”Och det tycker du är ett bra argument” säger hon och skrattar programledaren rakt i ansiktet. Valde i veckan att utan spana in Idévärlden. Kajsa Ekis Ekman gästade och hennes ton var långt ifrån bäst. Som det inledande citat från henne illustrerar så framstod hon lite översittaraktig. Därför såg jag fram emot att se opponenterna ge henne en verbal käftsmäll. Så öppnar opponenterna munnen, och alla Ekmans brister är förlåtna.

Avsnittet handlade om kapitalismen. Vad exakt som menas med detta ord varierar ganska friskt beroende på vilken diskurs (alltså lära, ämne, inriktning etc.) ordet används i. I programmets början så beskriver Ekman kapitalismen i en liten videopresentation. Det låter sammanfattad så här: ”Kapitalismen som utvecklades på 1600-talet går ut på att merparterna av all ekonomisk aktivitet ägs privat, och sker för att skapa vinst åt ägarna. Kapitalismen kallas ofta felaktigt för marknad. Men en marknad är något helt annat. Marknader har funnits i tusentals år; och är helt enkelt platser dit bönder och hantverkare gått för att byta sina varor med varandra […] På en marknad är pengar bara ett medel för att underlätta ett byte. En marknad förklarade Karl Marx på 1800-talet […] fungerar enligt principen:
vara -> pengar -> vara.
V -> P -> V
Man börjar med en vara som man byter mot pengar för att få en annan vara.
Kapitalismen fungerar tvärt om. Pengar -> vara -> ännu mer pengar.
P -> V -> P
Varan är bara ett verktyg för att skapa mer pengar åt kapitalisten. […]
På ett kapitalistisk företag råder heller inte demokrati. Ägaren bestämmer vad som ska producera och hur vi ska arbeta. Och han kan inte röstas bort. ” [1]

Denna definition är inte tagen ur luften utan stämmer i huvudsak överens med beskrivningar som försetts av bland annat ekonomerna Ha-Joon Chang, Richard Wolff och Bo Rothstein. [2]

Trots den tidigt etablerade definitionen, så får man under programmets gång ändå en känsla av att deltagarna talar förbi varandra. Även programledaren känner av detta, och frågar därför långt senare: ”Vad är kapitalismen?”
Varpå Johanna Möllerström svarar: ”Kapitalism är marknadsekonomi och frihet […] att man får välja vad man jobbar med, att man har avtalsfrihet. Dom sakerna”

Satt Möllerström med ludd i öronen under programmets intro? Jag förnekar inte att den definitionen av kapitalism används inom visa diskurser, men det var uppenbarligen inte den definition Ekman etablerade i programmets början. Ekman utgör ändå ”veckans teoretiker”, d.v.s den vars idéer som Möllerström ska opponera på. Hade Möllerström varit student och opponerat på en uppsats där kapitalism definierades utefter Ekmans linje, för att sedan själv utgå från en annan definition, då hade professorn gett henne en mycket sur blick och sedan knivhuggit henne i matsalen (tror jag i alla fall, tittade mycket på fängelseserier under studieåren så kan ha blandat ihop visa saker). Min poäng är att beteendet är under studentnivå.

Mattias Svensson vill inte riktigt vara lika oartig utan svarar istället: ”[Kapitalism är] det samhällssystem som följer av vissa spelregler så som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet och rätten att göra frivilliga avtal med andra.” Han svarar alltså inte vad kapitalismen egentligen är, utan beskriver bara vad förutsättningarna som genererar kapitalismen är, grabben kanske också har ludd i öronen. Från detta lite lätt undvikande svar så får vi utgå från att Svensson erkänner att kapitalismen innebär det Ekman definierar det som. Alltså en marknadsekonomi där merparten av verksamheterna ägs privat och styrs odemokratiskt i syftet att generera vinst åt ägarna. Men att detta utfall är en oundviklig följd av ett fritt samhälle med marknadsekonomi.

För att förstärka detta resonemang tar Svensson upp det faktum att människor inte lynchas på öppen gata om dom avstår från att jobba åtta timmar om dagen och lägga alla sina pengar på nymodigheter. Man har ett visst utrymme att leva icke kapitalistiskt, men människor väljer i hög grad att inte göra det. Det stämmer förstås att folk söker oftare 8 timmar jobb hos aktiebolag än dom bildar personalkooperativ (personalkooperativ är verksamheter som ägs av de anställda och styrs demokratiskt av dessa) samt att människor gärna köper saker och ting frekvent (mig själv inkluderat, lägger ingen moralisk värdering i detta) istället för att spara pengar i syftet att kunna jobba så lite som möjligt. Då är debatten över, så fiffigt. För folk har ju alltid varit exakt som moderna människor och kommer alltid vara det, och kapitalismen växte ju fram ur marknaden av sig själv, eller? Svensson har nog ludd i hjärnan också.
Låt oss titta lite bakåt i tiden på några exempel när modern kapitalism ersatte andra system (eller i alla fall expanderade kraftigt).

När slaveriet avskaffades på Jamaica så ställdes den vita överklassen inför ett problem, hur skulle man få de fattiga svarta att jobba åt dom. Överklassen som tidigare levt i lyx på slavarnas långa slit riskerades att omges av massor av fria män som arbetade enbart så lite de behövde, och på så sätt beröva överklassen en del av deras skyhöga status och överflöd. Genom regerings åtgärder hindrades slavar från att införskaffa marken de behövde för att bli självförsörjande. Det genomfördes även planer för att skapa ”artificiella begär” hos den fria befolkningen. Det som tidigare setts som överflöd eller lyx, skulle de före detta slavarna lära sig se som nödvändighet. Så att de till följd av bristande kontroll över produktionsmedlen och allt mer växande begär, underställde sig överklassen som anställda under många och långa timmar. På detta vis kunde ”slaveriets oligarker” övergå till att bilda en ”naturlig överklass”. [3]

I Sydamerika så upptäckte överklassen samma problem under det tidiga 1900-talet gällande den breda massan av bönder. Dessa bönder kunde försörja sig själva och valde att ”arbeta [för andra] enbart när de tvingades till det och det var inte ofta, för landet gav dom det lilla dom behövde” för att citera en historiker för ett amerikanskt storbolag med intresse i landet.
Hur löstes detta? Jo genom marknadsföring så skapade man nya begär som drev folket i arbete. Samma historiker glädja sig över framgången med att driva folk in i mera arbete med marknadsföring, men anmärkte att tekniken ofta drevs för långt. [4]

Ett annat fall skedde i USA kring Cherokeeindianerna. Dessa bodde i eget reservat efter egna seder. Cherokeerna erkändes av den utomstående vita överklassen ha skapat ett samhälle med många önskvärda egenskaper, däribland utvecklandet av republikanska principer, de hade uppnått en framgångsrik nivå av produktion samtidigt som befolkning lyckats behålla en bekväm levnadsstandard, en hög grad av läskunnighet och hög grad av ”civilisation och upplysning”. Dom jämfördes med britterna och ansågs ha nått lika långt som britterna nått på femhundra år, under enbart etthundra år. En dåvarande auktoritet i frågan om minoriteterna konstaterade att ingen familj saknade ett hem, och att de byggde sina egna skolor och sjukhus.
Cherokeeindianernas samhälle innehöll dock en fatal brist. De ägde marken gemensamt. Deras djupgående kollektivism bedömdes skapa en samhällsmiljö där det ”saknades egoism”. Denna kollektivism bedömdes av de vita kapitalisterna var inkompatibel med ytterligare samhällsutveckling. Med detta resonemang rättfärdigade den vita överklassen att påtvinga reservatet privat ägande av land, och att göra indianerna hemlösa samt sätta dom i fattigdom. För deras egna bästa förstås. [5]

Dessa är några exempel på ett allmänt mönster. Mönstret är att kapitalismen har inte uppnått suveränitet av den fria marknaden egna mekanismer, utan folk har drivits in i arbete åt kapitalister genom att göras fattiga och genom att fostras av kapitalistkontrollerad media till att få nya begär. För att citera adelsmannen Arthur Young: ”Alla förutom en idiot, vet att de lägre klasserna måste hållas fattiga för att de ska vara arbetsvilliga”. Han tillade att om bönderna inte berövades mark, så kunde de försörja sig själva och då kunde inte överklassen slå mynt av att anställa dom suga ut deras svett. [6]

Arthur och hans likar var inte nojiga som såg ett hot i att folk utan tvång och konstlade förhållanden kunde tänkas avvisa kapitalismen. Stamfolken i världen arbetar inte utefter målet att ge en ägare eller annan ledare vinst, utan delar på ansvar genom likvärdigt samarbete och delar i hög grad även på arbetets frukter. [7] Det är inte ens alla stamfolk som har något som kan kallas marknad. I flera samhällen så arbetar de utefter ”gåvoekonomier”. I dessa så drivs transaktioner inte av ekonomisk kalkyl primärt, utan av välvilja, ömsesidigt respekt och hoppet om att skapa en vilja att besvara gåvan man just gett. I dessa samhällen skulle kapitalismens som system uppfattas motbjudande. [8] Så människan är långt ifrån kapitalistisk av sig själv.
Det finns flertal olika exempel. Man kan tjata sig röd i ansiktet. Jag rekommenderar Roland Paulsens och Kevin Carsons verk för en sammanfattning av den moderna kapitalismens
framväxt. [9]

Om Svensson någon gång i livet öppnar en historiebok som inte är utgiven av Timbro, så kommer han nog känna igen sig i Kevin Carsons beskrivning att: ”Kapitalismen har inte skapats av den fria marknaden. Kapitalismen har grundats av ett rån lika massivt som feodalismen. Det har upprätthållits fram tills nu via kontinuerligt statligt ingripande i syfte att skydda dess system av privilegier, utan detta ingripande vore systemets fortlevnad otänkbar.” [10]

Denna antikapitalistiska läggning hos allmänhetens beteende är heller inte död och begraven för alltid. Under katastrofer kraftiga nog för att få samhällets ordinarie system och regler att kollapsa, så tros oftast människan bli ond och irrationell. Det som faktiskt sker är istället raka motsatsen. Generellt sett så kastar folk ifrån sig kapitalistiska roller av tjänare och herre, eller vinstdrivande entreprenör och prispressande kund. Istället börjar folk samarbeta på jämlik basis, där inte ägarnas intressen ses till utan där allas intressen bevaras. Som författaren Rebecca Solnit uttrycker det så har vi en förmåga att ”fabriksåterställas” bort från det nuvarande systemet. [11]

Moderna exempel på statligt ingripande till kapitalisternas fördel, vilket bevarar systemet från marknadens naturliga utveckling, utgörs bland annat av artificiellt upprätthållen arbetslöshet, d.v.s NAIRU [12]

Ett exempel på att kapitalismen bevarar privilegier, istället för att enbart effektivisera värdeneutralt, illustreras med att titta på företagsstyrelser. Företag med kvinnlig närvaro i styrelsen bättre än andra företag. Det är möjligt att vi alla skulle ha en effektivare ekonomi om den ekonomiska eliten inte var dominerad av män. Trots detta låses kvinnor ute. [13] Privilegier får gå före profit.

Även om man erkänner att dessa statliga intrång är kapitalismens moder istället för: ”spelregler så som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet och rätten att göra frivilliga avtal med andra”, samt erkänner att systemet primärt bevarar privilegier, så kan man ändå mena att slutprodukten är önskvärd.
Möllerström uttrycker att vi har det ju trevligt nu, vore tråkigt om kapitalismen skulle försvinna för då skulle sådant som penicillin kanske inte finnas tillgängligt. Penicillin kanske hon inte borde ha tagit som exempel. Då agerande navigerat efter ägarnas vinstintressen hos medicinska bolag. Anses ha bidragit till ökad framväxt av penicillinresistenta bakterier. [14]

Hennes poäng kvarstår dock. Frågan är, kan man avskaffa kapitalism utan att hela ekonomin rämnar? Här pekar ofta folk mot Sovjet för att ha bra exempel på misslyckande. Eftersom Sovjet var fruktansvärt förtryckande politiskt, så är det ändå inte värt att ha som förebild även om det vore beundransvärt ekonomiskt (vilket det heller inte var). Om vi återigen tittar bakåt historiskt så kan vi se till ett annat exempel som är mer lämpligt. För att citera en dokumentär om delarna av spanska inbördeskriget där anarkism tog över landet
(anarkism inte i meningen av förespråkande laglöshet, utan i meningen av att förespråka minimaliseringen eller utrotande av orättfärdiga hierarkier, kapitalismen och orättvisor): ”Här [de anarkistiska delarna av Spanien] fungerar anarkosyndikalismen. Alla former av onödig byråkrati avskaffas. Beslut fattas i samråd, uppgifterna utförs gemensamt och produktionsmedlen är kollektiviserade. Katalonien är Spaniens ledande industriregion och mer än 75 procent av företagen här är självstyrda [självstyrda=demokratiskt styrda av de anställda] Spårvagnar och bussar, restauranger, bagerier och slakterier, textil- och läderbranscherna: Både små och stora företag styrs nu kollektivt utan att produktionen eller avkastningen försämras.” [15]
Så det är alls inte självklart att vi får det ”som i Sovjet” som programledaren uttrycker det, bara för att vi försöker förändra ekonomin.

Om du levde i Kuba och förespråkade att avskaffa planekonomin och någon sa: ”Men vi vill väl inte ha det som i Haiti” skulle du nog finna det irriterande att personen direkt åberopar skräckexempel istället för att fokusera på förbättringsområdena i det befintliga systemet. Ekman blir även märkbart frustrerad gällande detta under programmets gång. Hon ber folk hålla sig till ämnet. Istället för att bejaka denna önskan från Ekman tas istället upp hur odemokratiskt och ofritt östblocket varit. Detta är synd, vi kan nog lär mer av att granska våra egna förbättringsområden istället för att prata om hur misslyckad andra är. Vill man prata om demokrati så kan det vara nyttigt att se till hur den politiska demokratin i kapitalistiska länder bromsas in av kapitalismen, där storkapitalister håller undan investeringar fram tills politiker erbjuder de policys som överklassen önskar. För att inte alla om hur kapitalister ibland annat USA tagit sig rätten att bestämma vilka de anställda får umgås med på fritiden, spela in när deras anställda urinerar (alltså under drogtester) avskeda dom utifall de dricker privat (om nu arbetsgivaren råkar tycka att detta är syndigt) och tonvis med andra intrång på den personliga friheten. [16] Hade detta skett på arbetsplatser i Kuba eller Sovjet (vars ekonomiska system inte heller är värda att försvara) så skulle det tas upp ständigt som exempel på förtryck, men när det sker i andra länder förtigs det av måttfull kapitalistförsvarare och lovordas av radikal sådana som nya höjder av frihet. Även om det nuvarande systemet kan samexistera med viss nivå av personlig frihet och politisk demokrati, så verkar det samtidigt utgöra ett tak för hur långt dessa kan nå. Detta valdes att inte diskuteras i programmet.

Svensson framför istället bland annat idén att alla alltid går i vinst av handelstransaktioner. Han tar upp exemplet på när du går och handlar, att både du och grossisten har gått med vinst av transaktionen.

Det låter som om Svensson fått en stroke först, uppenbarligen kan jag inte har köpt bröd till sådant underpris att jag vinner på affären, samtidigt som försäljaren sålt med en vinstmarginal. Detta är rent matematiskt omöjligt. Det Svensson hänvisar till är förstås en värdekalkyl som utgår från den subjektiva värdeteorin. Alltså tanken att värde inte kan talas om i avskilt ekonomiska termer, annat än som personliga upplevelser, önskningar och uppfattningar. I enlighet med denna värdeteori, så är alla frivilliga transaktioner alltid vinstaffärer för bägge parter. Då den som säljer något, värderar det den säljer mindre än det den får i transaktionen, och vise versa (jag ville ju ha brödet mer än jag ville ha kvar pengarna, och säljaren ville ha pengarna mer än han ville ha kvar brödet, så bägge har något de värderar mer än det tidigare).

Jag blev ärligt talat så arg över detta att jag gav ut ett primalskrik (mina grannar tror nog Fred Flynta sover över). Verkligheten går förstås att analysera i enlighet med subjektiva värdeteorin, frågan för att utvärdera dess vetenskapliga och filosofiska meriter, är att fundera över hur pass begriplig fenomen blir av denna tankekonstruktion och vilka matnyttiga slutsatser som kan nås.

Tänk dig att du ramlat ner i en tom brun och fallet bryter bägge benen på dig. Du tappar först medvetandet, efter okänd tid så vaknar du upp och märker att mycket blod har förlorats. Du är rädd för att dö där nere. Du skriker så högt du kan, men brunnen ligger långt ut i ödemarken, sannolikt finns ingen nära nog att höra. Så svarar ändå en röst. En främling tittar ner i brunnen, han har redskap för att hjälpa dig upp och vårda dina sår. Med med visa krav. Han har en bankapp på sin mobil, kräver att få dina bankuppgifter så att han kan logga in på din internetbank och överföra allt du äger till hans konto. Om detta inte görs så kommer han låta dig ligga kvar där nere och dö. Om du samtycker till detta, skulle du säga att du tjänat på transaktionen? Om du finner detta scenario allt för konstlat, låt oss ta ett exempel ur verkligheten. Knarkaren Mårten har beskrivits hur sprutnarkotika skadar kroppen, att: ”tillslut blir man sprutberoende. Och skjutande funkar inte hur mycket som helst, för venerna kloggar igen. Jag har vänner som blivit av med både armar, fingrar och ben. Jag har bara haft tur liksom. Jag får fortfarande slå ner blodet i armen ibland. ”[17]

Skulle du säga att både knarklangaren och den sprutberoende Mårten tjänar på sin transaktion, där Mårten tvingas av beroende att sakta men säkert stympa sig själv. Det ska tilläggas att heroinberoende individer (så som Mårten) måste ta knark för att inte få abstinens, ett tillstånd där kroppen insjuknar utan heroinet och som utmärks av bland annat okontrollerade diarréer, spyor, feberfrossor, kramper och ångestattacker. För att återigen citera Mårten: ”Man vill bara ta livet av sig. Så fort nålen är ur armen är stressen där. För om fem timmar börjar helvetet igen.” [18] Om man anammar den subjektiva värdeteorin så finns det inget skäl att begränsa marknaden kring tunga droger, vi kan ju inte som kollektiv göra några värdeuttalande. Vem är jag att säga att det är bättre att ha en hel och frisk kropp framför att vara sjuklig, beroende och stympad?

Så vitt vi vet så finns inga objektiva svar på värdefrågor, det finns dock intersubjektiva svar, i andra ord värderingar som genomströmmar närmast alla av oss och dessutom är djupt rotade. Med intersubjektiva värderingar menar jag alltså inte ytliga, trendkänsliga eller svaga preferenser. Så jag skulle inte säga att det är en intersubjektiv värdering att ogilla Beyoncé bara för att dom flesta gör det. Utan med intersubjektiva värderingar menar jag snarare sådant som att de flesta ogillar att få fingernaglarna utdragna och därför bör alla ges rätten att slippa detta. Det är baserat på dessa intersubjektiva värderingar vi förbjuder sådant som handel i tunga droger (sen är det en annan diskussion om själva konsumtion eller bara försäljningen ska vara olaglig, även de som vill se tunga droger legaliserat brukar erkänna att verksamheten är skadlig istället för win-win för de inblandande).

Detta är relevant till det Johanna Möllerström sa i programet. Ekman tar upp fall i Sydamerika där människor dragits in i skuldspiraler som är närmast omöjliga att ta sig ur. Möllerström tar illa vid sig av detta försvarande av fattiga människor rätt till en dräglig tillvaro. Hon menar att man inte kan ifrågasätta val, för att citera: ”Det är ett bra exempel på skillnaden i människosyn. Att i den världen då ses dom människorna som att dom blir lurade att göra någonting. Dom val dom fattar är inte riktiga, det dom väljer att göra är inte riktigt. Ja du väljer att jobba men du väljer det inte egentligen. Det var precis så dom sa i Östberlin. Folk tror att dom vill vara i Västtyskland, men egentligen vill dom inte det. Därför bygger vi upp den här muren. […] Konsekvenser av val, jag tycker att människor är vuxna och får välja själva. […] Jag anser ändå att människor är kapabla att fatta beslut. Det människor gör och vill ska respekteras.”

Det är en etisk självklarhet att människors val inte kan köras över godtyckligt eller att aktiviteter lättvindigt ska förbjudas i sin helhet. Ekman diskuterade dock inte att förbjuda tonåringar från att skaffa fula tatueringar, hon talade om att underreglerade lånemarknader satte folk i situationer de inte förstod att dom samtyckt till. Ekman gör motsvarigheten till att begära att tatueringsnålar ska leva upp till säkerhetskrav och tatuerar inte ska få gå till jobbet höga som hus, hon förespråkar säkerhetsregleringar som ska minimilasera antalet människor som kommer hamna i situationer de ångrar tack vare trasig utrustning, otur, eget bristande ansvar eller oseriösa proffs. Visst kommer det alltid finnas folk som ville få en blomma tatuerad i ansiktet och istället råkar få något som liknar en högst privat del av den manliga anatomin, precis som de alltid kommer finnas folk som tar lån de inte kan betala tillbaks. Diskussionen handlar inte om verksamheten ska avskaffas helt, utan vart begränsningen av legitima transaktioner i motsatt till otillåtna sådana ska sättas.

Sådana som Möllerström och Svensson vill gärna tala i banor om frihet, att avvikelse från kapitalism är farligt. Att man bara ska låta marknaden vara, och ge individen friheten att samtycka till allt. Det finns dock redan gränser, det kommer alltid finnas. Där i ligger Svensson och Möllerströms stora hycklande. De är förespråkare av minst lika mycket regler och kontroll som Ekman, skillnaden ligger i att dom vill ha kvar ett regelverk som skyddar en specifik grupps intressen, alltså kapitalistklassen, framför alla andras. Vore de ärliga marknadsförespråkare som verkligen ville låta marknaden vara helt fri från intrång, då skulle dom i likhet med kapitalistförsvaren Walter Block förespråka att legalisera slaveriet. Att inte låta folk sälja sig som slavar är ju en form av förmynderi, och oförenligt med logiken som används för att försvara ojämlikheterna som kapitalismen genererar. [19]

Här kan man vilja protestera och säga att Möllerström och Svensson inte försvarar slaveri, utan kapitalism. Detta stämmer. Deras argument för att försvara kapitalismen, kan dock precis lika väl appliceras på att försvara att tillåta folk att sälja sig till slaveri (det är precis detta Block gör, helt icke ironiskt ska tillägas). Så detta argument är så pass ospecifikt att det inte är till någon nytta, eller i alla fall inte ensamt kan ge ett fenomen existensberättigande. Som ekonomen Ha Joon-Chang påpekar så förutsätter alla marknader regleringar. Vad som får säljas och av vilka (vi tillåter till exempel inte barn att sälja sitt arbete till andra) styrs av regler. Dessa regler karaktäriserar sedan hela marknaden. [20]

Det är inte absurt att ta in exemplet av barn i frågan om begränsningar. Barnarbete är
fortfarande en del av verkligheten i stora delar av världen. Den kapitalistförespråkande amerikanska presidentkandidaten Mary J. Ruwart anser att modern lagstiftning mot barnarbete är ett naturvidrigt intrång på marknaden. Hon anser till och med att barn ska tillåtas delta pornografi för att tjäna uppehälle. För att citera Ruwart direkt: ”Children who willingly participate in sexual acts have the right to make that decision as well, even if it’s distasteful to us personally […] When we outlaw child pornography, the prices paid for child performers rise, increasing the incentives for parents to use children against their will.”[21]

Återigen ett exempel på att man kan försvara vad som helst genom att bara ropa ”frihet!”. Valmöjligheten måste sättas i ett sammanhang. Att ”tillåta” barn att delta i pornografi, är ingen reell frihet. Det är istället en frihet för barn att inte behöva nyttjas för sexuella syften. I alla fall inte om ordet frihet ges någon som helst meningsfull innebörd. Jag skulle mena att definieras frihet någorlunda rimligt, så blir kapitalismen som system djupt problematiskt. Det är synd att detta problem inte diskuterades i programmet, att opponenterna valde att diskutera något annat än Ekman presenterade som kvällens ämne.

[1]

Ekman, Kajsa Ekis (2017/02/13) ”Kapitalismen är ohållbar ” ur Idévärlden producerat av SVT.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=H-Ey86bTuVc&t=6s

[2]

”So what is the capitalist economy, or capitalism? It is an economy in which production is organized in pursuit of profit rather than for own consumption (as in subsistence farming, where you grow your own food) or for political obligation (as in feudal or socialist economies, where political authorities, respectively aristocrats and the central planning authority, tell you what to produce) […] Capitalism is organized by capitalists, or those who own capital goods. Capital goods are also known as the means of production and refer to durable inputs into the production process (for example, machines, but not, say raw materials). In everyday usage, we also use the term ‘capital’ for the money invested in a business venture. Capitalist own the means of production either directly or, more commonly these days, indirectly by owning shares (or stock) in a company – that is, proportional claims on the total value of the company – that owns those means of production.”

Citatet ovan är tagen ur Chang, Ha-Joon (2015 storpocketutgåva {ursprungligen utgiven 2014}) ”Economics: The user’s guide” utgiven av Bloomsbury Press. Se sida 27.

”detta system som vi kallar kapitalism, och som innebär att de som står för kapitalinsatsen i produktion också innehar den avgörande makten i företagen”

Citerat från Rothstein, Bo. (2012, redaktör) ”Tillsammans: En fungerande ekonomisk demokrati” utgiven av SNS Förlag. Se kapitel 1 (av Bo Rothstein) ”Ekonomisk demokrati?” sida 14.

”In short, private property and markets do not provide us with a clear demacration between capitalism and, for exampel, slavery and feudalism as economic systems. Nor do we get much further if we try to deal with this problem by invoking ‘freedom’. […] Among the problems with this definition is the fact that, under capitalism, wage workers are not free (other than formally, legalistically) because to live even minimally, they must work for others. They must sell their labor power to those who own the means of production in order to survive. Because of these and many other difficulties, i define capitalism differently. My distinctive focus is not on property or distribution mechanisms or freedom. Instead, I highlight the internal organization of production and distribution: how the social sites where goods and services are produced and distributed organize those processes. A capitalist system is, then, one in which a mass of people – productive workers – interact with nature to fashion both means of production (tools, equipment, and raw materials) and final products for human consumption. They produce a total output larger than the portion of that output (wages) given back to them. The wage portion sustains the productive workers: it provides their consumption and secure their continued productive labor. The difference between their total output and their wage portion is called the ‘surplus’ and it accrues to a different group of people, the employers of productive laborers: capitalists. The capitalist recive the surplus from the productive laborers by virtue of wage labor contract entered into between capitalist and worker. This wage labor contract specifies a particular comodity exchange. The capitalist agrees to buy – pay the worker regulary for her or his labor time. The worker agrees to sell her or labor to the capitalist. The worker further typically agrees to use the tools, equipment, raw materials, and space provided by the capitalist. Finally, the worker agrees that the total output emerging from her or his labor is immediatly and totally the private property of the capitalist.”
Citet ovan är tagen från Wolff, Richard. (2012)”Democracy at work: A cure for capitalism” utgiven av Haymarket Books: Chicago Illinois. Sida 19-22

”Capitalism, as a mode of production, is an economic system of manufacture and exchange which is geared toward the production and sale of commodities within a market for profit, where the manufacture of commodities consists of the use of the formally free labor of workers in exchange for a wage to create commodities in which the manufacturer extracts surplus value from the labor of the workers in terms of the difference between the wages paid to the worker and the value of the commodity produced by him/her to generate that profit.”

Citet ovan är från Jenks, Chris ”Core Sociological Dichotomies” Utgiven av Thousand Oaks, California, USA;SAGE. Sida 383.

[3]

Holt, Thomas C. (1992)”The Problem of Freedom: Race, Labor, and Politics in Jamaica and Britain, 1832-1938″ utgiven av JHU Press. Se sida Sida 45, 71ff., 54f. En del av bokserien Johns Hopkins Studies in Atlantic History and Culture

[4]

Chomsky, Aviva (1990) ”Plantation Society, Land and Labor in Costa Rica’s Atlantic Coast 1870-1940″ Doktorsavhandling utgiven av Berkley universtitet.

[5]

Chomsky, Noam (2015 ) ”Year 501″ Haymarket Books. Sida 314-318. Ursprungligen utgiven 1993 av South End Press.

[6]

Thompson , E. P(1963, 1966) ”The Making of the English Working Class” New York: Vintage.
Sida 219-220, 358.

[7]

Johnson, Eric Michael (2012/10/03) ”Ayn Rand vs. the Pygmies” Slate.

Länk: http://www.slate.com/…/groups_and_gossip_drove_the_evolutio…

[8]

”Before Mauss, the universal assumption had been that economies without money or markets had operated by means of ‘barter’; they were trying to engage in market behavior (acquire useful goods and services at the least cost to themselves, get rich if possible…), they just hadn’t yet developed very sophisticated ways of going about it. Mauss demonstrated that in fact, such economies were really ‘gift economies.’ They were not based on calculation, but on a refusal to calculate; they were rooted in an ethical system which consciously rejected most of what we would consider the basic principles of economics. It was not that they had not yet learned to seek profit through the most efficient means. They would have found the very premise that the point of an economic transaction—at least, one with someone who was not your enemy—was to seek the greatest profit deeply offensive.”

Citatet ovan är från Graeber, David (2004) ”Fragments of an Anarchist Anthropology” Prickly Paradigm Press: Chicago. Se sida 21.

Länk: http://abahlali.org/files/Graeber.pdf

För mer detaljer var god se Mauss, Marcel (1966{ursprungligen utgiven på franska 1950}) ”The Gift: Forms and Functions of Exchange in Archaic Societies” London: Cohen & West Lowe.

Länk: https://archive.org/stream/giftformsfunctio00maus…) Så människan är långt ifrån kapitalistisk av sig själv.

[9]

Paulsen, Roland (2010) ”Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin” Gleerups förlag.

Carsons, Kevin (2001)”The Iron Fist Behind The Invisible Hand: Corporate Capitalism As a State-Guaranteed System of Privilege” Nanaimo, BC: Red Lion.

Wood, Ellen Meiksins (1999) The Origin of Capitalism, Monthly Review Press.

[10]

Carsons, Kevin (2001)”The Iron Fist Behind The Invisible Hand: Corporate Capitalism As a State-Guaranteed System of Privilege” Nanaimo, BC: Red Lion.
Länk: http://flag.blackened.net/daver/anarchism/iron_fist.html

[11]

Solnit, Rebecca (2009) ”A Paradise built in hell” New York: Penguin Group. Se sida 18 gällande frasen om fabriksåterställning. Boken i sin helhet gällande hur människan agerar under katastrofer.

För en sammanfattning av innehållet var god se Baum, Dan (2009/08/23) ”Book Review: ‘A Paradise Built in Hell: The Extraordinary Communities That Arise in Disaster’ by Rebecca Solnit” Washingtonpost.

Länk: http://www.washingtonpost.com/…/…/08/21/AR2009082101111.html

[12]

Wendelborn Barr, Björn (2012/11/15)
”Myten om sysselsättningen: I soffan – för Sverige” utgiven i Byggnadsarbetaren nummer 14.

Länk: http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx…

Mitchell,William och Muysken,Joan (2008) ”Full Employment Abandoned: Shifting Sands and Policy Failures” Edward Elgar Publishing Limited, Massachusetts.

Länk: https://books.google.se/books…

[13]

Taylor, Kate (2012/06/26) ”The New Case for Women on Corporate Boards: New Perspectives, Increased Profits” Forbes.

Länk: http://www.forbes.com/sites/katetaylor/2012/06/26/the-new-case-for-women-on-corporate-boards-new-perspectives-increased-profits/#6fb528e61b4b

Det finns forskning som ifrågasätter om det finns en kausal relation mellan ökad vinst och kvinnor i styrelsen, när forskningen sammanställt så pekar det dock på att även om vinsten bortses från så ökar kvinnligt bemannad styrelse stabiliteten i bolag. Se Curtis, Mary. Schmid, Christine och Struber, Marion (2012) ”Gender diversity and corporate performance” Credit Suisse

Länk: http://www.calstrs.com/…/csri_gender_diversity_and_corporat…

[14]

”Pharmaceutical companies discover, develop, and market new antibacterials. Clearly it is in the best interests of pharmaceutical companies to promote wide use of antibacterials in order to justify research and development costs. Big products produce big profits for companies and ensure the companies’ commitment to that area of medicine. This fact, coupled with the willingness of some physicians to prescribe the latest antibacterial, has undoubtedly increased the frequency of resistance.”

Citatet ovan är tagen från Bax, Richard P. (199)”Antibiotic Resistance: A View from the Pharmaceutical Industry” utgiven av Anti-Infective Therapeutic Unit, Department of Clinical Research and Development, SmithKline Beecham Pharmaceuticals, Harlow, Essex, England.
Se sida 151.

Länk: https://oup.silverchair-cdn.com/…/2/24-Supplement_1-S151.pd…

[15]

Ramonet, Tancrede (2014, tevedokumentär)”Anarkismens historia” avsnitt 3. [Internationell titel:”Neither God nor Master”]

Länk: http://urplay.se/program/184737-anarkismens-historia

För mer detaljer om ekonomin i det anarkistiska delarna av Spanien, var god se Mintz, Frank (2013) ”Anarchism and Workers’ Self-Management in Revolutionary Spain” AK Press.

[16]

Young, Kevin., Banerjee, Tarun. och Schwartz, Michael (2017/02/13) ”When Capitalists Go on Strike” Jacobin. Länk: https://www.jacobinmag.com/…/capital-strike-regulations-le…/)
Meyerson, Harold (2005/08/10) ”Big Brother On and Off the Job” Washington Post.

Länk: http://www.washingtonpost.com/…/…/08/09/AR2005080901162.html

Maltby, Lewis (2010/0129) ”Can Bosses Do That? As It Turns Out, Yes They Can” NPR.
Länk: http://www.npr.org/templates/story/story.php…

[17]

Linton, Magnus (2015) ”Knark: En svensk historia”, Atlas. Sida 110.

[18]

Linton, Magnus (2015) ”Knark: En svensk historia”, Atlas. Sida 22.

[19]

Block, Walter (2011)”ILLIBERAL LIBERTARIANS: WHY LIBERTARIANISM IS NOT A LIBERAL VIEW, AND A GOOD THING TOO; REPLY TO SAMUEL FREEMAN” Journal of Libertarian Studies. Volym 22:537-580.

[20]

Chang, Ha-Joon (2015 pocketutgåva, {ursprungligen utgiven 2014}) ”Economics: The user’s guide” utgiven av Bloomsbury Press.

[21]
Ruwart, Mary J (1999) ”Short Answers to the Tough Questions” citerad av Thornburgh, Nathan (2008/05/21) ”Can the Libertarians Go Mainstream?” Times.
Länk: http://content.time.com/…/po…/article/0,8599,1808384,00.html

Annonser