet har minskat dramatiskt sedan början av 1980-talet. Vi behöver gå tillbaka till 1910-talet för att hitta en så låg andel av inkomsterna som tillfaller löntagarna. […]en serie av medvetna politiska beslut [har] gjort de allra rikaste ännu rikare medan levnadsstandarden för den breda allmänheten inte tillåtits öka i samma takt som för tidigare generationer. Grunden för den ekonomiska politiken lades redan för trettio år sedan och såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har genomfört åtgärder för att hålla nere löneökningarna i landet.”

Denna sammanfattning av dokumentärens innehåll kan läsas här: http://www.svt.se/dokument-inifran/lonesankarna

Dokumentär blev det vissa kontroverser kring. De hårdaste kritikerna framförde påståendet att dokumentären var osakligt, i meningen av att faktpåståendena inte stämde eller i alla fall var mindre definitivt fastslagna än programmet framförde. Andra sa att programmet helt enkelt var partiskt. Anmälan gjordes därmed till Granskningsnämnden för radio och TV. Där friades dock inlägget. Granskningsnämndens beslut kan läsas här: http://www.radioochtv.se/casedecisions/209111.pdf

Gällande de som anser att dokumentärens statistiska slutsats är överdriven svartsynt eller ideologiskt vinklad, så kan det påpekas att denna uppskattning precis lika gärna kan kritiseras för att vara överdrivit optimistiskt. Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. I sin forskning har han undersökt löne- och vinstandelarnas utveckling i industrin från 1870 och framåt. Hans slutsats är att vi kan gå ändå tillbaka till sent 1800talet och hitta en löneandel låg nog för att motsvara dagens läge.

En populärvetenskaplig sammanfattning av detta kan läsas i ”Anställda får allt mindre av vinsterna” (2013) utgiven i Arbetet, skriven av Göran Jacobsson.
Länk:http://arbetet.se/…/30/anstallda-far-allt-mindre-av-vinste…/

[2]

” In Sweden, the poverty rate in 2010 (9%) was more than twice what it was in 1995 (4%).”

Se sida 5 i ” Crisis squeezes income and puts pressure on inequality and poverty” (2013) Utgiven i “New Results from the OECD Income Distribution Database” av OECD.

Länk: http://www.oecd.org/…/OECD2013-Inequality-and-Poverty-8p.pdf

Se även ”Klyftor växer snabbast i Sverige” (2013). Utgiven av Svenska Dagbladet. 15/5. Författad av Göran Eriksson

Länk: http://www.svd.se/klyftor-vaxer-snabbast-isverige

[3]

Se sida 6 i
”Working for the few” (2014) utgiven i ”Oxfam briefing paper” av Oxfam.
Länk: http://www.ipu.org/splz-e/unga14/oxfam.pdf

[4]

Se sida 32 (vilket blir sida 164 i den alternativa sidnumreringen där artikelns sidnummer löper från 151-187) i ” Wealth Concentration over the Path of Development: Sweden, 1873–2006” (2008) utgiven i ”Scandinavian Journal of Economics”. Författad av Jesper Roine och Daniel Waldenström.

Jag har länkat till den verision där sida 32 är den relevanta. Det är då ”WFAISR” som blir den slutgiltiga förmögenheten, en summarisk förklaring av de olika förkortningarnas innebörd finns på samma sida.
Länk: http://piketty.pse.ens.fr/files/RoineWaldenstrom2009SJE.pdf

[5]
Se sida 1-20 i ” Economically Forced to Work: A Critical Reconsideration of the Lottery Question” (2008) utgiven i “Basic Income Studies” 3 av Uppsala universitet. Författad av Roland Paulsen.

[6]
“State of Global Workplace” (2013). Framställd av Gallup, utgiven av Washington: Gallup.

Se sida 91 för Sveriges statistik, se sida sida 17 för definiering av vad de tre tillstånden ” Engaged”, ” Not Engaged” och ”Actively Disengaged” innebär.

Länk: http://www.securex.be/…/Gallup-state-of-the-GlobalWorkplace…

[7]

”New work values-in theory and in practice.” (1995) Skriven av Harding, S. D., och Hikspoors, F. J. Utgiven i International Social Science Journal, 47 (3). Oxford Blackwell Publishers

[8]
“Self-rated health before and after retirement in France (GAZEL): a cohort study.” (2009) Utgiven i The Lancet. Författad av Hugo Westerlund, Mika Kivimäki, Archana Singh-Manoux, Maria Melchior, Jane E Ferrie med flera.

Länk: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19897238

[9]
En populärvetenskaplig sammanfattning, där den totala siffran uppskattas till 2,3 miljoner varje år (detta sades 2014), kan läsas här: http://www.safetyandhealthmagazine.com/…/11059-work-kills-m…

Av dessa dödsfall beräknas två miljoner vara från sjukdomar som uppkommit till följd av riskfaktorer i arbete, detta kan läsas i ” The Prevention of occupational diseases” (2013) utgiven av ILO.

Länk: http://www.ilo.org/…/…/documents/publication/wcms_208226.pdf

[10]
”Excess cardiac mortality on Monday: the importance of gender, age and hospitalisation” (2005) utgiven i ”European Journal of epidomology”, sida 395-399. Författad av Witte, D.R., Grobbee, D. E., Bots, M. L., och Hoes, A. W.

Länk: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16080586

[11]
“life and death during the great depression” (2009) utgiven I “Proceedings of National Academy of Sciences”. Författad av Tapia Granados, J.A., och Diez Roux, A.V.

Länk: http://www.pnas.org/content/106/41/17290.abstract

[12]

”Exposure To Harmful Workplace Practices Could Account For Inequality In Life Spans Across Different Demographic Groups” (2015) Utgiven i ”health affairs”. Författad av Joel Goh, Jeffrey Pfeffer, och Stefanos Zenios.

Länk: http://content.healthaffairs.org/content/34/10/1761.abstract

[13]
” Perceived job insecurity and worker health in the United States” (2009) Utgiven I “Social Science and Medicine” 69 (5), sida 777-785. Författad av Burgard, S. A., Brand, J. E., och House, J. S.

Länk: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19596166

[14]
“Predicting longevity: a follow-up controlling for age” (1969) Utgiven i “The Gerontologist” 9, sida 247-250. Författad av Erdman Palmore.

[15]
“The psychosocial quality of work determines whether employment has benefits for mental health: results from a longitudinal national household panel survey” (2011) Utgiven i ”Occup Environ Med”. Författad av Peter Butterworth med flera.

Länk: http://oem.bmj.com/…/ea…/2011/02/26/oem.2010.059030.abstract

[16]
Paul Krugman summerar detta populärvetenskapligt i ”The New York Times”
Länk: http://krugman.blogs.nytimes.com/…/15/the-great-gatsby-cu…/…

Paul hänvisar i inlägget till ett tal av en annan ekonom. Detta tals transkribering länkas nedan, jag citerar här en kärnfull del

” A reasonable summary is that the correlation between parents’ and their children’s income is around 0.50. This is remarkably similar to the correlation that Sir Francis Galton found between parents’ height and their children’s height over 100 years ago. This fact helps to put in context what a correlation of 0.50 implies. The chance of a person who was born to a family in the bottom 10 percent of the income distribution rising to the top 10 percent as an adult is about the same as the chance that a dad who is 5’6” tall having a son who grows up to be over 6’1” tall. It happens, but not often. […]Countries that have a high degree of inequality also tend to have less economic mobility across generations. […]countries that had more inequality across households also had more persistence in income from one generation to the next.” (Se sida 3-4)

Detta tall finns transkribierat här: https://www.whitehouse.gov/…/krueger_cap_speech_final_remar…

Gatsby Kurvan, som detta fenomen kallas, kan läsas om i ” A Family Affair: Intergenerational Social Mobility across OECD Countries” (2010), utgiven i ” Economic Policy Reforms: Going for Growth” (2010) av OECD, se sida 197.

Länk: http://www.oecd.org/centrodemexico/medios/44582910.pdf

Ytterligare relevant läsning, som mycket annan literature hänvisar till, är verket av Miles Corak, “Inequality from Generation to Generation: The United States in Comparison” (2011) utgiven i Journal of Economic Perspectives av Ottowa Universitet.
Länk: http://ftp.iza.org/dp7520.pdf

[17]
”The Killing Fields of Inequality” (2013) av Göran Therborn. Utgiven av Cambridge: Polity Press.

[18]
” vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för sverige” (2014) utgiven av Stiftelsen för strategisk forskning.

Länk: http://www.stratresearch.se/Documents/Folder.pdf

[19]
”Arbetets undergång nedgången av den globala arbetskraften och gryningen för eftermarknadstiden” (2001) Av Jeremy Rifkin, utgiven av Matteus Media Stockholm

[20]
“Kicking Away the Ladder: Development Strategy in Historical Perspective” (2002) av Ha-Joon Chang, utgiven av Anthem.

”Bad Samaritans: The Myth of Free Trade and the Secret History of Capitalism” (2008) av Ha-Joon Chang, utgiven av Bloomsbury.

En kortare sammafattning av tesen I bägge dessa böcker kan läsas i “Kicking Away the Ladder: The ‘Real’ History of Free Trade” (2003) av Ha-Joon Chang.

Denna kan läsas här: http://www.personal.ceu.hu/…/Ha-Joon%20Chang%20-%20Kicking%…

[21]
”21 stödmiljarder betalades ut till arbetsgivare” (2014). Utgiven av SVT Östnytt. 21/9. Författad av Enström, T och Widell, J.

Länk: http://www.svt.se/…/21-miljarder-betalades-ut-i-arbetsgivar…

[22]
”Vi bara lyder: En berättelse om Arbetsförmedlingen”(2015) av Roland Paulsen. Utgiven av Atlas. Se sida 179 i trejde tryckningen av ScandBook AB, Falun 2015.

[23]
” Rekordmånga arbetslösa i Fas 3” (2015). Utgiven av SVT. 11/5. Författad av Mari Forssblad

Länk: http://www.svt.se/ny…/inrikes/rekordmanga-arbetslosa-i-fas-3

[24]
Citatet i sitt ursprung är
”Anyone who’s ever run a business knows that hiring more people is a capitalist’s course of last resort, something we do only when increasing customer demand requires it. In this sense, calling ourselves job creators isn’t just inaccurate, it’s disingenuous.”

”Was Nick Hanauer’s TED Talk on Income Inequality Too Rich for Rich People?” (2012) Utgiven av Time. 18/5. Författad av David Futrelle.

Länk: http://business.time.com/…/was-nick-hanauers-ted-talk-on-i…/

Vid Adam Smith, börja tortera!

”Jag skulle alltså inte döda den presidenten, bra att du sa det. För var ju liksom på väg. Gud vad det hade blivit pinsamt”

Repliken är fiktiv, men händelsen riktig. Under 50 talet så uttalade sig den amerikanska presidenten Eisenhower om att ”[Egyptens president] problemet skulle kunna elimineras”. Detta tolkades som en order gällande att mörda Egyptens president, utan att ställa kontrollfrågor så började CIA förbereda attentatet. Tur nog upptäckte man i tid att det hela var en missuppfattning. [1]

Nu är ju inte jag en expert. Men kanske en säkerhetsmekanism för att förtydliga när man är allvarlig om att döda någon, skulle kunna införas. Som att man måste tumma på det till exempel.

CIA framställs ofta på film som bestående av super coola agenter som slås mot terrorister, eller ondsinta och närmast övermänskligt kompetenta konspiratörer. Den senare bilden verkar många konspirationsteorier ta på allvar.

Verkligheten tror jag inte nära någon av dom två alternativen. Säg vad du vill om CIA etiskt, men du kan inte anklaga dom för att vara kompetenta. Ett av deras större projekt, MKULTRA, utredde möjligheter att hjärntvätta människor. Det hade ju visat sig att de kluriga kommunisterna i Kina hade upptäckt ett sätt att via inhumana metoder hjärntvätta, och de som dom gudlösa kommunister kunde göra skulle kapitalist jänkare ta mig marknaden kunna klara av bättre. Så man gav systematiskt ut LSD och testade annat obehagligt och kränkande på icke samtyckande offer, bland dessa offer fanns hundratals amerikanska medborgare. Detta var ju mindre bra, minst en av offren dog på kuppen. Vilket jag också tror är ondskefullt, men är ingen expert på etik heller. En av de huvudsakligt ansvariga för projektet fick ett pris av CIA, deras högsta möjliga pris faktiskt. Redan där kan man stanna upp börja ställa sig lite frågor. Tips för om du någonsin leder en verksamhet. Om du har ett pris du tänkt dela ut till en medarbetare som utmärkt sig, och den bästa tillgängliga kandidaten har drivit ett projekt som gått ut på att man drogat och kränkt folk, där en patient avlidit, då kanske man kan vänta ett år med att dela ut priset. Se om inte konkurrensen kan bli lite hårdare? Pristagaren beskrev för övrigt själv senare hela projektet som ”useless”. [2]

Nåja, det kunde ju ha varit värre, eller? Man hade torterat sin egna befolkning, dödat någon och det hade inte lätt till något. Svårt att se hur det kunde vara värre. Jo då, för kommunisterna hade inte upptäckt hjärntvätt. Utan allt byggdes på en myt. [3]

Så vad kan man lära sig av det här? Innan du börjar planera att mörda för att din chef frågade snällt, kolla en extra gång. Innan du börjar tortera folk för att kunna kopiera något fiffigt från fienden, kanske undersök frågan lite till. Se till att det fiffiga faktiskt finns. Så om du någon gång tror att din livsfiende har byggt upp ett kavalleri av enhörning, andas då en sekund innan du börjar para narvalar med hästar.

[1]
”In the 1950s, the Dulles brothers misinterpreted a remark by President Eisenhower that ‘the Nasser problem could be eliminated,’ to mean that he wanted President Nasser of Egypt to be assassinated. Secretary Dulles cancelled the operation once the mistake had been discovered.”

Kan läsas i:
”Making Heads Roll”
utdrag från ”Killing Hope: U.S. Military and CIA Intervention Since World War II.” av William Blum

Länk: http://www.thirdworldtraveler.com/Blum/MakingHeadsRoll.html

[2]
”Obituary: Sidney Gottlieb” (1999) Utgiven i The Independent av Rupert Cornwell.

Länk:http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/obituary-sidney-gottlieb-1080920.html?fbclid=IwAR03e5s8cTZ7zbdcNpdkARBIhm5moK81z3Fw-ZwvJQqzwtZWGQlvHZpKJZM

[3]

”The Korean War ‘brainwashing’ myth led to U.S. countertechniques against Communist indoctrination” (2000) skriven av George L. Keckeisen.

Länk:http://connection.ebscohost.com/c/articles/6940115/korean-war-brainwashing-myth-led-u-s-countertechniques-against-communist-indoctrination?fbclid=IwAR37hEx5sKqvgRuosLr-b1gpMQj3IOxNrrzo8xRM0GQysH7YPffa8Dq2gZg

Amerikansk valpåverkan riktad mot Sverige

Nu under valet var det mycket tal om utländsk valpåverkan. Denna antogs ofta implicit eller uttryckligen med nödvändighet komma från öst. Nu betvivlar jag inte för en sekund att Putinregimen är kapabel till detta, och de har via sitt agerande genom nätverket ”GranskningSverige”, visat sig aktivt lägga sig i svensk politik på ett högst opassande sätt (Sundberg 2017/03/14). Med det sagt, är världen inte endimensionell, det finns ett hot från väst också som i stort inte undersökts under detta val. Vilket är underligt, då Wikileaks påstås ha avslöjat att CIA innehar kapaciteten att förklä sina hackerattacker till att framstå komma från öst (Ingen angiven författare (2017/03/09) ”Russia tries to blame CIA, says WikiLeaks shows that the CIA could have framed Russia over Clinton campaign hack” Associated Press artikel, återigen i Business Insider). Även om Wikileaks uppfattas ”ryssvänlig” av vissa, framstår detta som en faktor som inte helt borde avfärdas.

I blindhet inför det Amerikanska hotet, och med brist på goda ryska exempel under valets gång, har man till och med vänt sig inåt sökandes efter påverkare. Etablerade partiet har konstaterat att ”det kan röra sig om […] inhemska försök att styra valutgången.” (Sundberg 2018/08/23). Som exempel på denna valpåverkan nämns att riva ner valaffischer och sprida lögner. Två lustiga exempel på hot mot Sveriges styrelseskick. Under hela mitt liv har surpuppor och zeloter rivit ner valaffischer, samt kommit med osanningar om vad deras motståndare står för – det senare antigen driven av okunskap eller av illvilja. Timbro och DN ljuger regelbundet om socialismen, men detta tycks ingen vilja kalla valpåverkan. Majoriteten av Svenska tidningar är skrivna ur ett borgerligt perspektiv (Söderin 2018/02/12), och en relativ majoritet (d.v.s största enskilda gruppen, men under 50% av helheten) av landets journalister tycks vara miljöpartister eller i alla fall politiskt ”gröna” (Arpi 2014, för sammanfattning av kritik mot den tesen, samt kontextualisering, se Olausson 2017/06), men detta klassas ej som ”valpåverkan”. SvensktNäringsliv opinionsbildande verksamhet ”har 800 Mkr i budget varje år för politisk påverkan. 800 miljoner kronor. Dubbelt så mycket årligen som alla partier ihop under valåret.” (Storåkers 2018/02/01) Inte heller detta har rubricerats som valpåverkan. Utan i brist på onda ryssar har man pekat på sura svenskar som vandaliserat en bit plast eller papper, som ett sabotage av valsystemet. I NA kunde vi även läsa att Örebropartiets valaffisher var ett hot mot demokratin (Nilsson 2018), då jämförde etablerade partier med kriminella.

Den gemensamma nämnaren för vad som klassas som inhemsk ”valpåverkan” och vad som klassas ovärdigt att kommentera, framgår rätt tydligt mellan raderna. Det är en fråga om makt. Journalister utgör arbetararistokrati (d.v.s förvärvsarbetare som sitter på mycket inflytande inom verksamheten eller besitter andra arbetsrelaterade privilegier)  därmed är de friade från misstänkliggörandet, sura fattigpensionärer som river ner ett riksdagspartis valaffisch för att de hatar vad samhällseliten utsatt de för – presenteras däremot ett farligt och nytt fenomen. Ett litet lokalparti som anklagar de stora riksdagspartierna för att missköta sig via vågad retorik, utgör ett definitivt hot mot folkstyret. Lobbyverksamhet åt de rikaste, är däremot något helt harmlöst och naturligt.

Det stör mig när folk sparkar neråt. Tänkte därför förse historik över det amerikanska hotet, i hopp om att påminna om att vaksamhet kan riktas åt flera håll än neråt eller öst.

CIA finansierade under kalla kriget dussintals organisationer med syftet att påverka den kulturella och politiska utvecklingen i Europa. Dessa verksamheter filtrerade pengar vidare till journalistföreningar, politiska partier, och andra sammanslutningar som CIA ansåg gynnades USA:s intressen. CIA finansierades även flera tidningar och andra medier, röster vilka inte kunnat överleva utan CIA:s ekonomiska bistånd. Individuella inflytelseagenter har till och med kunnat dokumenterats bland eliten i det brittiska arbetarpartiet, d.v.s Labour. Genom att finansiera den konservativa grenen av Labor, lyckades CIA få partiet att omfamna en utrikespolitik som USA fann önskvärd, däribland en god inställning till NATO. (Blum 2003, Se sida 104-106. Se även Wilford 2013) Det var i frågan om den brittiska inhemska ekonomiska politiken som CIA fick mest framgångsrikt inflyttande.  Där man bland annat såg till att stärka de interna krafterna som drog Labour bort från viljan av att nationalisera landets viktigaste industrier. (Wilford 2013, sida 305 och framåt.) I Sverige stod flera av de kändaste och största i det offentliga i Svenskt media, på CIA:s lönelista. Anmärkningsvärt stora delar av Svenskt media kontrollerades också delvis eller helt av CIA under kalla kriget. (Arnstad och Nordenskiöld i Sveriges Radio P3, 2013/03/31. Se även Nilsson 2012 i International History Review)  Bland annat DN stod under deras inflyttande under 50-talet (Ingen angiven författare (2013/03/01)”USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet” P3 dokumentär Sveriges Radio.).  Mer välvillig form av inflyttande kom i form av USA:s finansiering av forskning i Sverige, som visserligen tjänade USA:s intressen genom att reproducera amerikansk herravälde, men samtidigt assisterade Sveriges egna kunskapsjakt. (Nilsson 2012 i European Review of History)

Flera av CIA:s euopeiska tidningar rapporterade ur vad som presenterades som en ”vänstervinkel”. Detta gjordes i syftet att föra in visa idéer, samt stärka eller försvaga befintliga sådana, bland vänsterns aktivister och tänkare (det fans förstås minst lika många högerinriktade tidningar). En av dessa ideologiska strömningar som spreds i vänster, var den om att överge tanken på att avskaffa kapitalismen, att istället se kapitalismen som oövervinnerlig. (Blum 2003, se sida 105) Ett exempel på detta inflyttande utgjordes av tidningen Encounter vilket var en av den engelskspråkiga världens mest prestigefyllda tidningar, och som visade sig inte vara mycket mer än CIA:s språkrör. Ett språkrör som den konservativa delen av Labour, d.v.s Gaitskellites gavs kontroll över via sitt samarbete med CIA. (Blum 2003 sida 284-285, 304).  Senare under 70-talet så försökte amerikansk underrätelsetjänsten via falska vittnesmål manipulera svensk opinion i fallet av Raoul Wallenberg. Det har beskrivits som följande: ”CIA spelade i slutet av 70-talet marionetteater med den svenska regeringen.” (Söderling, Fredrik. DN 2012/05/22)

Det västtyska socialdemokratiska partiet, två partier i Österrike, kristdemokraterna och liberalerna i Italien, har alla dokumenterats varit offer för CIA:s inflyttande. Journalisten William Blum gör uppskattningen att CIA hade troligen inflytande i ”åtminstående ett parti i varje västeuropeiskt land” (Blum 2003, se sida 106)

Detta icke våldsamma inflytande bör sättas i kontext av nätverket Stay-behind  (ofta slapphänt kallat Gladio, det senare är egentligen bara namnet på den italienska grenen). Organisationerna under detta parablybegrepp utvecklades av CIA och MI6 under kalla kriget, med syftet att vara en vilande hemlig armé. Det skulle utgöra en militärmakt som skulle ta rollen av aktiv gerillarörelse i fallet av ockupation från Sovjetunionen, men fram tills dess vara passiva. (Ganser 2005).

När en sådan invasion inte kom så blev deras primära funktion istället att bruka våld i syftet att motverka de inhemska vänsterrörelserna i västeuropeiska länder (Blum 2003, se sida 107) Detta är inte någon spekulation eller grundlös konspirationsteori. Historikern Daniele Ganser redogör för dokumentation  från CIA (den ökända FM 30-31 manualen, som har verifierats vara ett äkta dokument utav CIA:s tidigare chefsanalytiker Ray S. Cline) som instruerar om när terrorattentat kan utföras för att skyllas på vänster, eller teoretiskt sett någon annan aktör. Terrorism som beskylls av förövaren vara utförd av någon annan, kallas oftast False Flag operation, eller bara False Flag. Ganser redogör även för att Yves Guérin-Sérac, ledaren för den portugisiska grenen av stay behind, explicit utlade viljan att realisera dessa planer på terror (detta sades internt inom terrorrörelsen förstås). Den italienska stay behind-medlemmen, och dömda terroristen, Vincenzo Vinciguerra, uppger även han att nätverken kom att ägna sig åt terrorism. Ganser presenterar flera dokumenterade fall där denna retorik blivit blodig praxis. (Ganser 2005, se sida 7, 118, 122, 136-138, 234-297)

För att citera slutklämmen i Gansers mycket läsvärda bok i ämnet:

The secret stay-behind armies of NATO, however, were also a source of terror, as the evidence available now shows. […]the Pentagon in Washington together with the CIA, MI6 and NATO in a secret war set up and operated the stay-behind armies as an instrument to manipulate and control the democracies of Western Europe from within, unknown to both European populations and parliaments. This strategy lead to terror and fear, as well as to ”humiliation and maltreatment of democratic institutions’ as the European press correctly criticised […]It is now clear that as the Cold War divided Europe, brutality and terror was employed to control populations on both sides of the Iron Curtain. […]Soviet leader Leonid Breschnew in Moscow with his infamous ‘Breschnew doctrine’ had openly declared that the countries of Eastern Europe were only allowed to enjoy ‘limited sovereignty’. As far as Western Europe is concerned the conviction of being sovereign and independent was shattered more recently. The data from Operation Gladio and NATO’s stay-behind armies indicates a more subtle and hidden strategy to manipulate and limit the sovereignty, with great differences from country to country. Yet a limitation of sovereignty it was. And in each case where the stay-behind network in the absence of a Soviet invasion functioned as a straightjacket for the democracies of Western Europe, Operation Gladio was the Breschnew doctrine of Washington. […]In some operations the secret stay-behind soldiers together with the secret military services monitored and filed left-wing politicians and spread anti-Communist propaganda. In more violent operations the secret war led to bloodshed. Tragically the secret warriors linked up with right-wing terrorists, a combination that led – in some countries including at least Belgium, Italy, France, Portugal, Spain, Greece and Turkey – to massacres, torture, coup d’etats and other violent acts. Most of these state-sponsored terrorist operations, as the subsequent cover-ups and fake trials suggest, enjoyed the encouragement and protection of selected highly placed governmental and military officials in Europe and in the United States. Members of the security apparatus and the government on both sides of the Atlantic.

(Ganser 2005. sida 245-248)

En amerikansk statlig utredning, har nått slutsatsen att: ”[ within the clandestine service] hundreds of employees [are] on a daily basis [being] directed to break extremely serious laws in countries around the world […] A safe estimate is that several hundred times every day (easily 100,000 times a year) DO [Directorate of Operations] officers engage in highly illegal activities (according to foreign law) that not only risk political embarrassment to the US but also endanger the freedom if not lives of the participating foreign nationals and, more than occasionally, of the clandestine officer himself.” (IC21: ”The Intelligence Community in the 21st Century” av Staff Study Permanent Select Committee on Intelligence House of Representatives. Utgiven av det 104:e kongressammanträdet.   se IX. Clandestine Service)

Ett annat fall som inte är lika våldsamt, men vars effekt kan sägas vara jämförbar om inte till och med större i vikt, är CIA:s inblandning i skapandet av EU.

Amerikanska dokument visar att USA:s underrättelsetjänst finansierade under 50- och 60-talet bildandet av EU. Den viktigaste rörelsen bakom bildandet av EU, d.v.s American Committee on United Europe (ACUE), fick mer än halva sin budget från amerikansk underrättelsetjänsten och amerikanska storföretag samt rikemän. Rörelsens ledare behandlades av sina finansiärer, som om de vore deras direkta anställda (vilket de nog var i allt annat än titel). The European Youth Campaign som också var ytterst viktigt i bildandet av EU, var rakt igenom helt finansierad av amerikansk underrättelsetjänster (Evans Pritchard 2000, The Telegraph).

Doktoranden Christina Norwig som studerat fenomenet har sagt följande, i en intervju med European University Institute: ”The [European Youth] Campaign was financed by an American association, the ‘American Committee on United Europe’. All of its members were US-secret service agents. Without the US financial aid the Campaign would not have been able to survive. (Intervju av Dieter Schlenker, EUI.EU).”
Dåvarande ledaren för CIA var med och såg över grundandet av ACUE redan 1948. (Aldrich 2007) CIA:s projekt av att skapa EU, eller en likvärdig europeisk federation eller de facto federation, styrdes från New York av samma myndighet som skötte internpropagandan i USA. Det var ett av CIA:s dyraste projekt under kalla kriget (Giles och Krabbendam, se sida 46 och framåt  ).

Med allt detta sagt, hoppas jag folk kan hitta något mer vettigt att oroa sig över än om Örebropartiet har eldig retorik i sina valaffischer.

Källa:

Arpi, Ivar (2014) ”JO, DEN SVENSKA JOURNALISTKÅREN ÄR GRÖN” Neo.

Länk:http://magasinetneo.se/okategoriserade/jo-den-svenska-journalistkaren-ar-gron/

Arnstad, Henrik och Nordenskiöld, Lovisa Lamm (2013/03/31) ”CIAs hemliga propagandakrig i Sverige” P3 dokumentär Sveriges Radio.

Länk: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171467?programid=2519

Aldrich , Richard J. (utgiven online 2007 [ursprungligen utgiven 1997]) ”OSS, CIA and European unity: The American committee on United Europe, 1948–60” Diplomacy & Statecraft  volym 8, nummer 1.

Länk: http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/09592299708406035

Blum, William (2003 {ursprungligen utgiven under titeln The CIA: A Forgotten History }) Killing Hope: US Military and CIA Interventions Since World War II (Zed Books)

Länk: https://books.google.se/books?id=-IbQvd13uToC&pg=PA104&lpg=PA104&dq=Congress+for+Cultural+Freedom+la+labour+party&source=bl&ots=cIy5IbGghA&sig=yiogxZiftDc2CdX-6_a_yNfCX-0&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiO7JKKr4jRAhWBVywKHa4oDREQ6AEISDAF#v=onepage&q=Congress%20for%20Cultural%20Freedom%20la%20labour%20party&f=false

Dieter Schlenker, utgiven av eui.eu (2013/04/16): ”‘We are Europe’ – The European Youth Campaign (1951-1958) and the role of youth in uniting Europe”

Länk:http://www.eui.eu/Research/HistoricalArchivesOfEU/News/2013/04-15-WeareEurope%E2%80%93TheEuropeanYouthCampaign1951-1958andtheroleofyouthinunitingEurope.aspx

Evans-Pritchard, Ambrose 2000/09/19. ”Euro-federalists financed by US spy chiefs” The Telegraph

Länk: http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/1356047/Euro-federalists-financed-by-US-spy-chiefs.html

Ganser, Daniele (2005), NATO’s Secret Armies: Operation GLADIO and Terrorism in Western Europe (London-New York)

Ingen angiven författare (2013/03/01)”USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet” P3 dokumentär Sveriges Radio.
Länk: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5459221

Ingen angiven författare (2017/03/09) ”Russia tries to blame CIA, says WikiLeaks shows that the CIA could have framed Russia over Clinton campaign hack” Associated Press artikel, återigen i Business Insider.

IC21: ”The Intelligence Community in the 21st Century” av Staff Study Permanent Select Committee on Intelligence House of Representatives. Utgiven av det 104:e kongressammanträdet.   se IX. Clandestine Service

Länk:https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/GPO-IC21/html/GPO-IC21-9.html

 

Nilsson, Anders (2018) ”Anders Nilsson: Springare och Bali är farliga för demokratin” NA.

Länk: https://www.na.se/artikel/orebro-lan/anders-nilsson-springare-och-bali-ar-farliga-for-demokratin

Nilsson, Mikael (2012) ”American Propaganda, Swedish Labor, and the Swedish Press in the Cold War: The USIA and Co-Production of U.S. Hegemony in Sweden During the 1950s and 1960s.” International History Review

Länk: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/07075332.2011.626579?scroll=top&needAccess=true

Nilsson, Mikael (2012). “Science as Propaganda:: Swedish Scientists and the Co-Production of U.S. Hegemony in Sweden During the Cold War, 1953–

1968”.European Review of History, 19(2): 275-302

Länk: http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/13507486.2012.662944?needAccess=true

Olausson (2017/06) ”Hur många journalister är miljöpartister?” Faktoider.blogspot.com
Länk:https://faktoider.blogspot.com/2017/06/hur-manga-journalister-ar-miljopartister.html

Scott-Smith, Giles. och Krabbendam, Hans.  (2003) ”The Cultural Cold War in Western Europe, 1945-1960” (Frank Cass Publishers: London/Oregon)

Länk: https://books.google.se/books?id=41kheLSFTjcC&pg=PA46&dq=%22%09+American+Committee+on+United+Europe%22&lr=&as_brr=3&sig=ACfU3U1yNHzRRhgPOK3Rc8sNWdBmjyae3g&redir_esc=y#v=onepage&q=%22%09%20American%20Committee%20on%20United%20Europe%22&f=false

Storåkers, Michael (2018/02/01) ”Michael Storåkers: Vad får vi för pengarna?” DagensIndustri.
Länk:https://www.di.se/nyheter/michael-storakers-vad-far-vi-for-pengarna/

Sundberg, Marit (2017/03/14) ”Det finns med på EU:s lista över rysk desinformation” SVT.
Länk: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/det-finns-med-pa-eu-s-lista-over-rysk-desinformation

Sundberg, Marit (2018/08/23) ”Flera partier säger sig vara utsatta för misstänkt valpåverkan” SVT.

Länk:https://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-har-partierna-har-noterat-misstankt-valpaverkan

Söderling, Fredrik (2012/05/22) ”CIA lurade Sverige att agera för Wallenberg” DN

Länk: http://www.dn.se/kultur-noje/cia-lurade-sverige-att-agera-for-wallenberg/

Söderin, Eigil (2018/02/12) ”Journalistikprofessor: ‘Svenska medier är extremt borgerliga'” ETC

Wilford, Hugh  (2013{ursprungligen utgiven 2003}) The CIA, the British Left and the Cold War: Calling the Tune?   (Routledge: London/New York)

Länk:https://play.google.com/books/reader?id=Tc-1AQAAQBAJ&printsec=frontcover&output=reader&hl=en_US&pg=GBS.PP1

 

Carl Bildt: Swedens former prime minister, and a great guy?

”I’m obviously favored by the fact that Bildt sucks […]you feel sorry for him”

-Göran Persson [Previous prime minister of sweden] [1]

 

During the eighties a Russian submarine was captured in Swedish water. The Russians told everyone that this was a simple navigation mistake on their part. But the Swedish people were not convinced. They where suspicions of more Russian submarines, and clues were found pointing towards more foreign submarines in Swedish water, and there existed suspicion that they were all russian vehicles illegally used to spy on us. Carl Bildt certainly believed this to be the case

He has has stated, that all three government of the investigations into the submarines in Swedish waters during the 80s, came to the same conclusion. The conclusion they are supposed to have reached, is the one that Carl Bildt is right. The only problem with this statement, is that only the first investigation reached this conclusion (the investigation Bildt took part by the way). The second investigation concluded that the first one was wrong (or at least drew unwarranted conclusions), and the third came to the conclusion that it could very well be Western powers behind the submarines, instead of Soviet forces. [2] Don’t get me wrong, the Soviet union sucked completely, and this was totally the type of bullshit they could pull off. But that doesn’t make them automatically guilty of everything. The funny thing with the first investigation, is that it contains the erroneous assertion that the FRA (a Swedish government agency) had collected data that pointed towards Russian submarines, something that Carl Bildt was told by the FRA was not true while the report was being written by him (he is known to have set the tone in the report, none of the other parliamentarians taking part in the project had any opinions about the submarines going in, Bildt did). Nevertheless this error remained in the report. [3]

Historian Ola Tunander has written in scientific study that: ”Already the 1995 Submarine Commission [the second one] showed that the Submarine Safety Commission [the first commission] had missinterpreted their material and in some cases had invented information that pointed toward the Soviet Union” [4]

Tunander also notes that: ”In cases where the information was unequivocal, it indicated activity by a western country and in some cases, more specifically pointed towards a US-British operation, […] The natural explanation for all of these submarines is simply that those who showed themselves openly in Swedish waters was here to test the Swedish coastal defenses and to calibrate the Swedish opinion of an existing Soviet threat. Indications pointing to the west, US and British operations is overwhelming. ”[5]

Another interesting detail is that Carl Bildt traveled down personally to Russia to present the Kremlin with the most convincing available proof that the submarines were Russian. This consisted of a tape recording. Audio taken from underneath the swedish waters. The Kremlin suggested several times that the tape should be given to foreign experts, the best experts of impartiality countries could thus prove Russias guilt beyond reasonable doubt, or absolve if facts pointed in that direction. Bildt knew that this could not be allowed, and did not even reply to the requests. It was later revealed that Norwegian experts had already analyzing the tape, and that they had concluded that the tape does not prove, or even suggest, a Russian violation of Swedish waters. Whereupon Swedish authorities simply decided to deny that the Norwegians had taken the part of the information. [6]

A German documentary on the subject presents Sweden as a country that has been tricked into an exaggerated fear of the Russians by the Ronald Reagan administration, specifically using submarines during the 80’s. In this documentary the Swedish expert Mathias Mossberg says that to help in the manipulation of Sweden to serve foreign interests, several Swedes in high positions collaborated. [7]

Mossberg was the main secretary of two submarine investigations and says among other things: ”All chains of evidence That pointed towards the Soviet Union, was based on what the defense staff delivered. The later investigations found that none of that evidence managed to withstand a closer examination. Since then, both Americans and Britons has said to that they were in Swedish waters. And the Russians have consistently denied involvement. ” [8]

Many would like to point to the Russian U-137 stranded in Sweden, the submarine that started the panic. The idea that this was a navigation error is often portrayed as something that can be ignored totally. Captain Karl Andersson, the Swedish military official who first went on board the submarine interrogated the staff on board for several days. He has a testimony that makes the idea of ​​navigation error harder to ignore. His conclusion was precisely that it was most probably a simple mistake. This could of course not be said out loud, he was expected to help the Swedish government lie to it people. To quote him: ”I held a press conference immediately after the discovery of the U-137, and, lo and behold, not one of the hundreds of journalists who were present asked me if it was a deliberate intrusion or if it was a navigation mistake. I was thankful for that, because I didn’t honestly believe it had been an intrusion” [9]

The German documentary goes further into how the Russians would have been absurdly incompetent if they attempted spying by going into water so shallow that they could not hide, in an area where they would most certainly runaground . There was further more no strategic logic behind a Russian espionage of this kind. [10]

I mean to say that Bildt is among the collaborators that enabled the evocation of phantasmagorical enemy in the form of Russian submarines, not because was part of a  conspiracy, but only because this lie favored his own selfishness. He has been lying to the Swedish people, not to mention risking our security by bringing unfounded accusations against an imperial , aggressive superpower (Russia), all to win some votes.

When Bildt became prime minister he used his new found powers to engage Sweden with open cooperation with CIA, the secret service agency with the most criminal past of all its contemporary colleagues. [11]

When he was confronted about the fact that he had been leaking secretive information from Sweden to the American government (while active in the swedish parlament), he first denied this completely. [12] When evidence was presented, he later admitted to it. But claimed that the information he sold out to foreign powers was not secret in nature, this too was proven to be a lie. [13]

In short, Carl Bildt may not be a great guy.

[1]

 

Fichtelius, Erik (2007) ”Ordförande Persson” SVT. Se del 1.

 

[2]
”Så sent som den 20 april i TV Aktuellts inslag om Mathias Mossbergs förträffliga bok ‘I mörka vatten’ påstår Bildt att tre statliga utredningar har nått i stort sett samma resultat. Det är sakligt fel och Aktuells reporter förmådde inte att ställa en viktig följdfråga. Den första utredningen, Ubåtsskyddskommissionen 1983, där en ung och entusiastisk Bildt underblåste rysskräcken, fastställde att det var Sovjet som låg bakom kränkningarna. Den andra utredningen, 1995 års Ubåtskommission, avvisade den första utredningens slutsats. Inga indiciekedjor kunde läggas till grund för en säker nationalitetsbedömning. Det sensationella i 2001 års Ubåtsutredning, där Mathias Mossberg var huvudsekreterare, är att den inte kan utesluta att även väst var inblandat.”

Olofson, Sune (2009/07/06) ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” DN debatt.

Länk: http://www.dn.se/debatt/carl-bildt-vilseleder-allmanheten-om-ubatarna/

 

 

[3]

Borgnäs  ,Lars (2007/10/02) ”Uppdraggranskning: Ubåtar, lögner och ljudband” SVT.

 

”Men fanns det egentligen något u-båtshot? När regeringen Bildt tillträdde 1991, samtidigt som Sovjetunionen upphörde att existera, lade den nya borgerliga regeringen, och inte minst statsministern personligen, ner stora ansträgningar på att förmå den nya ryska regeringen att vidgå sina företrädares synder, utan framgång. Och trots löften om betydande belöning har det inte varit möjligt att få någon rysk sjöman eller marinofficer att träda fram och berätta. En betydande trovärdighetsknäcck fick de påstådda u-båtskränkningarna när det avslöjades att de speciella typljud som marinen identifierat som u-båtsindikationer i själva verket troligen åstadkommits av mink eller skarpsill. Kraven på en ny granskning av u-båtsfrågan växtre och efter regeringens Bildt fall tillsatte Ingvar Carlsson regeringen 1995 en ny kommission. Denna underkände helt sonika 1983 års slutsatser om u-båtarnas hemmarörighet och menade att det inte var möjligt att fastställa nationaliteten.  Regeringen tillsatte fem år senare en särskild utredare för att analysera det politiska och militära agerandet i u-båtsfrågan från 1980 fram till sekelskiftet. Denne var ännu fränare i sitt utlåtande och menade att kommissionen 1983 >>fällde ett politiskt snarare än sakligt grundat avgörande. Utpekandet sågs som en nödvädighet oberoende av beslutsunderlaget. Detsamma gällde regeringens beslut att ansluta sig till kommissionens slutsatser.<< Vad utredaren ambassadören Rolf Ekéus i klartext säger är alltså att Olof Palmes synnerligen skarpa protester mot Sovjet 1983 inte skedde på sakliga grunder utan styrdes av inrikespolitiska hänsynstaganden, även om han tillägger att Palmes agerande mot bakgrunden av det rådande politiska läget var svårt att klandra. Hade verkligen den parlamentariska utredningen 1983 med tillgång till den främsta militära expertisen gjort så allvarliga fel i en fråga av största vikt för Sverige nationella säkerhet? Och hur ska man i så fall förklara det?  För det första kan man konstatera att sammansättningen av 1983 års u-båtskommission var mycket speciell. Den bestod av tre socialdemokrater och två borgerliga ledamöter. Ordföranden Sven Andersson tillhörde socialdemokratins gamla garde med tunga poster som partisekreterare, försvarsminister och utrikesminister bakom sig. De två övriga socialdemokraterna, riksdagsledarmöterna Olle Svensson och Maj-Lis Lööw hade inte tidigare visat något särskilt engagemang i dessa frågor. Det hade däremot modernateras representat, Carl Bildt. Palme hade helst sluppit Bildt, som redan profilerat sig som en skarp kritiker av regeringens utrikespolitik. Palmes invändning var att denne genom sina inlägg i pressen redan tagit ställning i sakfrågan. Det politiska priset för att inte acceptera moderaternas nominering bedömdes  emellertid som allt för hög. Det visade sig snart att Bildt skulle bli tongivande i kommissionen. Han hade också mycket goda kontakter med kommissionens sekreterare Michael Sahlin – som senare skulle bli statssekreterare i försvarsdepartementet under regeringen Bildt – och med en av de militära experterna, försvarsstabchefen Stefenson. Stefenson hade under Hårfjärdenkrisen lovat att förse Bildt och Adelsohn med underlag som skulle kunna användas mot regeringen i utrikesnämnden [199]. Över huvud taget var Stefensons roll i kommissionen omdiskuterad; kommissionen skulle granska händelser där Stefenson i högsta grad varit delaktig. Arbetet i kommissionen dominerades av Andersson, Bildt och Sahlin; slutrapporten skrev av dessa tillsammans med Stefenson. Ett centralt underlag för denna var den undersökning som marinens egna analysgrupp genomfört.”

 

Citatet ovan är tagen från Östberg, Kjell (2010) ”När vinden vände : Olof Palme 1969-1986” Leopard förlag Stockholm. Se sida 264-266

 

 

 

 

[4]

 

Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16.

 

Se sida 377

 

[5]

 

Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16,

 

Se sida 378, 382

Länk: http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf

[6]

 

Borgnäs, Lars (2007/10/02) ”Uppdraggranskning: Ubåtar, lögner och ljudband” SVT.

 

[7]

 

Pohlmann, Dirk (2014) ”Täuschung – Die Methode Reagan”  Arte.

[8]

 

Mossberg, Mathias (2008/06/09) ”Försvarsmakten mörkade västubåtar” SVD

 

Länk: http://www.svd.se/forsvarsmakten-morkade-vastubatar-3bm6

 

[9]

Josefsson, Dan (1997/07/01) ”Ubåtsfrågan – en svensk skandal att skratta och gråta åt Eller: Hur kunde vi bli så lurade” ETC.

Länk: http://josefsson.net/artikelarkiv/111-ubatsfragan990701.html
[10]

 

Pohlmann, Dirk (2014) ”Täuschung – Die Methode Reagan”  Arte.

”det är fullständigt orimligt att tänka sig att Sovjetunionen övade landsättning av specialstyrkor och utförde underrättelseverksamhet i svenska vatten genom att visa upp periskop och ubåtstorn i tätbefolkade områden. Varför annonserar ubåtarna sin närvaro genom att visa sig en längre tid för nyfikna åskådare? Detta handlar inte om förberedelser för ett krig. Man kan inte samtidigt hävda att dessa ubåtskaptener var fullständigt inkompetenta och ytterst kvalificerade. Talet om att dessa operationer utfördes för att öka den sovjetiska militära kapaciteten är helt enkelt nonsens. Tvärtom stärkte denna aktivitet den svenska försvarskapaciteten. Och varför säger sovjetiska representanter att ’det skulle passa oss mycket bra om svenskarna sköt skarpt, verkningseld, mot kränkande ubåtar’?”

Citatet ovan kommer från  Tunander, Ola (2007 {reviderad version publicerad elektroniskt 2009}) ”SPELET UNDER YTAN Teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982” Göteborgs Universitet och Stockholms Universitet, Forskningsprogrammet Sverige under kalla kriget, nr. 16.

Se sida 380-381.

Länk: http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf

 

 

[11]

STEEN-JOHNSSON, CECILIA ”Säpo och CIA skapar ny hotbildt” DN 1992/03/24

Länk: http://www.dn.se/arkiv/kultur/sapo-och-cia-skapar-ny-hotbildt/

 

[12]

 

Paulsson Rönnbäck, Erik (2012/02/22) ”Wikileaks: Utrikesminister Carl Bildt är hemlig USA-informatör” SVD.

 

Länk: https://www.svd.se/wikileaks-utrikesminister-carl-bildt-ar-hemlig-usa-informator

 

[13]

WAHLSTRÖM,JOHANNES och SKÖLD, JOSEFIN  (2013/03/15)”Dokumenten bevisar: Carl Bildt gav hemliga uppgifter – till USA” Aftonbladet.

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16421007.ab

 

Omoral i vår passivitet

Några Oxfordnördar argumenterade 2012 för att det borde göras lagligt att döda nyfödda barn, eller ”efter födsel abort” som de kallar det (https://jme.bmj.com/content/early/2012/03/01/medethics-2011-100411).
 
En politisk aktivist i Kuwait föreslog 2011 att man skulle återinföra slavhandel. Kvinnor från krigszoner skulle köpas in och säljas som sexslavar, för att förhindra omoralen av utomäktenskapliga relationer (https://www.thenational.ae/world/men-should-have-sex-slaves-says-female-kuwaiti-politician-1.399715). Vissa tolkningar av islam gör undantag i äktenskapsregler så att gifta män får ligga med slavar, slavar som då kallas ”de som din högra hand innehar (https://quran.com/4/24). I en av sina slavaktioner hänvisade IS direkt till denna koranvers (http://zeenews.india.com/news/world/watch-a-scene-at-isis-slave-market-500-for-green-eyed-girl_1493339.html) det finns dock en teologisk debatt om textstycket egentligen inte syftar till rätten att gifta sig med slavar som redan är gifta, istället för att handla om våldtäkt (http://quransmessage.com/articles/sex%20with%20slave%20girls%20FM3.htm) men islamisk lag har enligt BBC oftast inneburit att ”Owners are allowed to have sex with their female slaves” (http://www.bbc.co.uk/religion/religions/islam/history/slavery_1.shtml).
 
När jag nämner dessa provokativa förslag kokar nog blodet lite. Vem kan föreslå något så horribelt agerande. Jag förbryllas mer av faktiskt agerande än av folk som uttrycker omoraliska förslag, då det alltid finns idioter i alla grupper och institutioner blir vikten istället hur helheten håller tillbaka sina hemskaste medlemmar. Om två hundra år kommer nog ingen minnas få av de förslag som framfördes i olika länder och organisationer, men agerande kommer dokumenteras väl.

Med det sagt, kan vi konstateras att slaveriförespråkaren i Kuwait och barnamordsapologisterna troligen kommer gnagas bort av tidens tand. Men Sveriges ovilja att åtala sina IS-återvändarna kommer bestå. Vi har faktiskt gjort något i vår passivitet, vi har signalerat till hela världen att människor i tredje världen inte har ett människovärde. Vi har låtit förövare gå fria, vilket möjliggör för nya offer.  Det kommer bli svårt att förlåta. 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑