Är 80% av Sveriges befolkning rasister? Jag skulle mena att så inte är fallet. Delvis baserat på att en undersökning från 2013 fann att vi var ett de länder i världen där minst antal människor hade något emot att få en granne som tillhörde en annan ras (Fisher, Max (2013/05/15) ”A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries” The Washington Post: https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2013/05/15/a-fascinating-map-of-the-worlds-most-and-least-racially-tolerant-countries/?noredirect=on&utm_term=.1bd341807eea)
Men likt allt, handlar detta om definitioner. Tidigare Fi-ledare Victoria Kawesa har uppgett att ”När man säger så här: Om ni kommer hit ska ni anpassa er [då är det rasistiskt och i förlängningen är man rasist till följd]”
(Ganman, Jens och Panshiri, Mustafa (2018 {andra upplagan}) ”Det lilla landet som kunde” Vulkan. Se sida 154-155).
Kawesas definition får en spännande följd. Sverige går från att bli en av världens minst rasistiska länder, till att inneha 80% rasister i sin befolkning. För att citera mångfaldsbarometern ”Det är en mycket stark majoritet av befolkningen, cirka 80 procent, som under 2013 anser att människor med utländsk härkomst har en skyldighet att anpassa sig till landets vanor. Denna inställning har varit stabil över tid.” (Ahmadi, Fereshteh; Mella, Orlando; Palm, Irving; Darvishpour, Mehrdad (2015)”Mångfaldsbarometern – Tio år av attitydmätningar i Sverige” Gävle Universitet. Se sida 25).

Det detta belyser, är just vikten av att definiera sina termer högt för varandra. Man kommer aldrig kunna förstå varandra annars. Denna definitionsskillnad blir särskilt jobbig i frågan om moraliska termer. Om jag anklagar någon för att agera på ett starkt omoraliskt sätt (till exempel vara rasistisk), men att jag samtidigt använder mig av en kraftigt avvikande definition av den moraliskt laddade termen (utan att kommunicera definitionsval) – då riskerar jag att skapa förvirring och skada. Ett bra exempel, i området av sexuellt våld istället för rasism, utgörs av en aktivist i USA som frågade en man vad han hette (hon filmade honom för något slags reportage). Mannen ville tydligen vara anonym och kommunicerade detta på ett syrligt sätt. På frågan ”What is your name” svarade han:”It’s Hugh Mungus”. Han antydde alltså att hans penis var exceptionellt stor. Kvinnan i fråga började då skrika högt om att mannen hade sexuellt förgripit sig på henne, det slutade med att en säkerhetsvakt bad henne gå därifrån, förtvivlad ropade hon att mannen som dragit penisskämtet borde kastas ut istället då han är den som sexuellt utnyttjat henne (Föreläsning av Peterson, Jordan B (2017/03/11) ”2017 Personality 13: Existentialism via Solzhenitsyn and the Gulag” https://www.youtube.com/watch?v=w84uRYq0Uc8).

Man kan tycka att kvinnan har rätt, att plumpa vitsar kring sex riktat mot främlingar, befinner sig i samma moraliska område som att ta på någon annans kropp oinbjudet. Jag delar själv inte den åsikten, men försöker inte etablera min definition av sexuella övergrepp som objektiv och absolut sanning. Utan jag försöker framföra vikten av att använda definitioner som ligger i linje med den allmänna betydelsen av moraliskt laddade ord. Något kvinnan inte gjorde. Ett exempel på hur det kan gå när man avviker från den allmänna innebörden på detta sätt, har dokumenterats av av Dagens Juridik. En kvinna anmälde en man för vad hon ansåg vara våldtäkt. Hon pekade ut honom för polisen, och sedan fick hon höra en inspelning av sexakten, och vidhöll att hon våldtagits. Detta ledde till att hon blev dömd och mannen friad, hon dömdes specifikt falsk tillvitelse. I inspelningen kunde nämligen rätten höra att ”Det finns inte utrymme att dra någon annan slutsats av innehållet än att två personer förefaller ha frivilligt sexuellt umgänge. Tingsrätten noterar bland annat att de två personerna har en skämtsam ton och är vid gott humör. Det går därtill inte att konstatera att någon av de som hörs är anmärkningsvärt berusad, även om något verkar spillas ut och att den kvinnliga rösten då uppger att den andre är skyldig henne en dricka” (Hamrén, Hanna (2016/11/22) ”Kvinna döms för lögn om krogvåldtäkt – mannen hade spelat in samlaget” Dagens Juridik: http://www.dagensjuridik.se/2016/11/kvinna-doms-logn-om-krogvaldtakt-mannen-hade-spelat-samlaget).

Jag tar inte upp detta fall för att försöka sprida uppfattningen att det skulle vara vanligt att kvinnor ljuger om våldtäkter. Jag anser snarare att kvinnan var ärlig. Det var säkerligen den tidigare nämnda kvinnan som ansåg att ett plumpt skämt utgjorde ett sexuellt övergrepp, också. Jag vill inte förneka folk deras personliga upplevelser. Min poäng är istället, att man bör inse när ens personliga upplevelser och egenvalda definitioner – frångår de allmänna definitionerna. Inte bara för att man riskerar att förstöra sitt förtroendekapital, när man säger att ”Anders på jobbet är rasist” och alla tror att han hatar andra raser eller kulturbärare, men så visar det sig att han bara ville att invandrare skulle anpassa sig till Svenskt kultur. Utan också för att man riskerar att ropa varg mer allmänt. Sådana här fall som de två tidigare nämnda, kan utgöra retorisk stoff för de som vill trivialisera ropet på hjälp från de utsatta av grova övergrepp som närmast alla är överens om utgör rasism eller sexuellt våld, berättelser om våldtäkt med hjälp av vapen eller lynchningar till exempel kan misstas vara sådana fall som de två nämnda kvinnornas då samma termer används. De som breddar termerna gör det inte lättare att bekämpa de dom tycker ska läggas till i kategorierna av förkastligt beteende i min uppfattning, utan de riskerar snarare att mjölka ut termerna och därmed skapa ett samhällsklimat som möjliggör för de värsta övergreppen att äga rum. Denna slutsats blir i alla fall oundviklig om vi accepterar teorin om mikroaggressioner (tanken att förtryck mot utsatta grupper reproduceras via vardagliga till synes triviala akter som att säga negerboll, vilket får den kumulativa effekten av att möjliggöra stora övergrepp så som lynchningar samt i sig utgöra en ofrivillig dagliga taxeringen på de utsattas välmående). Om jag får vara fördomsfull, så misstänker jag att många som vill bredda dessa termer – faktiskt ofta sätter tro till mikroaggressioner. Varpå ett breddande av dessa termer, utan att kommunicera det tydligt och regelbundet – blir självdestruktivt för deras egna målsättningar.

Detta betyder inte att du ska hålla tyst om allt du tycker är rasistiskt eller sexuellt våld, bara för att allmänheten använder termerna på ett annat sätt. Men när du kritiserar dessa företeelser, var transparent med ditt språkbruk. Använd antigen andra termer.  Istället för att säga att det är rasistiske att ha för få svarta i en film ,kan du säga att den rollbesättningen riskerar att reproducera skadliga fördomar och attityder. Eller klargör istället inledningsvis vad du menar med termerna, säg till exempel ”ibland tänker folk att rasism bara är fördomar eller hat mot andra raser och kulturbärare, men för mig innebär det också . . .”.

Även om du inte håller med mig om något annat av det jag skrivit, så tror jag det blir svårt att inte hålla med om att samtalet blir bättre om vi alla försöker vara lite tydligare med vad vi menar.

Annonser