Sök

tradet smakade torsdag

Förstör gärna min dag: Staten bör tvångsköpa hela köttindustrin och upprätta köttmonopol

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Som vegetarian och före detta vegan har jag diskuterat köttkonsumtion en hel del. Går inte runt och försöker konvertera folk, och i motsats till sterotypen och nämner jag det ej opåkallat. Men när kostvalet kommer fram brukar folk fråga hur jag tänker, och förklara sitt egna resonemang för varför de fortsätter äta kött. Ofta landar det i att försvarare av köttätande, menar att det finns köttproduktion som är etiskt försvarbart. Den etiska produktionen brukar defineras i linje med att djuren lider lika lite eller mindre än vad de skulle ha gjort i vilt tillstånd (kommer härmed utgå från detta som definitionen av etiskt köttproduktion). De hävdas därmed att köttätande är moraliskt okej, så länge köttet som köps är Svenskt eller på annat sätt urvalt på ett vis som troliggör hög etik. Jag kan behöva förtydliga att jag inte anser att köttätare är dåliga människor, mitt kostval gör mig inte bättre än någon annan.
_
Bland vegetarianer/veganer råder det debatt kring huruvida sådan köttproduktion finns överhuvudtaget, i annat än i de mest extrema undantagsfall eller i rimlig mängd för att köttproduktion en dag ska kunna vara etiskt oproblematiskt att stödja. Låt oss för sakens skull anta att det finns etisk köttproduktion i icke-försumbar mängd.
_
Hittills har alla köttätare jag pratat med öppet medgivit eller antyt att större delen av köttet som produceras görs oetiskt. Då de uppger att medvetenhet i köttval krävs, om merparten av köttproduktionen i regel var etisk vore inte konsumentmedvetenhet nödvändig. Att en statlig utredning föreslog att det svenska djurskyddet behövdes luckras upp för att inte svenska bönder ska riskera att konkurreras ut av mer hårdhänta alternativ (Annebäck, Karin (2015/06/09) ”Djurskydd kan luckras upp för att rädda mjölkbönder” ETC), antyder också att marknadskrafterna behandlar barmhärtiga bönder hårt.
_
Från dessa premiser hävdar jag bestämt att vi landar i en radial slutsats: att tvångsköp från statens sida (expropriation) av alla slaktdjur och anlägningarna som behövs för att inneha dessa, är ett naturligt och nödvändigt steg som bör göras snarast möjligen. Att sedan staten hanterar köttproduktionen, under transparans och utan vinstintresse – med de två satta målen att leverera kött till skäligt pris till alla som vill ha genom en så etisk produktionsprocess som möjligt.
_
Varför anser jag att denna radikala slutsats följer av premisserna? Jo för att när du och någon annan ska stå och välja köttprodukter i hyllan då ställs ni under samma ekonomiska spelregler som styr människor i övrigt. Dessa lagar är mer kontextuella, kulturellt bundna och multifaktorella än vad de av högern ofta framställer som – men de finns ändå där. De flesta konsumenter kommer inte ha tid att se efter andra faktorer än pris och smak på produkten. Det är inte för att människor är egoistiska, utan för att de är distraherade. Den höggravida småbarnsmamman kommer inte alltid sitta och googla fram hur olika varumärken framställer sin produkt – hennes begränsade moraliska uppmärksamhet är med rätta primärt fokuserad på att vara en god mor. Studenten kan vara hur aktivistisk som helst, men det är ofta han kommer vara upptagen med andra bojkotter eller andra goda handlingar. Etiskt medveten konsumtion är undantag, inte regel. De allra flesta av oss köper vissa saker medvetet, du kanske valde att innhandla en fairphone medan jag är vegetarian, men i och med vår begränsade ork och tid blir merparten av våra köp på rutin.
_
I dessa rutiner styr ekonomernas lagar, här är egenintresset och kortsiktigheten kung och drottning. Därmed kommer bonden som klämmer in så mycket kor på en och samma yta som praktiskt möjligt och lagligt, gagnas över den som av medlidande ger sitt boskap rymligare ytor att leva på,  de som köper billigare foder gynnas över den som unnar sina djur, etc. Jag menar inte att antyda att merparten eller ens en relativ majoritet av alla djuruppfödare är illvilliga eller omoraliska, absolut inte. Bara att den akkumulerende effekten blir att styra fram ett tillstånd där egoism vinner över alturism, det blir i regel så när marknadskrafter får regera. En gång i tiden framställdes kol i Europa under brutala former som krävde många liv, det var inte så att de som ville investera i kol alla var sadister – det fanns ingen illvilja alls. Bara marknadens kalla logik. Kolarbetare kunde bättre på sin lott genom att bilda fack och söka andra jobb, något slaktdjur ofta har svårt för.
_
Om staten får sköta djurfostran och slakten, då kommer aldrig en bonde tvingas bli mindre human för att kunna klämma ut mer värde ur verksamheten och därmed undvika att slås ut. Då kommer aldrig någon kunna säga ”jag skulle vilja köpa mer etiskt kött, men jag har inte råd och måste välja det sämre alternativet” – för vi kan välja att sälja köttet till förlustpriser. Erbjuda produkterna som billig kost, av den enkla anledningen att människor förtjänar att ha råd med billig mat.
_
De som motsätter sig detta förslag är jag intresserad av att höra från, inte för att jag vill sätta dit dem eller starta en debatt. Utan för att jag är genuint nyfikna på vad argumenten är? Är det synd om bönderna vi exproprierar från? Då kan vi bara höja beloppet de kompenseras med. De kan erbjudas jobb hos statens djuruppfödning, och de som är för inkompetenta eller för oetiska för det kan ges ett bidrag resten av sitt yrkesverksamma liv – för att motsvara vinsterna de skulle ha tjänat in. Jag skulle själv inte gå så långti kompensation, men är villig att bjuda högt för att se till att detta blir den sista generationen med privatägd slakt i Sverige.
_
Om de inte är synd om bönderna, är du då rädd för att köttet ska hanteras inkompetent av staten? Staten hanterar redan polis, militär, vägar, alkoholförsäljning. Du kan ha invändningar mot systembolaget och andra statliga monopol – men de fungerar ändå på en basalnivå. Du kan köpa dräglig alkhol på systemet, du riskerar inte att förgiftas till följd av att produkterna inte destilerats tillräckligt. Hur stor förväntas effektivitetsförlusten bli av förstatligande? Om vi förutsätter att köttet smakar hälften så gott, är det inte värt det för att ge djuren ett bättre liv? Om vi går ännu längre, in i det scenario jag själv ser som omöjligt, och tänker oss att staten klantar sig rejält, att det bara finns något i köttdisken var tredje dag. Att det bildas Sovjet-liknande köar till köttet medan den privatägda potatisen och köttsubstitutet finns i överflöd – är det inte ett värdigt pris för att ge andra kännande och tänkande varelser ett bättre liv? Hur mycket är våra smaklökar värda, jämfört med andras liv?
_
En högeranhängare skulle eventuellt vilja protestera, de kan hävda att den osynliga handen kommer att leda till att köttproduktionen övertid kommer göras etiskt. Att jag missat någon nyans i hur marknaden fungerar, eller rent av skämt ut mig genom att blotta okunskap över ekonomins lagar. Må så vara, hur lång tid kommer det ta för marknaden att självkorrigeras? Vi har haft köttproduktion långt bakåt i historiens dimma, ända sedan de kapitalistiska marknaderna (marknader dominerade av vinstdrivande företag som styrs av kapitalägare) störtade feudalismen, har entrepenörer sålt kött. Hittills har inte marknaden levererat i frågan av skapa etisk produktion, hur lång tid ytterligare  måste vi vänta? Tolka inte frågan som en pik, utan jag vill att du gör ett genuint försök till en uppskattning.
_
Låt oss säga att det är 80 år framåt i tiden, varför inte fuska? Att expropriera köttindustrin blir onekligen snabbare än alla rimliga tidsuppskattningar gällande marknadens självkorrigering. Vav av värde räddar vi med att dra ut på tiden, att låta otaliga djur leva under etiskt suboptimala omständighter? Jag kan inte se någon förlust med köttmonopol som kan mäta sig med det vi vinner.

Mammon skapade inte människan i sin avbild – till socialismens försvar

                                          Dyrkan av Mammon av Evelyn De Morgan: https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k5754923d/f449.image, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=50423995
_
H&M:s VD, Karl-Johan Persson, beklagade sig nyligen över att miljöaktivister uppmanar folk att handla mindre. Persson insisterade på att det är fel sätt att lösa den ekologiska krisen på, att nyckeln ligger i att fortsätta konsumera i hög grad men göra det mer miljövänligt. Det hela kan framstå som ett isolerat utalande från en knasig individ – men det vitnar om ett större strukturellt problem. Det händer påfallande ofta att högdjur i företagsvärlden beklagar sig över att pöbeln handlar för lite. SVT:s dokumentär Glödlampskonspirationen från 2012, påvisar att den ekonomiska eliten har en historik av att försöka lura i allmänheten att köpa mer än vad de skulle ha gjort i ett mindre styrt tillstånd.
_
Tankesättet syns överlag hos storföretagens ägare, bilföretagets General Motors dåvarande VD, Charles F Kettering, uttalade sig 1929 om behovet av ”det organiserade skapandet av missnöje”. Precis som Perssons idag, var han orolig över att folk skulle vara för nöjda med de dom redan hade handlat.  BBC:s dokumentärserie från 2014, ”The Men Who Made Us Spend”, illustrerar att det utförs en utdragen påverkanskampanj för att forma allmänhetens köpvanor. Den absoluta överklassen ägnar sig åt en form av psykologisk klasskamp.
_
När Jamica avskaffade slaveriet uppstod en oro över att landets oligarker skulle berövas sin kontroll över allmänheten. De fria Jamaicanen fruktade man skulle ägna allt för mycket tid åt annat i livet än att arbeta. För att motverka detta utformades marknadsföring med syftet att skapa designade begär. Genom att locka med prylar, skulle fria män godta att arbeta mer än vad de annars skulle acceptera (Thomas C. Holt (1992) ”The Problem of Freedom: Race, Labor, and Politics in Jamaica and Britain, 1832-1938” utgiven av JHU Press. En del av bokserien Johns Hopkins Studies in Atlantic History and Culture – Sida 45, 71ff., 54f).
_
I Sydamerika upptäckte överklassen samma problem under tidigt 1900-talet gällande den breda massan av bönder. Dessa bönder kunde försörja sig själva och valde att ”arbeta [för andra] enbart när de tvingades till det och det var inte ofta, för landet gav dom det lilla dom behövde” (egen översättning) för att citera en historiker för företaget United Fruit Company (UFCO).
_
Samma historiker glädjer sig över framgången med att driva folk in i mera arbete via köpbehoven skapad av marknadsföring, men anmärker att tekniken ofta drevs för långt.

(Aviva Chomsky (1990)”Plantation Society, Land and Labor in Costa Rica’s Atlantic Coast 1870-1940″ Doktorsavhandling utgiven av Berkley universtitet.)

_
Ett liknande fall återfinns i 1800-talets USA i form av Cherokerna, en del av landets ursprungsbefolkning. Dessa bodde ännu i självstyre vid tillfället. Deras mindre samhälle erkändes av den vita överklassen ha skapat ett system med många önskvärda egenskaper, däribland utvecklandet av ”republikanska principer”, uppnått en framgångsrik nivå av produktion samtidigt som befolkning lyckats behålla en ”bekväm levnadsstandard”, en hög grad av läskunnighet och hög nivå av ”civilisation och upplysning” . De jämfördes med britterna och ansågs ha nått lika långt som de nått på femhundra år, under enbart etthundra år.  En dåvarande auktoritet i frågan om ursprungsbefolkningen konstaterade att ingen familj saknade ett hem, att de byggde sina egna skolor och sjukhus.
_
Trots dessa lovord från den vita överklassen, nådde samma dignitärer slutsatsen att Cherokernas samhälle behövde upplösas. Då egoismen i deras samhällsform var för svag, egoism är ett personlighetsdrag vilket enligt klassiskt liberala principer anses vara ett måste.
 (Noam Chomsky (1993)  ”Year 501” South End Press, kapitel 9).
_
Mönstret här är tydligt, segment ur den absolut rikaste delen av befolkningen engerarar sig gång på gång i olika länder och i olika epoker, för att spä på människors köpvanor, statustänk och egoism. Samma attribut som vi får höra överklassens tankesmedjor insistera på är nedärvda, oföränderliga och universella i styrka och utformning – oroar sig rikemänn gång på gång på ska bli för svaga.
_
I boken ”The High Price of Materialism” går psykologen Tim Kasser igenom en uppsjö av forskning. Han visar att statusorientiering och prylfixering är inte något som alla människor föds med i en hög grad. Vi födds heller inte till änglar utan begär, men styrkan i dessa materialla drag varierar beroende på miljö. Starkt fokus på status och prylar kopplas i boken vetenskapligt till sämre välbefinnande, till antisociala personlighetsdrag och beteende. I bokens slutkapitel försöker psykologen försiktigt uppmuntra läsaren att överväga att ”experimentera med alternativa ekonomiska system”. Man kan nästan känna frustrationen hos en akademiker som vill säga mer, men som är rädd att avfärdas som marxist om han är helt öppen med hur allvarligt de strukturella problemen faktiskt är.
_
Forskning in i det förflutna visar att människan levde radikalt annorlunda för 5 000 år sedan. Fram tills dess levde vi i små grupper med huvudsakligen gemensamt ägande, mer ömsesidig hjälp än konkurrens och jämlika politiska relationer. Det existerade parallelt med dessa goda sidor även hög nivå av våld. Vår art är över 100 000 år gammal, i över 95% av vår tid på jorden har vi levt i samhällen som skulle avfärdas som oförenlig med den moderna bilden av den mänskliga naturen, mer specifikt så som den mänskliga naturen generellt sätt beskrivs av borgare.  (Chris Harman (2017[ursprungligen utgiven 2008])”A Peoples history of the world ” Verso:London/New York – Sida 3-4).
_

Ty Ulf Christerssons bild av människans natur stämmer inte överens med modern vetenskap. Psykologiskt forskning har visat att människor föds med moraliska instinkter, som sedan vår uppfattning av rätt och fel byggs på genom miljöpåverkan. Hur exakt rättsuppfattning tar form varierar förstås på miljön, men den bygger överallt på samma medfödda grundmaterial. Barn på 1-3 års ålder börjar spontant dela med sig och hjälpa andra – detta görs utan vägledning från vuxna. Barn värderar även lika fördelning av resurser, med tillägget att de som ansträngt sig mer skall belönas extra. Psykologen Paul Bloom sammanfattar helheten med orden ”We are natural-born egalitarians. 

As the primatologist Frans De Waal puts it: ‘Robin Hood had it right. humanity’s deepest wish is to spread the wealth’” (Bloom, Paul ({första utgåvan}2011) E-bok Just Babies: The origins of Good and Evil The Bodley Head: Londo – sida 34-35, 39-42).

_
När man är kritisk till det nuvarande ekonomiska systemet, då spelar det egentligen ingen roll vilken ersättning man förutspråkar. De som vill ha kvar marknaden men se den dominerad av personalkooperativ (företag ägda av sina anställda som röstar fram ledningen) slås samman med förespråkare av planekonomi och alla andra. Vi får alla höra samma sak: ”Det är omöjligt, för det strider mot den mänskliga naturen”. Eller som Marget Thatcher sa – ”Det finns inget alternativ”.

_
Jag medger att det finns utopiska varianter av socialism/kommunism som jag tror är omöjliga att genomföra. Tror själv inte på ett system där alla förvärvsarbetare ges samma lön. Men att generalisera denna kritik till att gälla alla alternativ, det är bara bevis på tankemässig lathet.
_
Jag vill slå ett slag för socialismen – i bemärkelsen av ekonomisk demokrati. Det är inte utopiskt att se till personalkooperativ, bostadsrättsförening, fack eller andra former av fungerande ekonomisk demokrati – och säga ”det här borde prövas på större skala”.  Det utopiska är att tro att vi kan fortsätta omforma allmänhetens psyken till olyckliga köpmaskiner som gisslar sig själva, till gagn för de absolut rikaste. Det naiva är att hävda att miljöförstöring kan fixas med någon slags ”kapitalism med ett grönt ansikte”. Det blåögda är att låtsas att den komplexa och mycket formbara mänskliga naturen, är förutbestämd till att enbart följa mallen utlagd av Svenskt Näringsliv.

Är Satan socialist och Kristus kapitalist?

Bildresultat för Jesus socialism”Det är inte fel att vara girig, girighet innebär endast att man begär mer än man redan har. Avundsjuka är att se gillande på andras egendom, och att önska införskaffa det samma åt sig själv.” –
Sataniska bibeln, (2014/08/09 google books) sida 9-10, (egen översättning)
”Till nord och syd höjer jag symboler som proklamerar: ‘Död åt veklingen, rikedom åt den starke!'” –
Sataniska bibeln , >Satans första bok<, sida 3 (egen översättning).
_
”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. […] De prisade Gud och var omtyckta av hela folket.” –
_
Apostlagärningarna 2:44-47
.
_
”Är det inte de rika som förtrycker er […] Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. […] Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit.”
_
Jakobsbrevet 2:, 5:1, 5:4
_

En lustig detalj är att realsocialismen gjorde i regel statsateism till sin officiella eller semi-officiell kosmologi, och att kapitalismens förespråkare i väst omfamnat kristendomen, och i mellanöstern samt i delar av afrika anammat islam som metafysisk motpunkt till detta. Två metafysiska världsbilder, islam och kristendomen, som sedan försökts sammanväfts med försvar av det nuvarande ekonomiska systemet. CIA hade som mål att starta ett globalt jihad mot Soviet under en period. Det har fungerat väl, till den grad att jag hört både kristna och muslimer kalla socialism i alla dess former för gudsfientligt.  ”När jag ger pengar till de fattiga, då kallar de mig för helgon. När jag frågar varför de fattiga är fattiga, då kallar de mig kommunist” som ärkebiskopen Hélder Câmara anmärkte.
_
Med inspiration av socialisten Caleb Maupin, vill jag hävda att det nuvarande ekonomiska systemet i själva verket är mest kompatibel med Anton Laveys tolkning av satanism. Det var för att illustrera den poängen jag inledde med citaten. Ayn Rand som utgjorde en modern gudlös profet åt det nuvarande ekonomiska systemet, gjorde en stor poäng av att de absolut flesta människor inte förtjänade att älskas och att kärleken ska man hålla inne till endast dom som förtjänar det. Det är närinpå en direkt invertering av ”Du skall äls­ka din nästa som dig själv”, vilket i Bibeln beskrivs vara ett av de två fundament som hela religionen bygger på (Matteusevangeliet 22:34-40).
_
De tidiga kristna levde också i kollektiv med gemensamt ägande, av att döma från dokument från den tiden gällde det under de två första århundraden av kristendomens existens. – enligt bibleforskaren David Bentley Hart (Hart, David Bentley (2017/11/04) ”Are Christians Supposed to Be Communists?” New York Times)
_
Det hela ger trovärdighet till tanken att världsåskådningar inte formar samhällen så mycket som ofta antas. Utan samhällen omformar ofta primärt världsåskådningar, i linje med vad som passar befintliga behov. ”Som Satan läser bibeln” som man brukar säga. Jag är inte unik i den tesen, utan snor idéen från Robert Wrights bok ”the evolution of god” vilket i sin tur kan anses stå delvis i skuld till Karl Marx materialistiska historiesyn. Boken sumeras här.
_
Det positiva lärdomen är att vi kan ignorera alla de som svamlar om att Islam, urpsrungsreligioner eller andra metafysiska världsåskådningar skulle vara inneboende och för evigt moraliskt sämre än kristendomen eller humanism. Visst kan religioner ha en sämre dagsform vid en specifik plats och tid. Huvudfåran av skandinavisk samtida kristendomen är på alla vis moraliskt överlägsen samtida saudiarabisk islam. Dagsformen ska inte ignoreras, men kan heller inte antas vara oomkullrunkelig. I väst pågår redan en dragkraft om islam, där en undergrupp av muslimer håller på att generera något nytt och mer inkluderande. Högerextremister som påstår att islam inte kan reformeras, eller att det idag saknas måttfulla muslimer, talar goja.
_
Den pessimistiska lärdomen, är att vi en gång i tiden hade en rörelse som kunde ha gjort europa socialistiskt supertidigt. Inte socialistiskt i bemärkelse av demokratisk ekonomi, utan i bemärkelse av godartat kollektivistisk, antimaterialistisk, planekonomiskt och solidariskt levnadssätt. Det är en ofattbart stor historisk tragedi att detta inte blev av.

Lite tankar kring ”Jokern”

Såg ”Joker” igår under en smygpremiär. Förträfflig rulle. Rekommenderar den till samtliga. Jämför man den med ”The killing Joke” som kom ut 1988, kan man urskilja vissa bakomliggande samhällsändringar (kommer ”spoil:a” bägge verken). I den sistnämnda drivs Skojaren tokig till stor del av att han känner sig svika sin gravida fru, samt att frun avlider tillsammans med det ofödda barnet. Han försöker leva upp till familjeidealet men klarar inte av det. Delvis misslyckas han på det ekonomiska planet, och slumpen förvärrar sedan allt genom att frun går bort i en olycka.
_
I den nyligen släppta filmen lyckas han inte bilda familj, hittar ingen partner som älskar honom. Han misslyckas i ett annat skede av familjebildande.
_
Det första verket tycks spegla 80-talets ekonomiska oro i den engelsktalande delen av världen. Där Thatcher och Reagan hänsynslöst skar i offentligheten på ett vis som drabbade den vanliga familjefadern (Alan Moore som gjorde serietidningen är för övrigt tokvänster). Det som kändes närliggande var hotet att en far inte kunde förse sin familj med dräglig levnadsstandard.
_
Nu när hemmafruarna lämnat oss och det ekonomiska ansvaret därmed inte betungar männen enbart utan delas, då har andra hotbilder uppenbarat sig. ”Jokern” vidrör fortfarande arbetslöshet och nedskärningar i offentligheten (huvudrollen nekas medicin som följd av nedskärningar och blir av med sitt arbete), men detta är inte längre lika primära orsaker till huvudkaraktärens moraliska förfall. Incels, speciellt fallen av våldsamma incels, har istället belyst hotet av ensamma män. Det har länge varit känt inom sociologin att samhällen med flera ogifta män leder till ökad våld. Den samhällsutmaningen blir svårare att greppa med, vad kan göras åt folk som inte lyckas göra sig älskvärda? Vi kan inte tvinga kvinnor att älska män, vi kan inte tvinga män som inte är attraktiva att bli mer attraktiva. 
_
Filmen har ingen lösning den predikar. Inte heller någon fullkomligt färdigpaketerat ideologiskt paket i sin problembeskrivning. Den ställer frågor men ger inga svar. Tvetydigheten är en av dess starkare sidor.

Kan Greta Thunberg se koldioxid? Journalistiska misslyckanden på bägge sidor av den ideologiska dragkampen

Utländsk press har skrivit att Greta Thunbergs i familjens biografi ska ha hävdats kunna se koldioxid – vilket skulle innebära att hon besitter en världsunik perceptionsförmåga. Något även den kontroversiella webbpublikationen Samnytt skrivit om i Sverige.
_
Vänsterjournalisten Jack Werner hävdar att det hela är en myt. Visserligen nämns denna förmåga i boken, men stycket är menat metaforisk menar han. Han citerar följande ur biografin på twitter:
_
Greta har en diagnos men det utesluter inte att det är hon som har rätt och att alla vi andra har precis hur fel som helst.
För hur hon än försökte lyckades hon inte få ihop den där ekvationen som alla andra redan hade löst; ekvationen som var inträdesbiljett till en fungerande vardag.
För hon såg det som vi andra inte ville se.
Greta tillhörde det lilla fåtal som kunde se våra koldioxider med blotta ögat. Hon såg hur växthusgaserna strömmade ut från våra skortstenar, svävade uppåt med vindarna och förvandlade atmosfären till en gigantisk osynlig soptipp.
Hon var barnet, vi var kejsaren. Och vi var alla nakna.
(https://twitter.com/kwasbeb/status/1124665282763657217/photo/1)
_
Han hänvisar vidare till en intervju i Belgiska VRT NWS (Ingen angiven författare (2019/05/03) ”Moeder Greta Thunberg reageertop commotie: ‘Natuurlijk kan Greta geen CO2 zien'”) där Malena Ernman förnekar att stycket skulle ha varit bokstavligt.
_
Vi kan till att börja med kritisera Samnytt och andra som tolkade stycket som bokstavligt, de borde förstås ha försökt kontaktat författarparet Malena Ernman och Svante Thunberg innan de citerat stycket. Det handlar inte bara om journalistisk etik, utan även om egenintresse. Det finns historiskt ett stort antal kändisar och politiker som trampat i klaveret för att sedan hävda att de endast uttalade sig metaforiskt, ironiskt eller nyttjade annan stilfigur. Att ställa kontrollfrågor blir ett sätt att låsa den utvägen.
_
Det är nämligen fullt möjligt att Malena Ernman och Svante Thunberg ursprungligen menade att tillskriva sin dotter övernaturlig perception. Antigen som ett sätt att skapa kontroverser i marknadsföringssyfte, eller som ett utslag av gemensam inbillning (inducerat vanföreställningssyndrom). Det senare är inte sannolikt men absolut inte omöjligt, då flera i familjen innehar komplexa psykologiska utmaningar. Bägge döttrarna har flera diagnoser och modern har kämpat med depression. Jag säger inte detta för att avfärda Greta som en galenpanna, hennes klimataktivism görs inte oviktig av eventuella psykiska problem. Om så hon drivits in i klimataktivism av att Jesus besökte henne i en dröm, hade det ändå inte diskvalificerat hennes projekt. Maximilian Kolbe som dog en hjältedöd i Auschwitz när han frivilligt uppoffrade sitt liv för att rädda andra, var motiverad av att ha upplevt sig ha sett helgonet Maria som tolvåring (Saints Index; Catholic Forum.com, Saint Maximilian Kolbe).
_
Även om jag har överseende med sådant, skulle många av Gretas kritiker kunna slå klackarna i taket om de kunde styrka att familj tidigare genuint trott att Greta kunde se koldioxid. Då de länge velat avfärda henne som patologisk eller ”miljöreligiös”. Effekten blir nu den motsatta, hennes kritiker framstår som metaforiskt tondöva, källkritiskt bristfälliga och irrationella. Även om Greta kontaktats innan de publicerade artikeln, och hon ej tagit sig tid att svara, då hade det fortfarande haft ryggen fri(are). Då kunde de hänvisa till att Greta valt att inte dementera tolkningen ursprungligen, vilket skulle ha misstänkliggjort den metaforiska tolkningen som en möjlig efterhandskonstruktion.
_
På andra änden av det ideologiska spektrumet finns det också ett journalistiskt misslyckande. I detta fall från Jack Werner. Att okritiskt presentera den mest generösa texttolkningen som objektivt och definitivt sann, är knappast god journalistisk. Vi skulle kunna sitta dagarna i ända och ”slå hål på myter” genom att kritisera de som tolkat Trumps absurda uttalanden bokstavligt. Trump ska vid ett tillfälle ha sagt sig serverat ett matberg som blev ”one mile high” (1.85 km), Washington Post kom dit med måttenheter och kom fram till att den höjden var orealistisk (Bump, Philip (2019/01/15) ”President Trump’s extravagant, $3,000, 300-sandwich celebration of Clemson University”). Enligt Jack Werners logik kan vi påstå att Washington Post ljuger, hävdandes att Trump förstås uttryckte sig metaforiskt eller hyperboliskt. En av Trumps talespersoner har till och med påstått att den berömda muren mot Mexico är en ”metafor” (Bort, Ryan (2018/12/31) ”Lindsey Graham Said the Quiet Part Out Loud About the Border Wall” RollingStone). Antar att Jack Werner snart kommer skriva en twittertråd om hur alla som kritiserat Trumps mur som ekonomisk orealistiskt, är metaforiskt tondöva eller medvetet fultolkar.
_
Nej, en sådan twittertråd lär knappast uppkomma. Av samma anledning som Samnytt inte kommer skriva en artikel där de kritiserar alla som tolkat vänsterpartiets programpunkt om  ”[upphävandet av] ägandet av produktionsmedlen överhuvudtaget, såväl det samhälleliga som det privata”, på ett onyanserat och negativt vis.
_
Metaforen om Greta och koldioxiden illustrerar nämligen ett allmänt mönster. Debattörer, journalister och påstådda experter är högst selektiva i vilken talare de väljer att tolka bokstavligt och vem de anser talar poetiskt. Kommunikatörer ändrar sedan ofta i efterhand sina egna uttalande efter vad som passar, metaforer görs om till bokstavliga sanningar och tvärtom. Mycket av vad som idag kallas ”mytkoll”, ”dementering” och ”fact checking” är bara ideologiska tolkningar av påståenden. Närmast vilket uttalande som helst kan tolkas till att bli en lögn, bara orden tillskrivs tillräckligt bred eller smal innebörd. Ett av de mer flagranta exemplen utgörs av ”fact check” gjord på den socialdemokratiska amerikanska senatorn Bernie Sanders (Heer, Jeet (2019/09/03) ”Democracy Dies From Bad Fact-Checking” The Nation).

Det motsatta gäller också. Nästan vilken osanning som helst kan tolkas som sanning, om tillräckligt många stilfigurer tas till för att omvandla innebörden från dess vardagsspråksmässiga innebörd.  Sensmoralen är följande: lita inte på folk som kallar sig sanningssägare eller källkritiska. Ofta används dessa etiketter för att ursäkta politisk eller moralisk agenda.

Netflix är inte socialismens död

Det är extremt sällan jag stöter på ett argument mot socialism (i bemärkelsen av ekonomisk demokrati) som ser ut att ha någon ansträngning bakom sig. De tenderar närmast alla att utgå från att det finns och funnits auktoritära och folkmördande stater som kallar sig socialistiska. Massdöden under olika socialistiska regimer har jag avhandlat i ett tidigare inlägg och kommer därmed inte dröja vid här.
_
Marxistfilosofen Ben Burgis har påpekat att när den världskända marxistkritikern Jordan Peterson höll en offentlig debatt där biljettpriset låg på 1000 dollar. En debatt som handlade specifikt om socialism/kommunism/marxism, då framkom det att han inte kände till grunderna i tankeströmningarna han kritiserade.
_
Att hitta en kritiker av socialism som går bortom denna ytliga kritik, är svårare än att hitta en nål i en höstack. Oftast har socialismens kritiker inte tagit sig tid att lära sig de mest basala termer. Vad som skiljer privat och personlig egendom åt inom socialistisk teoribildning, har jag sett flera högljudda socialistkritiker inte känna till (termerna kan definieras lite olika, men kort sagt syftar privat egendom generellt sätt till större produktionsmedel så som fabriker medan personlig egendom syftar till sådant som en privatperson nyttjar själv så som bilen eller hemmet sitt).
_
Det var därför med stor glädje jag läste ”Democratic socialists are selling us a system that no longer works” av Megan McArdle i Washington Post. Jag höll inte med henne alls om hennes slutsats, men hon hade läst på. Hennes kritik grundar sig på observationen att föreningslivet i USA har lidit ett mantapp övertid. Det samma kan sägas i Sverige. Folk är inte bara mindre frekvent aktiva medlemmar i fackföreningar och konsumentkooperativ, utan även i andliga föreningar och sportklubbar. Frågan hon ställer då är just den, omöjliggör inte en sådan kulturell utveckling för ett system där en demokratisk stat planerar ekonomin eller där en marknad domineras av personalkooperativ och konsumentkooperativ? Kärnan i hennes artikel sammanfattas med följande citat: ”Can democratic socialists persuade a majority of voters that they’ll really prefer a three-hour work council meeting to binge-watching Netflix? Or will democratic socialism require a democratically unpopular state action to curtail those alluring temptations — or, perhaps, simply an economy too hobbled to produce them?”
_
Frågeställningen är legitim. Mitt svar på frågan är delvis att vända på den. Kan marknadskapitalismen fungera under dom omständigheterna? ”Ägarlösa företag” har uppkommit då aktieägare inte tar sig tid att granska verksamheten, varvid VD:ar och andra högt uppsatta får roffa åt sig på de slöa ägarnas bekostnad. Är det sämre eller bättre att en VD lurar slöa aktieägare än lata kooperativa medlemmar eller att förtroendevalda lurar medborgare som inte orkar dra sig till valurnan?
_
Hennes kritik utgår i princip från att marknadskapitalismen klarar sig med en försoffad allmänhet. Men att ett system som ger människor mer att säga till om, skulle kräva mer. Jag skulle vilja hävda motsatsen. I dagsläget krävs det herkuliska insatser av anställda inom miljöfarliga industrier eller konsumenter i allmänhet, för att driva företag i rätt riktning. Hur lätt är det bland alla olika elbolag hitta det bästa alternativet för miljön? Hur lätt är det att som konsument stå och kolla upp koldioxidavtrycket på allt du ska handla i affären?
_
I en parallell värld skulle Greta Thunberg kunna tilltala kooperativa ägare i farliga industrier att sadla om direkt, eller prata med folkvalda som ansvarade för planeringen. Nu är de största företagen närmast omöjliga att komma åt. Både för politiker och för allmänheten. Att ge folk mer saker att rösta om gör de enklare för dem att åtgärda mer med mindre insatser. Den tidigare VD:n Goodyear Tire, Sam Gibara, uppgav i dokumentären ”The Corporation” att han som VD inte satt på tillräckligt mycket makt för att möta begäran från miljöaktivister som demonstrerade utanför hans privathem. För att citera: “even if the perception is that you have absolute power to do whatever you want, the reality is that you don’t have that power”. Han har rätt, makten är utsprid bland ofta ansiktslösa och frånvarande ägare. Socialismen skulle koncentrera makten till de som skäligen bör inneha den. Antigen de som arbetar med den, eller offentligheten som kan regleras demokratiskt.
_
Med det sagt har McArdle en djupare poäng. Det är att inget samhälle gagnas av att ha en atomiserad och försoffad allmänhet. Oavsett vilket ekonomiskt system vi lever under, är det viktigt att viktigt att akta sig för elakartade former av individualism.

Reinfeldts saliga enfaldighet

Bildresultat för giant brain meme
Bilden visar hur Fredrik Reinfeldt ser på sig själv
_
För att kontrollera en källhänvisning inför en nyhetsartikel, tvingades jag lyssna igenom Fredrik Reinfeldts sommarprat från 2015. Jag har sedan länge avskytt Reinfeldt på en djup personlig nivå. Jag anser att han är en moralisk förkastlig människa, om han hade ett fungerande samvete skulle han plågas så av skuldkänslor att han tog livet av sig. Jag har länge undrat vad det är som hindrat honom från att ta livet av sig, misstänkt att det utgjorts av avancerade rationaliseringar, lögner inför sig själv och liknande. Av att döma från sommarpratet, är dessa förklaringsmodeller irrelevanta.
_
Reinfeldt lyckas prata om totala trivialiteter i ändlöshet. Han bemästrar banaliteter som ingen annan. Jag inser nu att Reinfeldt är och förblir för dum för att inse mörkret i sina egna handlingar.
_
George Orwell har skrivit att: ”Indeed, from one point of view, Socialism is such elementary common sense that I am sometimes amazed it has not established itself already. The world is a raft sailing through space with, potentially, plenty of provisions for everybody; the idea that we must all co-operate and see to it that everyone does his fair share of the work and gets his fair share of the provisions, seems so blatantly obvious that one would say that nobody could possibly fail to accept it unless he had some corrupt motive for clinging to the present system. (The Road To Wigan Pier).
_
Jag håller med Orwell om socialismens självklara nödvändighet, men delar inte tolkningen om motståndarnas dåliga karaktär. Reinfeldt utgör ett utmärkt motexempel. Han är helt enkelt för banal och dum för att inse vad han gör. Den värsta förbannelsen man kunde önska på Reinfeldt, vore intelligens och verklighetsförankring. Det skulle ge honom en hav av skuldkänslor. Men tur nog kan ingen trolla, ingen kan beröva Reinfeldt hans saliga enfaldighet.

Ironi och heliga skrifter

Bildresultat för I hate figs

I Poetiska Eddan (en av asatrons urkunder) träffar Tor en skojare i Sången om Harbard. Det råder viss debatt om Harbard är Loke i förklädnad eller Oden i förklädnad. Vilket som är han högst oartig mot Tor under deras möte, bland annat säger han att Tors mamma är död (vilket inte stämmer, utan han gaslyktar bara). Mot slutet av mötet säger Tor: ”Skall dit idag jag hinna?”, vilket betyder: hinner jag dit idag? Harbard svarar: ”Hinna med slit och möda. Snön nog smälter, då solen stiger.” Vilket betyder: ja det kan gå, om du skyndar dig. Tor säger då: ”Kort blir vårt samtal, då med smädelse blott du svarar” (Brate, Erik (1913)”Sången om Harbard” i ”Eddan De nordiska guda- och hjältesångerna” ). Här reagerar man, varför kommenterade Tor oartigheten vid just detta tillfälle? Detta svar från Harbard var inte oartigt, om man ser till textens explicita innehåll. Man kan tolka det som att Tor syftar till de tidigare oartigheterna som yttrats, men formuleringen ”då med smädelse blott du svarar” ger intrycket av att även det senaste yttrandet från Harbard var oartigt.
_
Min tes här är att texten är en av de tydligare tillfällen då sarkasm mellan raderna tittar fram, som annars går förlorad för oss moderna läsare. Vi tar ofta alla andliga urkunder på allvar rakt igenom, tillsynes helt övertygade om att humorn uppfanns under 1900-talet.
_
I samma sång finns ett annat stycke som tyder på ironi, här tvingas jag gå till en engelsk moderna översättning då de äldre tenderar att censurera eller tona ner dessa element. Harbard skryter med att han legat runt och säger till Tor: ”I could have used your help, Thor – you could have helped me hold that gorgeous girl down”. Det är helt klart att Harbard är våldtäktsman (enligt moderna normer), annars behöver du inte hjälp av en annan man att hålla nere kvinnan. Tor svarar då chockerande nog ”I would have helped you, if I had been there” (Crawford, Jackson (2015) ”The Poetic Edda: Stories of the Norse Gods and Heroes” Google E-bok,Hackett Publishin Company, Inc. Indianapolis/Cambridge, sida 111-112).
_
Kan vi från detta härleda att Tor som är känd som ”människornas vän” och hjälte, hade en privatmoral som ursäktade sexuellt tvång? Min tes är att så inte är fallet, utan att Tor sannolikt är ironisk. Att svaret ges i ett uppenbart ironiskt tonläge, så pass att Harbard uppfattar det. Lite senare i texten berättar Tor att han dödat två jättekvinnor vilka slogs som bärsärkar och terroriserade lokalbefolkningen på en ö. Varvid Harbard säger ”How shameful of you, Thor, fighting women” (Crawford 112). Detta uttalande blir oförståeligt om man tolkar Tors tidigare uttalande som icke-ironiskt, för i så fall har han och Harbard bägge två uttryckt att våld mot kvinnor är acceptabelt. Med exemplet av att våldföra sig mot en kvinna för att tillfredsställa sina sexuella lustar, att då med våld stoppa ”berserkers’ brides [who] had done evil things, assaulted everyone” blir absurt. Det vore som om två föräldrar först kom överens om att det var okej att aga sitt barn om den sa emot föräldern, men att den ena föräldern sedan ansåg den andra vara omoralisk som agade barnet för att hindra barnet från att leka med kniv. Den mer naturliga tolkningen, blir att Tor var syrligt ironiskt i sitt tidigare svar, antydan i frasen ”jag skulle ha hjälpt dig om jag varit där” var egentligen ”jag skulle ha slagit ihjäl dig din äckliga våldtäktsman” – och att Harbard uppfattade detta hot. Harbard tog illa vid sig, och försökte därför anklaga Tor för hycklande när Tor erkände till våld mot kvinnor i en annan kontext.
_
Ett annat exempel i asatron återfinns i Kvädet om Trym. Jättarna har där lyckats beröva sina dödsfiender asarna Tors hammare Mjölner. De är villiga att ge tillbaka stöldgodset i gengäld mot att jättarnas dåvarande diktator Trym får gifta sig med Freja. När han väl ges möjlighet att gifta sig med Freja (vilket senare visar sig vara Tor i förklädnad) då åberopar Trym bröllopsgudinan Vars välsignelse. ”Vigen oss tillsammans
med Vars hand!” (Brate, Erik (1913)”Kvädet om Trym” i ”Eddan De nordiska guda- och hjältesångerna” ). Den senare engelska översättningen gör det underliga i scenen tydligare: ”May Var, goddess of wedding vows, bless us”  (Crawford 146). Det är som om Satan skulle åberopa Gud för att välsigna sitt bröllop med en kidnappad ängel. Att jättarna skulle tillbe de väsen dom är i väpnad konflikt med, framstår för mig föga troligt. Den uppenbara tolkningen blir istället att Trym hädar, han anser sig ha lyckats överlista och bemästra gudarna, och hånar nu dem genom att ironiskt utföra ritualer i deras ära. Det hela påminner om artisten Poppys avbildning av Satan, där denna använder begrepp som ”prisa herren” för att ironiskt spela from.
_
När vi väl insett att gamla urkunder kan ha humor som inte framgår explicit i texten, men som nog var självklar i sin samtid, då kan man fråga sig hur det är med bibeln. Therese Hedlund har framfört tesen att bibeln innehar humor som ofta ses förbi ((2012/08/24)”Därför kan Guds humor vara befriande”Dagen).  Frasen ”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler” (Ordspråksboken 17:22), är sannolikt en medveten komisk formulering. Formuleringen ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Matt 19:23) är också rimligtvis en komisk överdrift. I gamla testamentet liknas vid ett tillfälle det trossvaga Israel med en prostituerad och det sägs följande om denna fiktiva sexarbetare: ”och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar”(Hes 23:20). Här är den komiska intentionen närmast glasklar, du liknar inte ett samhällsfenomen med en prostituerad och går sedan in i detalj på dennes klientels könsorgan – om du inte vill locka fram ett skratt. I sin samtid var detta nog mycket vågad och effektfull humor.
_
Hur är det med Koranen då, har den skämt i sig? Jag misstänker det. I denna kan vi nämligen läsa ”Gå inte in i Profetens hus annat än om ni inbjudits till en måltid och [gå då inte in] förrän vid utsatt tid. Men om ni har inbjudits, stig in [när tiden är inne]. Och ta avsked när måltiden är över och dröj er inte kvar för att samtala i förtrolighet. Det besvärar Profeten, som av finkänslighet [drar sig för att be er gå]. Men Gud drar sig inte för [att säga] sanningen. ” (Surah 33:53). Detta stycke måste antigen tolkas som ett medvetet skämt, eller som att Muhammed transparent hittade på gudomliga bud för att göra sin vardag enklare.
_
Det diskuteras ofta vikten av att inte ta heliga skrifter bokstavligen, men det implicita antagandet i detta är närmast alltid att vissa stycken kan vara metaforer för allvarliga sanningar. Tror vi behöver vidga blicken, vissa delar kan vara satir eller annan form av humor. Det folkmordiska uppmuntran gällande Babylon i gamla testamentet: ”Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan” (Psaltaren 137:9) behöver inte tolkas som motsatts till Jesus pacifistiska budskap. Kanske var detta stycke menat som satir över krigslystenhet, ett sätt att säga ”så du tycker om krig du va? Ja visst är det härligt när spädbarn dör” – och Jesus budskap av ”vända andra kinden till” bara blev en fördjupning och förtydligande.
_
Nu tror jag själv inte att någon påstod helig text är från gud eller annat övernaturligt väsen. Det finns ingen naturgiven innebörd i dessa, för de är oftast skrivna av flera författare – eller en författare under en längre tid som han ändra värderingar under tiden (det senare gäller Muhammed och Koranen). Men i debatt med fundamentalister, eller för att kunna förstå och relatera till de måttfullt religiösa – tror jag det är nyttigt att sätta sig in i tankesättet att dessa skrifter har en enhetlig och definitiv innebörd. För att hjälpa våra fromma vänner bort från tolkningar som uppmuntrar barbari, blir den ironiska tolkningsnyckeln ett vettigt verktyg. Kan det kanske inte vara satir när Bibeln säger att kvinnor som förlorat oskulden innan äktenskapet, ska stenas till döds (Femte Moseboken: 22:13-21) – ett sätt att driva med sexuell moralism? Tror den tolkningen blir ofta lättare, än att hitta djupsinniga metaforer i besked om hårda straff för sexuella övertramp av olika slag.

 

Videorekommendation: Ett vänsteralternativ till högerns kritik av modern moralism och överkänslighet

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑