Sök

tradet smakade torsdag

Imperialism är en självmordssekt

Det är ont om människor i svensk offentligheten som identifierar sig som antiimperialister, ännu mindre är närvaron av detta perspektiv i politisk debatt. Vad innebär då antiimperialism? Antiimperialism har två dimensioner, en deskriptiv (beskriver vad som är), och en preskriptiv (beskriver vad som borde vara och hur man bör agera). Man kan ifrågasätta den första, men ändå rimligen kalla sig antiimperalist om man erkänner sig till den preskriptiva dimensionen.
_
Den deskriptiva går ut på att man anser att det finns asymmetriska maktrelationer mellan länder, och att dessa nyttjas på ett utsugande vis. EU:s försvårande av Afrikanska länder att ta sig ur armod (http://www.tuaeu.co.uk/how-the-eu-starves-africa/) utgör en sådan relation – som då i bred bemärkelse kan kallas imperialism. Mer specifikt kryptoimperialism, eller nykolonialism. I den smala definitionen av antiimperalism, motsätter man sig bara militära övergrepp från ett land till ett annat – i bredare motsätter man sig även ekonomiskt utsugande.
_
I den breda bemärkelsen av antiimperialism, kan man inte övertyga alla ansluta sig till. Då vissa har sådan värderingar att de även den bredaste formen av moralisk konsensus kring enklaste saker (man bör inte försvåra för andra länder att råda bot på fattigdom), avvisar de. Men alla människor bör vara antiimperialistisk i den snäva bemärkelsen. I det att man motsätter sig bokstavlig talat imperiumbyggande, som just nu praktiseras av USA och Ryssland bland annat. Varför? Inte av moraliska skäl (även om det finns uppenbara moraliska problem med imperiumbyggande) utan av självbevarelsedrift.
_
I modern tid kan även urfattiga länder som Nordkorea bygga massförstörelsevapen. Nordkorea behandlas betydligt bättre av världsmakterna än Libyen, Irak och Venezuela görs. Det som utmärker dem är inte att de har ett svagare behov att yttre krav på att skärpa sig gällande mänskliga rättigheter, utan att de har massförstörelsevapen.
_
Despoter över hela världen ser och lär av Nordkoreas exempel, för varje störtande av en diktator västmakterna ägnar sig åt – desto tydligare blir läxan. Skaffa kärnvapen, annars riskerar du att avsättas. Om vi inte vill se att allt fler diktaturer beväpnar sig till tänderna, därmed ökande risken för att krig med massförstörelsevapen bryter ut – då bör vi motsätta oss sådant som ingripandet i Venezuela. Detta oavsett vad vi tycker om Maduro. Det finns inget förtryck Maduro kan utföra, som gör det försvarbart att öka mänsklighetens risk att dö ut i kärnvapenkrig för att avsätta honom.
_
Att dessa ”humanitära ingripanden” skulle förbättra den humanitära situationen, är i sig något högst tvivelaktigt.

Annonser

”Jag blir hellre skjuten än felciterad på internet” – Olof Palme

För att citera seriemördaren Ted Bundy:
_
Then I learned that all moral judgments are ”value judgments,” that all value judgments are subjective, and that none can be proved to be either ”right” or ”wrong.” I even read somewhere that the Chief Justice of the United States had written that the American Constitution expressed nothing more than collective value judgments. Believe it or not, I figured out for myself – what apparently the Chief Justice couldn’t figure out for himself, that if the rationality of one value judgment was zero, multiplying it by millions would not make it one whit more rational. Nor is there any ”reason” to obey the law for anyone, like myself, who has the boldness and daring ”” the strength of character ”” to throw off its shackles. … I discovered that to become truly free, truly unfettered, I had to become truly uninhibited. And I quickly discovered that the greatest obstacle to my freedom, the greatest block and limitation to it, consists in the insupportable value judgment” that I was bound to respect the rights of others. I asked myself, who were these ”others”? Other human beings, with human rights? Why is it more wrong to kill a human animal than any other animal, a pig or a sheep or a steer? Is your life more to you than a hog’s life to a hog? Why should I be willing to sacrifice my pleasure more for the one than for the other? Surely, you would not, in this age of scientific enlightenment, declare that God or nature has marked some pleasures as ”moral” or ”good” and others as ”immoral” or ”bad”? In any case, let me assure you, my dear young lady, that there is absolutely no comparison between the pleasure I might take in eating ham and the pleasure I anticipate in raping and murdering you. That is the honest conclusion to which my education has led me””after the most conscientious examination of my spontaneous and uninhibited self.
_
Fast jag citerade egentligen inte Bundy. Detta citat sprids i böcker, studier och på internet. Alla källhänvisar till Jaffa, H (1990). ”Homosexuality and the Natural law”. Men Jaffa uppger i en intervju att han hittat på citatet, och att det aldrig varit menat som något Bundy sagt utan något han skulle kunna ha sagt. Se från 30:00 och framåt i följande klipp: https://www.youtube.com/watch?v=3i61Kx2p4gQ, kan även läsas: http://media.hoover.org/sites/default/files/documents/uk-jaffa-2-transcript.pdf
_
För att citera Jaffa: ”And included in it was a dialog, which I claimed to have — I didn’t claim to, I pretended that I found a tape that Ted Bundy had made of a dialog with one of his victims.”
_
Jag har själv spridit detta citat, så om ni hört mig återge det glöm att jag sagt något. Med det sagt, citatet har lika samma egenskap som Sokrates citat. Det spelar ingen roll om det Sokrates påstås ha sagt stämmer eller ej, eller om han ens funnits. Man kan ändå lära sig något över de Sokrates påstås ha sagts, för man kan resonera över innebörden i det. ”Ligger det någon sanning i resonemanget, oavsett om just Sokrates sa det där och då – kan vi verkligen inte veta något annat än att vi inte vet något?”.
På samma sätt är Bundys apokryfiska citat, en bra inledning till konversationen om moralobjektivism (att det finns faktiska svar på gott och ont, inte nödvändigtvis att moralen måste vara universell eller absolut) kontra moralsubjektivism (att gott och ont bara är hjärnspöken eller smakfrågor). 

Transsexuella barn, föräldraansvarets förpliktigande och moralfrågor utan enkla svar

Relaterad bild

Bilden kan innehålla: 1 person, står

Personen i den vita klänningen hete Leelah Alcorn, hon föddes som man men identifierade sig tidigt som kvinna. Hon tog sitt liv via att gå ut i trafik, i sitt självmordsbrev la hon stor tyngd på det faktum att hennes könsidentitet nekats och att hon förnekats möjlighet att könskorrigera vid 16 års ålder. För att citera:

_
”When I was 16 I realized that my parents would never come around, and that I would have to wait until I was 18 to start any sort of transitioning treatment, which absolutely broke my heart. The longer you wait, the harder it is to transition. I felt hopeless, that I was just going to look like a man in drag for the rest of my life. On my 16th birthday, when I didn’t receive consent from my parents to start transitioning, I cried myself to sleep.” (https://web.archive.org/web/20150101052635/http://lazerprincess.tumblr.com/post/106447705738/suicide-note).
_
Svensk politik reducerar i stor utsträckning svåra moraliska frågor med många möjliga och högst kontextuella svar, till svartvita ställningstagande. Där frågan om transsexuella barn inte ännu gjort intåg, men med tanke på amerikaniseringen av svensk politisk diskurs lär den bara vara några hastags bort. I amerikanskt liberalt perspektiv framställs föräldrar som förvägrar deras barn könsbehandling, som likvärdiga till barnmisshandlare – medan i konservativt perspektiv framställs föräldrar som tillåter barn att könsbehandlas som politiskt korrekta varianter av doktor Mengele.
_
Jag skulle mena att frågan inte har några hjältar eller skurkar, bara föräldrar i svåra situationer och barn med enorma utmaningar som jag och andra cis-individer (de som inte är transvestiter, transsexuella eller känner sig ligga utanför/emellan de två rollerna av man och kvinna) nog har svårt att till fullo relatera till. Med det sagt, har jag lite kontroversiell data att citerar ur den vänsterliberala tidningen The Guardian: ”Research from the US and Holland suggests that up to a fifth of patients regret changing sex.”. Detta kan låta illa för de som förespråkar könsbehandling av barn, men i samma artikel kan vi även läsa följande:”Mr Bellringer, who works at the main NHS gender identity clinic […] said fifth of those who don’t get [gender reassignment] treatment commit suicide.” (Batty 2004/06/30).
_
Bilden kan innehålla: 1 person, som ler
_
Den blonda kvinna på den andra bilden heter Kim Petras, hon är en popartist som vid 17 års ålder könskorrigerade kirurgiskt till att bli kvinna – hennes hormonbehandling började redan vid 12 års ålder (Ingen angiven författare (2009/02/04) ”World’s youngest sex-change operation” The Telegraph ). Skulle man som förälder våga låta sitt barn fatta ett sådant enormt beslut, om vi utgår från att siffran på att var femte person ångrar sig nu är korrekt? Vågar vi neka om vi utgår från att självmordsstatistiken stämmer? Om vi väljer att neka, hur förhåller vi oss till Alcorns påpekande att könskorrigering senare i livet blir svårare att genomföra? Vågar man som förälder minska chansen att sitt barn uppnår sin fulla könsidentitet, utan istället måste fångas halvvägs mellan könen?
_
Kim Petras har en låt som heter ”Heart to break”, denna låt har troligen avsikten att handla om en töntig tonårsromans. Men med Petras bakgrund är det för mig svårt att inte tolka in en symbolik i risken och friheten i att i ungdomen omforma sin kropp. För att citera valda stycken: ”I feel my body saying yes […] Even if it means that I’ll never put myself back together. Gonna give you my heart to break. Even if I’ll end up in shatters, baby it doesn’t matter. Gonna give you my heart to break. I tried to fight, but I can’t help it. Don’t care if this is my worst mistake”. Det kanske är värt risken, man kanske måste få leva lite – tänker jag när jag hör låten.
_
Den vänsterliberala tidningen Vox skriver i en opinionstext att ”A large study of transgender adolescents from the Netherlands found that only 1.9 percent of those who hit puberty and start puberty blockers [which stops pruberty, and allows the child to experiment with a different gender role] decide to stop treatment [meant to change sex] [,,,]It’s possible that many prepubescent transgender children will, in fact, change their minds about transitioning medically. We don’t have great research to know.” Men även Vox liberala debattör, menar att kirurgi bör väntas med tills barnet blivit vuxen (Turban, 2018/10/22). Alcorn och Petra ville bägge utföra sina operationer innan de blivit vuxna, vilket Petra som sagt också fick. De skulle uppfatta Vox avantgarda hållning som drakonisk – är det så att vi bör generalisera från Petras framgång och Alcorns missöde – och bli mera tillåtande i frågan?
_
Petra rapporteras ofta om som det yngsta fallet av transsexuell operation, detta stämmer dock inte.
_
Bilden kan innehålla: 1 person
_
Mannen på den svartvita bilden är David Reimer. Han utsattes för en oavsiktlig kastrering som bäbis, och blev därefter omgjord till kvinna på en psykologs inrådan. Psykologen antog att könsidentiteten var socialt konstruerad helt utan biologisk grund. Varvid lite hormonbehandling och fostran skulle lösa alla problem. Detta tycktes inte stämma. Reimer ville i vuxen ålder återgå till att bli man, mådde mycket dåligt och tog tillslut sitt egna liv (Barber 2018/03/16).
_
Nu kan man hävda att jag här jämför äpplen och päron som nämner Reimer i samma mening som Alcorn och Petra. I det ena fallet handlar det om samtycke, i det andra fallet om tvång. Men där rör vi frågans kärna, vad kan barn samtycka till? Med rätta tillåter vi inte minderåriga att styra över sina kroppar gällande sexualitet och alkohol. Vi erkänner att ett barn inte kan samtycka till sex, för de vet inte vad de gör. Borde de då få omforma sina kön och dosera sig med hormoner? Jag menar inte att svara nej på den frågan, utan bara belysa dess utmanande natur.
_
I ett amerikanskt fall blev nyligen föräldrarna nekade vårdnad över sitt barn för att de vägrade tilltala honom med önskat kön, samt vägrade låta honom genomgå hormonbehandling (Christensen 2018/02/17). Är detta en princip vi kan generalisera från, borde föräldrar som nekar barn könsbehandling generellt sett ses som dåliga föräldrar och nekas vårdnad? Vet vi att det inte finns lynniga barn som misstar mer allmän dåligt mående och identitetskris för den specifika realiteten av transexualism? Eller bör oberoende experter bedöma riktigheten i könsdysforin (psykiskt lidande av att känna sig tillhöra fel kön), och i vissa fall beröva föräldrar vårdnaden? Bör föräldrar annars generellt sett ges sista ordet – då de kan antas i de flesta fall känna barnet bättre än myndigheter gör?
_
Frågan är mycket infekterad och svår att sätta sig in i på ett tillfredsställande sätt. En studie i ämnet av hur många som ångrar sig, stängdes ner då den pekade på ett högre antal än väntat och studien uppfattades vara för ”politiskt inkorrekt” (Weale 2017/10/25). Författaren bakom studien har i en intervju sagt att ”[Sex change means that] you need hormones for life. You change everything — the pituitary gland, the brain, everything — and there is always a risk of side effects. […] For instance, the hormone testosterone can increase red blood cells so there’s a higher risk of heart attack and strokes.” (Hardy 2017/10/14)
_
Nu ska vi inte förstora upp detta enskilda fall av en studie som stoppas, till att anta att all forskning kring transexualism är vänstervridet. Det finns säkerligen i andra änden transfoba forskare som medvetet eller undermedvetet låter sina antagande och attityd snedvrida deras forskning.
_
Med tanke på att majoriteten av all forskningsresultat är felaktigt (Ingen angiven författare (2013/10/18) ”Trouble at the lab” The Economist,
Ioannidis 2005/08/30, Eliasson 2018/10/03 ) – kanske frågan inte är lämplig att bedöma som en kunskapsfråga rotad i vetenskap. Utan mer som en livsfilosofisk fråga.
_
Källor:
Barber, Nigel (2018/03/16) ”The Gender Reassignment Controversy” Psychology Today
_
Länk:https://www.psychologytoday.com/us/blog/the-human-beast/201803/the-gender-reassignment-controversy
_
Batty, David (2004/06/30) ”Sex changes are not effective, say researchers” The Guardian
_
Länk:https://www.theguardian.com/society/2004/jul/30/health.mentalhealth
_
Christensen, Jen (2018/02/17) ”Judge gives grandparents custody of Ohio transgender teen” CNN.
_
Länk:https://edition.cnn.com/2018/02/16/health/ohio-transgender-teen-hearing-judge-decision/index.html
_
Ingen angiven författare (2009/02/04) ”World’s youngest sex-change operation” The Telegraph
_
Länk: https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/germany/4511986/Worlds-youngest-sex-change-operation.html
_
Hardy, Rebecca (2017/10/14) ”How a psychotherapist who has backed transgender rights for years was plunged into a Kafkaesque nightmare after asking if young people changing sex might later regret it” The Daily Mail.
_
Länk:https://www.dailymail.co.uk/news/article-4979498/James-Caspian-attacked-transgender-children-comments.html
_
Turban, Jack (2018/10/22) ”It’s okay to let your transgender kid transition — even if they might change their mind in the future” Vox.
_
Länk:https://www.vox.com/2018/10/22/18009020/transgender-children-teens-transition-detransition-puberty-blocking-medication
_
Sally (2017/10/25) ”University ‘turned down politically incorrect transgender research'” The Guardian.
_
Länk:https://www.theguardian.com/education/2017/sep/25/bath-spa-university-transgender-gender-reassignment-reversal-research
_
Ingen angiven författare (2013/10/18) ”Trouble at the lab” The Economist.
_
Länk:https://www.economist.com/briefing/2013/10/18/trouble-at-the-lab
_

Ioannidis, John P. A. (2005/08/30) ”Why Most Published Research Findings Are False” PLoS Med 2(8)
_
https://doi.org/10.1371/journal.pmed.0020124
_
Länkhttps://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.0020124
_
Eliasson, Per-Olof (2018/10/03) ”Många studier går inte att upprepa” Universitetsläraren.
_
Länk:https://universitetslararen.se/2018/10/03/manga-studier-gar-inte-att-upprepa/

Köttskatt är för mesar – Nationalisera köttindustrin

Bilden kan innehålla: en eller flera personer
(Bilden heter ”Meat Gravity Tale” från bloggen:http://gregbroadmore.blogspot.com/2012/03/i-am-8bit-meat-gravity-tale-4d-space.html)
_
Det finns gott om områden där jag kan acceptera marknadsmekanismer, då dessa organiskt genererar valmöjligheter. Det är svårt för staten att förse alla med godis som smakar gott eller musik de gillar, då det finns oöverskådligt många och snabbt skiftande smaker i dessa områden. I andra området finns det en tämligen bred gemensam intersubjektiv och bestående preferens. De flesta människor har inte särskilt många åsikter om elen i deras hem, de vill att strömmen ska fungera och att dom ska betala så lite som möjligt för detta samtidigt som miljön belastas i minsta möjliga grad. Visst finns det skillnader vart folk placeras i avvägningen mellan ”billigt för mig” och ”bra för miljön”, där vissa är mer självuppoffrande än andra delvis beroende på privatmoral men också på graden av köpkraft. Men dessa skillnader befinner sig på en tvådimensionell skala, i motsats till smak angående godis eller musik vilket knappt går att kartlägga så multidimensionellt och nyckfullt är fenomenen. Desto mer, har elproduktionen starka effekter på alla utöver den individuella konsumenten. Så kallade externaliteter, d.v.s effekter på andra än konsument och leverantör, ett klassiskt exempel är andrahandsrökning vilket påverkar även de som inte själva köpt cigaretter. Närmast alla produkter och tjänster innehar externaliteter, men i tider av miljökris och massutdöende av vilda djur, är negativa externaliteter från valet av energikälla extra beklämmande. Varvid det kan anses vara skäligt för den breda allmänheten att tvinga på de mest prisorienterade elkonsumenterna ett dyrare alternativ än de skulle föredra. På samma sätt som vi gemensamt kan påtvinga föräldrar som skulle vilja aga sina barn, ett mer icke våldsamt föräldraskap än de själva vill. Vi inser alla att barnuppfostran är bland de mest privata som finns, och offentliga intrång på detta område låter på pappret ytterst totalitärt – men i praktiken tvingar vår moral oss att sätta gränser för acceptabla personliga val. De som är emot lagar mot barnaga kommer inte undan detta maxim. De  gör ändå samma beslut att ingripa när det kommer till de föräldrar som förespråkar sexuella relationer med sina barn eller mellan olika barn. En vänsterrörelse i Tyskland praktiserade sexuella lekar med barn som en del av deras uppfostran under 60-talet, och Etoro-stammen praktiserar sexuella relationer mellan barn och vuxna som en obligatorisk del i uppfostran. Dessa grupper är säkerligen inte sadister, de kan vara pedofiler som ljuger för sig själva, eller mycket väl välmenande men extremt felinformerade människor – kanske en blandning mellan dessa två alternativ[1]. Min poäng är att även det mest intima och personliga sfärer, kan vara rimligt att i viss grad begränsa via gemensam styrning genom statsapparaten. Vi ska förstås inte bestämma hur stränga folk får vara med sina barn eller hur ofta de får bjuda dessa på godis, precis som vi inte vill ransonera folks el – men att lämna luften fri är heller inte försvarbart.
_
Samma typ av tvång som vi kan motivera kring elkonsumtion, blir generellt sett inte lika skäligt kring godis. Visst vi kanske tycker det är äckligt när någon äter öronvax-godis (vilket enligt den superseriösa källan/s Listvers ska finnas på riktigt) [2] men det finns inte samma moraliska rimlighet i att förvägra någon att köpa öronvax-godis, som det finns i att allmänheten bestämmer att alla måste nyttja gröna el-källor.
_
Köttindustrin kan vid första anblicken framstå som något vilket har mer gemensamt med godis-, och musikindustrin än med elproduktion. Men där menar jag att skenet bedrar. Kött är en råvara, smaken på burgaren påverkas inte primärt av huruvida grisen levt under humana omständigheter, utan primärt av tillagning och krydda. Om du väljer att köpa kött från etiska producenter, medan din granne väljer att köpa från en producent som lyckas vara billigare genom att ge sina djur inhumant små ytrymmen och därmed spara in på avgifter för lokaler – då skulle jag mena att hans val är av karaktären som angår dig som medmänniska. Jag vill hävda att vi har ett etiskt ansvar inför djuren runt oss – är vegetarian själv, men detta gör mig förstås inte bättre än köttätare (säger detta då många tycks förvänta sig att jag antar mig vara bättre än dem). Ska vi äta djur, bör vi göra detta under omständigheter som ligger så nära in på det etiskt optimala vi rimligen kan nå. Djurskyddet i dess dagsform gör att svenska bönder har svårt att konkurrera med andra leverantörer i EU, då lagstiftningen i andra europeiska länder inte ger djuren samma rättigheter för de utländska konkurrenterna. [3] Den fria handelns konkurrens inom EU uppges av vänstertidningen Nya Arbetartidningen, generellt sett ha lett till sämre djurhållning [4].

Ett statligt alternativ skulle inte behöva oroa sig för att gå med vinst. Den skulle kunna fokusera helt på att vara human och förse kvalitet. Därmed skulle denna konkurrens inte kunna skada djuren.
_
Om vi nu antar att jag har fel om att en statlig djurskötsel inte skulle försämra kvaliteten på köttet, är det då verkligen moraliskt skäligt att säga ”jo men djuren måste få lida lite extra. För jag vill att mina hamburgare ska smaka bättre”?
_
Hur menar jag att detta ska gå till då? Ska vi återuppväcka Stalin från de döda för att kollektivisera bondgårdar under pistolhot? Nej jag tänkte mig en gradvis process utan att ens nyttja expropriering. Vi börjar med att upprätta etableringsstopp för privata köttproducenter. De som finns får hållas, men ingen annan får tillkomma. Sedan ställer vi upp ett stående erbjudande för alla kvarvarande köttproducenter att sälja sin köttproduktion och sin rätt att driva köttverksamhet till staten för en generös peng. Man kan tänka sig att vissa vägrar sälja. Varvid de kan få kvarstå som konkurrenter till statens utbud om de så vill. Över tid kommer lågkonjunkturer eller andra svåra tider få allt fler av dessa välja att sälja ut till staten. Staten ska förstås inte försöka knäcka dem. Inte ägna sig åt marknadsföring, utan som sagt lägga pengar på att förse köttet under humanaste möjliga omständigheter till självkostnadspris. Om jag har rätt i att konkurrensen i köttindustrin inte kan höja kvalitén i relevant grad på maten, då kommer statens kött vara billigare. Då inga pengar behöver läggas på reklam och inga pengar tas ut som vinst. Varvid konsumenterna kommer köpa av denna i första hand. Finns det en inbiten köttleverantör som lyckas få grisarna att smaka ännu godare till den grad att folk är villiga att betala extra för att vederbörande ska gå med vinst, då är jag villig att leva med det. En huvudsaklig nationalisering är inte lika önskvärd i detta område som en fullkomlig, men betydligt bättre än nuläget. Om de privata köttleverantörerna ändå kvarstår genom att ständigt sänka livskvalitén för djuren, då bör reglerna och kontrollen för djurens livskvalité gradvis höjas. Tills antigen det bara finns en statlig aktör som konkurrerar med högst humana privata leverantörer, eller bara en statlig leverantör då ingen klarade av att konkurrera vinstdrivande med samma goda livskvalité för djuren.

_
[1]
Fleischhauer, Jan ”The Sexual Revolution and Children: How the Left Took Things Too Far” Spiegel Online.
_
Länk:http://www.spiegel.de/international/zeitgeist/the-sexual-revolution-and-children-how-the-left-took-things-too-far-a-702679.html
_
Russel, Daniel (2015/04/14) ”Semen drinking ritual for boys to become men” Pulse.com
_
Länk:https://www.pulse.com.gh/weird-culture-semen-drinking-ritual-for-boys-to-become-men/7s6ftdz
_
[2]
_
Frater, Jamie (2008/04/13) ”Top 10 Most Disgusting Candies Ever” Listverse.
_
https://listverse.com/2008/04/13/top-10-most-disgusting-candies-ever/
_
[3]
_

”Djurskydd kan luckras upp för att rädda mjölkbönder” ETC.
_
Länk:https://www.etc.se/inrikes/djurskydd-kan-luckras-upp-att-radda-mjolkbonder
_
[4]
Wännman, Anna-Sara (2017/01/31) ”Fri handel inom EU leder till sämre djurhållning” Nya Arbetartidningen.
_
Länk:https://arbetartidningen.se/2017/01/31/fri-handel-inom-eu-leder-till-samre-djurhallning/

Ras, USA och vatten

En absurd statistik från jänkaristan, är att svarta jänkares barn drunknar tre gånger så ofta som vita jänkare. I en studie framkom att 70% av svarta barn angav att de inte kunde simma alls, eller hade svaga simkunskaper. Progressiva nyhetssidor tenderar att förklara detta enbart med det faktum att allmänna simplatser exkluderade svarta fram tills 1940-talet. Detta bidrog nog en hel del, men mycket har även hänt sedan dess och denna förklaring begripliggör heller inte varför en stor del av den etniskt latinamerikanska andelen av befolkningen (som ofta invandrat nyligen och därmed inte är alls lika påverkade av detta historiska arv) även de har sämre antal simkunniga barn jämfört med den vita befolkningen. Det mättes upp 58% med dåliga eller inga simkunskaper bland latinamerikanska barn medan motsvarande siffra för vita ligger på 42%.
_
För att citera BBC:s artikel i ämnet:
”In focus groups for the study, Prof Irwin said many black parents who could not swim evinced sentiments like: ‘My children are never going to learn to swim because I’m scared they would drown.’
_
The parents’ very fear of their children drowning was making that fate more likely. […] swimming has gained an image as a ‘white sport’ […] As well as the fear factor, Prof Irwin’s study found that appearance was also a reason for African-Americans avoiding swimming. […] Perhaps the most alarming thing is that the studies suggest that those who cannot swim – like the Warners and Stewarts – often spend time in pools and other swimming sites.” (https://www.bbc.com/news/world-us-canada-11172054)
_
Här framstår subkulturella element, utgöra en del av en multifaktoriell process.
_
Det riktigt underliga, blir hur väl dessa siffror överensstämmer med data om föräldraskap. En svart jänkare och TV-ankare blev för några år sedan dragen i fjädrar och kära när han sa att 72% av svarta barn föds utanför äktenskapet, att detta skulle behöva slutas med för att bilda stabilare familjer. Man kan tycka vad man vill om hans moraliserande, men siffrorna visade sig vid granskning stämma. Han överdrev lite om att utomäktenskapligt barnafödande skulle per automatik leda till högre antal hushåll med endast en förälder. Däremot samvarierar de rätt bra (det säger förstås inget definitivt om orsak verkan där emellan). Året då uttalandet gjordes (2013) var det 67% av svarta familjehushåll som endast innehade en förälder, medan den latinamerikanska siffran låg på 42% (https://www.politifact.com/truth-o-meter/statements/2013/jul/29/don-lemon/cnns-don-lemon-says-more-72-percent-african-americ/). Latinamerikanerna har ökat något sett från 2007 till 2016 (från 37%-42%), men de har kontinuerligt legat under den svarta befolkningen under samma period som legat runt 65%. Den vita befolkningen har legat på 23%-25% under dessa år, och den asiatiska befolkningen har legat på mellan 16-17%
(https://datacenter.kidscount.org/data/tables/107-children-in-single-parent-families-by-race#detailed/1/any/false/870,573,869,36,868,867,133,38,35,18/10,11,9,12,1,185,13/432,431). Det bör tilläggas att barnen i enföräldershushållen inte i alla fall (eller ens nödvändigtvis de flesta) helt saknar kontakt med den ena föräldern, utan det betyder bara att den ena föräldern inte bor i samma hushåll som barnet.
_
Att dessa siffror ligger nära antalet simmande barn, för alla grupper som jämförts, kan tyda på en tredje variabel som delvis styr simmandet och familjebildandet – vad denna variabel kan tänkas vara återkommer jag till nedan.
_
Siffrorna om föräldraskap tycker den amerikanska konservativa högern om att skrika sig hes gällande, vi i Sverige konsumerar närmast enbart liberal amerikansk media och hör därför sällan eller aldrig om datan i fråga. Konservativa analyser om samhällsproblem och förslag på lösningar, går påfallande ofta ut på att se kultur och tankesystem som självständiga orsaker och mål för förändring – ett klassiskt konservativt uttryck är att ”politiken ligger nedströms till kulturen”. De talar därför om den svarta kulturen som bristfällig, och som något som ska lösas med kulturella åtgärder. Medan liberala förklaringar tenderar att vara diskrimineringsorienterade, varpå de lyfts fram statistik som kan förklaras enkelt via särbehandling (som underrepresentation i högstatusyrken) och lösningar som tacklar dessa direkt (som ras-, eller könskvotering). Diskrimineringsmodeller blir krångliga om de ska förklara familjebildning, varvid liberaler tenderar att förtiga detta område. Jag är visserligen frihetlig men inte liberal, utan socialist och tenderar därför att dras till materiella förklaringar.
_
Därmed kommer min heta tagning: För mig framstår det som att det blir svårare att hålla ihop en familj för grupper som tjänar mindre (dålig ekonomi skapar stress), samt om man måste ta mer krävande och slitsamma jobb. Att detta sedan lämnar ringar på vattnet, självkänslan undergrävs nog en del av att placeras i samhällets ekonomisk botten (”jag tjänar väl sämst för att jag är sämst”) – varvid man känner sig mer maktlös att rädda barnen från vatten, vilken kan skapa motsägelsen att simundervisning undviks, för att barnen tros drunkna under sådan upplärning. Även oviljan att bada för att rädda håret kan förklaras på detta vis, i Dan Arielys bok ”The High price of materialism” framkommer att materialism (vilket där inkluderar fåfänga) ofta orsakas av bristande relationer till en förälder. Om pappa flyttade ut för att han och mamma jämnt grälade om pengar, då blir det nog svårare att känna ett lika starkt band till fadern.
_
Därmed tror jag den nämnda TV-ankaren är fel ute. Jag menar att det blir svårt eller meningslöst att predika för grupper som har (statistiskt sett) svagare familjeband att ”skärpa sig”. Tror istället att man bör börja med att höja dessa grupper ekonomiskt. Som socialist, skulle jag mena att de svarta rasaktivister som engagerat sig i personalkooperativt som alternativ till de dominanta företagsformerna, är inne på rätt spår. Aktiebolag och handelsbolag har lyckats höja välståndet dramatiskt för den samhälleliga eliten, medan de underprivilegierade i stort stått och stampat.

Vi är alla en hjärntumör bort från att bli monster

Bilden kan innehålla: 4 personer

(bilden är tagen från twittern ”cursed_images)
I boken ”Incognito: the secret lives of the brain” av David Eagleman redogörs för ett amerikanskt fall där en i övrigt skötsam man gåendes i sömnen utförde ett mord och ett mordförsök utan att han medvetet avsett att göra det. Han överlämnade sig sedan till polisen efter att ha vaknat, med bokstavligen talat blodiga händer sa han ”jag tror jag kan ha mördat någon”. Han blev senare frikänd för mordet, då det kunde styrkas att han uppvisade en störning i hjärnan som manifesterade sig under sömnen (under observation i MRT försökte hans

hjärna upprepade gånger och abrupt gå upp från djupaste nivån av sömn till fullt vaket tillstånd direkt utan mellanstadium, något som inte är friskt). Boken redogör även för en tidigare normal man som utvecklade pedofila dragningar till barn, började titta på barnporr och köpte sex av en minderårig flicka, efter att han utvecklat en tumör. När tumören opererades bort återgick han till normaltillstånd.
_
Känns det tungt just nu, kom ihåg att som en blixt från klar himmel kan du utveckla psykiska störningar som får dig att mörda din familj emot din egna vilja (förslagsvis iklädd clowndräkt) eller störningar som ger dig omoraliska och sjukliga begär.
Bilden kan innehålla: 1 person, står
(bilden är tagen från twittern ”cursed_images)

Nu är ju dessa scenarion extremt osannolikt, men det är mycket i ditt liv som är extremt osannolikt och ändå hänt (chansen att födas i Sverige är 0,08% enligt rädda barnen:https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/skolmaterial/om-livets-lotteri/). Så ta inte ut vinsten i förskott.

_
Om jag inte ska slösa tid med att sätta griller i huvudet på dig, kan jag istället ta upp dessa fall för att belysa en av den humana fängelsepolitikens goda sidor. Om du får en psykisk störning som tvingar dig att mörda, är det absolut inte självklart att du erkänns som sinnessjuk. Finns ett okänt antal människor som rätteligen hävdar sinnessjukdom men döms till fängelse istället för vård, då alla omoraliska men friska individer som yrkar på denna räddning urvattnar trovärdigheten i att ropa ”inte fängelse för mig, jag är egentligen sinnessjuk”. Här blir därmed ”okunnighetens slöja” högst relevant, i andra ord när vi funderar ut vilket samhälle vi vill konstruera bör vi göra detta utan vetskap eller antagande om vart i samhället vi kommer placeras. När vi inte vet om vi kommer bli busar eller hjältar, då framstår idéer om hårt straffarbete, bröd och vatten eller tvångskastrering för sexbrottslingar – inte lika tilltalande. Även om man ser sig själv som dygden förkroppsligad, varvid ingen situation kan tänkas uppkomma där man drivs till att agera ondskefullt, har man ändå familj och vänner de kan slå slint för.
_
Jag håller med i resonemanget att om jag vore en förälder till en av Niklas Eliassons offer skulle jag finna det oacceptabelt att han släpps (vilket jag också gör i dagsläget, är för höjning av fängelsestraff för vissa brott), men jag kan också inse att om jag vore hans förälder skulle jag finna tvångskastrering horribelt. Försvarare av dödsstraff eller hårdare tag i fängelser överlag, älskar att lyfta fram offerperspektiv. Detta perspektiv är viktigt, men måste avvägas mot ett annat – förövarens närståendes perspektiv. De har inte valt att ha en släkting, käraste eller vän som i hemlighet varit ett monster. Det är inte självklart eller enkelt för en förälder att sluta älska sin son, även om denna visar sig vara serievåldtäktsman. Detta betyder inte att vi nödvändigtvis bör ha korta fängelsestraff, principen om okunnighetens slöja tvingar oss även inta skorna av potentiella framtida offer från förövare som släpps för tidigt. Det som däremot framtvingas är att avfärda tanken på att ”fängelse är ju alldeles för schyst nu för tiden”. Om vi tänker oss in i skorna på en förälder med en avkomma i ett ryskt fängelse, hur denna ligger uppe på nätterna med ångest över att dess son lever under grymma och hälsovådliga villkor, då försvinner snabbt det upplevda värdet i att se de onda lida.

Mikroaggressioner: Moralism utklädd till vetenskap

Jag betalade för ett tag sedan 400 kr för att läsa en två sidors lång text. För jag tänkte att det kunde inte stämma det folk påstod om den.
Scott O. Lilienfeld hade skrivit en artikel där han gick igenom och kritiserade mycket men inte all forskning kring mikroaggressioner. Mikroaggressioner kan enkelt definieras som vardagliga händelser, som med eller utan onda avsikter ger små våndor på svaga grupper, och som hopar sig över tid till att ge stora skador, eller reproducera förutsättningarna för övergrepp. Till exempel i formen av att höra ordet ”negerboll” varje gång medför en liten taxering på svarta svenskar när de hörs, och att effekten blir stor över tid. Eller att upprepade avbildningar av svarta i media tillsammans skapar en nidbild av svarta i vitas huvuden, en nidbild som bidrar till exkluderande eller antisocialt beteende mot svarta. Mikroaggressioner antas vara ”intersubjektiva” i hög grad, när den amerikanska läraren Gwendolyn uppger att frasen ”jag är färgblind” är en mikroaggression (Gwendolyn 2013/06/10), eller när en latinamerikansk students svar av att hon känner sig exkluderad bara hon kommer in i ett rum med endast vita, listas som en mikroaggression – ” The following are some of the most
commonly described: Being the only student of color in the classroom […] ‘People do not necessarily say I do not belong, but I feel as if I do not when I am in a classroom and I am the one non-White person'” (Choi, Harwood, Huntt, Mendenhall, Orozco, 2015:6-7). Då ligger det i premissen att det inte bara är jobbigt för ett okänt eller ett fåtal rasifierade – utan antigen merparten av rasifierade eller tillräckligt många för att det ska vara en allmänt giltig generalisering. Det antas heller inte vara en spekulation att det leder till storskaligt lidande, det presenteras som vetenskaplig fakta.

Detta är innebörden som termen nyttjas som i dagsläget inom det offentliga samtalets huvudskåra. Den används i denna form för att kräva omdanande av samhället, i mindre hävdansfulla användningar av termen syftar den bara på ett subjektivt fenomen, i form av oavsiktligt exkluderande beteende som inte har en objektiv och dramatisk kumulativ effekt – det är den förstnämnda innebörden som kritiseras av Lilienfeld.
_
Lilienfelds kritik upplever jag som exemplarisk, det är inte den jag betalade 400 kr för. Utan jag köpte svaret på kritiken, som författats av Derald Wing Sue. Då jag hört att Sue kritiserade Lilenfeld för att han använde vetenskaplig metodik enbart, och inte accepterade anekdotiska bevis. Var tvungen att se om det kunde stämma. Det gjorde det (där Sue nyttjar en Orwelianska omskrivningen via frasen ”Experiential Reality”). Inte bara det, det var mycket värre än jag trodde.
_
Om man bytte ut ordet ”mikroaggressioner” mot ”elallergi” hade den kunnat publicerats av vilken pseudovetenskaplig hemsida som helst. Nej Fabian i mig, det var värre än så. Jag läser rätt mycket skrifter från genuina magitroende och liknande (anser att detta är totalt nonsens, men vill höra deras argument) och de argumenterar ofta betydligt bättre (men har fortfarande fullkomligt fel i sak förstås). Detta var inte ens bra struntprat, utan det var pseudovetenskapsmännens argumentation när det är som sämst.
_
Det presenterat som en lyx att kunna kräva bevis av den lilla gruppen minoriteter och kvinnor som talar för mikroaggressioner, det moraliska vore ju att omforma hela samhället och etiken redan nu utefter denna högljudda lilla grupp av aktivister. Då dessa lider fram tills beviset framställts. Då måste det vara ännu mer moraliskt att omforma samhället efter alla elallergiker, de lider ju desto värre i väntan på bevis. För att inte tala om att omforma samhället efter kristen helvetesstro, så länge vi tillåter syndande kommer ju folk dömas i massor till evig plåga. Jag försöker här inte likställa minoriteters och kvinnors upplevelser med kristendomens uppenbarelser. Många kristna uppenbarelser kommer ju från minoriteter och kvinnor (inte bara vita män som är kristna), så om man ska lyssna på dessa två villkorslöst, måste man ju acceptera kristendomen och alla andra trosuppfattningar som sanna – om inte bör det förklaras varför det är omoraliskt att kräva bevis i ena fallet men inte i annat. Det jag försöker synliggöra med detta resonemang, är att beviskrav handlar inte om att ignorera problem och lösningar man redan vet finns och fungerar, de handlar om att kontrollera lösningar samt världsbeskrivningen de vilar på innan man applicerar dessa – så att de lidande inte slipper vänta ännu längre medan felaktiga metoder bränner upp tid och resurser.
_
Kan tilläggas att Lilienfeld inte är ensam om att göra en sådan genom gång och nå kritisk slutsats. Althea Nagai gick även hon igenom forskningen och når slutsatsen att mikroaggressioner är pseudovetenskap (Nagai 2017).
_
Källa:
_
Choi, Shinwoo; Harwood, Anne Stacy; Huntt, Margaret Browne; Mendenhall, Ruby; Orozco, Moises (2015) ”Racial microaggressions at the University of Illinois at Urbana-Champaign: Voices of students of color in the classroom.”
Illinois Universitet Urbana-Champaign.
_
Länk:http://www.racialmicroaggressions.illinois.edu/files/2015/03/RMA-Classroom-Report.pdf
_
Miller, Gwendolyn RY (2013/06/10) ”I’m Colorblind…that’s a common Microaggression called Microinvalidation” racialmicroaggressions.weebly.com
_
Länk:http://racialmicroaggressions.weebly.com/blog/im-colorblindthats-a-common-microaggression-called-microinvalidation
_
Lilienfeld, Scott (2017). ”Microaggressions — Strong Claims, Inadequate Evidence”. Perspectives on Psychological Science. Volym 12 , numer 1. Sida 138–169.
_
Länk: http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/1745691616659391?journalCode=ppsa
_
Nagai, Althea (March 29, 2017). ”The Pseudo-Science of Microaggressions”. National Association of Scholars.
_
Länk: https://www.nas.org/articles/the_pseudo_science_of_microaggressions

Sue. Derald Wing (2017)”Microaggressions and “Evidence”: Empirical or Experiential Reality?”. Perspectives on Psychological Science. Volym 12 , numer 1.
_
Länk: http://www.filedropper.com/deraldwingsue2017microaggressionsandevidenceempiricalorexperientialreality

_

Hycklare eller otursförföljd när hon tänker:Att vara moraliskt konsekvent anser Nisrit Ghebil vara överskattat

Bilden kan innehålla: 3 personer, personer som ler, text

Artiklarna vars rubriker skärmdumpats återfinns i källförteckningen (Ghebil 2018/01/30 och 2017/03/23). I texten om varför kulturministern inte får bära dreads redogör Ghebil aldrig för en klar logiskt kedja varför frisyren inte ska bäras. Hon påstår att svarta barn i andra länder förvägrats av skolar att inneha frisyren, och att det är tråkigt att kallas fula saker om man har dreads och är mörkare i huden – samt implicerar att sådana kommentarer ska fällas mot svarta i allmänhet. Att de skulle finnas ett allmänt socialt tryckt mot svarta i Sverige generellt som förvägrades dessa att bära dreads eller andra uttryck för ”svart kultur” belägger hon inte trovärdigt, vi kommer att granska detta längre fram i texten. Men för sakens skull, låt oss anta att det stämmer. Okej, på vilket icke försumbart sätt förvärras svartas lidande av att vita bär traditionellt ”svarta frisyrer”? Det förklaras aldrig, annat än implicit genom peka på förmodad avundsjuka och missunnsamhet från svarta när de ser vita bära dessa kulturuttryck – vilket är lika rimligt som att kräva att höginkomsttagare ska sluta med dyra kläder bara för att låginkomsttagare kan bli avundsjuka. Om hon inte motiverar sitt krav via argument om att skydda svarta från lidande, eller öka deras glädje – då kanske hon bara inte sympatiserar med utilitarism (ett samlingsbegrepp för de resultatorienterade synsätt som definierar gott och ont baserat av vad som maximerar lycka eller minimaliserar lidande). Det är fullt möjligt att hon har dentologiska argument (d.v.s etiska resonemang baserat på regler istället för resultat), om så är fallet glömde hon presentera dessa resonemang i artikeln.
_
Det finns i dagsläget tankar om att vara ”slampig” som begränsar kvinnors sexualitet, om en kvinna ligger med ett högt antal främlingar skambeläggs hon men inte en man i samma position. Betyder det att män är omoraliska om de inte låter sig begränsas av dessa normer? De funktionsvarierade förhindras ofta ta sig runt till följd av att arkitektur och stadsplanering ofta är utformade med de icke funktionsvarierade i åtanke. Måste man i solidaritet avstå från det som samhället i stort förvägras andra, ska vi alla avstå från att ta oss fram på istäckta utomhustrappor under vintern för att vi vet att det skulle vara svårt för de utan samma balansförmåga att passera genom detta utrymme? Räcker det inte med att avstå från att själv begränsa andra? Jag skulle se den genuint goda individen inte som den som vägrade ligga med många i solidaritet med kvinnor eller som vägrade ta sig upp för hala trappor, utan den som själv avstod från att kalla kvinnor slampor och som inte konstruerade exkluderande byggnader. På vilket sätt blir världen bättre av symbolhandlingar i form av att göra avkall, på vilken grund kan vi kräva det av våra medmänniskor?
_
Även om vi antar att världen blir bättre av sådant avkall, varför skulle en sådan uppoffring klassas som ett måste och inte som en supererogation (att göra något gott, men som är mer än vad plikten kräver). Vi kan alla konstatera att skattefuskande är fel, och med rätta skambelägga eller polisanmäla de skattefuskande – då det är ett moraliskt måste att betala skatt. Att ge bort ansenlig del av sin lön till välgörenhet samt ge blod är också moraliska handlingar, och många lider eller dör om vi inte ägnar åt oss sådana uppoffringar. Men eftersom de senare två är supererogationer, kan vi inte kräva det av andra via att skambelägga dessa offentligt eller nyttja andra negativa incitament. Även om vi anser att kulturell appropriering är av ondo även när de utförs på privatnivå, varför ska det klassas som ett måste och inte en supererogation för individen att avstå från detta?
_
Om jag skrev en debattartikel där jag anklagade Ghebil för att reproducera och gagnas av kolonialt förtryck av afrikaner då hon inte gav mer till rörelser som verkade för att lindra misären i Afrika. Samtidigt som hon gagnades av kontinentens fattigdom genom att delta i den globala handeln som ledde till absurt billigt konsumtionen av lyxvaror i väst för slutkunder i form av Ghebil själv, detta via kontinentens exploatering. Västerlänningars mobiler hade varit betydligt dyrare om inte förslavade barn fått grävt fram konfliktmineralerna den är byggd av, utan underprivilegierad arbetskår som syr våra kläder i u-länder kan man räkna med en prishöjning även där. När en sådan artikel kom i tryck, då hade hon troligen med rätta hävdat att jag ställde orimligt höga krav på henne. Visst jag kan lista exempel från Världens Barn om att 50 kr räcker till skolmat till ett barn i en månad i Uganda (https://start.varldensbarn.se/en-liten-gava-kan-gora-hela-skillnaden/) – och kalla Ghebil för ett monster som lägger pengar på att vårda sitt hår istället för att ge allt (utöver det som behövs för att säkra den egna överlevnaden) till att rädda de nödsatta i Afrika. Jag kan mena att tiden hon tog att skriva debattartikeln i Aftonbladet, var tid som hon egentligen skulle ha arbetat över för att tjäna in mer som kunde ges till de afrikanska barnen, flera av dessa som inte skulle behövt gå hungriga nu om hon bara agerat som jag föreskrivit. Men orimligheten skulle för alla oberoende observatörer vara uppenbar, vem har gjort mig till domare över hur Ghebil väljer att leva sitt liv? På det stora hela blir hennes insats mot det monumentala problem jag beskriver, försumbar.  Är inte den förmodade strukturell rasism Sverige jämförbart oöverkomligt för individen som knappheten är i Afrika? Om inte hon kan dömas ut av främlingar för bristande avhållsamhet även när en högre nivå av uppoffring skulle kunna rädda liv, på vilken grund kan hon fördöma andra för att potentiellt bidra till upprätthållandet av ett problem (i detta fall att vita bär kläder som Ghebil stör sig på) som är så mycket mindre akut, konkret och mätbart än barn som inte har råd med mat?  Detta förblir moralisternas största problem.
_
Det går helt enkelt inte att förstå på vilket meningsfullt sätt skribenten förväntar sig att världen skulle bli bättre om alla lydde hennes kommando och begränsade sin frisyr utefter deras hudfärg. Det förmodade förtrycket mot svarta skulle fortfarande kvarstå om alla vita slutade bära dreads, misären av att begränsas skulle bara spridas till vita. Den enda tänkbara nyttan från en sådan förändring, blir att känsliga moralister inte skulle bli irriterade av att se vita bära frisyrer de inte borde få inneha enligt deras rasfixerade världsbild. Därmed kan vi sluta oss till att Ghebil bevekelsegrund inte är att se till svartas allmänna intressen (om hon tror det själv, blir det i alla fall inte effekten av hennes agerande). För annars hade hon engagerat sig för att motverka den påstådda begränsningen av svarta i Sverige, inte åt att sprida den till vita. Att sprida rasfixerad klädkod riskerar just att förstärka denna. Hon tycks enbart värna om sitt egna och andra moralisters intressen. Om grunden för hennes resonemang är: ”jag och andra moralister stör mig på detta, eller blir ledsen av det, sluta!”, då får hon lära sig säga det rakt ut.
_
Men att hon och likatänkande äcklas av att se frisyrer på fel huvud, är inte det ett utilitaristiskt argument? Moralisterna lider väl ändå (om än lite)? Måste jag inte backa på påståendet att hennes text saknade utilitaristisk logik? Jo det kan man säga, om man tolkar texten mycket välvilligt. Men det utgör ett ytterst svagt utilitaristiskt resonemang, då det kan kontras med: ”men jag blir ännu ledsnare av att du säger åt folk hur de får se ut, samt att du delar in folk efter ras”. Vem av oss är mest ledsen? Hur ska vi uppskatta det objektivt?
_
Att påstå att den ena reaktionen (att bli ledsen av att se vita bära vissa frisyrer) skulle representera svarta i allmänhet, och den andra vitas och därmed vara mindre giltig, kan heller inte hävdas utan att presentera belägg för detta. Om Ghebil har en opinionsundersökning som visar på en sådan åsiktsskillnad mellan svarta och vita i Sverige, då var det en blunder att inte länka denna i artikeln. Om inte, är hon bara presumtiv och fördomsfull mot rasifierade när hon utgör sig kunna tala för andra bara för att de delar hennes hudfärg.
_
För att utilitaristiska argument ska ha någon kraft, krävs det sådant i stil med ”hundra kronor per månad kan rädda X antal liv”, i andra ord något kvantifierbart och kraftigt. Personlig avsmak förblir icke mätbart och är i själva verket försumbart. De fromma tar illa vid sig av hädelse, är det därmed omoraliskt att häda? Att åberopa personlig avsmak har (i längden) inte fungerat särskilt bra för alla homofoba rackare som ogillar samkönad kärlek, utan folk tenderar att kräva starkare krut än så. Ghebil pekar inte på någon psykologiska forskningar som påvisar att svarta mår dåligt av att se vita bära vissa frisyrer. Hennes argument är istället helt byggt på anekdoter och löst tyckande.
_

Om jag skulle mena att det fanns en allmän våg att terror från svarta mot vita (vilket jag INTE hävdar, men som är en återkommande tes bland de som förespråkar vitnationalism) och presenterade som bevis för detta fallet i USA där en vit man torterades av flera svarta medan förövarna utropade hat mot vita under tiden de plågade honom (Ingen angiven författare (2017/02/10) ”Suspects plead not guilty to Facebook Live attack on mentally desabled man” New York Post). Den svarta mannen som gjorde det klart för sitt våldtäktsoffer att han valt ut henne med motivet av att plåga vita, genom att säga “That’s for 400 years of slavery you bitch”(Barchenger 2017/05/25). Eller incidenten när Mzukisi Gaba, makthavare i sydafrikanska regeringspartiet, sagt att ”When Mandela dies we will kill you whites like flies”. Tillfället när en numera avliden Sydafrikansk politiker vid namnet Peter Mokaba sagt ”Kill the Boer [white South African minority]– Kill the Farmer”. Samt där en annan Sydafrikansk politiker yttrade sig att ”Stealing from whites is not a crime” (R3ndi3r/Renaldo Gouws 2012/05/07). Eller fallet där två mördare sa till en rasblandad kvinna som försökte skydda sin vita man, att de enbart mördade vita. (Daley 1998). Då skulle alla förnuftiga personer med rätta påpeka att ”men de där är ju enskilda fall. Man kan inte härleda globala eller ens nationella mönster från en lista med enskilda fall”. Exakt samma kritik kan ges till Ghebils tes, just för att illustrera detta tog jag mig tid att lista fler och allvarligare exempel än hon presenterade.
_
Även om vi skulle godta att hennes anekdoter påvisade ett förtryck, får vi ha i åtanke att de alla är utländska fall. Att hävda att de påvisar ett mönster som måste gälla i Sverige, blir lika ogrundat som om jag skulle citera journalisten Joshua Hammers sammanfattning av de vitas situation i Afrika: ”Those whites who remain in Africa today dwell in a state of uncertainty, […] burdened by the knowledge that they serve as convenient scapegoats for African demagogues seeking to turn racial resentment into power.” (Hammers ingen angivet publiceringsdatum, inläst 2019/01/31). För att sedan använda detta som belägg för att vita i Sverige skulle leva i osäkerhet med överhängande risk att förföljas av staten baserat på deras etnicitet.

_
Gällande hennes exempel är Erik van der Heeg svar på dessa värda att återge:

För att bevisa förtrycket mot svarta människor med dreadlocks lyfter hon fram tre incidenter, varav ingen inträffat i Sverige.

Det märkliga är att det i samtliga fall handlar om barn i England och USA, vilkas frisyrer brutit mot de speciella regler som deras skolor har haft vad gäller klädsel, hårstil, etc. Det handlar alltså inte om samhället i stort, utan om separata miljöer med sina mycket speciella koder. Men konstigheterna slutar inte där.

Det första fallet handlar om tolvårige Chikayzea Flanders på en pojkskola i Fulham. Skolledningen gav honom uppmaningen att gå och klippa sig eller också bli avstängd. Vad Ghebil inte berättar är att familjen Flanders då gick till domstol och åberopade religiös diskriminering eftersom pojken var rastafarier. Familjen fick rätt och pojken får nu se ut som han vill. Skolan kan tvinga alla andra elever att klippa sig, men inte Chikayzea eftersom just hans dreadlocks numera är skyddade genom lagen om religionsfrihet.

Fall nummer två handlar om lilla Faith Fennidy, elva år. Enligt Ghebil blev hon avstängd på grund av sina flätor, men det var inte riktigt vad som hände. Fennidy hotades aldrig med avstängning från den katolska flickskolan i Louisiana på grund av att hon hade dreadlocks, utan för att hon hade hårförlängningar. I skolans regler stipuleras nämligen att eleverna måste ha ”naturligt hår”, det vill säga att det råder förbud mot ”förlängningar och peruker”. Dessa regler drabbar alltså ingen specifik etnisk grupp eller människoras, utan samtliga personer vilkas hår inte är naturligt.

Ghibils tredje exempel handlar om sjuåriga Tiana Parker vid Deborah Brown Community School i Oklahoma. Denna skola har förvisso mycket tydliga regler mot vissa frisyrer. I reglementet står uttryckligen: ”Hairstyles such as dreadlocks, afros and other faddish styles are unacceptable”. Men vad den ”kreativa skribenten” inte låter oss veta är att denna skola är lite speciell. Det är en institution som drivs av en i huvudsak afroamerikansk skolledning till förmån för svarta barn från problemområden. Syftet är att hjälpa dem att komma ifråga för högre utbildning och detta görs med mycket goda resultat, bland annat genom den strikta disciplin man lägger sig vinn om att eleverna skall omfatta.

Nisbit Ghebils samtliga exempel på strukturell diskriminering faller alltså på hälleberget: i ett fall är dreadlocksen faktiskt grundlagsskyddade, i det andra gäller konflikten något helt annat och i det tredje handlar frisyrförbudet om svarta människors egna önskemål i sin egen miljö. Inte mycket till ”kolonialt förtryck” där alltså.

(Heeg 2019/01/30)

_
Det är alltså inte enbart anekdotisk bevisföring, utan de nyttjas missledande anekdoter där relevant information exkluderas. Detta är antigen mycket klantigt, eller medvetet oärligt.
_
Ghebil påvisar en kraftigt brist på empati i artikeln, där hon säger följande  gällande att en vit man (Johan Norberg) vågade yttra sig i frågan:”För övrigt kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att det gång på gång är den som har minst med ämnet att göra som ständigt skriker ut sina åsikter högst.” (Ghebil 2018/01/30). Norberg är som vit just en av de som påverkas, då Ghebil försöker etablera en ny etik som dominant, som ska till att begränsa vitas frisyrer (och troligen mycket annat). Om hon hade en normal nivå av empati, hade hon insett att det är fullt naturligt för de som ska till att begränsas av moralister att säga ifrån.
_
Studenten Cory Goldstein blev anfallen av en främmande kvinna, just för att han var vit och bar dreads (Boult 2016). Alla vita som inte vill anfallas av främlingar för att de bär frisyrer, kläder eller annat som moralister godtyckligt bestämt är förvägrat vissa raser – har därmed ett naturligt intresse av att säga ifrån när Ghebil driver teser om att upprätta rasbetingad klädkod. Det är för övrigt inte bara vita som riskerar att lida av att normer som förbjuder kulturell appropriation . Likatänkande till Ghebil skambelägger den svarta artisten Beyoncé för hennes klädval, då denna påstås utgöra kulturell appropriation (Horton 2016). Det finns ingen meningsfull skillnad mellan de som säger åt Beyoncé eller andra svarta kvinnor ”klä dig inte så, du kulturellt approprierar” och de som säger ”klä dig inte så, det är slampigt/det är ghetto-aktigt”. I bägge fallen blir resultatet att svarta kvinnor skambeläggs för hur de väljer att klä sig. Ghebil utgör därmed inte en allierad till svarta kvinnor, utan någon som vill expandera moralisternas begränsade av dessa.
_
Det faktum att Ghebil idiotförklarar alla som inte håller med henne, och beklagar sig över hur jobbigt det är att behöva förklara det uppenbara, gör hennes pinsamma eskapad ännu ljuvligare. Eftersom hon inte kunde framföra något övertygande eller ens begripligt (och tvingades utelämna viktig information bakom sina exempel för att överhuvudtaget har något att säga), var sanningen hon ville belysa tydligen inte särskilt uppenbart. Det eller så är Ghebil inte särskilt begåvad. Och ja jag vet att hennes tes kan styrkas med resonemang som vilar på mikroaggressioner, men antigen för att Ghebil inte kände till denna möjlighet eller visste om hur svagt beläggen för mikroaggressioner är (Lilienfeld och Nagai) – så valde hon att avstå från den taktiken.
_
Källor:
Ingen angiven författare (2017/02/10) ”Suspects plead not guilty to Facebook Live attack on mentally desabled man” New York Post.
_
Länk:https://nypost.com/2017/02/10/suspects-plead-not-guilty-to-facebook-live-attack-on-mentally-disabled-man/
_
Barchenger, Stacey (2017/05/25) ”Cory Batey sentenced to 15 years in Vanderbilt rape case” Tennessean.
_
Länk:https://eu.tennessean.com/story/news/2016/07/14/cory-batey-faces-least-15-years-friday-sentencing/86953944/
_
Boult, Adam (2016) ”Black woman attacks dreadlocked white man over ‘cultural appropriation'” The Telegraph
_
Länk:https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/12207152/Black-woman-attacks-dreadlocked-white-man-over-cultural-appropriation.html
_
Daley, Suzanne (1998) ”Rural White South Africa: Afraid, and Armed” New York Times
_
Länk:https://www.nytimes.com/1998/07/16/world/rural-white-south-africa-afraid-and-armed.html
_
Ghebil, Nisrit (2018/01/30) ”Därför ska du inte ha dreads, Amanda Lind” Aftonbladet.
_
Länk:https://www.aftonbladet.se/debatt/a/ngE92d/darfor-ska-du-inte-ha-dreads-amanda-lind
_
Ghebil, Nisrit  (2017/03/23) ”Samhället ska inte bestämma hur kvinnor ser ut” SVT
_
Länk:https://www.svt.se/opinion/nisrit-ghebil-om-kladsel
_

Hammer, Joshua (ingen angivet publiceringsdatum, inläst 2019/01/31)(Almost) Out of Africa: The White Tribes World Affairs Journal

_
Heeg, Erik van der (2019/01/30) ”Gästinlägg: Lögn, förbannad lögn och Nisrit Ghebil, kreativ skribent” Heberlins Etik.
_
Länk:https://annheberlein.com/2019/01/30/gastinlagg-logn-forbannad-logn-och-nisbit-ghebil-kreativ-skribent/
_

Lilienfeld, Scott (2017). ”Microaggressions — Strong Claims, Inadequate Evidence”. Perspectives on Psychological Science. Volym 12 , numer 1. Sida 138–169.
_
Länk: http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/1745691616659391?journalCode=ppsa
_
Nagai, Althea (March 29, 2017). ”The Pseudo-Science of Microaggressions”. National Association of Scholars.
_
_
R3ndi3r/Renaldo Gouws (2012/05/07) ”South Africa – Where Racism Seems One Sided.” news24.

Åsa Romsons tårar: Invandringsfrågan ligger bortom förnuftet

Bilden kan innehålla: mem och text
På tal om lustiga slumpar, migrationsverket proklamerade att Sverige nu skulle få Europas generösaste anhöriginvandringspolitik, detta annonseras samma dag som gränspolisen larmar till justitiedepartementet att gränserna inte kan kontrolleras alls.[1]
_
Någon i C, MP och L som skulle vara betydligt smartare än deras partiledare, i andra ord minst hälften så smart som en normalbegåvad guldfisk, skulle kunna slås av tanken:
”vänta nu, som en del av januariöverenskommelsen ingick ju rätten till generösare familjeåterföring? Men en sådan reform blir ju mer eller mindre meningslös så länge de yttre gränserna inte kan upprätthållas? Den nationella chefen för gränspolisen Patrik Engström räknar med att det kan ta upp till ta upp till fem år att åtgärda gränskontrollernas problem[2], vi skulle ju hinna med ett nytt riksdagsval dessförinnan, vi kunde ha krävt familjeåterföring då och inte behövt bytt bort annat i gengäld samt fått en regering lättare. Och för övrigt, begränsningen av familjeåterföreningen uppkom ju som reaktion på flyktingkrisen, om man tar bort den regeln blir inte de som att slänga ett paraply mitt i ösregn bara för att man hunnit torkat under perioden man hade det uppfällt?”
_
Under flyktingkrisen belastades Sverige till en sådan grad att utlandsbiståndet fick skäras i[3], de som kommer drabbas hårdast av flyktingkrisen 2.0 kommer därmed troligen inte vara svenskar. Denna ändring kring familjeåterförening kanske framstår som ett litet tillskott, men vi får komma ihåg att åtstramningarna efter flyktingkrisen i praktiken handlade om att sänka en historiskt väldigt hög volym, till en fortfarande hög men inte lika alarmerande volym. För att citera den kristna tidningen Världen Idag:s sammanfattningen av siffrorna (uppskattning från innan de generösare anhörighetsinvandringsreglerna infördes):
_
”Antalet personer som förväntas söka asyl i Sverige [2018] är 23 000, men antalet nyanlända som beräknas anvisas till de svenska kommunerna är drygt 46 000. Det är dubbelt så många som snittet under tioårsperioden 2005–2014, och fem gånger så många som snittet under tioårsperioden 1995–2004. […] 2019–2021 beräknas mer än 30 000 nyanlända per år anvisas. Det innebär att Sverige beräknas ta emot närapå 218 000 migranter under en femårsperiod. Tittar man endast på prognosen för de nästkommande tre åren är siffran drygt 103 000.
Därtill tillkommer arbetskraftsinvandrare och personer som kommer hit för att studera.
Dessutom är det många av dem som får avslag på sin asylansökan som ‘går under jorden’ och stannar i Sverige. Exakt hur många detta rör sig om är svårt att veta, men enligt Migrationsverkets prognos kommer närmare 10 000 av dem som har fått avslag på sin asylansökan i år att ‘avvika’. Världen idag vänder sig till migrationsminister Heléne Fritzon (S) för att höra hur Sverige ska klara att ta emot över hundra tusen nyanlända de närmsta åren, men hon avböjer från att svara på frågorna.” [4]
_
Det krävs knappast Sherlock Holmes för att inse att något är lite underligt med hur Sverige förhåller sig till invandringspolitik. Åsa Romson höll presskonferens där hon grät i TV, för att dessa milda (och i hög grad verkningslösa) begränsningar skulle införas. Samtidigt som inga offentliga tårar eller annan fanfar hölls för att utlandsbiståndet skulle skäras i. Detta trots att alla förstår att de som nekas inträde till Sverige vid danska gränsen inte kommer dö på plats till följd, de har det svårt men kan söka lyckan i andra länder. Medan de som lever i u-länder på utländskt finansierad mat, medicin och vatten, mycket väl kan avlida till följd.
_
För att citera SVT:s reportage i frågan: ”För varje ny asylsökande [försvann 2015] 499 kronor per dygn från biståndsbudgeten. Hjälporganisationer är skarpt kritiska mot att biståndsbudgeten åderlåts. […] 499 kronor är mycket pengar i biståndssammanhang. Priset för Röda Korsets matpaket, som räcker i en hel månad för en flyktingfamilj i Syriens närområde, ligger på 385 kronor. Ett vaccinationspaket för 20 barn i Afghanistan kostar 106 kronor.” [5]
_
I övrigt, kan du dra dig till minne något tillfälle utöver begravningar, minnesstunder, politikermord eller terrorattentat där en politiker gråtit offentligt? Jag kommer själv inte ett enda tillfälle där någon policyförändring lett till en sådan reaktion. Inte när sjukvården behövde dras åt till den grad att barnet Matilda som inte kunde andas själv nekades assistans, inte heller när härbärgen tvingades stängas ner. Enda tillfället jag överhuvudtaget kan dra mig till minnet en politiker som gråtit över omöjligheten att genomdriva sin politik, är inte ens svenskt. Utan det var var när en schejk i Saudiarabien grät över risken att en hädare inte skulle avrättas. [6]
_
För att förklara Romsons tårar, och agerandet från vår nuvarande regering, behöver vi nog se bortom rent rationella kalkyler med mål att öka välbefinnandet hos så många individer som möjligt. Här tycks det snarast röra sig om ett tabuu-utbyte. Detta psykologiska fenomen vilar på premissen att människor generellt sett delar upp ting och regler de värderar i två typer. ”Sekulära värderingar” och ”heliga värderingar”, låt inte namnet lura dig, detta gäller både ateistiska världsbilder och religiösa sådana.
_
Det som utmärker heliga värderingar, är att där frångår folk ekonomiska modeller över hur man kan förväntas bete sig. I en studie delade man upp iranska studenter utefter om de värderade en politisk sakfråga som helig eller sekulär, detta gjordes genom att fråga om inställning i frågan och de som svarade att man inte skulle ge sig oavsett kostnad bedömdes de värdera frågan som helig. När studenterna gavs förslag där en politisk lösning kombinerades med en ekonomisk kompensation som plåster på såren. Då blev de som värde frågan som helig, mer motvilliga att acceptera än om samma lösning föreslogs fast utan pengar som bonus. Denna effekt av att reagera negativt på pengar som ett tillägg till lösningen, fanns inte hos de studenter som inte värderade frågan som helig.  Vi människor har i allmänhet stor ovillighet att uppoffra heliga värderingar, de som kan underlätta är om motparten i en förhandling offrar andra saker som ses som heligt – en i studie mättes detta genom att det för palestinska respondenter föreslogs att Israel skulle tillåta flyktingar att återvända till deras hemby (vilket är billigt men principiellt viktigt), samt presenterades för Israeliska respondenter att Palestina erkände Israel som stat (vilket inte kostar något, om vi talar pengar) – dessa motkompensationer gav stark effekt[7].
_
När Romson såg denna nedskärning i utlandsbiståndet, då registrerades det nog för henne bara som siffror på papper. Men när gränserna skulle ”stängas”, då kändes det som om principen om öppenhet uppoffrades. Samma sak rör sig nog i flera av partiledarnas huvud än idag. När de nu gör det lättare att komma till Sverige, då ändrar de inte bara några siffror i kalkyler om volymer, utan de vinner en strid mot främlingsfientlighet i sig.
_
Med detta sagt vågar jag prediktera att vi inte kommer röra oss särskilt mycket i flyktingfrågan. Majoritetsbefolkningen kommer fortsätta ”tycka fel” i ledningsskiktens ögon (den allmänna opinionen om invandring är mycket mindre generös än riksdagsledamöternas) [8]. Den härskande klassen tycks nämligen inte se opinion och den folkvilja den mäter, som en helig värdering. Utan den är högst sekulär, verkar upplevas som något instrumentellt om inte till och med jobbigt. Och det är väldigt svårt att byta bort det heliga för det sekulära, ska nog mycket pengar till för att en modern svensk ska äta upp ett mänskligt lik. Spelar ingen roll om den avlidna önskade bli uppäten, samt att en stor donation till hungrande barn görs som motkompensation som kan rädda flera liv – vissa saker förhandlar man bara inte om. De härskande tycks ha samma attityd gällande generös invandring, om så fan tar dem i processen ska de rädda offentligheten från folkligt inflyttande.
_
[1]
_
Hellberg, Ludde (2019/01/23) ”Migrationsverket: Sverige blir ett av de mest generösa länderna i EU” Expressen
_
Jansson, Malin (2019/01/23) ”Gränspoliser slår larm till regeringen” Hallandsposten.
_
[2]
_
”Den nationella chefen för gränspolisen Patrik Engström, säger att arbetet med gränskontrollerna halkat efter för att Sverige sedan 2000 satsat på andra saker än de yttre gränskontrollerna. Han räknar med att det kommer att ta upp till fem år att åtgärda alla problem.”
_
Granlund, John (2018/10/22) ”Svenska gränskontroller totalsågas av EU” Aftonbladet
_
[3]
Lönnaeus, Olle (2015/10/22) ”Analys: Flyktingkrisen tvingar regeringen att låna och skära i välfärd” Helsingsborgsdagbladet.
_
[4]
_
Andersson, Sara (2018/09/10) ”Prognos: 103 000 migranter till Sveriges kommuner på tre år” Världen Idag.
_
[5]
_
Hambreus, Ulf (2015/10/20) ”Så mycket tas från biståndet för varje ny asylsökande” SVT.
_
[6]
_
Carlsson, David (2018/12/30) ”Hemlösa tvingas bort från härbärge efter nyårsafton” Kvällsposten
_
Länk:https://www.expressen.se/kvallsposten/hemlosa-tvingas-bort-fran-harbarge-efter-nyarsafton/
_
Grill, Marja (2018) ”Med rätt att andas?” SVT.
_
Länk:https://www.svt.se/special/hjartsjuka-matilda-nekas-assistans/
_
”The Saudi information minister tweeted that he had burst into tears when he read Kashgari’s tweets. ‘When I read what he posted, I wept and got very angry that someone in the country of the two holy mosques attacks our Prophet in a manner that does not fit a Muslim …'”
_
Citatet ovan är tagen från Brown, Andrew (2012/02/15) ”The bloodlust faced by the ‘blaspheming’ Saudi journalist” The Guardian.
_
Länk:https://www.theguardian.com/commentisfree/andrewbrown/2012/feb/15/saudi-journalist-hamza-kashgari-tweets
_
”Saudi Sheikh weeping as he demands that Saudi Columnist Hamza Kashgari gets executed” upplagd på youtube
_
Länk:https://www.youtube.com/watch?v=s9kAVlnGMTU&t=7s
_
[7]
_
Waytz, Adam (2010/03/09) ”The Psychology of the Taboo Trade-Off” Scientific American.
_
_
[8]
_
En relativ majoritet (ibland även absolut majoritet) av svenskarna har under längre tid velat minskar flyktingmottagandet i Sverige.
Oscarsson, Henrik Ekengren; och Bergström, Annika (redaktör) (2016) ”SVENSKA TRENDER 1986-2016” SOM-Institutet.
_
Se sida 48.
_
Demker, Marie (2013)”Svensk migrationspolitisk opinion: 1991-2012″ SOM-Institutets temaserie.
Sida 25.
_
Riksdagsledamöter har under längre tid, haft avvikande åsikt i frågan.
Holmberg, Sören ”ÅSIKTSÖVERENSSTÄMMELSE ÄR VIKTIGT” i Karlsson, David (redaktör, 2018) ”Folkets främsta företrädare” Göteborgs Universitet. Se sida 33.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑