En amerikansk 68-årig kvinna dog till följd av att elbolaget stängde av hennes ström. Hennes familj uppger att de bönade för hennes liv, hon behövde strömmen för att hennes konstgjorda andning skulle fungera. Befintlig lagstiftning gjorde egentligen denna nedstängning av strömmen olaglig. [1] Det låg ju knappast i företagets intresse att stänga av strömmen så att någon dör, då företagets renommé blir kraftigt lidande. Helt klart var det hela ett misstag, som troligen inte kan ha kommit ur en enskilds anställds inkompetens utan ur ett problem i företagets struktur – då familjen hörde av sig flera gånger till företaget i fråga.
Det händelsen berör på ett större plan är frågan om vem som bör ha rätt att styra över ekonomiska verksamheter. Allt från elbolag till biltillverkare har egentligen folks liv i deras händer (dock oftast indirekt), så vems händer lägger vi ansvaret i? I mindre allvarliga frågor än liv och död, innehar ändå ekonomiska verksamheter stor makt på människors vardag. Den nuvarande modellen har valt att lägga denna makt primärt hos de rika, som i rollen av aktieägare eller bolagsägare på annat sätt i normalfall tillser en ledning för sina företag. Detta grundat på tanken att rikedom samvarierar med förmåga och kompetens.
Tanken om att rikedom i den moderna ekonomin primärt skulle fördelas efter talang och ansträngning, förblir dock svår att belägga (då menar jag inte att alla arbeten och framgångar lottas ut på måfå, bara att den absoluta toppen av rikedom inte speglar den absoluta toppen av kompetens). Forskning har visat att det mest utmärkande draget för entreprenörer är inte personlighetstyp, utan tillgång till kapital som underlättar att starta eget företag. Florens som har en utförlig historisk dokumentation av personlig rikedom, har en överklass som är i huvudsak ättlingar till människorna som var överklass för 600 år sedan. Överklassens styre har i grova drag varit en rak och obruten linje. Troligen för att kapitalet ärvs, skulle jag mena. Tanken att Sverige skulle vara mer meritorienterad i fördelning av rikedom, är långt ifrån en självklarhet. En studie av våran överklass har visat att rikedom är starkt betingad av familjen man föds in i. De ekonomiska eliterna från Sveriges 1700-tal är fortfarande kraftigt överrepresenterade i vår moderna överklass. Detta är en provokativ tes, som andra forskare därför testat. En annan studie med kortare tidshorisont kontrollerade för andra faktorer i form av intelligens, färdigheter och utbildning, men kunde inte via detta bortförklara arvslinje av rikedom genom att åberopa någon superkompetens bland överklassen, utan det faktum att det finns dynastier av rika i Sverige förblev starkt belagd. Nationalekonomiprofessorn Tyler Cowen har påpekat att i Sverige avgörs rikedom i hög grad av vilken familj man föds in i, faktiskt i betydligt högre grad än i till exempel USA. [2]
Tidningen The Economist har sammanställt forskning i området, och kommit fram till att arvsöverklass som sträcker sig över flera generationer, har kunnat påvisats i studier i allt från Spanien, Sverige, Kina och flertal andra länder. Fenomenet verkar vara globalt. Empirin pekar på att familjetillhörigheten står för mellan 60-80% av en individs framgången.[3] Även forskning som inte ser till arv, styrker att slump har än mycket större roll i relation till talang än vad som oftast tror. Min poäng är inte att avundsjukt missunna folk, min egna lott i livet är inte orsakad av otur utan primärt av egen (o)förmåga. Min poäng är istället att se till rimligheten i frågan.

Frågan jag försöker belysa är alltså inte ”varför får andra vara rika men inte ja!”, utan: ”hur moraliskt är det att låta människor som till stor del fötts in i sin roll – bestämma över andra människors liv?” Även när en Wallenbergättling inte fattar beslut som berör liv och död, så utformar den ändå riktlinjer direkt eller indirekt för hur dess anställda ska spendera 8 timmar av dygnet.

Med detta i åtanke, blir inte kravet på ekonomisk demokrati lite rimligare? Eftersom vi alla påverkas av ekonomiska verksamheters beslut, i allt från hur lång uppsägningstider är till hur mycket utsläpp som genereras av bilarna vi köper – är det inte rimligt att allmänheten (via en gradvis, parlamentarisk och human övergång) ges mer inflyttande över ekonomin? Vad finns det för moraliska argument för att fortsätta styras av tursamma arvfurstar?

[1]
Haag, Matthew (2018/07/09) ”New Jersey Woman on Oxygen Dies After Electric Company Shuts Off Her Power” The New York Times.
[2]
Blanchflower, David G. och Oswald, Andrew J. (1998) ”What Makes an Entrepreneur?”. Utgiven i Journal of Labor Economics
Barone, Guglielmo och Mocetti, Sauro (2016) ”Intergenerational mobility in the very long run: Florence 1427-2011” working paper.
”Analyzing surname distributions among Swedish elites – attorneys, physicians, university students, and academicians – this paper shows that conventional measures greatly overstate social mobility. The Swedish elite of 1700 is still an elite, and is becoming average only slowly.”
Citatet ovan är tagen ur Clarks, Gregory (2012) ”What is the True Rate of Social Mobility in Sweden? A Surname Analysis, 1700-2012”
”Sweden is viewed as an egalitarian utopia by outsiders, but reality is complex. In some ways Sweden has less social equality than the United States. While the American upper class is largely meritocratic, the upper class in Sweden are still mostly defined by birth. […] The upper classes in Sweden retain a disproportional hold on wealth and power. The formal nobility in Sweden constitutes around 0.2% of the population. A couple of years ago I looked through the list of the wealthiest Swedes. Fully 10% of the richest Swedes are members of the nobility. By contrast not a single one of the richest Swedes was a non-European immigrant. Of Sweden’s prime-ministers Sweden during the modern era 20% belonged to the nobility. [….] At the same time, the intergenerational mobility of top wealth is chokingly low. A recent studyfound that a astonishing 80-90% of inequality of top wealth is transmitted to the next generation in Sweden!””
[hämtad 2016/06/13]
Björklund, Anders; Roine, Jesper och Waldenström, Daniel (2012) ”Intergenerational top income mobility in Sweden: Capitalist dynasties in the land of equal opportunity?” Journal of Public Economics volym 96.
[3]
Pluchino, A; Biondo, A. E.; Rapisarda, A (2018/02/20) ”Talent vs Luck: the role of randomness in success and failure” eprint arXiv:1802.07068
Annonser